I Bought A Vampire Motorcycle


• Dirk Campbell • Storbritannien • 1990 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 101 min.


MEDVERKANDE:

• Neil Morrissey
• Amanda Noar
• Michael Elphick
• Anthony Daniels
• Andrew Powell
• George Rossi
• Daniel Peacock
• Midge Taylor
• David Daker
• Burt Kwouk
• Brendan Donnison
• Graham Padden
• Paula Ann Bland
• Teddie Thompson
• Terence Budd


MANUS:

• Mycal Miller
• John Wolskel


FOTO:

• Tom Ingle


MUSIK:

• Dean Friedman


PUBLICERAD:

• 9 Oktober 2011 - 11:51:26


SETT PÅ:

• VHS (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

"In the name of the Father, and of the Son, and of the-- HOLY SHIT?!"

När det släpptes en och annan lågbudget Splatter-komedi i slutet av 80-talet / i början av 90-talet, så jämfördes de praktiskt taget per automatik med "Bad Taste". Både Emmanuel Kervyns "Les Mémés Cannibales" och Dirk Campbells "I Bought A Vampire Motorcycle" var två av dessa eftersom de fick lite mer uppmärksamhet i diverse media. De enda egentliga likheterna med "Bad Taste" är att de onekligen är blodiga plus att de har mer eller mindre starka inslag av kronisk galghumor. Och så roliga one-liners. Inte så mycket, alltså. Men det ska så klart sägas att det inte verkade vara så många som var inne på samma linje på den tiden - Speciellt inte redan någorlunda etablerade filmskapare. (Detta är dock Campbells enda långfilm hittills bland ett flertal mer eller mindre kända T.V.-serier.) Sedan kan kan alltid undra hur stort inflytande just "I Bought A Vampire Motorcycle" hade på andra filmer i samma något svårplacerade genre. Och varför vissa klickade och andra inte.

En kultist-präst på riktigt god väg att åkalla mindre snälla krafter blir avbruten av ett beväpnat motorcykelgäng som jagar en armborstpil rakt i prällens bakhuvud. Som om inte det vore nog, så kollapsar han huvudstupa rakt ned i en brasa. Biker-gänget slaktar sedan resten av kulten, men prällen har redan hunnit bli besatt av en ond ande som inte bryr sig om att värden har en pil i hjärnan eller att han har stekt skallen i öppen eld ett tag. Han vacklar fram till en fräsig svart Norton Commando 750, öppnar tanklocket, skär halsen av sig och tankar hojen med några liter ont blod. Motorcykeln vaknar till liv och prästen kolar på studs.

Den här filmen bygger inte på verkliga händelser. (Det där var säkerligen en så kallad Fet-Spoiler.)

Ett litet tag senare köper motorcykel-kuriren Nick "Noddy" Oddie hojen för £1100 (Eller £600 som han säger till sin tjej för att ge intrycket av att det var ett fynd.) eftersom han snabbt behöver en ny. Säljaren påstår att den är i toppskick om man bortser från ett litet hål i tanken. Så lite reparationer och den blir som ny - Om det nu är tänkt att en ny hoj bara funkar på natten, kan köra av sig själv och dessutom har en tendens att kötta folk på olika underhållande sätt. För den är ju så klart ute efter hämnd på gänget som mördade prästen i inledningen. När Noddy en sen kväll kör omkring och råkar korsa vägarna med nämnda gäng blir motorcykeln något spattig - Precis som om den kände igen sina banemän. Noddys kompis blir också dödad under mystiska omständigheter i sitt eget hem, och polisen börjar så klart direkt leta efter kopplingar till Noddy. Så det kanske inte är så konstigt att han börjar drömma mardrömmar om sin polares avhuggna pratande huvud och skitkorvar som anfaller och försöker kväva honom...! (Okej, så det sistnämnda är kanske lite märkligt. Men lite prima dasshumor gör alltid en komedi lite bättre.)

Och detta är inte ens början. Men Noddy börjar undra på allvar när motorcykeln alltid dyker upp hemma trots att den antingen försvinner eller brukar kasta av dess förare. Och när han en morgon hittar en lapplisas avslitna och söndertuggade ben innanför hojens strålkastare, så är det dags att ringa den lokala biker-prästen (!) som snart blir övertygad om att Noddys fina Commando är besatt av en vampyrisk demon...! Det är därför dags för lite exorcism... Och de brukar ju gå precis som planerat har vi lärt oss...!

"I Bought A Vampire Motorcycle" har två saker som gör att den fungerar - Humorn och blodsölet. Filmen är så där typiskt engelsk när det kommer till det komiska - Fyndigheten och vansinnet ligger ganska så nära varandra. Och det samma kan sägas om den stora mängden Gore-effekter - De flesta av dem är riktigt kreativt utförda och vissa av dem har man garanterat inte sett - Varken innan eller efter. Inte har man heller sett en hoj gå igenom en förvandling från fortskaffningsmedel till mördarmaskin med jag-medvetande och diverse coola finesser. Sedan har filmskaparna fått använda sin fantasi på högvarv för att få till alla scener där Commandon härjar bland folk.

Neil Morrissey (Från bl.a. serien "Men Behaving Badly" a.k.a. "Hopplösa Typer".) spelar den något otursdrabbade Noddy och hans karaktär passar verkligen perfekt i sammanhanget. Morrissey besitter det här naturligt roliga minspelet och de underfundiga komiska tricken. (Kolla bara när han tar på sig hjälmen under den föga smidiga exorcism-scenen.) Men Anthony Daniels (Japp - Det är "C-3PO" från de där filmerna som lyckades göra ännu fler fans förbannade när de släpptes på Blu-ray. Eller "Legolas" i "Lord Of The Rings"...! Ja, den animerade, alltså.) präst är riktigt kul också - Han och Damien Karras hade kunnat bli ett riktigt radarpar. (För att inte tala om prästen i "Braindead".) Sedan har ju filmen en dialog som är kul utan att låta tillgjord eller påklistrad.

Så det är mycket svårt att påstå något annat än att man har 100 riktigt underhållande minuter framför sig innan en sittning. Och det är främst om man är ett fan av exempelvis Peter Jacksons tidiga filmer. (Jämförelsen var kanske inte så tokig ändå.) Det finns plats för många asgarv och minst lika många ögonblick av ren, glädjande andrahands-misstro. Trots att "I Bought A Vampire Motorcycle" har en väldigt avvikande form på temat vampyrism, så känner man igen sig ganska snart bland alla krucifix och all vitlök - Campbell och författarna Mycal Miller och John Wolskel hittade bara på nya, skojfriska sätt av använda sig av dess regler. Och att någon lyckas med det - Det händer inte speciellt ofta.

Och man behöver inte gäspa sig hjärndöd av syrebrist för att det inte händer något i filmen. För köper man en vampyr-hoj, så får man uppleva det mesta.

 



  

IDÉ : 92%


Så långt bortom osannolik och vrickad att den inte ens borde ha en chans att fungera. Och det är helt säkert därför den gör det...

  

STORY : 82%


...Och så räcker det ju till en hel film med varierande lustig- och dumheter.

 
  

REGI : 88%


Levande och uppfinningsrik. Dirk Campbell hittar rätt ton direkt.

  

FOTO : 69%


Birmingham - I all sin prakt!

 
  

SKÅDESPELERI : 80%


Jodå - Det är till stor del Neil Morrisseys förtjänst att filmen är så rolig som den är. Hans reaktioner i diverse konstiga situationer (Och när han själv säger något fullkomligt idiotiskt i fel ögonblick.) är obetalbara.

  

MUSIK : 74%


Det är helt klart lite "Bad Taste"-varning ("Varning" inom citat.) på soundtracket. "Elevator music for headbangers!"

 
  

TEMPO : 95%


Oförfalskad underhållning - Konstant och rakt igenom.

  

ATMOSFÄR : 80%


Den charmigt sunkigaste från Olde England.

 
  

UTFÖRANDE : 87%


Ännu ett bevis på att film-magi fungerar när skaparna har (och får utrymme att använda sin) fantasi. Sedan ska man inte förneka att allt blodstänk och avhuggna kroppsdelar gör det hela sämre.

  

REPRISVÄRDE : 75%


Ett måste en kväll då man slukar Splatter-komedier långt in på småtimmarna. (För det händer ju faktiskt.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Hjärtvärmande charmiga effekter.

 
 

Norton Commandon är den stora stjärnan!

 
 

Alltihop var en engångsföreteelse? (Kanske av en orsak.)

 
 
Engelsk humor, Gore, motorcyklar och ockulstim - Det är väl klart att det bara kan bli kalasbra.

RECOMMENDED CINEMA