Vampyros Lesbos


• Jesus Franco • Spanien / Västtyskland • 1970 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Las Vampiras


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• Ewa Strömberg
• Soledad Miranda
• Andrés Monales
• Dennis Price
• Paul Muller
• Heidrun Kussin
• Jesus Franco


MANUS:

• Jaime Chávarri
• Jesus Franco


FOTO:

• Manuel Merino


MUSIK:

• Jesus Franco / Manfred Hübler / Sigi Schwab


PUBLICERAD:

• 1 December 2004 - 11:41:40


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna genom tiderna.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2005xxxxxx------
2006----------86
2007661010--------
2008------------
2009910101010-101010101010
2010101010---------
2011------------
2012------


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
20098-----------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. Second Sight


 


 
 
  

Medan andra regissörer gör kanske 15-25 filmer under hela sin karriär har spanjoren Jess Franco hittills spottat ur sig 175 filmer. Och det här är alltså "bara" som regissör. Troligtvis har han skrivit ännu fler under fler namn som står i en telefonkatalog över en mindre ort. Antingen så tycker han att det är ovanligt kul med film, eller så är det någon form av tvång. I många fall har det säkert blivit en och annan rulle som Franco nog bara muttrar om på fyllan när han diskuterar hemska minnen och misstag han gjort i livet. Fast det är nog mindre noga. Precis som några av sina samtida kollegor från skräck-, Sleaze- och exploitationfilmens guldålder (1959 till... 1979 kanske?), så tyckte Franco att det var visionen som kom först. Skit samma sedan om ingen som såg filmen begrep något.

Jess Franco är heller inte någon regissör som flyr med svansen mellan benen när budgeten går upp i rök eller uteblir. Men när det funnits Pesetas att bränna har han kunnat visa vad han verkligen går för (Som i "Faceless".), men annars så har han inte haft några större problem att göra konstfilm för Bratwurst-ören. (Någon producent kan möjligen ha svurit och / eller gråtit hela vägen till banken.)

En av Francos mest omtalade filmer är "Vampyros Lesbos" eller "Las Vampiras" som den egentligen heter. Omtalad eftersom den blev en milstolpe i både tre subgenrer samtidigt - Vampyrfilmer, Sleaze och "Art Film", men också för sin ansenliga mängd naket. Hur konstigt det än må låta, så är det smakfullt gjort. Med Francos mått mätt.

Linda Westinghouse (Ewa Strömberg som bl.a. hade en roll i Olle Hellboms "Raggare!" av alla filmer. Ifall namnet Olle Hellbom låter bekant så beror det på att han nästan uteslutande gjorde filmer efter Astrid Lindgrens böcker.) får i uppdrag att besöka baronessan Nadine Carody i samband med ett arv. Någon kväll innan är Linda och hennes "pojkvän" Omar på en nattklubb och ser en erotisk dans framförd av Nadine. Linda märker att hon omgående blir förtrollad av hennes karisma. Lindas psykolog säger sedan att hon bara är sexuellt frustrerad och hon borde skaffa en bättre älskare än Omar. Borde väl inte vara så svårt för en tjej som hon. (Uppfatta nu alltså inte det som att det var negativt menat. Jag menar kort och gott bara att hon är väldigt attraktiv.) I Omars fall så skulle han få mer konkurrens av någon på ett bårhus än i den riktiga världen. (Det var däremot menat som något negativt. Det skulle vara kul att veta om snubben lever eller bara har dödsryckningar. Med nästan två identiska ansiktsuttryck är det ingen större skillnad på ifall han är chockerad, trött, lättad eller bara får hjärnsläpp.)

Det verkligt mystiska är att Nadine verkar kalla på Linda i vad som antingen är drömmar eller hallucinationer och när Linda åker till Nadines ö händer något hon inte hade räknat med - Hon blir totalt förhäxad. Nadine är nämligen ett av greve Draculas offer - Hon sadlade om till vampyr och blev en riktig fena på att göra folk besatta av henne. Efter en liten simtur, vilostund på stranden i bara mässingen, lite vinpimplande och soft vampyrsex blir tillvaron ganska sur för Linda som inte riktigt vet vad som försiggår. Fast är man besatt så är man nog lite på den bortkomna sidan hela dagen lång. Lite mer händer också vid sidan om och involverar bl.a. en något slö vampyrforskare när Omar vill ha hjälp med att få tillbaka sin tjej. (Lite vett i skallen har han tydligen om han nu inte fick idén av någon annan.)

Hallucinatorisk är sedan bara en mild beskrivning av filmen. Liknelserna som Franco använder verkar lika vanliga som udda - En röd drake (Alltså en sådan som man inte ska testflyga när det åskar.), en skorpion i en pool, en fjäril och lite blod som rinner nedför ett fönster. (Vart det kommer ifrån vet jag inte och jag tror inte jag vill veta heller.) Dessa bilder återkommer ett par gånger och förändras när händelserna förändras. (Skorpionen hamnar under vatten, draken störtar, etc.)

Ja, det är inte många filmer gör att man ångrar att man rökte den där jointen innan. Sedan ifall man verkligen rökte en är en annan femma. Gjorde man det så är allt lugnt. Gjorde man inte det så får man ganska svårt att övertyga sig själv om att det bara var en film man såg när man börjar tänka på bilderna och "alla färger". För "Vampyros Lesbos" är en otroligt färgglad film.

Jag vågar knappt tänka på vilka som blev chockerade av sånt här 1970, men man måste nog vara ganska pryd för att bli det. Och då får man ändå anstränga sig ganska rejält. I ärlighetens namn finns det inget i denna film som motiverar 18-årsgränsen som BBFC satt på den. Då, kanske, men absolut inte nu.

Soledad Miranda (1943 - 1970) i rollen som Nadine utstrålar också en förbluffande intensiv skönhet som kameran älskar. Sexigare skådespelerskor med mer genomträngande och förföriska blickar får man nog leta i andra solsystem efter. Då i alla fall. Måste därför passa på att nämna att detta tyvärr blev en av Mirandas sista filmer innan hon dog i en bilolycka. (27 år blev hon - Det finns tydligen inte någon rättvisa i världen.)

Under min första riktigt svåra Eurohorror-fixering vill jag gärna minnas att hedersknyfflarna på Redemption U.K. var först ut med att släppa "Vampyros Lesbos" någon gång i mitten av 90-talet. BBFC gjorde då inga censuringrepp vad jag vet, men den kompletta versionen har möjligen cirkulerat på X-rentals och bootlegs såvida inte Redemptions holländska division släppte den också.

Men jag måste väl säga att jag själv inte är Francos mest hängivna beundrare, men jag har ändå genom åren snubblat över ett par av hans mer erkända verk som "Faceless", "Exorcism" och "A Virgin Among The Living Dead". Och man blir lika förvånad varje gång. "Vampyros Lesbos" kan varmt rekommenderas till någon som är såld på allt vad begreppet "udda film" har att erbjuda. Vissa säger att man måste se ett tjugotal Franco-filmer innan man får smak för dem. Jag tror dem allt - Inget snack om den saken. Men det beror nog lika mycket på vilka man ser först...

 



  

IDÉ : 74%


När Franco får en bra idé...

  

STORY : 52%


...Så är det inte säkert att det resulterar i ett manus som är mycket att hurra för...

 
  

REGI : 71%


...Men han kan i alla fall regissera en film när det väl gäller.

  

FOTO : 89%


Tacksamt nog är det så kanonfint att man glömmer bort mycket annat.

 
  

SKÅDESPELERI : 78%


Ja, det finns i filmen.

  

MUSIK : 68%


Flummigt, asflummigt, jazzigt och asjazzigt.

 
  

TEMPO : 63%


Här tar vi det jäkligt lugnt. Oftast.

  

ATMOSFÄR : 81%


Absolut ingenting att klaga på.

 
  

UTFÖRANDE : 75%


Det kunde blivit ännu en typisk Franco-soppa... Och det blev det ju också... En god soppa.

  

REPRISVÄRDE : 74%


Det räcker att se filmen några gånger tills man på något sätt hamrat in det i skallen att "Vampyros Lesbos" trots allt är en klassiker. Vad nu det ska vara bra för.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Soledad Miranda gör T.V.-rutan immig. Från insidan.

 
 

Fotot är rena runkbilderna... Eh-- Alltså... För de som älskar "70-tals"-inredning.

 
 

Storyn är så tom att den ekar.

 
 
Och så lovade titeln lite för mycket igen.