Island Of The Living Dead


• Bruno Mattei • Italien • 2006 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• L'Isola Dei Morti Viventi


SPELTID:

• 94 min.


MEDVERKANDE:

• Yvette Yzon
• Gaetano Russo
• Alvin Anson
• Ydalia Suarez
• Jim Gaines
• Thomas Wallwort
• Gary King Roberts
• Curtis Carter
• Miguel Franco
• Arash Donadoni
• Lilia Cuntapay
• Xeah Rivera
• Hervana Hernandez
• Marilyn Picones


MANUS:

• Antonio Tentori
• Bruno Mattei
• Giovanni Paolucci


FOTO:

• Luigi Ciccarese


MUSIK:

• Daniele Campelli


PUBLICERAD:

• 18 Februari 2013 - 11:26:11


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Visst kan man skylta med att man är ett "stort Bruno Mattei-fan", men väldigt få begriper vad det innebär. Vad det betyder att försvara ännu en av sina "guilty pleasure"-langare, som ej längre finns bland oss, med stolthet. Och ännu färre är beredda att vandra hela vägen. Varför man klurar över detta beror helt och hållet på en film vid namn "Island Of The Living Dead". Nej, du har "nog inte sett den på Hemmakväll". Och en kompis till dig "råkade inte tanka ned den" när han letade efter "Island Of Dr. Moreau".

Det här blir inte lätt.

En grupp sjöfarande äventyrare är... Ja, ute på havet, och råkar hitta en skattkista lika full med guldmynt som en fjortis iPhone är med bilder på sig själv. Oturen är som alltid framme och kistan disintegrerar så fort de försöker hala upp den ur plurret. Vilket betyder att mynten sprids ut på havsbotten. Bara dessa minuter är både roligare, bättre och mer spännande än den senaste och förhoppningsvis sista "Tomb Raider"-rullen, så visst var Mattei i sitt missförstådda esse in i det allra sista. (Filmen spelades in bara drygt ett år innan han dog.)

Men nog med skoj och äventyr för ett litet tag... Det finns ett allvar bakom det mesta - Så även i detta fall.

Alltså - Vi måste ta det här med Bruno Mattei och vissa av hans filmer. Det är ingen välmenande varning, utan ett konstaterande med högst subjektiva beröringspunkter ursprungna ur en inåtriktad hotbild. Tänk om man helt plötsligt är oförmögen att förmedla att någonting som verkar så uselt på ytan tvärtom kan ha en svår charm?

För att överhuvudtaget kunna se "Island Of The Living Dead", så måste du vara ett fan som inte har något att förlora - Varken heder eller stolthet. Du grät öppet när Mattei dog under försommaren 2007, så klart - Tunga tårar över att världen förlorade en fin människa. "S.S. Girls" fick dig att förstå mer av livet i stort än många andra livserfarenheter. Du har dömt personer moraliskt baserade på vad de tycker om "Hell Of The Living Dead". Du har vänt folk ryggen som inte har "Rats - Night Of Terror" hemma i bokhyllan. Du har även i mer stolta stunder hotat nära vänner med våld när de erkänt att de inte har mycket till övers för "Womens Prison Massacre". Och ett ifrågasättande av kvaliteten på "Zombi 3" från din sons eller dotters sida var nog för att göra ännu ett faderskapstest. Men du klängde dig fast vid dina pickadoller, som de säger i utlandet.

Så jag säger det igen - För att kunna se "Island Of The Living Dead", så måste du vara ett fan. Ödet kommer att stoppa alla andra. Någon som hånskrattar åt Matteis filmer kanske är kapabel att beställa filmen, men den kommer att försvinna på vägen. "Tyvärr. Tracking-ID:t finns inte och har aldrig funnits. Det var inte en siffra rätt där, höhö." Eller så levereras DVD:n till ditt hushåll utan personskador och matas in i spelaren, men den kommer att nypa direkt. "Fabrikationsfel. Vi kan inte laga sånt här, och skivan som satt i föstördes tyvärr när vi monterade loss enheten. Vad har du gjort med den? Den hade smält samman med släden." Jag och ett annat lokalt Mattei-fan fick genskjuta brevbäraren på sin runda och ge honom både avi och pengar direkt ute på gatan. (En tant i ett fönster såg ut som hon precis hade bevittnat en deal mellan ett par knarklangande huliganer.) Vi beställde nämligen var sitt ex, och följaktligen fanns det tvenne "Island Of The Living Dead" i samma Jiffy. Nu snackar vi explosivt instabila och känsliga grejer. Den Jiffyn på avvägar hade varit som en repris på Tjernobyl - Helt plötsligt smäller det någonstans och många blir skadade. (Dock av cinematisk radioaktivitet istället för vanlig.)

Så rannsaka dig själv riktigt noga - Kommer du att fixa att håva hem filmen, glo på den och ändå fungera normalt dagen därpå? Det är upp till bevis för var och en. Och man kan inte prata alltför mycket om sina upplevelser.

Men det man kan säga är att handlingen i filmen skiftar efter ett åskväder där besättningen måste stiga i land på en ö som verkar obebodd. De hittar snart lite gravar och ett fort som enligt legenderna användes av Spanjorerna för att skydda sitt guld. Men det finns även Zombier som strövar på ön, vilka snart nog kommer att sätta klorna i våra potentiella hjältar.

Ingen förebyggande terapi i världen kan förbereda den som lyckas ta sig så långt som till att börja se på filmen. Man kan lägga om sina förväntningar till "ultra-låga". Eller t.o.m. sänka dem så att de skymtar nedanför botten. "Island Of The Living Dead" lirar i en helt egen liga. Den kan inte kritiseras eller bedömas från en vanlig dödligs rosa-skimrande perspektiv. Den kommer att utmana alla sinnen. Och du kommer inte att känna dig utvald när du känner den svåra besvikelsen smyga sig på dig. Det kvittar hur mycket du älskar dåliga filmer - Risken finns alltid att du helt plötsligt kan känna att hela din moraliska värdegrund vacklar och att saker som "viljestyrka" får sig en rejäl törn. Energin som försvinner i ett märkligt lugn är lika svårhanterlig den - Känslan av att man på något sätt har accepterat sitt öde och att detta är slutet på resan. Suget efter fler filmer någonsin bleknar och med den motivationen till att någonsin mer stiga upp ur soffan. Jag säger inte allt det där är "Island Of The Living Deads" fel... Men... Hur mådde du innan? Fanns där redan innan en hjälplöshet som kanske bara triggades av just "Island Of The Living Dead"?

Jag kan erkänna att försöken till att vaska fram en skinande S.B.I.G.-rulle var både helhjärtade och framgångsrika. Mattei satte en ny standard för sig själv med den här rullen. Och när det är Mattei som gör detta... Då har man något extraordinärt att oroa sig för under resten av sitt liv. Ingen fara på taket dock - Några av Gore-effekterna var riktigt fina. Och de två tjejerna i huvudrollerna var riktigt fina som fan till råga på allt. Det fanns även en lite lustig referens till "Night Of The Living Dead" och en charmig sådan till "Zombi 2" ovanpå det. Men det råder förvirring annars. Någon skulle kanske t.o.m. säga att utförandet är i det taffligaste laget. Men det som "Island Of The Living Dead" förlorar på gungorna tappar den helt bort i karusellerna. Det biter dock inte på det faktum att filmen i alla fall har en stil som andas: "Gilla det eller försvinn, din vekling!" Gör den då jobbet? Vem vet ens det? Är de dödas ö en kul upplevelse? Kan inte säga mer om just det heller. (Hemligstämplat.) Med tanke på vad som anses vara kul i dessa tider. Men man måste hela tiden ha en insikt klar och tydlig - När man är nere på botten av träsket och krälar i vanlig ordning, så har gränsen mellan bra och dålig en tendens att bli lite suddig. (Utraderad, snarare.) Någon kan även känna kniven i ryggen och utbrista: "Jag som älskade Rats - Night Of Terror! Hur kunde du göra så här, Bruno? Hur kunde du svika mig nu?" Jag är ledsen - Det blir ingen sympati från mitt håll. Du borde ha vetat bättre. Eller insett att man bara är med i Klubben om man som sagt är beredd att gå hela vägen.

Så då är Du, jag och alla andra tillbaka på samma ursprungliga fråga - En fråga som ifrågasätter flera aspekter på en och samma gång och dessutom på blodigt allvar. "Klarar jag av att se alla filmer som Mattei gjorde? Och framför allt: Vill jag verkligen se dem?" Redan där har vi gallrat bort de som inte hade modet och som svek sina undermedvetna ideal när det gällde. Är du hjälplöst beroende av Zombie-rullar? Den tyska DVD-versionen med exceptionellt bra bild och ljud finns där ute för bara några spänn. (Den engelska dubbningen är dock så Satans skitdålig att man med fördel kan se filmen på tyska med engelska subs.) Den väntar på att Du ska sänka garden.

Är Du tuff nog...?

 



  

IDÉ : 50%


Gillar du Zombie-rullar - Oavsett vad?

  

STORY : 50%


Då, så...

 
  

REGI : 75%


Bruno Mattei. Han regisserade. Bra nog? BRA NOG?!

  

FOTO : 70%


Och Luigi Ciccarese - En gammal vapendragare till Mattei. Han fotade. (Tyvärr inte bort "DV"-looken.)

 
  

SKÅDESPELERI : 42%


Det får inte besvära dig i någon form. Alls-- Vad fan?! "Sonny Peel" från "Robowar"?! Visste väl att det fanns minst en kändis i filmen...!

  

MUSIK : 50%


Oj... Den var säkert fin, och så...

 
  

TEMPO : 86%


94 minuter... Swisch...!

  

ATMOSFÄR : 58%


Ja, atmosfär. Ibland charmig. Ibland tät. Ofta... Obeskrivlig...

 
  

UTFÖRANDE : 57%


20 special FX-gubbar måste bara betyda något. Och hur illa saker och ting än blir, så blir de aldrig lika dåliga som "engelsk dubbning"...

  

REPRISVÄRDE : 50%


Du klarar inte av det heller. Eller hur? :(
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Det finns alltså en uppföljare - "Zombi: La Creazione". Jaha. Nu kan man ju inte sova gott förrän man har sett den.

 
 

Skapar känslan av att man har försökt stålsätta sig inför något eldprov bara för att sedan misslyckas kapitalt. (Men... Det är väl inte bra?)

 
 

Dubbningen är lika ovälkommen som han som kallas för "Festsabbaren".

 
 
SO BAD IT
Fan, Bruno... Hur ska det gå här ute?