Paganini Horror


• Luigi Cozzi • Italien • 1988 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Il Violino Che Uccide


SPELTID:

• 82 min.


MEDVERKANDE:

• Daria Nicolodi
• Jasmine Maimone
• Pascal Persiano
• Maria Cristina Mastrangeli
• Michele Klippstein
• Pietro Genuardi
• Donald Pleasence


MANUS:

• Luigi Cozzi
• Raimondo Del Balzo
• Daria Nicolodi


FOTO:

• Franco Lecca


MUSIK:

• Vince Tempera


PUBLICERAD:

• 25 September 2004 - 11:53:49


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

20 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. X-Rated


 


 
 
  

Vi kan spela fio-lio-lio-lej. Vi kan sticka ihjäl någon dum jävel som kommer i vägen...

Ett tjej-rockband håller på att spela in en skiva. Producenten är dessvärre allt annat än nöjd med den senaste låten och säger att den är tråkig och att bandet är slut om de inte kommer med något nytt och originellt. Trummisen kontaktar Pinkett (Donald Pleasence.) och köper av honom ett förseglat originalverk av den kända italienska violinisten Nicolo Paganini. (Som dog på 1800-talet.) Låten heter "Paganini Horror" och bandet beslutar sig för att göra en cover på den och samtidigt spela in en skräck-video.

Av alla hemsökta och förbannade platser på Jorden hyr de ett slott som nu ägs av Sylvia (Daria Nicolodi från bl.a. "Opera" och "Phenomena".), men som användes av kända musiker för hundratals år sedan, bl.a. Paganini som tydligen sålde sin själ till Satan för framgång och ett liv i lyx. (Det är det enda sättet - Glöm det där med att försöka "vinna pengar".)

Enmansfilmteamet filmar en scen där Paganini vaknar till liv och dödar Kate. (Sångerskan i bandet.) Därefter filmas själva videon och med tanke på allt som kom under 80-talet är det här ingen helt kass låt. Men att göra covers på 150 år gamla låtar har sina risker - Paganini återvänder nämligen från helvetet beväpnad med en FIOL.

Och snart börjar det minsann hända grejer : Regissören förvandlas till aska, en av bandmedlemmarna blir uppäten av mögelsvamp, blixtar slår ned lite här och var och Paganini själv smyger runt och sticker ihjäl så många han hinner. Så varför inte fly från slottet? Helt enkelt för att hela området har en osynlig barriär runt omkring sig. (Ni trodde väl aldrig att den här filmen skulle ha en så vattentät och genomtänkt story, va?)

Efter ett antal konstiga idéer och infall kommer Kate på att de kanske kan fördriva Paganini tillbaks till planetens varmaste rike genom att spela musiken baklänges. Men det går ju inte riktigt som hon hade tänkt sig. Och här börjar man märka att många idéer runt filmens klimax verkar ha resulterat i diverse krockar i "Paganinis värld". Det är som om slutakten inte lyckas behålla det driv som själva uppbyggnaden har. Och under ett av de skummaste sluten på mången år och dag får man reda på vilken hemlighet slottet döljer och vad haken i Paganinis deal var. (Det går att bli blåst som odöd också, tydligen.) Men det hela är något förvirrande och man kan lätt tro att de hade svårt att komma på ett kanonbra slut som mer hade gått hand i hand med intrigerna. (Vilket kan diskuteras.) Det sägs också att bristen på Lire ledde till att många grejer fick utelämnas eller helt enkelt förvrängas. Synd och skam. Det här kunde ha blivit ännu bättre.

Men med de mindre bra förutsättningar man har haft att jobba med så har ändå slutresultatet inte blivit kasst på något sätt. Luigi Cozzi är en kompetent regissör och håller ihop filmen så gott det går. Här finns scener som är spännande nog för vilken kvalitetsslasher som helst.

Jag läste på "Violent Vision" web-sajten en gång att Cozzi håller med om att det här är den absolut sämsta filmen han någonsin har haft att göra med. Två ord, grabben : "Hercules" och "Uppföljaren". Det går nog t.o.m. att vetenskapligt bevisa att båda två är sämre än "Paganini Horror". För den här har ju allt det som gör Eurohorror så unikt och bra. Plus den grymt härliga 80-tals synth / rockmusiken av Vince Tempera...

 



  

IDÉ : 88%


Vi vill se Paggan döda!

  

STORY : 77%


Handlingen är ganska så flummig, men samtidigt rätt kul och halv-spännande.

 
  

REGI : 85%


Cozzi fixar väl det här galant.

  

FOTO : 84%


Tjusigt och färgglatt... Så tjusigt och färgglatt som nu 80-talet tillät.

 
  

SKÅDESPELERI : 78%


Godkänt för den här typen av film.

  

MUSIK : 97%


Vince Tempera krossar totalt med sin härliga "Bon Jovi"-låt i förtexterna, "Paganini Horror" och några fina instrumentala bitar här och var.

 
  

TEMPO : 78%


Galet från början till slut. Hade man önskat att filmen var 10 eller 15 minuter längre? Utan tvekan!

  

ATMOSFÄR : 86%


Obetalbar. "Paganini Horror" kommer man att minnas länge av olika orsaker.

 
  

UTFÖRANDE : 86%


Tyvärr klarade sig inte alla idéer från manusstadiet till den färdiga filmen p.g.a. pengabrist. (Var fanns svikarna med sina feta bankkonton när de behövdes?)

  

REPRISVÄRDE : 79%


Ja, den här är kul att kika på när man har tråkigt. Eller kul.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Soundtracket sparkar verkligen röv.

 
 

Idén och själva stämningen.

 
 

Filmen blev inte som Cozzi och Nicolodi hade tänkt sig.

 
 
Det blev så bra det kunde bli - Under omständigheterna.