Suspiria


• Dario Argento • Italien • 1977 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 96 min.


MEDVERKANDE:

• Jessica Harper
• Stefania Casini
• Flavio Bucci
• Miguel Bosé
• Barbara Magnolfi
• Susanna Javicoli
• Eva Axén
• Rudolf Schündler
• Udo Kier
• Alida Valli
• Joan Bennett


MANUS:

• Thomas De Quincey
• Dario Argento
• Daria Nicolodi


FOTO:

• Luciano Tovoli


MUSIK:

• Goblin


PUBLICERAD:

• 2 November 2004 - 15:58:32


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010----------5-
2011--8--17-----
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

22 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Inferno (1980)
II. La Terza Madre (2007)
• DVD RECENSIONER:
III. Dario Argento Collection
IV. Anchor Bay Entertainment
• DVD MINI-RECENSIONER:
V. Anchor Bay Entertainment
• BD RECENSIONER:
VI. Nouveaux Pictures
• MEDIAGLUTT:
VII. DVD Vs. DVD » Suspiria : Anchor Bay U.K. Vs. Anchor Bay Entertainment
VIII. DVD Vs. DVD » Suspiria : Atlantic Film Vs. Anchor Bay Entertainment


 


 
 
  

Suzy Banyon valde en rätt så dålig (Men utan tvekan ödesbestämd.) tidpunkt att flyga till Freiburg för att studera balett på "Tanz Akademie". Ödet har som bekant alltid lite lurigheter i kikaren, och av någon ödesdiger orsak anländer Suzy just den här kvällen. När hon kliver ut genom de automatiska dörrarna på flygplatsens terminal befinner hon sig i världens oväder. Utan tvekan är detta inte fråga om något ordinärt sommarregn på kvällskvisten - Ösregnet pissar ned varenda kvadratmeter av Freiburg och Suzys möte med staden (Och fåordiga, sura taxichaffisar.) blir en intressant kontrast som först avslöjas i slutet av filmen. (Konstigt vore det väl annars? Men ingen skulle väl misstänka en erkänd dansskola för att vara ett centrum för lite illvilliga krafter? Och vad tror man egentligen när alla ens sinnen är fängslade på två minuter?) Med en gång Suzy kommer till "Tanz Akademie" verkar saker och ting inte vara helt hundra. Just när hon ska gå in, öppnas ytterdörren och en tjej flyr därifrån hals över huvud efter att ha ropat något till någon innanför dörren. (Denna scen är avgörande för en del av lösningen på mysteriet som Suzy kommer att hamna i.) När Suzy ringer på säger en röst i porttelefonen till henne att försvinna därifrån. Inte ens en presentation och hennes förklaring om att hon är försenad hjälper.

En förvirrad och något skärrad Suzy får övernatta någon annanstans och på väg mot centrum igen ser hon tjejen från skolan som flyr genom skogen och bort till ett annat hus. Men den eller det som jagar tjejen springer man inte ifrån hur som helst. I några gruvligt skräckinjagande och omedelbart klassiska scener blir hon mördad av någon som borde raka armarna lite oftare. (Det blottade hjärtat som en kniv huggs in i är ett odödligt ögonblick i filmhistorien - Helt jämförbar i intensitet med köttyxmordet i början av "Profondo Rosso".)

Nästa morgon gör Suzy ett nytt försök och går till skolan. Den här gången går det lite bättre. Hon träffar både lärarinnorna och eleverna. Ingen har dock någon bra förklaring på varför Suzy inte släpptes in igår eller vem det var som sa åt henne att försvinna. Ingen skada skedd, dock. Och ingenting på skolan verkar vara skumt - Än så länge. Men det kommer snart att förändras tillsammans med Suzys naiva och blåögda inställning. En del oförklarliga saker börjar inträffa vid sidan om de mer förklarliga, men det blir snart uppenbart att något inte står riktigt rätt till. Suzy bekantar sig med Sarah som har gjort en del intressanta iakttagelser gällande föreståndarinnorna och de som jobbar på skolan.

Hur illa saker kommer att utveckla sig framöver kan ingen föreställa sig och medan Sarah försöker ta reda på vad som händer, så visar det sig snart att det finns de som har en rätt så negativ inställning gentemot hennes detektivarbete. Och varje kväll är Suzy så svag och trött att hon inte orkar göra annat än att sova. Men i vanlig ordning går ju det mesta från skitdåligt till skitvärre och Suzy har till slut inget annat val än att också försöka ta reda på vad som händer eftersom både hennes och Sarahs liv verkar sväva i fara.

Det här var första gången som Argento satte en oskuldsfull och genomsympatisk protagonist i en ganska så ondskefull värld. Det mest sårbara vi kan tänka oss inom Horror är en ung kvinna som helt plötsligt är ensam i en helt ny miljö och utlämnad till något som på sikt kommer att göra henne illa. Här blir hennes godhet det enda "vapnet" i kampen mot det onda och i "Suspiria" ställs det verkligen på sin kant. Suzy kan man inte säga annat om än att hon verkligen är extremt godhjärtad och ett kvinnoideal utan dess like. Men främst av allt är hon så snäll som man önskar att alla människor ska vara. Jessica Harper spelar henne på ett så starkt "larger than life"-sätt att man blir mörkrädd. "Suspiria" har alltså dessa bländande kontraster från det rent visuella ända ned till persongalleriet. För här finns också personer som är onda på riktigt. För varför skulle man annars vilja skada en tjej som Suzy om man inte är ond?

Det som slår en inom några minuter är hur bedårande vacker och färgsprakande "Suspiria" är. När Suzy anländer till ett Freiburg är det mörkt som vilken natt som helst, men man ser ändå vilka starka kontraster som ryms i Luciano Tovolis foto. Argento ville till varje pris ha en skräckfilm som är lika färgstark som en tecknad film. (Han har alltid nämnt Disneys "Snövit och de sju dvärgarna" som en visuell förlaga.) Och det är den sannerligen.

Ingen film liknar den här - Det är ytterligare en sak i tillvaron som är säker. De starka färgerna och bombardemanget av vackra bilder gör därför att filmen är otroligt svår att avskärma sig från. Man slits snabbt med i alla märkliga turer och sitter som på nålar när det börjar hända saker. (Vilket egentligen är omedelbart!) Argento började smart nog med ett riktigt intensivt intro som sedan sätter skräckinjagar-nivån för hela filmen. Skräcken eskalerar på något sätt även under stunder då det inte "händer något". Men det finns ständigt något fint att titta på - Både bildligt och bokstavligt talat.

Och så måste (Ja, det är inte precis som om det går att undvika i "Suspiria"-sammanhang.) vi nämna Goblins unikt klingande och genomträngande soundtrack som kan göra vem som helst nervig efter ett tag. Melodin är enkel som i en speldosa, men det finns ett så rikt och kusligt ljudlandskap i musiken att man på allvar undrar om den kan förbanna en eller om den innehåller lika onda energier som de som får självaste Freiburg att darra av rädsla. Stilfullt regisserade dödsfall finns det heller ingen akut brist på. Alla är klassiker i sin rätta bemärkelse och passar oklanderligt in i filmens 95 minuter.

Man kan konstatera att "Suspiria" har en sådan mystisk aura runt sig att den följaktligen blir svårare och svårare att redogöra för ju mer man tänker på den. Och ju mindre man vet om själva historien bakom dansskolan och om vad som försiggår efter läggdags - Desto bättre. Man får helt enkelt tillåta sig själv att dyka ned i "Suspirias" värld utan att i förväg veta vad det är man kommer att få uppleva. Men det är det som är hela grejen, och när Suzy får veta sanningen, så känns det bara som om det redan perfekta hamnar precis bakom gränsen för bortom perfekt. Och då har man ändå den sylvassa finalen kvar som skruvar upp spänningen och det ena med det andra ett par snäpp till.

Det är givetvis omöjligt att se samma film för första gången mer än en gång, men även när man vet "hemligheten" (Och en evig förbannelse är det att var och varannan recensionen på nätet / text på filmfodral har spoilat bitar av den.), så är det ändå inte omöjligt att totalt leva sig in i historien och bli lika hypnotiserad som Suzy blir av en solkatt som akademins skräckinjagande köksa flashar rakt i hennes ögon med ett märkligt objekt.

Så hypnotisk är minsann "Suspiria" också. Varje gång, och inte bara första gången man ser den.

 



  

IDÉ : 100%


Begreppet "Absolute Cinema" definierat.

  

STORY : 100%


Perfekt. Som en saga man minns resten av sitt liv.

 
  

REGI : 100%


Argento på toppen av sin förmåga.

  

FOTO : 100%


Så unikt vackert att det är omöjligt att föreställa sig.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


"Suspiria" har en totalt oklanderlig skådespelarensemble.

  

MUSIK : 97%


Goblins snirklande melodier är unika i sitt slag och trissar upp stämningen till max.

 
  

TEMPO : 100%


Dramaturgiskt standardsättande.

  

ATMOSFÄR : 100%


Magisk.

 
  

UTFÖRANDE : 100%


En helt igenom perfekt film.

  

REPRISVÄRDE : 100%


Ledsnar man på den här rullen, så har man ledsnat på livet.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Det här ska du se om du inte har gjort det - Så är det bara.

 
 

"Bra" är ett för klent ord för allt som ryms i "Suspiria".

 
 

Käften.

 
 
ABSOLUTE CINEMA
Argentos andra maxade fullträff. Ingenting på denna planet skulle kuna göra filmen bättre.