Inferno


• Dario Argento • Italien • 1980 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 104 min.


MEDVERKANDE:

• Leigh McCloskey
• Irene Miracle
• Eleonora Giorgi
• Daria Nicolodi
• Sacha Pitoëff
• Alida Valli
• Veronica Lazar
• Gabriele Lavia
• Feodor Chaliapin Jr.
• Leopoldo Mastelloni
• Ania Pieroni


MANUS:

• Dario Argento
• Thomas De Quincey
• Daria Nicolodi


FOTO:

• Romano Albani


MUSIK:

• Keith Emerson


PUBLICERAD:

• 1 September 2004 - 11:18:28


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009----7-------
2010-----------10
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

12 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Suspiria (1977)
II. La Terza Madre (2007)
• DVD MINI-RECENSIONER:
III. Anchor Bay Entertainment
• BD RECENSIONER:
IV. Arrow Films
• MEDIAGLUTT:
V. DVD Vs. DVD » Inferno : Anchor Bay Entertainment Vs. Studio S Entertainment


 


 
 
  

"Inferno" är del två i trilogin om "The Three Mothers", d.v.s. en fristående uppföljare till "Suspiria". (Fast de skulle kunna utspela sig samtidigt.)

En Gotisk byggnad vid Central Park i New York råkar vara ett permanent tillhåll för Mater Tenebrarum - The Mother Of Darkness - En kvinna man inte jävlas med hur som helst och speciellt inte ostraffat. Den italienska arkitekten Varelli designade hela tre byggnader för "The Three Mothers" - En som ligger i Freiburg (Dansskolan i "Suspiria".), fyravåningshuset i New York och så en som ligger i Rom.

När Mark Elliots syster Rose spårlöst försvinner från sin lägenhet i ovan nämnda byggnad, lämnar Mark musikstudierna i Rom och åker till New York för att ta reda på vad som har hänt. En bok med titeln "The Three Mothers" (Av Varelli.) utgör en del av mysteriet, och Rose fick tag på boken via antikhandlaren Kazanian som har en liten affär bredvid Varellis coola hus.

Mark lyckas vaska fram en del information tack vare diverse vaga ledtrådar som Rose lämnade efter sig. Men han börjar snart inse att något är på tok. Vilket inte är så konstigt - Mindre skumma grannar kan man ha och det är ingen slump att huset praktiskt taget är tomt på hyresgäster. En rad brutala mord inträffar under tiden och det blir Mark som motvilligt och omedvetet får agera filmens hjälte. Otrevligt hinner det i alla fall bli. Mamma Tenebrarum känner nämligen inte för att bli avslöjad. Är man henne på spåren, så ska man inte bli förvånad om man får hjärtproblem eller blir sen kvällsmat åt New Yorks kloakråttor.

Argento jobbar denna gång med mer oförklarliga fenomen och konstigheter än i "Suspiria". Och då är det inte lite grejer vi snackar om här. Det finns som sagt inget i "Inferno" som säger att den inte kan utspelas före eller samtidigt som "Suspiria", vilket bara förstärker själva kärnan i berättelsen och känslan av att tre platser i världen infekterar var sin region med ren ondska.

"Inferno" är, liksom "Suspiria", Argentos mest imponerande film visuellt sett. Effekterna utfördes av Mario Bava (Banbrytaren numero uno inom Giallon på 60- och 70-talet.) och detta blev den sista filmen han arbetade med innan han dog. (Hans namn återfinns inte i filmens för- och eftertexter, men han nämns i featuretten på bl.a. Anchor Bays DVD.)

När "Inferno" hade premiär blev många irriterade över filmens många "onödiga" scener. Men när man sett den ett par, tre, tio gånger börjar det mesta att klarna. "Filmbolaget" Fox gav inte "Inferno" samma chans att växa, utan de satte stopp för biovisningar plus att det länge ryktades om att de klippte sönder den. (Det har visat sig i efterhand att detta rykte baserades på ett "tryckfel" på ett filmfodral.) Men allt detta ledde förmodligen till att Argento tappade intresset för trilogin för en mycket lång tid framöver. (Kanske vaknade det delvis till liv igen som en följd av att DVD-formatet lyfte fram dessa filmer igen?)

Jag kan nog inte påstå att "Inferno" är exakt lika bra som "Suspiria", men den ligger då inte många steg efter. Ifall den hamnar lite bakom, så beror det i så fall på slutet som saknar den riktigt tunga känslan av fasa som annars dominerar i "Inferno" och eskalerar hela tiden.

"Inferno" kan verka smått obegriplig, men den som är beredd att ge riktig "Art Horror" en chans förlorar inget på att göra det. Se bara till att det inte blir din första Argento-film. Risken är nämligen rätt överhängande att det också blir den sista.

 



  

IDÉ : 97%


Mer märkligheter i tvättäkta "Suspiria"-anda. Man kan nästan inte önska sig mer.

  

STORY : 95%


Aningen mer bisarr och svårgripbar än i föregångaren. (Och tyvärr inte riktigt lika magisk.) Men Dario Argento och Daria Nicolodi får ordning på den i vilket fall.

 
  

REGI : 99%


Man kan inte kalla Argento för mästerregissör utan orsak.

  

FOTO : 98%


Romano Albanis foto är nästan varje bit lika underbart vacker som i "Suspiria".

 
  

SKÅDESPELERI : 86%


Aningen blekt jämfört med skådespeleriet i föregångaren.

  

MUSIK : 89%


På något sätt passar Keith Emersons progressiva rock bland Giuseppe Verdi.

 
  

TEMPO : 84%


Aningen ojämn, men det är inget som stör.

  

ATMOSFÄR : 97%


En absolut knockout.

 
  

UTFÖRANDE : 95%


En värdig uppföljare till en av tidernas absolut bästa filmer.

  

REPRISVÄRDE : 91%


Inte lika högt som för "Suspiria", men nästan.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Filmen hänger så fint ihop med "Suspiria".

 
 

Emersons vansinniga version av "Va, pensiero..."

 
 

Ungefär noll...

 
 
Nästan lika magisk som originalet. Förr eller senare blir man uppslukad av "Inferno".

TOP CINEMA