Hell Of The Living Dead


• Bruno Mattei • Italien • 1980 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Inferno Dei Morti Viventi


SPELTID:

• 99 min.


MEDVERKANDE:

• Margit Evelyn Newton
• Franco Garofalo
• Selan Karay
• José Gras
• Gaby Renom
• Josep Lluís Fonoll


MANUS:

• José María Cunillés
• Rossella Drudi
• Claudio Fragasso
• Bruno Mattei


FOTO:

• John Cabrera


MUSIK:

• Goblin


PUBLICERAD:

• 24 Augusti 2004 - 11:52:14


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

G O R E O M E T R I

 
 

1. En Zombie-råtta kryper in en snubbes skyddskläder och börjar äta av hans kött. (Blod rinner och sprutar här och var.)

2. En Zombie tar några tuggor kött från sin f.d. kollegas axel. (Köttsår och blod.)

3. Två f.d. levande anställda på "Hope" äter på en tredje f.d. levande anställdas inälvor. (Bröstkorgen är uppsliten och de inre organen är blottade.)

4. Zantoro skär halsen av en terrorist. (Det här räknas egentligen inte som en Gore-effekt.)

5. En terrorist blir skjuten i magen tre gånger. (Blodsquibbar.)

6. Zantoro skjuter en terrorist i pannan. (Blodstänk.)

7. Resten av terroristerna blir skjutna. (Blodsquibbar för var och en.)

8. Josies son har ett stort, infekterat sår i magen. (Snyggt äcklig make-up.)

9. Han kalasar på sin fars inälvor. (Han har ett köttstycke i handen och blod runt munnen.)

10. Zantoro och Vincent skjuter några Zombie i bröstet. (Blodsquibbar.)

11. Både Mike och Zantoro skjuter på Josies Zombie-son. (En ynka blodsquibb.)

12. Närbild på Josies blodiga lik. (Blod rinner ur hennes mun.)

13. Zantoro skjuter Zombie-prästen i skallen. Blod stänker över svarta tavlan.

14. Mondo-snutt med ett uppsprättat djur och dess inälvor.

15. Fler Mondo-snuttar på lite olika lik. Lik förbannat. Men de är inte lika varandra fast de har en sak gemensamt – Att de är lik. (Taskiga ordvitsar är på tapeten ikväll.)

16. Närbilder på ett lik och dess f.d. ansikte. Likmaskar krälar i dess ögonhålor.

17. En Zombie tar ett bett ur en kvinnas axel. (Ett köttstycke hänger från Zombiens käft.)

18. Zantoro skjuter Zombien i pannan. (Blodsquibb.)

19. Ännu en Zombie biter en snubbe i axeln. (Lite blodigt kött slits loss.)

20. Och ännu en Zombie blir skjuten i pannan.

21. Två snubbar får fingrarna avbitna.

22. En annan får ett saftigt stycke kött bortslitet från vaden.

23. Mer kött förtärs från avslitna lemmar.

24. London skjuter två Zombier i magen. (Blodsquibbar.)

25. Zantoro skjuter sönder skallen på en Zombie. (Cool effekt.)

26. Och en till. (Nästan lika cool effekt.)

27. En katt hoppar ut ur ett hål i en död kvinnas mage.

28. En Zombie tar ett bett ur Osbournes axel. (Köttsår.)

29. Tre Zombier äter Osbourne. (Blod och köttslamsor.)

30. London skjuter en Zombie i skallen. (Blodsquibb.)

31. Samma som ovan fast skallen exploderar...

32. ...Och ett Zombie-huvud till får ett ventilationshål...

33. Vincent, Zantoro och Max pangar Zombier.

34. Tro det eller ej – Zantoro skjuter ännu en Zombie i skallen.

35. En Zombie tar ett bett ur Maxs hals. (Snajsigt köttsår.)

36. En annan käkar sig genom hans bröstkorg. (Mera blod, gubbar...!)

37. En Zombie tar ett bett ur Londons hals den här gången. (Blod och köttsår.)

38. Vincent krossar Zombiens skalle med kolven på automatkarbinen. (Squish.)

39. En Zombie trycker in handen i Lias mun och drar ut hennes tunga innan Zombien poppar ut hennes ögon från insidan.

40. En tjej blir biten av tre Zombier. Blod rinner ur hennes huvud medan Zombierna sliter loss köttstycken från hennes kropp.


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011------------
2012-107---


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• MEDIAGLUTT:
I. DVD Vs. DVD » Hell Of The Living Dead : Anchor Bay Entertainment Vs. Njutafilms


 


 
 
  

"When the creeping dead devour the living flesh!"

Hur tuff man än tror sig vara efter att ha sett "Zombi Holocaust", så är man inte det. Man kanske använder citat från den som raggningsrepliker på krogen: ("Jag skulle lätt kunna döda dig nu, men jag är angelägen att få din hjärna!") Eller kanske skryter man om att man ser rullen en gång i veckan så fort man kommer på en anställningsintervju. Men. Man måste då och då omvärdera det man har sett. För det finns ett rasande vansinne som smittar ned varenda cell i kroppen på en. Det finns ett särskilt och unikt virus som det inte finns några som helst botemedel mot. Ingen forskning har heller bedrivits mot det, eftersom det har visat sig vara totalt meningslöst. Det enda som hjälper är att bli smittad och hoppas på att man är så pass immun att man inte rabiat börjar yra på Internet-forum om "usel film", "värdelösa skådisar" och "ingen story". För allt det där är bara myter. Ingenting med filmen är uselt. Så nu jävlar tar vi och suger ned en hel flaska hostmedicin, jobbar upp 42-graders febern i svin-kylan mitt i den tunga stanken efter ännu en usel rulle, zappar hjärtat med defibrillatorn, pissar lite blod i holken och spyr upp gallan på T-shirten... För här är den som direkt ur en infekterad sil - Rakt in i ådrorna: "Virus". "Hell Of The Living Dead". "Zombie Creeping Flesh". "Inferno Dei Morti Viventi". "Night Of The Zombies". "Cannibal Virus". Kär film, du vet. Många namn.

Framför en romantisk vy över någon slumpmässig kemisk fabrik i sommarnatten blinkar förtexterna till "Virus" förbi. Att Bruno Mattei regisserade den här rullen under pseudonymen Vincent Dawn borgar givetvis för allra bästa kvalitet. (Beviset på att kvalitén är ypperlig just då får man främst i "Rats : Night Of Terror".) Att han fick hjälp av Claudio Fragasso både på regifronten och manusfronten gör det hela bara bättre. Fragasso hittade dessutom på storyn med sin fru Rossella Drudi, och med tanke på vad mycket gôtt mos han gjorde under de kommande åren, så ligger det honom definitivt inte i fatet att ha "Virus" som den tidigaste meriten i karriären. Sedan drar den djävulskt coola Goblin-stänkaren igång och kameran fångar några fina panoreringar av fabriken i grodperspektiv. Här bara man vet att den här rullen inte kan bli något annat än bra och underhållande - Non-stop, praktiskt taget. Meddelandena från fabrikens högtalare som hörs i bakgrunden gör allting bara coolare och bidrar till känslan av att allt bara är så rätt.

Inuti fabriken är ett stort antal män och kvinnor redigt upptagna med att övervaka flera meter instrumentpaneler. Flera av dem går i vita skyddshjälmar som det står "Hope" på. Stämningen är hyfsat lugn, men långt ifrån avspänd. Allvaret ligger över teamet som en kalsong-spräckare som någon samvetslöst har bränt av i ett hörn. Antalet gröna blinkande lampor och ett blinkande grönt (!) ljus i periferin indikerar att allt är o.k. Om helt plötsligt musiken på soundtracket låter välbekant under filmens första ynka minuter, så har du förmodligen sett "Dawn Of The Dead" så många gånger att du känner igen Goblins mästerliga och dröm-flummiga komposition. På något sätt passar den här också i och med att temat inte är nådigt tyngt av ödet som snart kommer att spela alla ett rejält spratt.

Samtidigt går två snubbar i skyddsdräkter omkring nere i källaren och gör lite rutinkontroller och mätningar. Ingen panik där heller. Inte på några sekunder i alla fall. Mätaren som mäter radioaktivitet ger helt plötsligt utslag. (Ja, ja. För att snubben som mäter vrider på ratten samtidigt. Än sen, då?!) Mätaren rusar t.o.m. upp på max och över det... De konstaterar att det måste finnas en läcka någonstans. En av snubbarna tänker stänga av "det som läcker" eftersom en mindre mätare på en av ventilerna också har fått spatt. Den andra snubben råkar hitta en död råtta bakom några rör... De undrar hur råttan kan ha tagit sig in. Helt plötsligt vaknar den till liv och kryper in i snubbens kläder... Och upp mot hans ansikte... Den blodtörstiga råttan börjar sedan kalasa på hans hals, blod rinner ut från under hans skyddsmask och det stänker även ut över visiret från insidan... Snubben faller ihop i dödsryckningar... Han råkar komma när någon säkerhetsventil i anläggningen som släpper ut ett moln av grön gas...

Katastrofen är ett faktum. Nu blinkar röda lampor, alarm ringer och alla springer omkring som yra höns... Professor Barrett (Joaquín Blanco) och hans assistent drar på sig gasmaskerna och springer ut i den gasfyllda trappuppgången och vidare till den sektion av byggnaden där maskineriet finns och där råttan fick lite rått käk. De hittar en av snubbarnas skyddskläder och helt plötsligt står han bakom Barretts assistent och tar några tuggor från hans axel. Här kan man se två anmärkningsvärda saker - Splattret ser riktigt bra ut. Men. Än så länge har man inte bränt någon krut på någon "Zombie"-make-up. Men det är inte precis som om det behövs heller eftersom det inte är fysiskt möjligt att bli Zombiefierad på några minuter. Därför ser snubben ut som om han hade smetat in svart och rostbrun skokräm i ansiktet. (Detta ska naturligtvis föreställa att han dog av kvävning innan han vaknade till liv igen.)

Barrett smyger iväg längs korridoren och möter helt plötsligt en armé av de levande döda som kommer mot honom klösande i luften. På våningen nedanför ser han två f.d. kollegor som smaskar på en annan lika f.d. kollegas inälvor. Kameran zoomar in på den uppfläkta bröstkorgen så att vi inte ska missa några detaljer... Zombierna delar alla organ rättvist och smaskar på som bara nyvakna och vrålhungriga Zombier kan. Barrett rusar in på ett kontor, sliter av sig gasmasken och tittar på utsikten - Det faktum att utsikten består av några pipelines från fabriken som går rakt ned i vattnet gör att han vädrar trubbel av globalt mått. Slutet känns helt plötsligt ganska mycket närmare för hans del. Barrett kikar i en tveklöst hemlig mapp, sliter fram en mikrofon och läser in ett röstmeddelande till eftervärlden - Att deras projekt måste ses som ett katastrofalt misslyckande och att varenda jävel i hela världen är i fara. Han ber också om förlåtelse för den ondska de skapat. Den gröna röken har nått kontoret och väller plötsligt in genom dörren. Det ser ut som slutet nu bara är tre meter bort. (Förmedlar verkligen inte "Virus" känslan av en förebådande katastrof på ett perfekt sätt? Man är verkligen där och känner maktlösheten... Inte? Du är inte tillräckligt upplyst, mitt barn.)

På en plats väldigt, väldigt långt därifrån står några sura och sammanbitna poliser utanför ett hus med vapnen dragna och akut klåda i avtryckarfingrarna. På plats finns även ambulans, specialstyrkor och massmedia. Vad som skulle kunna vara ännu en lördag kväll häromkring visar sig istället vara ett gisslandrama på det amerikanska konsulatet. I ett rum ligger folk på golvet med händerna bakom huvudet och ett par kvinnor gråter. (Det är som vilken "söka jobb"-kurs som helst, med andra ord.) Fyra terrorister har kommandot (Det var exakt det här jag menade.) och journalister gissar på att det antingen är iranier, palestinier eller från en helt annan nation. (Journalister, vet ni. De har minsann alltid rätt.) Fyra killar från Interpols specialstyrka - Lieutenant Mike London (José Gras), Vincent (Josep Lluís Fonoll), Zantoro (Franco Garofalo) och Osbourne (Gaby Renom) - planerar hur de ska lösa situationen på bästa möjliga sätt. (Och trots att ingen säger det rakt ut, så märker man att det finns en önskan om att lösningen gärna får innehålla så mycket våld som möjligt.) Zantoro ifrågasätter deras jobb då de ofta inte ens får reda vem de dödar. Det här jobbet är inget undantag från regeln att var och varannan beväpnad vettvilling tillhör ett organiserat gäng terrorister. (Givetvis kommer detta svart-vita tänk i dagens "krig" mot "terrorismen" från "Virus".) London tröstar med att säga att när det här är över ska hela gänget dra på semester till ett tropiskt paradis - Nya Guinea. Där brudarna är både nakna och vilda.

Den något hetsiga terroristledaren ("Status: Urballad" sitter inte långt inne här heller.) säger att han tänker avrätta allihop i gisslan, men att "de" får en chans till. Inom 10 minuter ska de ansvariga för "Hope Center" gå ut i T.V. och lova att de stänger ned forskningsinstituten - Och F.N. ska bekräfta det. Turen har alltså kommit till miljömedvetna "terrorister" som nu får ta i med hårdhandskarna när ingen lyssnar på dem. (En aspekt i handlingen i "Virus" har därför en klar koppling till just Matteis och Fragassos del i "Zombi 3".) Två män kommer in med en T.V. När ledaren slår på den dundrar ännu ett Goblin-stycke igång (Också från "Dawn Of The Dead".) och Londons fyrmansarmé är på väg in i byggnaden - London och Vincent tar takvägen medan Zantoro och Osbourne tar den ordinära genom ett par insparkade dörrar. (Hela den här biten är naturligtvis en enda lång hyllning till just "Zombi" och just därför passar musiken perfa. Mattei visste alltid att man ska dra allt så långt som budgeten, viljan, skamlösheten och förnuftet tillåter.)

På T.V. säger nyhetsuppläsaren att terrorister har tagit åtta pers som gisslan och att de har ställt ett ultimatum. ("Terroristerna", alltså.) Det är okänt vilka de är ("Terroristerna", alltså.), men deras krav verkar vara av "ekologisk art". Nyhetsuppläsaren säger också att ordningsmakten har skapat en ogenomtränglig barriär runt konsulatet. Terroristerna får rådet att ge upp eftersom de inte kommer att kunna fly. Det var minsann inte lätt att vara militant på den här tiden heller. Interpol skickar in resten av teamet (Med lite tårgas och annat smått och gott.) och Londons team är framme vid rummet där gisslan finns.

In kommer tårgasgranaten genom ett fönster och terroristerna flippar ur. En av S.W.A.T.-männen slår ned en av terroristerna och skjuter honom i magen tre gånger. Terroristledaren tänker avrätta allihop men det är försent för hans del - Specialstyrkorna har invaderat hela byggnaden och terroristerna minskar snabbt i antal... Sedan sparkas dörren upp och några sekunder senare är alla terrorister döda... Med sina sista andetag säger terroristledaren att alla kommer att dö en hemsk död och bli slukade av något som bara kan vara Zombier... Ja, alltså... De borde ha lyssnat i tid!

"Eagle calling base! Eagle calling base!"

Här kommer en liten dos av vansinnet som jag "varnade" för lite tidigare - Helt plötsligt kommer lite inklippta sekvenser från en Mondo-rulle som visar lite dödskallar och kvarlevor av människor. Det hela kommer som en total överraskning och känns helt plötsligt som ett humoristiskt kommentarspår där någon påpekar för Zantoro att ett av liken ser ut som han som försöker klämma ut en tegelstens-skitkorv. Men säg det roliga kommentarspår som varar. Våra hjältar (Hädanefter får de kallas för det i brist på andra benämningar, men först och främst i brist på andra hjältar.) med Mike London i spetsen har nu hamnat någonstans vid en kyrkogård för infödingar och de inväntar vidare instruktioner. Mike London säger en av filmens absolut roligaste one-liners när Vincent påpekar för honom att:

- "Patience is the chief virtue for those who have faith. Mahatma Gandhi. New Delhi. 1946."

- "Up your ass. Lieutenant Mike London. Shit Creek. The year is now."

Det är tydligen "varmt som en häströv" (Eh... Alltså... Jag vill inte veta...) där, och de vill ut ur den förbannade lik-dalen så snart som möjligt. Hela rasket varvas med fler klipp från den gryniga dokumentären och detta ska tydligen föreställa att gänget redan är på Nya Guinea fast de är i någon skog i Spanien.

Som Osbourne säger: "Man kan alltid räkna med att regeringen bidrar med ett perfekt exempel på briljant organisering."

Det här sammanfattar "vansinnet" i själva Vansinnet som Matteis film är konstruerad kring - Innehållet i filmen må vara flummigt som ett pårökt as, men det kommer så småningom att utvecklas till en symbios till vansinnet som finns på båda sidor av samma tema. Det borde för symmetrins skull finnas ett "anti-vansinne" också. Manuset i sig bidrar med en viktig del av detta och Matteis lösningar för att komma runt tekniska begränsningar är lika viktiga de och detta tyder på en nästintill genialisk nivå av problemlösande och uppfinningsrikedom. ("Virus" skulle lika gärna kunna vara en förkortning av "Vansinnigt Inbjudande, Redlöst Underhållande Skräp".) Men det som V:et verkligen står för kommer att visa sig i ännu fler inklippta snuttar från diverse naturdokumentärer - Första gången man ser filmen kan man omöjligt förutsäga var dessa snuttar kommer att dyka upp. Och rätt som det är fyller de T.V.-rutan... Och varje gång blir man mer och mer förvånad över att Mattei ens kom på den här idén...

I filmen är i alla fall Londons team nu mitt ute i Nya Guineas djungel utan guide. Byn de åkte ifrån (I en "lånad" jeep.) var övergiven precis som flygplatsen, och till råga på allt får de inget svar från högkvarteret via radion. Troligtvis är detta de goda nyheterna. Och London är inte speciellt förtjust i situationen som sådan. Men detta kan vara början på ett fantastiskt äventyr. Efter ett sista misslyckat anrop säger London åt Osbourne att köra... Och så far gänget iväg mot nya vidder och fler snuttar från Barbet Schroeders "La Vallée"... (Ja, det blir inte mycket till semester.)

Under tiden kommer ett "Land Rover"-buret sällskap till en annan by som verkar vara minst lika övergiven som den som London och company besökte nyss. Sällskapet består av reportern Lia Rousseau (Margit Evelyn Newton), Lias kameraman Max (Selan Karay), Josie (Patrizia Costa), hennes man (Bruno Boni vars karaktär är så äventyrlig att han inte har något namn.) Paret har även en son som har ett rejält vidrigt köttsår i magen. (Spana in lite fler fina FX.) Det har även blivit infekterat, och infektionen sprider sig snabbt. Bobby Brun är p.g.a. detta på riktigt pissigt humör och växlar mellan att spy galla och att vara nära att ta till lipen. Det blir ett litet gräl över att Josie ens släpade med sig ungen ut i ingenmansland - Speciellt eftersom det var där han blev skadad av en galen inföding. Lia och Max går ut för att kolla om det finns vatten i något av enplanshusen runt vägen. Lia går till närmaste hus och Max hoppar fram med kameran och börjar filma henne som ett "skämt". Ja, det är lika kul som att däcka med akut magsjuka.

Josie går också ut för att ta lite luft. Bobby tar hand om pojken under tiden, vilket egentligen bara betyder att han håller honom i famnen medan han själv antingen håller på att somna, svimma eller både och. Josie går in i ett annat hus för att kolla vad det finns för kul där. Nästa Goblin-stycke dundrar igång på den imaginära Jukeboxen, och det är ju musiken från Luigi Cozzis "Contamination"...! (Det är alltid bra med variation.) Josie ser en präst som står framåtlutad över två stolar... Hon knackar prästen på axeln och undrar hur det är fatt med honom. Han vänder sig om... Och visar sitt köttade och grimaserande Zombie-fejs... Den väntade reaktionen kan innefatta en halv sekunds gapskratt som kvävs av en chock, för han ser inte direkt hotfull ut. (Om det fanns Zombier som extraknäckte som snubbel-humorister, så skulle de kanske likna den här prällen till sättet.) Under tiden är Lia och Max en bit bort och hämtar vatten ur en damm. Medan Lia fyller på flaskan och Max av någon idiotisk anledning filmar, så flyter några fina Zombie-lik upp ur vattnet. Skrik och skrän. Och så tillbaks till en svårt skadad och blodig Josie. Hon vinglar mot bilen med prästen gående efter sig som om han hade glömt att dra ut baseball-träet ur röven. Lia och Max ser helt plötsligt tre Zombier som kommer utvinglande ur buskarna. Max tror att de antingen är fulla eller drogade. Lia chansar på att de är monster. De springer förbi dem och knuffar i förbifarten omkull en av dem. (Att de inte har vapen gör dem ofarliga, påstår Max.)

London kikar i en... ja, kikare... (Mer inklippta och något gryniga bilder - Denna gång på en trevlig liten by.) Och han får tack vare detta eminenta filmtrick syn på både byn och ovan nämnda sällskaps Land Rover. London beslutar sig för att undersöka stället. De hinner knappt parkera förrän Lia och Max kommer rusande mot dem och säger att det finns monster bakom byggnaden. London säger åt Osbourne och Zantoro att ta en titt på Livets Ords högkvarter.

"All you have to do is shoot them right through the head."

Att Claudio Fragasso faktiskt hade betydligt högre flygande planer för filmen framkom i en intervju där han sa att storyn till "Virus" från början gick ut på att alla U-länder var smittade av Zombie-viruset. I-ländernas arméer skulle då vara tvungna att ta upp kampen mot dessa "Z-länder". Begränsningar i budgeten ledde till att detta koncept inte kunde utvecklas fritt och genomföras på film. Men Mattei och Fragasso (Som regisserade halva filmen.) lyckades ändå göra det bästa (Eller i alla fall det mest underhållande.) av det som fanns och det som var möjligt att ta med i filmen. Skam den som ger sig, heter det ju. Och det mesta går att lösa med lite våld och terpentin.

I en T.V.-studio garanterat långt därifrån sänder man för närvarande nyheter om ett flertal incidenter som involverar lite hederlig kannibalism. Ett par gubbar tittar på Lia Rousseaus Mondo-liknande dokumentär i Papua (Nya Guinea) och enligt uppgifter har "hela landet blivit galet". (Tja, med en sådan här regering, så...) Efter lite bilder på gråtande och blodiga människor konstaterar chefen att mass-hysterin hänger ihop med terroristernas ultimatum om att stänga alla "Hope"-center. Eftersom kraven inte uppfylldes blev alla galna och olyckan på "Hope"-center kan lika gärna sluta med indirekt folkmord. Lias kollegor fantiserar om att hon ska kunna rapportera från Papua eftersom hon är där. (Öh, gubbar... Jag tror era bildtexter har hakat upp sig.) Denna katastrof kan dock tyvärr bli så omfattande att det inte kommer att finnas kvar någon i livet som kan ha nytta av rapporten. (Det låter väl lite grand som genomsnittlig lördags-underhållning på T.V.?)

London och gänget måste i alla fall åka vidare i sina automobiler bland guld, gröna skogar och ännu fler inklippta natur-bilder. Resan bär mot en by i närheten eftersom de nu ska ta sig till en flod. Byn råkar inte helt oväntat bebos av vildar och London tycker inte att de bara ska klampa in eftersom risken är överhängande att de hamnar i en gryta. Lia känner till djungeln och dess invånare mycket bättre och hon har ett klanderfritt och idiotsäkert förslag - Att först gå in i byn, ensam, för att möta dem topless. (Jag antar att infödingar är lika hypnotiserade av nakna bröst som vem som helst.) Hon tar av sig på överkroppen och vi får en fin close-up på lite äkta kvinnlig skönhet (Tackar ödmjukast för den, Bruno!) innan solstinget fräser till och man börjar skaka av frossan. (De borde dock gå svärande tillbaks till affären de köpte tiokronors-kompassen i och byta ut den mot en som inte har en påmålad kompassnål, för de ser fortfarande ut att vara i Spanien och inte på Nya Guinea.) Det finns ingen tid att förlora - Joggande, halvnäck, målad lite här och var och med en fin gräs-kjol närmar hon sig byn med både Land Rovern och jeepen krypande efter sig... Goblin-låten (Från "Contamination".) byts ut mot ett indubbat Bongo-trummande och nästa klipp visar några vildar som dansar och hoppar runt i en ring som om det vore partaj dygnet runt och semester tills jorden går under.

Lia säger åt resten av gänget att vänta en timme - Sedan kan de söka upp henne i byn. Men de får inte under några omständigheter använda sina vapen. Hon joggar iväg igen. När hon kommer till byn ser hon minst sagt förskräckt ut över alla inklippta dokumentär-snuttar - Speciellt en sekvens där två pers tömmer ett (För mig okänt.) däggdjur på inälvor är extra grisig. På tal om det, så hade vi inte behövt se snutten där en kvinna med förtorkade bröst smörjer in både sin kropp och ett uppsvullet lik med någon brun / orange sörja. (Tack för den jäveln också, Bruno...) Hade vi velat se sådant, så hade vi bara slagit på T.V:n när Femman visar "The Newlyweds". (Eller vad fan nu skitprogrammet heter.) Men det hade varit ännu mer plågsamt.

Och så är partajandet igång och Bongo-trumskinnen smiskas ordentligt. (Nej, det kan aldrig vara en synth-rytm som har lagts på soundtracket i efterhand.) Allt det här är dock bara förberedelser för Zombie-attackerna, så det bästa är definitivt kvar. Det blir ett jävla drag och Zombie-action på näst högsta nivå. (Den högsta kommer alltid att vara reserverad för "Zombi 2".) Det och mer inklippta Mondo-snuttar och... Lånade musikstycken. Nästa härliga Goblin-stycke i ordningen är en stänkare från "Beyond The Darkness". Soundtracks-stöld i all "ära", men här är detta hopplöst ödsliga och sorgsna piano-klinkande bara extremt malplacerat. (Man undrar nästan när en sjuk och likblek Frank Wyler ska dyka upp bland träden i sin röda skåpbil och fråga om någon är sugen på lite stuvning som en nära kvinnlig bekant till honom har lagat.)

Man ljuger inte om man påstår att "Virus" är en veritabel orgie i raka rör. Det slösas inte alltför mycket tid på en massa nonsens om man bortser från alla naturdokumentär-bitar. (Som ändå hjälper till att göra filmen lite mer unik än vad den hade varit utan dem.) Det får ändå plats med lite världspolitiska inlägg och ett solklart budskap: "Smitta inte ned U-länder med Zombie-virus, för det sprider sig på nolltid till I-länderna också, era dumma djävlar." I det avseendet fyller faktiskt Matteis inredigerade Mondo-snuttar sin lilla men viktiga funktion. Budskapet förstärks, mot all förmodan, när man får se lite hetsiga debatter i någon avkrok och speciellt när man ser bilder på människor i flykt. Däremot är en illusion alltid svårare att hålla uppe än att den är att riva ned. Sekvenserna med de festande infödingarna känns oftast malplacerade och de blir inte mer effektfulla genom DVD-formatet när själva filmen är återgiven i mycket bättre kvalitet än de gryniga handkamera-bilderna från 70-talet. Möjligen ville Mattei ha in en släng av "Cannibal Holocausts" realism mitt i smeten när "Zombi" och "Zombi 2"-hyllningarna tog slut eller rann ut i sanden. Men det hela blir för lösryckt, och idén var som oftast bättre än själva utförandet. Förmodligen hade inte plojen fungerat även om hela filmen hade varit lika grynig som dokumentär-snuttarna. För en dokumentär känsla i "Virus" kan man leta efter i Nya Guineas djungel.

Hur är det då med de olika faserna som är så markanta i "Zombi 2"? Finns det några sådana i "Virus"? Och ser de likadana ut? Vi har ganska snart etablerat hjältarna i storyn, men det är först lite senare som hjältinnan gör entre. För sedan blir det genast lite svårare att avgöra var förveckligarna sker då resten av filmen är en ganska jämntjock historia. De allra flesta klarar sig ju faktiskt ända till slutet där samtliga stryker med inom loppet av några minuter. Det är ett "fult" sätt att avsluta en historia då det inte finns något intresse för att lösa "huvudkonflikten" i filmen. Vilket sällan behöver göras i Zombie-rullar. Men om det inte har märkts tidigare, så märks det någonstans efter halva filmen och fram mot slutet att "Virus" inte är lika mångbottnad eller lika stabilt konstruerad som "Zombi 2". Där "Zombi 2" har en solid grund att stå på har "Virus" ett förrädiskt träsk.

Men annars är det från punkt A till B som gäller utan en massa tjafs. Och ändå är filmen ganska så exakt 100 minuter lång. Så nog har "Virus" i alla fall ett rekord, och det är inom avdelningen "drag". Det är gasen i botten nästan hela tiden (Uppskattningsvis 85 minuter av 99.) och ingen kan tvivla på Matteis förmåga att göra vilken film som helst till en intressant upplevelse. Är det inte skamlösa plagiat som får alla att rodna, så är det idéer som är utförda med en grad av uppfinningsrikedom som gör att man ofta kommer på sig själv med att undra hur de lyckades klura ut alla tuffa lösningar... Eller hur de fick flytet att vara så länge som igenom hela filmen. För det finns knappt något utrymme för en märkbar upptrappning, utan stora delar av filmen är själva upptrappningen där hjältarna nästan dygnet runt får kämpa mot anfallande Zombier.

Vadän man då har att säga om det faktum att man kallar Londons team för hjältar, så går det inte att tjafsa emot att de i alla fall är handlingskraftiga och lojala mot sina uppdragsgivare. Nu så är det ingen heltigenom beundransvärd organisation som deras lojalitet ligger hos, men de håller fast vid sina principer, även om det är på ett lite anarkistiskt "vi-gör-skitjobbet-så-var-glada-att-vi-ens-är-här"-sätt. De drivs av sina ideal och har uppdragets mål som en kompass. Förhoppningsvis ska ett slutfört uppdrag ge dem lite cred. Och en lång semester. Att London är gruppens ledare är det inget snack om. Det märks omedelbart och han verkar definitivt vara den som har lättast för att fatta beslut. Han ändrar inte på några av dem för att det blir för obekvämt, jobbigt eller för att det inte råkar passa gänget just där de befinner sig. Men hans initiativtagande förmåga behövs ständigt. Order är order som helst bör följas såvida de inte befinner sig på kollisionskurs med det sunda förnuftet eller är rentutav felaktiga. Alla team behöver en Mike London. Och en Zantoro som tack vare sin kroniska galenskap handlöst kastar sig in i situationer för att lösa dem på sitt sätt. I "Virus" är det vapnen som talar, men det är just denna egenskap i Zantoros personlighet som kompletterar teamet och blir en slags motsats till Vincents lite mer taktiska och försiktiga sätt. Vad Osbourne är till för vet ingen. Men kanske måste det finnas lite labil dynamik i mixen för att gruppen hela tiden ska vara på sin vakt och styra mot sitt bestämda mål. Och så har vi Lia och Max som aldrig blir mycket mer än två sidokaraktärer. Men att de ändå har sina roller att spela i storyn (Speciellt Lia.) tyder på ansträngningar på manusfronten även om det inte går att få reda på hur mycket som ströks eller skrevs om p.g.a. tekniska begränsningar.

Som jag nämnde i början, så varken fanns eller finns det något botemedel mot en speciell typ av skönt vansinne som nätt och jämnt får plats i ett vrickat cineast-gift som "Virus". Den bågnar av alla tokigheter och gör filmen omöjlig att värja sig mot. Att hitta detta (oönskade) botemedel var kanske just det de försökte forska fram på "Hope Center" innan allting sket sig både i filmen och utanför den. Och nu finns det inga fungerande "Hope Center" kvar. (Vem behöver dem, ärligt talat? De gjorde ju ingen som helst nytta i slutändan.) Vad man istället har kvar i sina händer är en pärla som borde bevaras i en förseglad, vacker silverfärgad behållare (Likt den i "Zombi 3".) i slutet av en var-, blod-, hjärnsubstans-, inälvs- och köttfärgad regnbåge. Man behöver bara ta den som den kommer. Och genom detta kommer man att upptäcka att man först i ett bestämt ögonblick inser vad ordet "underhållning" egentligen innebär och varför den bara kan dras till sin yttersta spets genom filmer som just "Virus". Ett konstverk går alltid att tolka, även om det tar ett dussin sugande 90-minutersblickar.

Närda av galenskaperna långt in på kommande nätters småtimmar och garanterade för att vi inte lämnar vansinnets jaktmarker alltför snart, är vi redo att bemöta mer cinematisk sinnessjuka som kommer att sarga en i både kropp, knopp och själ. "Mystery Science Theater 3000" hade humorn som vapen mot harmlösa och bortåt helvete usla kult-filmer. (Och då får vi omdefiniera vad en kult-film är från: "Filmer som en liten skara älskar." till: "Filmer som ingen med giltig smak ens tycker är marginellt bra.") Som vapen mot en helt annan film, ett riktig dumskalle-epos inom S.B.I.G. Zombie-rullar, har vi bara våra mentala knytnävar, bonnsparkar, tänder och danska skallar. Men det ska nog gå vägen med hjälp av en utsökt blandning mellan psykologiska attacker och själslig masochism. Det ska nog inte vara omöjligt att förhindra att filmen i fråga, "Le Notti Del Terrore", infekterar ens kötthuvud och förvandlar det porösa innehållet i det till en bubblande soppa. Man får helt enkelt vara på sin vakt. Vi vinkar nu Zombierna i "Virus" adjö och våldgästar Zombie Filmklubbens nästa möte med cinematiskt självplågeri på dagordningen. Hur ska det här gå när det väl fortsätter...?

Det finns bara ett sätt att ta reda på det...

 



  

IDÉ : 85%


Ingenting på denna jord stoppar Bruno Mattei och det är rätt så beundransvärt.

  

STORY : 42%


Skitsvag på alla sätt, men inte helt utan en odödlig charm.

 
  

REGI : 75%


Bruno Mattei och Claudio Fragasso saknar inte drivkraften i alla fall - Det är en sak som är säker.

  

FOTO : 68%


Inget man direkt tänker på, men tekniskt sett är det ju rätt bra.

 
  

SKÅDESPELERI : 48%


Amatörernas afton. Men än sen, då?

  

MUSIK : 96%


Det är "The Best Of Goblin" praktiskt taget. Och det är jävla klockrent...!

 
  

TEMPO : 98%


Det enda tråkiga med filmen är att den tar slut.

  

ATMOSFÄR : 86%


En underbart galen potpurri av allt som gör horribelt dåliga filmer bra.

 
  

UTFÖRANDE : 81%


Ibland blir det bara så otroligt lyckat fast man bara gasar på och struntar i om bromsarna fungerar eller ej.

  

REPRISVÄRDE : 100%


Räddar vilken skitkväll som helst.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Soundtracket är det bästa som man kan sno.

 
 

Än en gång segrar inte enkelheten, utan vansinnet.

 
 

Manuset borde nog ha slipats lite.

 
 
Man är ingen riktig man förrän man har sett den här rökaren.