L´Ossessa


• Mario Gariazzo • Italien • 1974 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• The Eerie Midnight Horror Show


SPELTID:

• 94 min.


MEDVERKANDE:

• Stella Carnacina
• Cristea Avram
• Lucretia Love
• Gianrico Tondinelli
• Umberto Raho
• Giuseppe Addobbati
• Gabriele Tinti


MANUS:

• Mario Gariazzo
• Ambrogio Molteni
• Ted Rusoff


FOTO:

• Carlo Carlini


MUSIK:

• Marcello Giombini


PUBLICERAD:

• 3 September 2004 - 11:27:31


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

12 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Att det kom "The Exorcist"-kloner och andra "starkt" inspirerade respektive starkt "inspirerade" filmer efter William Friedkins ultimata U.S. Horror är ingenting som man behövde bli överraskad över. Alla från Jess Franco till gubbar som Juan Bosch och Mario Gariazzo ville prova på och visa att deras varianter på djävulsutdrivning ur det oskyldiga minsann kunde ha lika stor impact som originalet. Det är med impacten ville dock inte ta sig riktigt i de flesta fall. Nog för att jag diggar "Exorcismo" och "L'Ossessa" (Som även fick den fyndiga alternativa titeln "The Sexorcist".), men de hade mått bättre av att inte vara så uppenbara med sina inspirationskällor att filmen i sig blev lidande. Vi är inte riktigt uppe i Bruno Matteis klass och rör, men vi kan säga att bitar av t.ex. "Exorcismo" har lika subtila kopplingar till William Peter Blattys historia som "Robowar" har blygsamma hintar till "Predator".

Tur då att filmer som "L'Ossessa" försöker sig på att maskera allting ännu bättre innan det hinner bli pinsamt. För det behöver det ju inte alltid bli. Om man nu inte nämner den gången någon försökte göra filmen till en uppföljare till "The Rocky Horror Picture Show". De kallade den för "The Eerie Midnight Horror Show" och gjorde t.o.m. en snarlik poster till filmen. Rolig skit kan man tycka i efterhand. Men det måste ha blivit 70-talets största besvikelse. Det är som att gå och se en film som heter "Aftermath II : Fuck The Dead" och upptäcka att de bara har döpt om "The Piano". Nog för att den filmen har sin beskärda del lik i rollerna, men de har också ungefär lika mycket gemensamt med varandra som "The Rocky Horror Picture Show" och "L'Ossessa".

Danila studerar konst och besöker en gammal kyrka där hon ska restauera en staty i naturlig storlek och som ska föreställa Jesus. (För det ser lite väl mycket ut som Ivan Rassimov som ligger och sover insmord i ett tjockt lager diarré.) Men olyckan är framme och statyn vaknar till under garanterat Sataniska influenser. Den här 1400-tals "Jesus" råkar nämligen vara ingen mindre än Satan själv och då är man minsann inte ute och sprider fredens budskap. Och nu har han hittat sin jordiska budbärare i form av Danila som i hallucinatoriska mardrömmar blir besatt och mer eller mindre våldtagen av honom. Det är lite oklart vad Satan är ute efter, men sedan går det bara utför - Danila börjar bete sig lite märkligt gentemot sin omgivning, bl.a. genom att försöka förföra sin egen farsa under påståendet att "incest inte existerar". Nåväl. Och prästjäveln som kallas in när Danilas familj anar att något är på tok får det inte lätt heller.

I en parallellhandling (Som det inte slösas bort alltför mycket tid på, turligt nog.) får vi också veta att Danilas styvmorsa Luisa (För hon kan knappast vara hennes riktiga då Danila är runt 25 och Luisa är säkert 35.) har en något kinky relation bakom ryggen på Danilas farsa. Och det är alltså Luisa som tror att Danila är besatt av demoner bara för att hon smeker sig själv lite då och då? Okej. Ganska ofta och med ganska stor... Inlevelse. (Ja, ja. Så hon pysslar med lite annat också. Och om demonen egentligen bara är ute efter att veta hur det känns att vara en tjej när hon pullar sig själv, så kan man bara säga: "Snyggt jobbat!") Som tur är. Sleaze-faktorn ligger på en godtagbar nivå. Men när filmen ska in på "The Exorcist"-territorium och härja, så tappar den lite av sin initiella charm som den har byggt upp på bästa manér. Danila får tyvärr inte till någon riktig kaskadspya fast hon försöker, men det blir ändå minst en hink på ett kyrkgolv. Och när prästen försöker exorcera bort ondskan ur henne, så får han i alla fall rejält på käften med en kedja. Men av någon konstig anledning verkar det inte uppskattas trots att han gillar att prygla sig själv.

Det är precis som om Gariazzo försöker få med så mycket som möjligt i en och samma film. Ett tag tror man t.o.m. att han ska hinna med lite Nunsploitation, men det hade nästan varit för bra för att vara sant. En del faller bort, helt enkelt. Men man kan ändå vara tacksam för att alla ojämnheter balanseras ut med prima Sleaze och några trevliga Gore-scener när Danila får psykbryt och drömmer sina våldsamma mardrömmar. Annars är det en fin mix av allt som gör Exploitation-rullar så lyckade att man är beredd att förlåta en hel del svagheter och brister.

Allt annat kommer som en bonus.

 



  

IDÉ : 84%


Tänk dig en "The Exorcist" fast med mer Sleaze, våld och en het donna som huvudkaraktär. (Jag inbillar mig kanske det här, men jag tyckte precis att någon skrek: "FUCK, YEAH!".)

  

STORY : 80%


Tänk dig sedan en "The Exorcist" fast med mer Sleaze och våld. (Fast utan samma realism i handlingen.)

 
  

REGI : 81%


Effektiv, men inte perfekt. Mario Gariazzo håller ändå en jämn stil.

  

FOTO : 83%


Det finns inte bara ett par dussin fina bilder i filmen, utan... Många fler...! Man kan jubla för mindre.

 
  

SKÅDESPELERI : 75%


Det är svårt att säga något dåligt eller något överhuvudtaget om "skådespeleriet" i den här crazy rullen.

  

MUSIK : 66%


Marcello "Antropophagus" Giombini är väl en hyfsat bra kompositör i vanliga fall. Filmmusiken i "L´Ossessa" är aningen färglös bara.

 
  

TEMPO : 83%


Här händer det grejer. (Stella i Sleazelandet, typ.)

  

ATMOSFÄR : 87%


Genererar ytterst motsägelsefulla känslor i kropp och själ.

 
  

UTFÖRANDE : 84%


Solitt som Satan. "Based on a true story" också minsann.

  

REPRISVÄRDE : 83%


Man borde nog se "L´Ossessa" istället för ännu mer nonsens.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Stella Carnacina skulle gärna få "exorcera" mig istället.

 
 

Enorma spyor var det här!

 
 

Varför ska någon alltid sabba det roliga?

 
 
Så schysst som "The Exorcist"-"kopia" kan bli utan att skämmas.