Vij


• Georgi Kropachyov / Konstantin Yershov • Sovjetunionen • 1967 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Вий


SPELTID:

• 78 min.


MEDVERKANDE:

• Leonid Kuravlyov
• Natalya Varley
• Aleksei Glazyrin
• Nikolai Kutuzov
• Vadim Zakharchenko
• Pyotr Vesklyarov
• Vladimir Salnikov
• Dmitri Kapka
• Stepan Shkurat
• G. Sochevko
• Nikolai Yakovchenko
• Nikolai Panasyev


MANUS:

• Nikolai Gogol
• Georgi Kropachyov
• Aleksandr Ptushko
• Konstantin Yershov


FOTO:

• Viktor Pishchalnikov / Fyodor Provorov


MUSIK:

• Karen Khachaturyan


PUBLICERAD:

• 10 Juli 2011 - 12:41:55


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011-------5----
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Den allra första skräckfilmen från Sovjetunionen gjordes enligt säkra källor inte förrän 1967 när "alla andra" redan hade börjat bygga upp en stabil och distinkt Horror-kultur. Filmen i sig baserades på samma folksaga som Mario Bavas "The Mask Of Satan", d.v.s. Nikolai Gogols "Vij". Vilket ungefär betyder "ondskans ande". Och vilket även filmen heter otroligt nog. (Och inte "Bnn" som vissa sajter påstår bara för att ryska "V" ser ut som latinska "B", "I" råkar vara ett spegelvänt "N", etc.) Av allt att döma fanns det inga filmiska influenser som regissörsduon Georgi Kropachyov och Konstantin Yershov tog och knep åt sig. Filmen i sig är ju ett solklart bevis på detta med sin unika... Allt! (Och jag tror inte att man bara traskade in på en Grindhouse i forna Sovjet för en Double Bill på "Mask Of Satan" och "I Tre Volti Della Paura".)

Filosofen / prästen Khoma Brutus från traktens prästseminarium irrar under en ledig stund (Vilket är synonymt med "intag av Vodka"!) ut sig i ingenstans tillsammans med två minst lika tankade polare. Men de måste övernatta någonstans och som "tur" är kommer de fram till ett hus. Husets ägarinna är en gammal gumma som låter dem sova där på ett villkor - Att de sover på tre olika ställen. Khoma hamnar i stallet med grisar och kossor, och framåt småtimmarna blir det riktigt mysigt - Om man uppskattar att en gammal häxa gör lite närmanden och tar med en på en liten flygtur! Med en riktig kvast som prydnad men där man själv är "kvasten". (Eh... Va...?) Det tycker inte Khoma. Han uppskattar det t.o.m. så lite att han bankar ihjäl gumman... Som precis innan dödsögonblicket förvandlas till en ung, vacker kvinna. (Kanske "lånade" ändå Kropachyov och Yershov lite look från Barbara Steele trots allt?) Skenet bedrar järnet?

I byn har samtidigt prinsens dotter Pannochka dött under mystiska omständigheter. Hennes surt förtvivlade farsa har ett litet uppdrag för Khoma - Han säger att om Khoma kan köra en likvaka tre nätter i sträck, så ska han få 1000 guldmynt som belöning. Vad kan gå fel? - Det är ju inte precis som om Pannochka kan vara häxan? Och inte skulle väl hon få för sig att trotsa döden och fräsa på med en djävulsk massa cool häxmagi för att komma åt sin mördare?

"Vij" har fångat känslan av en rysk folksaga så väl som man kan tänka sig att den kan fångas. Personerna har starka drag av karikatyrer över sig och dialogen låter egentligen inte vardaglig någon gång. (Eller så är det översättningen som i vanlig ordning inte kan fånga ett språks "textur". Och så är det ju alltid.) Ryska katoliker (Måste de väl vara eftersom Donnan über alles verkar vara Jungfru Maria?) verkar heller inte vara så nogräknade - De svär, röker och krökar som vem som helst, och skulle man dyka upp nästan dyngrak för en likvaka med syftet att i förväg lugna nerverna - Skit samma. Det gör ju bara saker och ting lite lättare.

Sedan är det det här med begreppen "tro" och "magi". Under timmarna i kyrkan börjar Khomas sinne krackelera och till en början är tron på "Herren" så stark att han kan hålla borta den "onda" anden genom att rita en magisk cirkel på golvet med en krita. Men andar är inte kända för att tröttna på att försöka. Första natten går förvisso relativt bra då det inte finns så mycket hallisar och mörka energier som kan riva ned verkligheten runt Khoma, men det är ju som sagt två nätter kvar. Långa sådana.

Fast man inte borde ha fördomar inom de rörliga bildernas osynliga gränser, så blir man ändå förvånad över "Vijs" cinematiska kvalitéer. Bland det första man tänker om Sovjetisk film, i synnerhet från 60-talet, är "ofrivillig minimalism" och "dåligt maskerad propaganda". D.v.s. det samma som man ser i t.ex. amerikansk film. Men det fanns ju en skillnad ändå. Just p.g.a. att det är svårt att tänka sig att statligt kontrollerad film någonsin skulle kunna vara fritänkande och innovativ. Eller att staten skulle ha ett intresse av att satsa större pengar på Fantasy eller Horror när det finns "vardagsrealism". Visst började det lossna lite här och var i Sovjet vid den här tidpunkten (Jag hittar ingen info om att filmen skulle ha varit förbjuden eller censurerad.), men när man tar steget till skräckens domäner, så måste det egentligen bara betyda att gränserna vidgas så mycket att filmen av sig själv blir banbrytande. Självklart var så fallet med "Vij". Annars skulle den ju inte vara så pass känd och omtalad världen över som den är nu. Däremot fanns det väl mest tekniska hinder när nu inte filmcensuren lade sin portvinsnäsa i blöt.

Men det bästa av allt är att "Vij" känns rysk på alla sätt. Den försöker inte vara någon annans film. Och den tar varje chans att visa hur stor skillnad det är mellan det svårmodigt vardagliga (När det t.o.m. finns i en folksaga, så är det verkligen tungt.) och det befriande overkliga. Och så har den tidlösa specialeffekter som är så välgjorda att man häpnar. (Hur fick de egentligen det där gående skelettet att se så realistiskt ut?) Delvis p.g.a. att man inte förväntar sig det. Samt filosofiska tankar som inte alltid går så väl ihop med religiösa.

Av alla skådisar i filmen är det undantagslöst Natalya Varley som lämnar starkast intryck som Pannochka. "Hetlevrad" är ett lika missbrukat adjektiv som alla andra, men det beskriver henne rätt väl ändå. Med all rätt. Och hon är en väldigt ikonisk karaktär som trots gamla definitioner av "gott och ont" inte kan ses som en klassisk antagonist. Och så Khoma. Det är rätt så tragikomiskt att se hans mentala sammanbrott, och det är uppenbart att Leonid Kuravlyov egentligen är komiker snarare än en klassisk skräckfilms-aktör. (Om man t.ex. jämför med Hammers old-timers.)

Att påstå att "Vij" inte är ett inflytelserikt inslag i genren hade verkligen varit att snacka skit med extra hög densitet. Den har många aspekter som man känner igen, och man kan heller inte låta bli att klura över hur starkt den påverkade diverse skräckfilmers stämning och sammansättning under de kommande åren. Den som dessutom är insatt i rysk film kan säkert hitta ännu mer kopplingar.

Inte tidigare än 2010 gjordes otippat en uppföljare till "Vij" - "Vij. The Return". Den är säkert riktigt tuff, men just för att originalet har ett oförstörbart kultvärde och status, så kan den aldrig mäta sig med denna.

"För det är bara en som kan vara först.", sa Den Övertydliga.

 



  

IDÉ : 98%


En av Ukrainas mest kända (förmodligen) folksagor är väl mer eller mindre en blåkopia för en lyckad skräckfilm...? (Tänk också på att vi snackar "Sovjetunionen 1967".)

  

STORY : 81%


Just därför innehåller storyn allt som är väsentligt. Finalen är otroligt belönande. Den allra sista scenen känns som utfyllnad tills man verkligen börjar klura över vad som sägs. Och då ger den filmen en charmig extra-dimension.

 
  

REGI : 88%


Inget speciellt - Till en början. Men när likvakan börjar märker man hur exceptionellt kreativa regissörerna Georgi Kropachyov och Konstantin Yershov är.

  

FOTO : 85%


Otroliga bilder som aldrig missar ett tillfälle att fånga en aning surrealistisk stämning. Med en ovanlig färgpalett. (Tänk tidiga ryska färgfoton.)

 
  

SKÅDESPELERI : 82%


Natalya Varley förtrollar!!!

  

MUSIK : 58%


Den... Reflekterar man kanske inte ens över... Men visst - Utan ett soundtrack hade det blivit ganska mycket tristare.

 
  

TEMPO : 89%


Visst måste det undan med uppläggen på intrigerna då filmen inte ens är 80 minuter. Det intressanta och fina händer självklart i slutet.

  

ATMOSFÄR : 84%


Det något vemodiga och typiskt ryska ligger och trycker genom hela filmen. Så när det väl händer storartade saker, så märks det med överfulla mått. Några scener är oväntat kusliga.

 
  

UTFÖRANDE : 90%


Specialeffekterna av Aleksandr Ptushko (Flygande likkistor, levande skelett, monster och vampyrer.) är i absoluta världsklass. Det ser fortfarande fantastiskt bra ut. En del andra effekter är bara bra. Ptushko var även med och skrev manuset och var AD på filmen.

  

REPRISVÄRDE : 89%


"Vij" lämnar en redig hop med oförglömliga minnen.
 
 
 

Den första skräckfilmen från Sovjetunionen!

 
 

Att "Vij" till slut hittade ut på den breda(re) marknaden utanför hemlandet.

 
 

Den engelska dubbningen... Men nu pratar vi inte mer om den...!

 
 
Essentiell för den som älskar gotisk Horror.

RECOMMENDED CINEMA