Convent Of Sinners


• Joe D´amato • Italien • 1986 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Monaca Del Peccato


SPELTID:

• 87 min.


MEDVERKANDE:

• Eva Grimaldi
• Karin Well
• Gabriele Gori
• Jessica Moore
• Maria Pia Parisi
• Martin Philips
• Gabriele Tinti
• Katalin Murany
• Beba Balteano
• Aldina Martano


MANUS:

• Antonio Bonifacio
• Denis Diderot
• Daniele Stroppa


FOTO:

• Aristide Massaccesi


MUSIK:

• Guido Anelli / Stefano Mainetti


PUBLICERAD:

• 21 Oktober 2011 - 14:40:38


SETT PÅ:

• VHS (Bootleg)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011----------7-
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Nice! Ett helt kloster med bara syndare...! Och i det här fallet syndande nunnor...! Och så ingen mindre än Joe D'amato som regissör. Det här har ju redan ett par förutsättningar för att bli bra med tanke på hur väl farbror Joe skötte "Images In A Convent". Den måste fortfarande ses som ett apex för Nunsploitation-genren eftersom den vågade vara mest hädisk, mest provokativ och mest erotisk. (Och en hel del annat!) Filmen har fällt mången Exploitation-fantast och konverterat dem till kroniska Nunsploitation-geeks på ca. 90 minuter. D'amato visade framförallt vad andra (Läs: Domenico Paolella.) inte vågade visa, och i andra fall bangade han inte även när manusen visade sig vara lite sådär. Respekt. Och efter några turer genom diverse olika genrer, så återvände han till nunne-klostren sju år senare (1986) med "Convent Of Sinners" under "Dario Donati"-pseudonymet. Han står dock under sitt riktiga namn som fotograf, vilket först och främst betyder han inte stänger av kameran vid fel tillfälle. (T.ex. är en bad-scen i klostret oerhört viktig för handlingen! Annars... Vet man ju inte hur systrarna sköter det här med... Hygien...)

Men det börjar inte direkt mysigt för huvudkaraktären Suzannes del när hon blir våldtagen av sin egen jävla farsa. (Styvfarsa - Men ändå... Ja, det är väl klart att det är en styvfarsa.) Men istället för att som t.ex. Josef Fritzl ha mer långsiktiga framtidsplaner om en bonus-familj, klara blueprints över underjordiska boytor och idéer om ett eget community, så skickar han istället Suzanne till ett nunne-kloster eftersom "hon ju har syndat". (Och morsan skiter i vilket, vilket bevisas genom det faktum att det var hon som kom på dem mitt under våldtäkten!) Och när logiken är så go' och glad, så vet man aldrig vad som kan hända eller vad som väntar i nästa stund. (Lobotomi, möjligen.)

I klostret är det allra mesta välbekant om man har sett lite Nunsploitation - Strikta regler kring precis allt, omänskliga bestraffningar när man inte sköter sig samt ett antal nunnor som har lite svårt att hålla fingrarna i styr - Minsta lilla oskyldiga gest verkar ha någon baktanke, och kåta, sugande blickar säger mer än ett par manussidor dialog.

Oh, yes...

I "Convent Of Sinners" är det då Suzannes närvaro som startar en kedjereaktion av komplikationer. Det tar inte många film-minuter förrän minst ett par av systrarna har planerna klara för hur de ska få henne i bingen - Går det inte med smidigt förförande, så går det säkert att lösa med lite tuffare tag. Och alla är verkligen inte lika välvilligt inställda som de är heta. (Även om det blir lite fina stunder då och då!) Men Suzanne är snart inte lycklig över en enda aspekt i sin tillvaro. Men så faller hon för en yngre präst som ibland har "vägarna" förbi och som siktar på att bli något inom Vatikanen. (Tja, han verkar inte ha smak för småbarn i alla fall.) Det går fram så väl bland vissa av Suzannes svartsjuka medsystrar att de beslutar sig för att bevisa för Vatikanen att hon är besatt av Djävulen. Sådana sammansvärjningar är inte heller speciellt kända för att ha lyckliga slut - Speciellt när demon-utdrivningen bl.a. går ut på att inta vigvatten. (Och självklart kan det inte bara drickas på normalt sätt med kvällskaffet, utan det ska in via ett annat ställe. Och vad är det där för pump? Det är väl ingen här som behöver lavemang-- Jahaaa...)

Filmen bygger på romanen "La Religieuse" av Denis Diderot som levde på 1700-talet och vars böcker brändes och totalförbjöds för att de var för kontroversiella. Han var en av de som också tvingades bo gratis på ett fängelse p.g.a. för levande fantasi och för att han kritiserade "dagens samhälle". Idag hade han bara blivit IP-bannad från "Bloggosfären" och hans ISP hade stängt av hans bredband i tre månader. (Det var inte bättre förr, men det är sämre nu.) Och vad var det han sa om moral och i synnerhet om värdighet?

"Every man has his dignity. I'm willing to forget mine, but at my own discretion and not when someone else tells me to."

Så sant, Didde... Så sant...

"Convent Of Sinners" är däremot inte den första filmen som baserades på "La Religieuse", utan den andra. Jacques Rivettes "La Religieuse" spelades in redan 1966 och sägs vara en mer trogen filmatisering av romanen. Men med en romanförlaga blev det säkerligen lättare för D'amato och författarna att få fram det anti-katolska budskapet runt hela cirkusen. Det är på gränsen hela tiden. Och det är en gemensam nämnare i de allra flesta rullarna i genren. Nu så är inte Nunsploitation-fans kända (Jo, jag vet - Genom sig själv känner man andra.) för att ha tålamod för religiösa intriger eller för mycket fokus på "verkliga händelser" i det allra heligaste snusket. Men "historien" utgör en hyfsat intressant och väldigt tacksam ram för den handling som helst inte får ströva alltför långt bort från "Nun-On-Nun". (Hoppas att det i alla fall lät lite mer övertygande än när någon försvarar sitt porrtidnings-inköp med att "de egentligen bara läser alla intressanta reportage".) Det sista man vill se i de här sammanhangen är ett gäng halv-senila präster som sitter i ett rum och babblar. Tre repliker går bra, men efter tio börjar man tappa tålamodet och vid 20 kokar raseriet inom en. Man måste förstå att allting i det fallet måste ses ur ett eget perspektiv - Två bortslösade minuter betyder ytterligare två minuter där man hade kunnat titta på två nunnor som vänslas passionerat. Och på två minuter hinner det hända mycket!

"Convent Of Sinners" kan räknas till en av de bättre i genren även om den inte direkt tillför något nytt till den. Med tanke på hur "Images In A Convent" slutar, så hade man nästan börjat våga hoppas på att D'amato och company skulle ta det hela ett steg längre istället för att avsluta det på ett irriterande välbekant sätt. Det går ungefär att gissa hur det kommer att... Gå för Suzanne... Alltså... Hur historien kommer att sluta, menar jag. För slutet är en variant på samma nedslående och anti-klimaktiska lågvattenmärke som förmodligen även romanen har. (Vilken jag inte har läst - Inte p.g.a. TL;DR, utan för att bibblan inte hade den idag heller.) Och storyn hade gått att dra i rakt motsatt riktning vid flera tillfällen - För en gångs skull! (Jag antar att man får fortsätta att leta efter just den rullen. Om den nu ens existerar. Som sagt: "Images In A Convent" hamnade så nära att hoppet tändes.)

Men det finns förmildrande drag med filmen. I form av skådespelerskor. På det här klostret är det riktigt bra ratio på begreppet "heta donnor". Typ nio på tio. Några av de mer mysiga scenerna är också snyggt ljussatta. Soundtracket är genomgående trevligt och stämningsfullt. (Kyrkorglar!) Ja, det räcker långt. Och Eva Grimaldi, Karin Well och Jessica Moore i en och samma film räcker ännu längre.

När man redogör för ännu ett sådant här finkulturellt mästerverk, så känns det mer och mer som om man upprepar sig eller som om allt går i cirklar. (Vilket det säkert också gör.) Det är svårt att skilja en del av filmerna åt efter ett tag och det här ligger nog i kategorin Exploitation där man kan säga att: "Har man sett en, så har man sett alla." Eller ännu värre: "Den här såg jag ju för inte alls länge sedan." fast man mycket väl vet att det var en helt annan film... Hey! Förutom när det är Joe D'amato som har stått bakom kameran!

Då känns det aldrig så...!

 



  

IDÉ : 81%


Ja, det är alltså Denis Diderots "La Religieuse" - Nunsploatering-stajl, honung.

  

STORY : 78%


Trad. arr. eller vad det nu heter. Och just när det börjar bli bra, så slår besvikelsen till. (Dock är det oftast en mild sådan.)

 
  

REGI : 84%


Kan någon, så kan snubben som gjorde "Images In A Convent"...!

  

FOTO : 80%


Jodå - "Snubben" fotade den här gången också.

 
  

SKÅDESPELERI : 80%


Vi har nämnt Eva Grimaldi, Karin Well (Från bl.a. "Zombie 3 - Nights Of Terror") och Jessica Moore (Från bl.a. "Nightmare Concert".), och vi kan nämna dem en gång till eftersom de är så fina. Och i en av birollerna ser vi Mr. Laura Gemser själv som präst.

  

MUSIK : 67%


Kyrkorgel-slingan i början låter ibland som om två snubbar sitter och spelar en låt som de nästan minns, men filmmusiken är annars riktigt fin på ett så där sorgligt sätt. Det är lite tydliga Pachelbel- och Bach-influenser med i musicerandet. Och en Cembalo för mycket.

 
  

TEMPO : 79%


Förtexterna hinner inte blinka klart innan det är full action. Och ibland blir det lite tradigt när det inte händer något. (Läs: När inte nunnor hånglar.)

  

ATMOSFÄR : 81%


Är det det här som är "Himmelriket"...? För det ser då stundtals inte tokigt ut alls, måste jag säga.

 
  

UTFÖRANDE : 76%


Det hela är väl varken bättre eller sämre utfört än de andra liknande upptågen. (Men någon "Images In A Convent" är det ju inte, förstås.)

  

REPRISVÄRDE : 66%


Det är bara det att stora delar av filmen redan känns som en repris på något. Men visst är "Covent Of Sinners" representativ!
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Joe D'amato visar hur Nunsploitation ska se ut. Igen.

 
 

Man får i alla fall ännu ett par orsaker till att hata präster.

 
 

Lite Hardcore Nun-On-Nun hade verkligen inte skadat.

 
 
På många sätt lika bra som "Images In A Convent". Men ofta för länge i "Light Mode".