Rest In Pieces


• José Ramón Larraz • Spanien / U.S.A. • 1987 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Descanse En Piezas


SPELTID:

• 92 min.


MEDVERKANDE:

• Scott Thompson Baker
• Lorin Jean Vail
• Dorothy Malone
• Jack Taylor
• Patty Shepard
• David Rose
• Jeffrey Segal
• Fernando Bilbao
• Carole James


MANUS:

• Santiago Moncada


FOTO:

• Manuel Rojas / John Tharp


MUSIK:

• Greg De Belles


PUBLICERAD:

• 22 Oktober 2004 - 11:39:30


SETT PÅ:

• VHS (X-Rental)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Jaså, på det viset... José Ramón Larraz igen... "Rest In Pieces" är gjord samma år som "Edge Of The Axe" och börjar riktigt bra med ett par som ärver ett hus och lite land. Tjejen är lite störd av den... hm... äldre kvinnliga släktingens frånfälle (Tror inte det är meningen att det ska vara hennes morsa eftersom hon säkert är minst 250 bast äldre än tjejen.) eftersom hon tycker sig se henne lite här och var.

De kommer fram till huset och märker att de fått ett gäng betjänter på köpet. Och det är ju inte alla nyblivna husägare som får det. Så allt är frid och fröjd?

Jodå. I alla fall så länge ingen får för sig att börja tjafsa med någon av dem. Sällskapet är nämligen Zombies. Det mest komiska i filmen är när de sitter och lyssnar på Tysklands nationalsång framförd av en stråkorkester. (Varför just den?) Sedan blir hela orkestern slaktad. Det går nästan att dra paralleller till tyska huliganer på någon fotbollslandskamp - Först sitter man tyst under nationalsången, SEDAN kan man börja röja!

Visste väl att det inte skulle gå så bra det här, men det är en rätt hopplös film. Eller så är jag bara väldigt trött.

Det finns inte så värst mycket FX heller (Just såna här rullar blir ju gärna lite roligare med lite blodstänk.) och slutet är rätt trist också. Ifall ni hittar någon recension som berömmer den här filmen oändligt så skulle jag mer än gärna vilja läsa den.

Men filmens tagline var så fyndig att jag måste dra den en gång till: "Their dream house brought them together. Their neighbors are tearing them apart."

Nej, jag måste nog ta och se "Vampyres" igen innan jag på riktigt börjar tro att Larraz är skittrist och skänker bort hans filmer till Frälsningsarmén.

 



  

IDÉ : 60%


Här finns lite riktigt krut för en riktigt cool Zombie-rulle...

  

STORY : 49%


...Men det mesta slarvas bort...

 
  

REGI : 68%


...Och Larraz själv verkar inte speciellt motiverad.

  

FOTO : 50%


Varken piss eller guld. Fotot bara är.

 
  

SKÅDESPELERI : 59%


Så "bra" man kan förvänta sig.

  

MUSIK : 59%


Tja... Den har i alla fall Tysklands nationalsång framförd av en stråkorkester.

 
  

TEMPO : 53%


En akut brist på Splatter och Zombie-våld sänker den här rullen en hel del.

  

ATMOSFÄR : 59%


80-talet lever. På gott och gott.

 
  

UTFÖRANDE : 44%


Man kan inte säga speciellt mycket bra om den här filmen.

  

REPRISVÄRDE : 34%


En av många rullar som bara står och samlar damm. (Det får plats med lite mer på en VHS än en DVD också.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Eh... Alltså... Jo! ...

 
 

Idén är allt cool.

 
 

En Zombie-rulle utan mycket Splatter, Larraz?

 
 
Aldrig har man känt sig så blåst på Zombie-Splatter som efter denna... Fast... Jo. Kanske efter "Killing Birds".