Los Ojos De Julia


• Guillem Morales • Spanien • 2010 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Julia´s Eyes


SPELTID:

• 112 min.


MEDVERKANDE:

• Belén Rueda
• Lluís Homar
• Pablo Derqui
• Francesc Orella
• Joan Dalmau
• Julia Gutiérrez Caba
• Boris Ruiz
• Dani Codina
• Andrea Hermosa
• Daniel Grao
• Pere Ventura
• Òscar Foronda


MANUS:

• Guillem Morales
• Oriol Paulo


FOTO:

• Óscar Faura


MUSIK:

• Fernando Velázquez


PUBLICERAD:

• 1 April 2012 - 14:28:05


SETT PÅ:

• BD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011------------
2012--4---


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Det här är verkligen inte bra... Alltså: Att man numera har blivit så bortskämd med så högklassiga skräckfilmer, speciellt från Spanien, att man nu på förhand tror att varje ny film inte kommer att kunna erbjuda tillräckligt mycket nya eller i alla fall halv-originella förvecklingar och / eller de alltid så viktiga konstnärliga detaljerna som gör att man minns filmen en längre tid. Och det krux att man automatiskt i ovanligt svaga ögonblick ställer förväntningarna högre och högre för varje gång. För till slut är ju bristningsgränsen nådd och efter den finns det mycket lite som ger något... Det blir lite som den där alkisen som till slut stupar i rabatten av en enda folköl. (Fast omvänt, eller något.) D.v.s. man tål inget. Är det verkligen dit man vill komma?

Rätt mycket, du.

Jag har medvetet undvikit mycket ny Horror (D.v.s. från 2010-2011.) för att kunna ta in en jämn ström av färska intryck då och då. (Nej, hur konstigt det än låter, så kan man inte bara glo på exempelvis Gialli - Fast man så väldigt gärna vill.) På något sätt inbillar man sig att det går att undvika att hamna i ett sinnestillstånd indränkt i den där vedervärdiga likgiltigheten som man kan drabbas av när man har glott på för mycket genre-film från samma era ett tag. Men allt går att undvika med lite variation och något som man lätt skrämmer små barn med.

"Julia's Eyes" a.k.a. "Los Ojos De Julia" från Guillem Morales förvånar en till att börja med eftersom den är ganska nära två timmar lång trots en till synes enkel story som dessutom, tyvärr, känns väldigt välbekant... Tills man under filmens gång glömmer bort just den storyn...! (Skitbra! Det hade man med handen på hjärtat inte kunnat tro.) För det händer något-- Cinemagiskt ungefär halvvägs igenom då handlingen tar en vändning som man förvisso borde förvänta sig i en film som heter "Julia's Eyes", men som man ändå inte tror om just den här filmen med tanke på filmens första och extremt suggestiva akt. Och det är en avgörande skruv som avgör ifall man bryr sig om samt köper resten av storyn. Även om Morales uppenbart visar viktiga ledtrådar i bild, så lyckas han ändå lura en till att "veta" att twisten i fråga bara är ett billigt sätt att försöka krama ut en ny infallsvinkel ur ingenting.

Det handlar mycket om vad som är verkligt, vad man verkligen ser och vad som är regelrätta hjärnspöken. Och vad som har en enkel och logisk förklaring fast det inte verkar så vid första anblicken. Och så är allting paketerat i den där speciella dystra stilen som bara spanjorerna verkar kunna få till. (Så det är inte alls konstigt att Guillermo Del Toro står som producent även denna gång eftersom även vibbarna är välbekanta.) Och "Julia's Eyes" är inte någon variant på filmen "The Eye".

Julia Levin får plötsligt vad som verkar vara en kort panikångest-attack under en föreläsning. Hon inser direkt att något skitdåligt har hänt hennes tvillingsyrra Sara. Och mycket riktigt har hon hängt sig i sin källare efter att ha blivit hysterisk och tappat förståndet. Eller? Julia fattar omedelbart att något skumt ligger bakom Saras död eftersom hon inte var deprimerad och dessutom väntade på en ögondonation. Sara hade nämligen en mystisk sjukdom som gradvis gjorde henne blind - En sjukdom som Julia också lider av och som redan har kostat henne 20% av synen. All stress och alla chocker som nu avlöser varandra gör att Julia också ser sämre och sämre för varje dag. Hon beslutar sig för att försöka ta reda på vad som ledde till Saras självmord innan hon permanent blir helt blind. Hennes man är inte lika tänd på idén att forska i vad som redan är rätt solklart med all info på plats, och poliserna tror så klart att allting har en simpel förklaring.

Julia hittar några ledtrådar i Saras hus, men för varje ny sak hon får reda på blir fallet bara skummare och skummare. Det pratas om en man som ingen har sett eller kommer ihåg - Någon som kanske eller kanske inte var tillsammans med Sara. Och visst tror sig Julia ha sett någon mörkklädd gestalt som håller sig i bakgrunden hela tiden. Eller är det bara någon som inte vågar ge sig till känna av någon orsak?

Och det är efter det upplägget som man sakta men säkert börjar förstå varför filmen är så lång som den är. Det som kan tyckas vara en svacka i tempot är smidig karaktärisering av Julia och som senare blir relevant. Det finns en stark anledning till varför huvudpersonen är en stark, målmedveten, sympatisk och klyftig sådan medan andra är smärtsamt tråkiga - T.ex. Julias man som är så färglös att man skulle kunna hälsa på honom dagligen under ett halvår utan att komma ihåg hur han såg ut någon vecka senare. Men nog om diverse kontorsslavar nu.

Men det är just dessa "lugna" bitar som har fått mest kritik här och var eftersom det pågår någon sorts trend som går ut på att skräckfilmer år 2010 inte får innehålla annat än nästintill hjärndöda "ungdomar" som sedan blir slaktade på diverse sätt. Det ska föreställa Horror. Det är lite som att påstå att potatis är den enda riktiga maten. Riktiga, välskrivna karaktärer är tydligen inte okej längre utan att det börjar tjafsas om "sentimentalitet". Så då börjar man ju undra vad man har missat genom att undvika den andra typen av filmer. (Ingenting, kan man förmoda. För det är bara Eurohorror som utvecklas genom att ta in influenser från alla håll och kanter.) Kan man bara leva sig in i storyn, så är det bra. Eftersom hela filmen är centrerad kring Julia, så hade det märkts extremt tydligt om hon gick utanför den karaktären som formas under filmens upplägg. Men det finns det ingen risk för när det är duktiga författare som skriver dialogen och manuset. Julia är både sorgtyngd av Saras död och nedslagen av sitt eget handikapp, men ger ändå inte upp utan att försöka gå till botten med allt.

Trots drama-elementen är det här ingenting annat än renodlad, psykologisk Horror som stundtals är riktigt djävulskt spännande. Att man ibland inte får se det som Julia inte heller ser är ett drag som fungerar på ett konsekvent sätt. Dit hör bl.a. möten med personer som hon omöjligt kan veta vilka de är. (Och alla är inte direkt schysst inställda.) I andra fall ser vi mer än Julia, vilket spär på spänningen rejält i vissa scener. Och så har vi hela mysteriet som i stort sett tar upp andra halvan av filmen och som lyckas bli mer och mer obehaglig för varje minut som går.

Så stämningsfullt blir det - Från första början tills det bitterljuva och fina slutet som turligt nog inte är så sorgligt att man måste supa sig kanonpackad på en kvart. Handlingen är också så sofistikerad att man fortfarande flera dagar senare kommer på grejer som hängde ihop med varandra på ett klurigt sätt och som hintas när man ser om filmen. Sådana detaljer är alltid välkomna och förbättrar alltid kvalitén på en rulle.

Ja... Så ta en titt på Julias ögon. Och ställ bort alla förväntningar - Om det ens är möjligt nuförtiden.

Fast trailern till filmen måste undvikas till varje pris om man inte har sett filmen. Den som har klippt ihop den måste ha försökt slå något sorts personligt rekord i att spoila så många twists och scener ur en och samma film som möjligt på ett par mintuer. Jävligt duktigt, då man får se några av de ögonblick som inte är ryckta ur sitt sammanhang, utan som faktiskt är menade att vara överraskningar. Jag ska aldrig mer se trailers.

 



  

IDÉ : 90%


Spansk Horror verkar kunna förnya sig hela tiden med små steg och överleva de flesta trender utan att reduceras till något som bara mättar marknaden på ett dåligt sätt.

  

STORY : 92%


Nästintill ett textboksexempel på hur man mejslar ut en enkel intrig till en fascinerande handling som gör några djärva vändningar utan att tappa tråden. Det är inte mycket man saknar, och det finns inte mycket man skulle vilja ta bort.

 
  

REGI : 89%


Guillem Morales andra långfilm. (Sex år efter "El Habitante Incierto" a.k.a. "The Uninvited Guest".) Och man kan inte säga att han gör sämre ifrån sig än många av hans mer kända landsmän.

  

FOTO : 89%


Óscar Fauras foto gör underverk än en gång - Precis som i "El Orfanato" skapar den en egen stämning som tål vad som helst.

 
  

SKÅDESPELERI : 96%


Belén Rueda som var fullkomligt strålande i just "El Orfanato" är minst lika strålande här. Man köper alla hennes sorger och besvär.

  

MUSIK : 81%


Och har man anlitat en eller ett par pers ur ett temporärt vinnar-team, så kan man lika gärna hugga en tredje - Kompositören Fernando Velázquez.

 
  

TEMPO : 96%


Det är oerhört svårt att hålla fast tittaren i samma tajta grepp i närmare två timmar. Men även denna gång fungerar det. (Nästan.)

  

ATMOSFÄR : 89%


Landstypisk. D.v.s. ruskigt bra. D.v.s. få kan göra det snyggare och tajtare i dessa dagar.

 
  

UTFÖRANDE : 92%


Det är väl solklart att ingenting har hafsats ihop och sedan skitits i?

  

REPRISVÄRDE : 91%


En del minnen och intrycken bleknar bort med tiden, men då vill man helt säkert se filmen igen eftersom man ändå minns att handlingen var intressant och filmen var snygg.
 
 
 

Att det ens kommer ett par rullar av den kalibern. Per år.

 
 

Jag vet inte om det är "bra" att bli svältfödd på kvalitets-Horror.

 
 

Den jävla trailern... Eller ska vi kalla den för SPOILERN...?!

 
 
Mer bra skit. Från pålitliga lirare.

RECOMMENDED CINEMA