The Zombie Diaries


• Michael Bartlett / Kevin Gates • Storbritannien • 2006 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 80 min.


MEDVERKANDE:

• Russell Jones
• Craig Stovin
• Jonnie Hurn
• James Fisher
• Anna Blades
• Imogen Church
• Kyle Sparks
• Alison Mollon
• Victoria Summer
• Jonathan Ball
• Sophia Ellis
• Will Tosh
• Hiram Bleetman
• Ralph Mondi
• Leonard Fenton


MANUS:

• Michael Bartlett
• Kevin Gates


FOTO:

• George Carpenter


MUSIK:

• Stephen Hoper


PUBLICERAD:

• 19 Mars 2013 - 14:47:08


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. World Of The Dead: The Zombie Diaries (2011)


 


 
 

"I'm just hanging around tonight, just watching films / I am on the Zombie Trip and brutal things I like..."

Tankards "Zombie Attack" - Finfina grejer som passar väl så bra i sammanhanget. En "Zombie Trip" kan och bör inkludera alla möjliga avarter, och man kan lika gärna ge allting en chans när man ändå är igång. Som denna rulle. Som möjligen kan ha förbisetts på diverse egendomliga grunder.

Det finns väl två grejer som kan skrämma bort, tja, vem som helst egentligen, från den här eskapaden som går under namnet "The Zombie Diaries" - Diaries som i "videodagbok", och givetvis "Zombie". För någonstans sägs det att det under noll- och tiotalet har gjorts tillräckligt med Zombie-rullar som inte tillför något nytt. De bitarna kan vi väl låta vara lika osagda som erkännanden från en katolsk präst i rätten. Men den bittra erfarenheten av "videodagböcker" är så klart att man någonstans inbillar sig att det är ännu en "Blair Witch"-grej - Skakig kamera under mer dramatiska händelser så att filmskaparna slipper visa några mer söliga / intressanta detaljer. Farhågorna är på väg att besannas... Under ett litet men dock avgörande tag... Men sånt här brukar lösa sig och löser sig även den här gången, sa han som upprepade gånger sket i handfatet som en mindre smickrande ovana.

Ett mystiskt virus bryter ut bland invånarna i London och det tar inte lång tid förrän det visar sig att det hela är en full-skalig zombie-pandemi som slår till så snabbt att inte ens myndighterna med läkemedelsindustrins snoppar i munnen hinner langa ut ett narkolepsi-vaccin. Vi har möjligen sett det förr, men det finns något i filmen som gör att man ändå grips av... Ja, det är väl en känsla mer än något annat - Känslan av vanmakt och att det finns hot bakom varje krök. Hur ser Zombierna ut? Och vilken stil är det på dem? "The Zombie Diaries" är alltså ytterligare en "dokumentär" med handhållna kameror som ibland i linsen fångar fullkomligt hjärndöda människor som ändå på något sätt lyckas vara på benen och få sitt existensberättigande ifrågasatt. Som exempelvis i "Diary Of The Dead", "Teen Mom 2", "16 And Pregnant", "Buckwild", "Parental Control" och "Friendzone". Nu börjar jag för övrigt inbilla mig att alla substantiv efter ordet "Zombie" har använts. En viss film som vi bara diggar öppet och med växande stolthet i Klubben har ju t.o.m. döpts om till "The Zombie Dead", för fan. Men! Man måste ju vara rättvis när det kommer till viktiga saker som Zombie-filmer. Att säga att detta är "ytterligare" en är fel då den faktiskt spelades in innan både "[REC]" och "Diary Of The Dead".

"The Zombie Diaries" följer hela tre små grupper på flykt från den blodtörstiga legionen som konstant värvar nya, ofrivilliga medlemmar - Alla grupper filmar sin framfart och strapatsfyllda vardag (Vilken givetvis inkluderar mycket spontan löpträning.) med video- och mobilkameror. Det börjar med en av grupperna åker till en liten by för att spela in ett reportage om hur pandemin startade (Detta blir alltså oavsiktligt "Dagbok #1".), men de springer på lite bekymmer kan man väl säga. De två andra gruppernas vägar korsas med den första genom ingenting annat än ren jävla otur - Överraskningar brukar ju för det mesta vara av obehaglig karaktär och med de kommer insikten att Zombierna kanske inte nödvändigtvis behöver vara det värsta som härjar där ute. De kan man i alla fall springa ifrån.

Även om "The Zombie Diaries" mestadels är filmad ute på landsbygden, så finns det en genomgående stark känsla av isolering eftersom mobiltelefonerna slutar fungera, radiostationerna går ned och byarna ser totalt övergivna ut. Men i en Zombie-tripp måste där ju finnas något Special Special! Några riktigt söliga FX hjälper till att skapa en atmos av plötslig och våldsam död. Det finns ingen möjlighet att chilla för någon av de inblandade. Och som sagt - Överraskningar av mer psykologisk art visar det sämsta av den s.k. mänskligheten. Lite så att man börjar undra om vissa människor är bättre som Zombier - Lättare att ha att göra med så länge man matar dem med färska likdelar och inälvor. Man behöver också pussla ihop bitar av handlingen själv eftersom vissa incidenter bara hintas och där det inte kan ha funnits någon som filmade det hela. Det fungerar ruskigt bra för det allra mesta.

Som i de allra flesta Zombie-rullar, så finns det ett rätt så öppet och "avhugget" slut - I alla fall story-mässigt. (Någon skulle säkert kalla den för ett "anti-klimax". Det mesta hålls på en simpel nivå - Man kan bara filma så mycket med en knippe kameror. Men det blir en del frågetecken som inte rätas ut. (Precis om IRL. Man vet eller får aldrig reda på så mycket som man önskar i varje givet scenario.) Känslan av att allting är filmat i ögonblicket är också rätt så övertygande. Självklart kan man undra var materialet hittades och vem som satt i Windows Movie Maker och redigerade samman allting, men vem skulle i sin tur filma redigeringen? Det hade inte varit så spännande att se någon gå igenom ett par mobilkameror, svära över att fel snutt hamnade i Papperskorgen för tredje gången, och försöka väva ihop händelseförloppet medan vi glor. Det hade blivit nådigt tröttsamt redan andra gången datorn blåskärmar. Lite "prick till prick"-ifyllnad måste finnas för spänningens skull. Nej, det är slutresultatet som räknas - Det som man som tittare får försöka klura fram bäst man vill.

För att vara en Zombie-rulle i dokumentär stil, så hittar jag inte alltför mycket att klaga på. Allt finns där hugget i sten, och det finns fortfarande inte så djävulens många. (Säg fem, då?) Man får i stort sett upplägget klart för sig direkt och man kan inte direkt begära något "filmskole-narrativ". Så i det avseendet kan man lätt rekommendera "The Zombie Diaries". Den är sevärd. I alla fall en gång, men det är helt säkert att man snappar upp fler detaljer andra gången. Men om du avskyr "skakig handhållen kamera"-stilen och t.o.m. måste ha eftertexterna förklarade, så blir det nog ingen angenäm upplevelse. Det finns ingen mitten-nivå heller - Antingen köper man hela grejen direkt, eller så kommer det mesta att förpesta titten. Logiken kommer att bli din värsta fiende än en gång. Det är lite som när man undrar: "Jaha, vem filmade den här scenen då? Och varför var kameran på just då?" Tänk om ingen faktiskt hade filmat det. Då hade det blivit en lucka i handlingen som aldrig fick chansen att fyllas igen. Ibland går en del saker inte att lösa.

Men de som köper konceptet och törstar efter mer i samma stil kan ta ett kik på uppföljaren "World Of The Dead: The Zombie Diaries 2" av samma nissar - Michael Bartlett och Kevin Gates. Jag ska inte säga för mycket om den just nu, mer än att om "The Zombie Diaries" var ett test för att se om man orkar med filmen med allt vad det innebär, så är uppföljaren den riktiga tålamodsprövningen. Var ställer det gemene man eller donna? För den har ju heller inte fått så goda vitsord. Ni ser? Ingen mitten-nivå.

 



  

IDÉ : 96%


Man kan tro det om man vill, men "The Zombie Diaries" bidrar faktiskt med lite nytt till en mycket svårföränderlig genre. Dessutom banade den en smal väg för andra liknande filmer. ("Cannibal Holocaust" var fortfarande först med "kamera"-prylen, men där fanns det filmade materialet i en helt annan dimension.)

  

STORY : 79%


De bitarna av handlingen som bara antyds är relativt enkla att matcha med det filmade materialet. Bara detta koncept kan fungera så väl som det ändå gör. Oftast.

 
  

REGI : 84%


Jodå - Visst är hela "in media res"-prylen väldigt övertygande. Men "[REC]" gjorde det bättre. Helt solklart är det att Michael Bartlett kan regissera skräck.

  

FOTO : 73%


Engelska landsbygden med digitala videokameror... Så... Så extatiskt tilltalande är det ju inte. (Om man nu inte tycker att miljöerna är det vackraste som finns, då.)

 
  

SKÅDESPELERI : 81%


Överraskande bra på alla fronter. En del karaktärer bryr man sig inte speciellt mycket om, och andra vill man bara ska dö långsamt.

  

MUSIK : 54%


Ja, lite grann... (Men inget soundtrack av förklarliga skäl.)

 
  

TEMPO : 86%


80 minuter är precis lagom för att man inte ska börja tröttna på hela "grejen". Och varje snutt är precis lagom lång. När det blir tvära avbrott, så får man oftast en förklaring till "vad som hände sen"... Ja, sen...

  

ATMOSFÄR : 70%


Kan du hålla blicken på T.V.-rutan i drygt en timme (Man kan missa en del viktiga detaljer om man blinkar för länge.) och inte är trött på "dokumentär"-plojen, så kan du nog leva dig in i filmen med ganska stor framgång.

 
  

UTFÖRANDE : 76%


Ansträngningarna har lagts på att få ihop allting till en något svajande helhet, men man måste berömma Gore-effekterna och "Zombie"-make-up:en. Det där snålar man inte med.

  

REPRISVÄRDE : 60%


När du sett om "[REC]"-rullarna och bara måste se något mer i liknande stil, fast brittiskt... (Och så finns ju alltid uppföljaren.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Gore-effekterna och stämningen.

 
 

Den fragmenterade storyn går att snickra ihop i skallen.

 
 

En rätt så viktig grej borde ha fått en förklaring. (Den får ingen i uppföljaren heller.)

 
 
Zombie-pandemi-"dokumentär" som faktiskt var före sin tid.