Zombi 4


• Claudio Fragasso • Italien • 1988 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• After Death


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• Jeff Stryker
• Candice Daly
• Massimo Vanni
• Jim Gaines
• Don Wilson
• Adrianne Joseph
• Jim Moss
• Nick Nicholson
• Ottaviano Dell´Acqua


MANUS:

• Rossella Drudi


FOTO:

• Luigi Ciccarese


MUSIK:

• Al Festa


PUBLICERAD:

• 10 December 2004 - 11:31:17


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

G O R E O M E T R I

 
 

1. En man landar på rygg på marken efter att ha blivit kastad in i en bergvägg. (Lite blod stänker ur käften på honom när han landar.)

2. En annan man får ansiktet sönderklöst av en Zombiefierad demonkvinna. (Blod stänker även ur hans käft när han dråsar i backen.)

3. En tredje man får ögat utpetat... (Ge mig ett G!)

4. Han får även halva ansiktet bortslitet... (Ge mig ett O!)

5. Zombie-tjejen blir skjuten i magen... (Blodsquibbar-- Jag menar: Ge mig ett R!)

6. "Roger från Zombi 3" blir köttad. Blod stänker över ansiktet på en tjej som står bakom honom. (Ge mig ett E! Vad blir det?! Vad fan blir det?!)

7. En Zombie sätter tänderna i en snubbes hals. (Blodstänk. Man får även se liket med ett sår i halsen.)

8. En annan Zombie sätter tänderna i Tommys hals. (Blodet flödar.)

9. Chuck krossar skallen på en Zombie med en stor sten. (Huvudet ser lite platt ut sedan.)

10. Valerie får halsen söndersliten av en Zombie. (Blodstänk.)

11. David blir snabbmat. (Blod stänker ur munnen på honom när han ligger under några Zombier.)

12. Dan, Rod och Mad skjuter en Zombie i bröstet. (Blodsquibbar.)

13. Chuck skjuter sönder skallen på Zombien. (Huvud-explosion.)

14. Chuck, Dan, Rod och Mad skjuter några Zombier i skallen. (Minimala squibbar.)

15. Zombie-Tommy slår till Louise (Blod stänker ur hennes mun.) och börjar sedan äta på hennes kind.

16. Jenny hugger Tommy i axeln med en sax. (Fin effekt.)

17. Tommy drar ut saxen. (Blod pumpar ur såret.)

18. Mad skjuter en Zombie i skallen. (Blodstänk och kulhål.)

19. Tommy får skallen ventilerad av tre stycken M-16. (Mer blodstänk och kulhål.)

20. Fler Zombier får nya ventilationshål i skallen. (Ännu mer ni-vet-vad.)

21. Mads hand har blivit sönderbiten.

22. Zombie-Mad skjuter Dan i axeln och sedan i knäskålen. (Blodsquibbar.)

23. Mad skjuter Dan i magen och ryggen. (Blodsquibbar.)

24. Chuck delar skallen på en Zombie med en M-16 salva.

25. En Zombie kör handen och armen genom Chucks överkropp. (Splatter!)

26. Jenny ansikte börjar deformeras. Hennes öga börjar pulsera... Hon plockar bort det, följt av lite kött från kinden... Sedan förvandlas hon till en Zombie... Som kräks lite blod...


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Zombi 3 (1988)
II. Zombie Flesh Eaters (1979)
• DVD RECENSIONER:
III. Shriek Show
IV. X-Rated
• MEDIAGLUTT:
V. DVD Vs. DVD » Zombi 4 : Shriek Show Vs. X-Rated (Export Version)
VI. DVD Vs. DVD » Zombi 4 : Shriek Show Vs. X-Rated (Original Version)


 


 
 
  

"After Death" a.k.a. "Zombi 4" kan ses som en film som lika mycket är ett slut på något som den är en början på något nytt. (Detta "nya" fick dock aldrig chansen att rulla igång p.g.a. yttre omständigheter.) Om det då finns liv efter döden, så borde det logiskt sett finnas död innan livet. Producenten Franco Gaudenzi ville i vilket fall som helst ha en Zombie-rulle till eftersom "Zombi 3" blev en rätt så skaplig hit på den internationella marknaden. Kanske kunde en "tvilling-rulle" bli en ännu större hit och kanske skulle den kunna rivstarta en ny Zombie-trend igen? Detta var säkert värt att drömma om eftersom denna trend visade sig vara ganska så lönsam för inte alls länge sedan.

Zombierna återvänder då en sista gång... Hör deras svanesång i... "After Death"...

Filmen börjar på samma sätt som allting en gång började - Med mörker. I en film visualiseras detta så klart med en svart skärm. Inom film kännetecknar ju detta antingen en paus eller för att markera att en längre tid har förflutit. (Med en "fade out".) Eller så betyder det att filmen helt enkelt är slut. I "After Death" börjar vi där vi slutar och en manlig speaker-röst sätter stämningen med en gång när den berättar hur illa (Eller bra - Återigen beror detta på från vilken sida man ser på det hela.) saker och ting är redan från ruta ett:

"There was once a group of men who believed they could solve the mystery of mysteries. They were scientists - Experts in chemistry, biology and physics - Students of alchemy and of the arcane principles which governed the very equilibrium of our universe. These men established a small research center on a remote tropical island where they proceeded with their humanitarian mission - A task linked to the fundamental principles to our very existence. Their aim was to conquer mankinds first, oldest and greatest enemy - Death itself..."

Och så drar Al Festas låt "After Death" igång, och det är bara att skruva upp volymen till 20-30 på stereon och sprida tvättäkta party-stämning i grannskapet. (Är det någon som bankar i väggen, så betyder det bara att du inte har skruvat upp tillräckligt högt och att de också vill höra låten.) Kan man bli annat än överlycklig av lite 80-tals rock med en stenhård "Eye Of The Tiger"-feel som "Survivor" själva säkerligen hade varit stolta över? Som någon snubbe skrev någonstans på nätet: "Man vet inte vad rock är innan man har hört [låten]"...

"...You can't stop / You must go on / Living after death / Living after death..."

Ja, vem vill inte det? Det här är ett döds-party som man inte vill ska ta slut. För när den här stänkaren är över, så kommer det verkligen inget mer. Man måste återgå till sin trista vardag och minnena från Zombie-semestern håller glöden inombords vid liv och den gör att man orkar kämpa vidare. Det här är slutspurten mot stupkanten... Det här är de sista ögonblicken utdragna till åttiofyra märkligt vemodiga minuter. Man märker det inte förrän man, precis som i fallet med "Zombi 3", sätter den på sin rätta piedestal i historien. För dess signifikans och vikt som en rak uppföljare till "Zombi 3" är hyfsat väl maskerad och det finns en genomgående känsla av att både Rossella Drudi (Manus.) och Claudio Fragasso (Regi.) visste någonstans att det här skulle bli den sista filmen av denna skolan. Ingen hade kunnat dra det här lasset vidare med värdighet. Ingen hade lyckats rädda det ur Zombie-träskets förrädiska djup.

Efter förtexterna (...Directed by: "Clyde Anderson"...) kommer en musik-snutt som... Vi säger så här: Det är bäst att du lär dig älska den med en gång, för den kommer att spelas en hel del under filmens gång - En ettrig tribe-rytm och en flöjtslinga som väcker döda. (Fast det är givetvis ingen riktig och smäktande panflöjt som man kanske skulle kunna föreställa sig, utan vi snackar om något sorts flöjt-liknande synthljud som exempelvis alla ägare av Amiga-datorer någon gång säkert råkade höra i spel- eller demo-musik.)

"After Death" rullar av stapeln vare sig vi vill eller inte. En man i svart kåpa kommer långsamt gående mot oss i en dammig, underjordisk gång... Han kan nog ofta få höra: "Kolla, en Voodoo-präst!" om han går ute på stan klädd så här. Voodoo-prästen viker av mot höger och går in i ett underjordiskt valv... Några meter bort finns en kvinna som inte verkar må riktigt bra. I valvet har prästen tänt flera dussin stearinljus och bläddrar lite i en bok som liknar någon sorts "The Book Of The Dead" alldeles för mycket för att någon ska missta den för "Travguiden". Medan kvinnan i svåra magsmärtor börjar dansa spattigt river prällen av en besvärjelse. Han har ett upp-och-nedvänt kors i pannan, så det är inte heller något möte för Pingstvänner som vi har vinglat in på.

Men inte långt bort finns en grupp män och kvinnor, beväpnade till tänderna, som är på väg till Voodoo-prästens privata svartmässa - Antagligen för att störa oordningen på något sätt. Kvinnan ramlar ihop på det sandtäckta golvet och skulle man få gissa en gång över vad som är på tok, så skulle inte ordet "besatt" vara en alltför skitkass gissning. Besvärjelsen är klar... Och ur boken lyfter plötsligt några lysande energi-strålar som flyger tvärs över rummet och rakt in i den skrikande kvinnans mun... Hon blir tyst... Ställer sig upp... Och spyr upp Dagens. Hela valvet börjar skaka av de onda krafterna och taket ser ut att kollapsa vilken sekund som helst. Kvinnan blir helt otippat uppslukad av sandgolvet och hon sjunker ned i den rykande och glödande underjorden. Medan hon faller ned kommer Automatkarbinägarnas Riksförbund in i valvet och börjar ställa frågor i stil med: "Vad har du gjort, din skitstövel?" (Det är i själva verket en grupp forskare på häxdoktorjakt - Inte den riktiga AK-klubben.)

Voodoo-prästen (James Sampson) anklagas för att ha startat någon epidemi som härjar hejvilt i trakterna. Prästen säger att det var de som började när de kom dit för att använda lokalbefolkningen som försökskaniner och trotsa Helvetet, där hans fru och dotter just nu är. (Kan de inte flytta ut bara, då?) En av männen säger att de inte hade något som helst att göra med dotterns död - De försökte faktiskt rädda henne men att hon hade en obotlig sjukdom: Cancer. Forskarnas syfte var så klart att studera samt bota en massa hemska sjukdomar, men den här gången gick det bara inte. Mannen säger också att inga förbannelser kan få tillbaks prästens dotter... Det där borde han nog inte ha sagt... För prästen säger att han ska komma tillbaks från de döda för att förfölja allihop om någon skulle få för sig att döda honom. (På något sätt vet man bara att han talar sanning. Och så att han ska käka deras inälvor, men det är underförstått.) Plus att det inte finns något de kan göra för att stoppa förbannelsen. (Det är få men tunga bitar på en gång.) Vår Voodoo-lirare har nämligen öppnat den tredje porten till Helvetet, vilket innebär att ingen går säker från Voodoo-magi! (Yeah, baby!) Det här är De Dödas Ö där det äts av de levande och nu djävlar ska det bli Rock 'n Roll för sista gången...!

När prällen säger att ingen kan fly från varken Voodoo eller ödet, svarar en av männen genom att låta kulsprutan sköta snacket. Prällen rasar i backen och några sekunder senare kommer frugan upp ur underjorden totalt Zombiefierad. Hon ser ut som när Regan i "The Exorcist" var som snyggast och t.o.m. några snäpp snyggare. En av snubbarna får den briljanta och improviserade planen att döda henne. Han rusar fram med mord i sinnet. Tre sekunder senare ligger han på marken efter att ha blivit slungad tvärs över valvet och rakt in i en grottvägg. En annan snubbe får fejset sönderklöst och han ramlar omkull död en sekund senare. (Giftiga naglar måste hon ha minsann!) Zombie Lady springer sedan fram till en tredje snubbe och sliter ut hans vänstra öga innan hon skalar bort halva ansiktet på honom med bara fingrarna. Även han blir hivad några meter genom luften och när han landar, så glider han ned i samma hål som Mrs. Zombie gled ned i förut. Snubbe nr. fyra (Ottaviano Dell'Acqua - Ni vet "Roger" från "Zombi 3" som här bara tyvärr har en liten biroll.) och snubbe nr. fem börjar skjuta på Zombie-damen innan de tycker att det nog är bäst att fly.

Utomhus är det fint väder och allt, så det är en bra dag att bli Zombie-käk på. Ett par och deras lilla dotter är på flykt genom djungeln. Bakom sig har de en klassisk subjektiv kamera som vinglar finfint. En bit bort får vi se de första Zombierna i filmen - De är helt svartklädda, men annars avslöjar den rätt så bleka hudfärgen och förruttnelsen att de här snubbarna borde ligga stilla två meter under marken i vanliga fall. Familjen stannar när de tror att de har lyckats skaka av sig Zombierna. Planen är att ta sig till vattnet och fly. (En klassiker.) "Roger" och en tjej är på väg ut ur grottsystemet och oturligt nog har de Zombie-damen efter sig. De två andra från gruppen är garanterat på väg in i en dödsfälla också. Precis. När de gått in i en återvändsgränd och dessutom inte får upp en port har de helt plötsligt Fru Zombie bakom sig... De försöker så klart skjuta ned henne, men det är det sista de försöker med... Roger och tjejen klättrar längre ned i underjorden... Men de hoppar nästan bokstavligt talat ned i famnen på Zombie-bruden... Och så var det slut med självaste hjälten från "Zombi 3". (Det säger väl egentligen bara hur surt det är att leva i en överbefolkad värld av Zombier.) Paret med dottern fortsätter springa och... Bara några sekunder senare kryllar stället av Zombier. Nu ser vi att även Zombierna minsann kan springa! Inte så där hackigt och slött joggande, utan de här djävlarna kutar omkring i minst tjugo. De stannar en liten stund innan de tar upp jakten igen. Lite längre bort går pappan bort en bit för att kolla läget, men han blir anfallen av en Zombie som hoppar ned från en avsats ovanför honom. Mannen ramlar och Zombien sätter tänderna i hans hals. Mamman hänger en amulett runt dotterns hals och säger åt henne att springa utav bara helvete. Vilket hon gör... Hon ropar åt flickan att inte stanna. Sedan plockar hon upp en träpinne... Och går med raska steg mot Zombien som kalasar för fullt (Fast det ser ut som de grovhånglar.) på hennes man. Hon drar träpinnen rakt i ansiktet på Zombien som svimmar. Men säkert tio sekunder senare är hon omringad av ca. två dussin av hans polare som alla hoppar på henne och börjar äta... (Kanske var det här ett lockbete och en vilseledande manöver för att dottern skulle få en ärlig chans att komma undan med livet i behåll, även om den inte var särskilt genomtänkt. Men desperationen kan väl få vem som helst att göra vad som helst. Förutom att hälla ut en mugg gott kaffe i gruset.) Under tiden fortsätter dottern sitt maratonlopp genom djungeln...

Helt plötsligt river låten "After Death" igång igen och en motorbåt kommer åkandes på floden i minst 100 knyck. I båten sitter ett gäng på sex pers (Fyra snubbar och två tjejer.) på väg förbi en ö som ingen verkar vilja gå i land på - Å ena sidan är soppan är snart slut, men å andra sidan lyssnar de på Al Festas rökare på radion. En av dem är Jenny (Candice Daly) - Dottern som sprang genom den Zombie-infesterade djungeln förut. Uppenbarligen klarade hon sig och det har nu gått ca. 20 år. Den andra tjejen Louise (Adrianne Joseph) är förmodligen en av hennes bättre kompisar. Under turen tar snubbarna några bloss Marijuana. Det är för att lugna nerverna och för att hålla uppe glädjen, antar jag. De här herrarna är nämligen legoknektar och letar ständigt efter action de kan tjäna en hacka på. (Men de är alltid på de godas sida, påstår en av dem.) Jenny tycker att omgivningarna är underliga och skrämmande eftersom hon brukar drömma om sådana här ställen - Ställen som kryllar av levande döda. (Man tröttnar verkligen aldrig på det.) Turligt nog har Jenny sin amulett som är en nyckel för att hålla Helvetets portar stängda.

Inte långt därifrån (Fast på land.) är Chuck (Jeff Stryker), Valerie och David (Massimo Vanni - Även han från "Zombi 3".) ute och promenerar någonstans och under ett kort ögonblick ser det hela ut som en rockvideo när de tre kommer gående mot kameran medan "After Death" spelar plus att alla tre har ungefär likadana kläder. (Skjorta och jeans.) David är helt klart sångaren i bandet i så fall. Man kan nästan se honom ta en mikrofon och börja klösa sig igenom Festas låt... "Livin' tha nite...!" Rockbandet lämnar en by bakom sig och går sedan in i undervegetationen... De stannar för en sup vatten och går sedan vidare. Medan legosoldat-gänget åker längs floden hör de helt plötsligt en massa märkliga ljud från land. Ljuden ekar runt dem som "After Death" ekar i skallen efter att man har sett den här filmen. Jenny säger att det är de dödas själar som väsnas och att de lät exakt så i drömmen. Och helt plötsligt tar någon utan tvekan illvillig kraft kontrollen över båten och styr den mot ön. Båten lägger till vid en brygga och gänget har inget annat val än att hoppa i land. (Man ska verkligen aldrig åka utomlands.)

David och hans band hajkar vidare i en video som inte är helt olik den föregående. (Det är bara så att man väntar på trummorna och de ylande dubbel-gitarrerna.) Nåväl - Soldaterna är också ute i djungeln vid det här laget och stämningen är än så länge på topp. Det är bara Jenny som ser lite skärrad ut. Inte ens tjugo meter bort kommer en subjektiv kamera - Den som går sist och gärna halkar efter brukar få fan först, och här är det en av killarna som det riktigt lyser "Zombie-käk" om. Gänget är helt klart iakttaget, för det där är ingen ap-näve som vilar på busken-- Vad fan... På buskens blad... Nej, då! Det är en Zombie-hand... "Zombie-käket" (Som går under namnet Tommy.) får syn på en konstigt klädd snubbe i och Tommy (Don Wilson) får plötsligt för sig att han ska springa efter honom. Tommy jagar sedan Zombien i 250 km/h genom skog och mark, och Tommys polare börjar snart ropa på honom när de märker att han är borta. Tommy hinner till slut ikapp Zombien och ger honom rejält med spö. När han ligger avsvimmad ser Tommy att hans ansikte minst sagt ser lite sårigt ut. Tommy ropar på sina kompisar, men: "Man ska aldrig vända en gammal Zombie ryggen, för i nästa ögonblick har den ställt sig upp och satt tänderna i ens hals." Det är ett gammalt djungelordspråk som är sant än idag. Och i allra högsta grad i "After Death" och i Tommys fall.

Skrik och skrän. Tommys "Soldier Of Fortune"-polare hittar honom blödande vid en bubblande lerpöl och Zombien har sjappat. När Rod (Nick Nicholson) i ren ilska avlossar ett hagelskott ut i djungeln vaknar de dödas själar till liv igen och börjar gasta. Under tiden har "Rockbandet" hittat platsen de sökte - En öppning i ett berg och även här hörs ljud som inte borde höras varken ute i djungeln eller någon annanstans. De är här för att ta reda på vad som orsakade alla forskares död för flera år sedan och vad som egentligen hände på ön... De tre går in i grottan och hittar några facklor som säkert kommer till användning i kolmörkret. Chuck och David tänder var sin och det är rockvideo-tajm igen. (Det är allt lite kul att alla musiksnuttar hittills låter som intron till typiska 80-tals hårdrocks-låtar.) Trion går djupare in i grottan för att ta en titt...

Soldaterna (En av dem, Dan (Jim Gaines), släpar med sig Tommy.) och tjejerna har kommit fram till ett hus med en massa kors nedstuckna i jorden på gården (Och de har nog inte enbart satts upp som dekorationer.) och själva huset ser skit-övergivet ut. De går in i drömkåken (Fast den är ett ruckel nu.) och även här är de iakttagna. Medan alla ser sig omkring får Tommy vila. Jenny kikar ut över bakgården med alla kors (Och med dimman / röken ständigt virvlandes i periferin. Det är så klart Zombierna från "Virus" som har samlats igen för den årliga världsmästerskapen i brakskitar igen.) och i ett rum hittar Mad (Jim Moss) en droppflaska med blod som står och droppar. Och en massa förbandslådor och andra grejer som ser användbara ut vid första anblicken. Det är med andra ord inte så mycket drag här just nu och huset verkar vara en tillfällig plåsterkåk. I ett rum har man dock gjort en liten trevlig Voodoo-ritual med några dussin tända stearinljus. Jenny säger att det är "The Circle Of Satan" och att den förhindrar de döda från att stiga upp ur sin gravar. Man måste också placera en amulett liknande Jennys i mitten. Vilket Jenny gör. Rod säger: "Bullshit!" och blåser ut alla ljus... Tja, naturligtvis. Ingenting åt det dåliga hållet kan väl hända p.g.a. det?

Louise säger under tiden åt Tommy att inte oroa sig, att hon ska hitta medicin och att han ska bli okej. Det är inte bara ett litet krav utan två rejäla löften på det. För Tommy ser inte ut att klara sig länge till. Dan röker upp sin sista pipa Mary-Jane och tar en noggrann titt på ett nedsplattat draperi innan han hittar en låda på golvet. De här grabbarna har turen på sin sida, för lådan är packad med automatkarbiner och ammunition. Och några granater. Dan plockar upp en M-16, laddar den och går ut för att skryta för sina polare. Tommy har under tiden blivit kvitt febern, men han är kall som ett lik. Rod blir stormförtjust i automatkarbinen och kysser den med orden: "Welcome home to your big Papa." Rod försöker göra Tommy på bättre humör genom att säga att de nu kan slåss mot vad som helst... Vad sägs då om några seglivade Ninja-Zombier? Dan undrar varför de har M-16 karbiner på ett sjukhus. Mad drar slutsatsen att de ville väl försvara sig. Och misslyckades. Det är kväll och Rod tar gärna första vakten medan de andra ska sova. Sedan hamnar Tommy i koma. Det ser ut som det blir en action-späckad natt för gänget!

I grottan masar "Vanni, The Mystery Girl And The Gay Porn Star" sig vidare och kommer till slut fram till ett slags tempel som är riktigt tjusigt med både stearinljus, spindelväv och färgade spotlights - Två limegröna och en cerise. (Det här är givetvis scen-dekorationen för kvällens konsert som dessvärre ingen känner till. Turnén börjar oturligt nog någonstans på Filippinerna.) Förresten - Alla som inte har ett namn i filmens credits eller på IMDb får gå under namnet "Mystery Girl", förutsatt att de är tjejer. En snubbe som mest har gjort bögporr (Jeff Stryker i detta fallet.) behöver inte göra det... Om nu inte hans karaktär råkar ha ett namn... Hur som helst. På altaret hittar David en bok. Och vilka är oddsen för att det ska vara "The Book Of The Dead"? Ganska höga, men visst är det den. Valerie (Ovan nämnda "Mystery Girl".) säger att man inte får öppna den. Eftersom det kan vara farligt. Det är ju trots allt "The Book Of The Dead". Och eftersom allting enligt en dagbok började i en grotta likt den här. Med hjälp av Voodoo-magi. Chuck tror att boken bara skrevs av någon religiös fanatiker som var med i någon sekt. I och för sig. Men det här var en fanatiker som väckte döingar till liv. David säger åt honom att testa att läsa lite från den. Det kan vara en lösning på mysteriet kring vad som hände då. Chuck öppnar boken... Hey, det står ju "The Book Of Death" på pärmen... Och så läser han ett fint stycke som slutar med: "If you want to open the gates of hell today, these four words you must say..." men Chuckan blir chicken och vågar inte läsa vidare. David tar boken ifrån honom och säger:

"Anathanum... Zombi... Barathom... Zombi..."

(Det är ingen idé att testa det här på riktigt, för det funkar inte.)

Men i filmen händer det så klart något, precis sekunderna efter att David arrogant har sagt att ingenting händer... De gröna spottarna börjar blinka och helt plötsligt står de omringade av femhundra Zombier. Som anfaller. David börjar slå, sparka och vifta med en fackla mot dem medan Chuck blir inträngd i ett hörn. Han blir svårt klöst här och var och Valerie har inte direkt tur hon heller. David slåss tappert och knäcker en och annan nacke och skalle, men fler Zombier följer efter honom. Chuck lyckas slå sig fri och försöker ta sig ut när en annan Zombie kastar sig över honom och... Ja, det går inte att komma ifrån att det ser ut som de hånglar några sekunder... Ända tills de kopplar strypgrepp på varandra. Och ända tills Chuck tar upp en stor sten och släpper den rakt ned på Zombiens skalle.

Chuck fattar att det nog är dags att springa därifrån... Och springa - Det gör han. I grottan blir "The Book Of Death" kvar tillsammans med en massa tända stearinljus...

...

"Zombi 4"... Är Det Perfekta Slutet egentligen. Det är liksom inte bara en symbol för att Zombier aldrig (Eller i alla fall mycket sällan.) dör och att allting går i cirklar, utan det här är även en indikation om att någonting alltid kommer att fortsätta. Det är precis det man vill känna i slutet av en film som "After Death". Även om inte Fragasso och Drudi var ute efter mycket annat än att göra en film som gör fansen nöjda, så var det just den inställningen som resulterade i att "After Death" i mångt och mycket träffar väldigt många rätt. Den miljömedvetna och globala storyn från "Zombi 3" är i och för sig rejält förenklad och när det väl hettar till finns det nästan ingenting symboliskt att reflektera över än att de goda kämpar en omöjlig strid mot de döda. Fokus ligger helt och hållet på action-baserad "Survival Horror" och Splatter. Enkelheten är nästan i vägen, men den erbjuder samtidigt ännu ett färskt perspektiv på hur det hela började. Det finns ingen Zombiefiering i världen eller i närområdet när filmen börjar. Sedan hamnar den på is, möjligen för att någon gör en ritual som stänger en av portarna till Helvetet. Och sedan sätter till slut några mindre försiktiga personer igång allting igen.

Om det ändå vore så enkelt... Anathanum... Zombi... Barathom... Zombi...

Är det något Fragasso fick fullständig ordning på, så var det själva "Action"-scenerna när de döda antingen anfaller eller blir slaktade. (Eller när hjältarna blir det. Det går trots allt några Zombier per hjälte. Typ mellan fem och tio.) Blodsölet är naturligtvis en livsviktig krydda i det hela när kött strimlas och när skallar delas. Men turligt nog finns det mycket av denna vara. Det finns inte så jättemånga lugna stunder och under dem blir det inte mycket tid över för karaktärisering eller att sprida Zombie-hotet över hela världen. (Det finns det inte heller tid till!) Men Fragasso och Drudi tog i alla fall till vara på det vinnande konceptet från "Zombi 3" och vävde in det i "After Death" också. Därför fungerar filmen riktigt bra som en uppföljare till "Zombi 3" - Minst lika bra som "Zombi 3" fungerade som en uppföljare till en viss annan film...

Men det är när man kommer till filmens estetiska nivå då man börjar märka de subtila detaljerna som gör "After Death" till en egen rulle i genren. Zombierna exempelvis - De var redan energiska och rabiata i "Zombi 3", men här är de totalt jävla galna. Och i den här delen av världen (Filippinerna.) går de täckta i "kläder" som täcker både kropp och huvud. Det är bara ansiktet som syns på många av dem, vilket ser förbannat coolt ut. Det ser också väldigt effektfullt ut när "Ninja-Zombierna" bokstavligt talat nästan studsar upp ur sina gravar. En annorlunda touch är också att Zombiernas framfart faktiskt kan hindras med hjälp av magiska krafter och att en västerlänning som blir Zombiefierad här inte ärver lokal-Zombiernas "egenskaper". (Exempelvis klarar en av "de vita Zombierna" fortfarande av att kommunicera verbalt medan en annan minns både hur man använder en M-16 och hur man "leker" med sitt byte genom att skjuta det i icke vitala kroppsdelar.)

Logik går inte att applicera på "After Death" heller - Den drivs framåt på samma sätt som en sekventiell mardröm. Man kan givetvis undra vem som tänder alla stearinljus i grottan och på diverse rituella platser, men man får nästan utgå från att den personen som tände dem från första början också tänder nya när de gamla brinner slut. (Mitt i en egen mardröm hade man som bekant inte reflekterat över detta en enda gång.) Att göra en film efter mardrömmars anti-logik kräver inte bara en förståelse för att det kan åstadkommas lättast genom att man utelämnar bitar som i normala fall kräver en slags förklaring. Det krävs också en fingertoppskänsla för att lyckas isolera en händelse i en bestämd form så att den inte verkar konstlad. Däri ligger naturligtvis sanningen bakom "Movie Magic" i ordets rätta bemärkelse - Det här naturliga flytet som driver allting framåt. I en "logisk" film skulle man då behöva förtydliga allting som skulle kunna misstolkas eller ses som "fel". På bekostnad av känslan i filmen, givetvis. (Den där som är ett resultat av just fingertoppskänslan.) Och det har inte någon funktion - Varken i "After Death" eller någon annan lika tuff rulle. Den är redan så fulländad den kan vara rent tematiskt utan att vi behöver veta något om mekanismerna, varför de fungerar och vad de består av.

"After Death", precis som "Zombi 3", är två filmer som ser mer påkostade ut än vad de egentligen är. Men det tänker man inte direkt på eftersom det hela tiden händer något, och speciellt eftersom man har ansträngt sig för att göra bilderna och scenerna så dynamiska och levande som möjligt. Det här är ännu ett lika levande bevis på att flashig rekvisita, dyr scenografi och glassig ljussättning inte gör en film bättre eller mer njutbar. Tvärtom. En film som "After Death" måste ligga på en mer jordnära nivå för att man ska kunna få med ett par avgörande uns realism i det som är totalt uppåt väggarna overkligt. På så sätt får man känslan av att skräcken är central och att det kvittar om detta "skulle kunna hända på riktigt". I samma veva har man svurit sig fri från att behöva tolka in symbolik och dra paralleller till världspolitik och rasmotsättningar. Det är ingenting annat än drivkraften och dynamiken mellan de olika elementen i filmerna som gör att de lever upp och som gör att man vill se vart de leder, även om man vet att slutet ofta är dubbel- och t.o.m. trippelbottnat allt som oftast. I nästan vilken Zombie-rulle som helst finns dessa gemensamma nämnare som alltid (Kanske inte i Romeros filmserie, men ofta annars.) måste finnas där från grunden för att temat som helhet ska kunna fungera i en serie våldsamma (Och helst blodiga!) händelser.

Tar man då dessa tre renodlade Zombie-filmer och utesluter hur Fulci spann vidare på temat "skräck" och "Zombier", så kan man se lite andra nyanser i hur varje enskild film är konstruerad. Tar man sedan och granskar filmernas teman var och en för sig, hur de är uppbyggda samt hur de utvecklas och avslutas, så finns det ett par anmärkningsvärda skillnader på manusnivån. I "Zombi 2" existerar redan Zombierna när filmen börjar. Dess ursprung förklaras senare som en tillbakablick och filmen slutar ju med att New York invaderas ungefär samtidigt som Matuul är helt övertaget av Zombierna. "Zombi 3" börjar med själva ursprunget till katastrofen och filmen skildrar hur smittan sprids med vinden. Handlingen är nästan genomgående logisk med tyngdpunkten på just fysiska sammandrabbningar som nästan bara utspelas i slutet av "Zombi 2". "After Death" har då ännu en skillnad som är lite av en tillbakagång till temats utgångsläge i "Zombi 2". Precis som i Fulcis film lever de döda redan från och med ruta ett, men sedan följer inte filmen några på förhand designade logiska mallar - Under hela speltiden krälar Zombierna ut ur sina gravar och vi får bara veta att svart magi gör det möjligt. Här har hela tyngdpunkten flyttats över till "Survival Horror"-temat som egentligen "bara" upptog Fulcis del i "Zombi 3", d.v.s. ca. 60% av hela filmen. Att lyckas klämma in ett och samma tema och fylla minst 90% av filmens speltid med det utan att tappa fokus och irra in sig på sidospår - Det måste bara ses som en bedrift från Fragassos sida. Få har fått till ett så bra flyt med Fragassos inledande inställning - Att som sagt bara göra filmen för att göra producenter och fans nöjda och glada. Men enkelheten segrade än en gång och Zombie-rullarna tog ännu ett steg uppåt på evolutionsstegen. (Man måste ändå komma ihåg att det dröjde bra länge innan det kom en film i samma genre som också hade lika mycket action.)

Något som också skiljer "After Death" från "Zombi 3" är att filmen praktiskt taget är packad med action från början till slut. Här finns egentligen bara två faser - Inledningen och resten av filmen. Båda faserna skiljs åt och slutar med att man får höra "After Death". (Under förtexterna, i "nutid" och under eftertexterna.) Fragasso visste att intresset måste hållas uppe på en helt annan nivå för att ingen ska tröttna. Är man bara ute efter rak, madderfakking Survival Horror, så är även "After Death" långt före sina efterföljare. 14 år efter att filmen gjordes kom alltså "28 Days Later" (15 år efter "Zombi 3", med andra ord.) och det är, som jag sa förut, troligtvis ingen slump att "Zombierna" i den filmen var både vilda och sprang omkring som om de non-stop hinkat "Red Bull" direkt från Satans bryggerier. (Ett par kvällar innan de vädrade människo-kött och blodtörsten vaknade.)

För tittarens del blir det till att släcka blodtörsten för att göra besvikelsen så mild som möjligt. För nu finns det alltså ingen mer rulle man kan se som på ett eller annat sätt hänger ihop med "After Death". Det är ett hemskt faktum när man tänker på det.

 



  

IDÉ : 71%


Det är så klart lika viktigt med en "Zombi 4" efter "Zombi 3" som en "Zombi 2" efter "Zombi". (Vad som nu menas med det.)

  

STORY : 68%


Det behövs inte så mycket story mitt i allt Zombie-röj. Men det hela har något aningen... melankoliskt över sig.

 
  

REGI : 80%


Skam skulle väl gå på torra land om inte regin var bra. Fragasso är trots allt ingen färsking i branschen.

  

FOTO : 73%


En egen look har filmen allt.

 
  

SKÅDESPELERI : 65%


Det får väl duga. Folk ser i alla fall rädda och extremt stressade ut när det behövs.

  

MUSIK : 79%


Non-stop synthmusik samt en käck titellåt ("Living After Death") av Al Festa. Man kan förmoda att filmens soundtrack inte var världens dyraste att producera.

 
  

TEMPO : 87%


En ovanligt fartfylld Zombie-rulle som man bara kan dum-glo på om man nu känner för det.

  

ATMOSFÄR : 72%


"Zombi 4" borde nog kunna charma vem som helst.

 
  

UTFÖRANDE : 74%


Inget underverk, men bra nog för en lågbudget-Splatter som är gjord under tidspress.

  

REPRISVÄRDE : 70%


En film som den här är allt som oftast välkommen i spelaren.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Al Festa är Rock-Guden!

 
 

Coola Zombier på löpande band!

 
 

Slutet är inte alltid gott...

 
 
You must go on living after death!