La Petite Mort


• Marcel Walz • Tyskland • 2009 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 73 min.


MEDVERKANDE:

• Manoush
• Andreas Pape
• Inés Zahmoul
• Anna Habeck
• Annika Strauß
• Magdalèna Kalley
• Thomas Kercmar
• Martin Hentschel
• Tanja Karius


MANUS:

• Marcel Walz
• Martin Hentschel


FOTO:

• Andreas Pape / Marcel Walz


MUSIK:

• Marcel Walz


PUBLICERAD:

• 27 April 2011 - 11:15:24


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011----2-------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Det har säkert gått flera veckor utan att vi har refererat till "Hostel", så då är väl detta ett bra tillfälle nu när vi uppmärksammar "La Petite Mort". Att man inte kommer ifrån "Hostel"-referenser ens i dessa tider betyder säkert något, men skit i det - I det här fallet är det faktiskt aningen relevant.

För tänk dig en slags "Hostel" utan en enda parallell-handling eller sidospår - En rulle som delvis bygger på liknande idéer fast utan total-osympatiska dumjävlar till huvudkaraktärer som tar sig från den ena lägliga plot-twisten till en annan. Det låter väl redan som om den har ett försprång? Men det behövs något mer. Jodå - Och det här är otroligt viktigt - "La Petite Mort" har tyngre och mer utdraget våld samt betydligt mer Gore än vad Eli Roth orkade filma - Gore av Olaf Ittenbach som alltid vet hur man skär av kukar och dekorerar golv med blod och hjärnsubstans.

Den vid tidpunkten 23-åriga Marcel Walz ligger bakom filmen, och med en speltid på drygt 70 minuter tar det inte lång tid förrän vålds-cirkusen är igång. "La Petite Mort" börjar med en bildtext som säger att filmen baseras på verkliga händelser. (Ungefär i stil med: Stympade lik har hittats någonstans, förövarna är fortfarande på fri fot och har garanterat inte lugnat ned sig.) Så det kan i princip vara vilka händelser som helst, och då känns det ju lite mer verkligt per automatik. "La Petite Mort" är också filmad i dokumentär stil (Skakig handkamera här och var.) fast utan en fast "kameraman" som en del av storyn. (Däremot finns det en karaktär i filmen som använder sig av en videokamera för att filma när filmens protagonister torteras och förödmjukas på diverse sätt.)

Simon, Nina och Dodo är på väg till Barcelona på semester och mellanlandar i Frankfurt där de måste slå ihjäl lite tid. Efter några minuters karaktärisering och lite sightseeing hamnar trion på lite avvägar - D.v.s. bakgator där man inte skulle vilja vistas mellan klockan 12.00 AM och 12.59 PM. Och på en av dessa gator irrar de in sig på klubben "Maison De La Petite Mort". Det är ganska snart solklart att klubben är av den typen som topp-politiker brukar förväxla med en vanlig nattklubb / restaurang.

Det smartaste på ett obskyrt S&M- / Fetish-plejs är väl kanske inte att börja kalla de anställda för jävla horor och fittor när de blir lite väl personliga och närgångna. Det kanske heller inte är det ultimata stället att gå till om man inte är lagd åt ett visst håll. De hårda orden går i alla fall inte fram alltför väl, och när Simon säger att de inte vill ha bråk, så är situationen redan så infekterad att det inte räcker med att ta i hand och be om ursäkt.

Nej, då. Det är dags att slå en pling till Maman Fabienne - Den ganska så hetsiga och något hotfulla kvinnan som styr klubben och ser till att den bäst betalande kundkretsen får det den vill ha - En möjlighet att tortera människor som först har fördelen att "försvinna" från världen. Vilket Simon, Nina och Dodo får erfara för att de började bråka med helt fel personer.

Och sedan är det närmare en timme av tok-brutalt våld, iskall tortyr, Gore-stänk och svår misär. Specialeffekterna är som vanligt i världsklass när det är Ittenbach som grejar och donar. (Och det är inte lite Splatter i filmen.) Själva regin är det inga större fel på heller. Däremot är det lite väl mycket bild-krackelering ibland. Det ska så klart förstärka illusionen av att filmen kopplar lite till "Snuff", men lite mindre avsiktliga störningar hade inte skadat, speciellt eftersom det ibland är lite svårt att se allt geggigt p.g.a. att bilden börjar haverera.

Handlingen har inte så värst många twists att bjuda på när det brakar loss med minst sagt konfliktfyllda scener. Precis. "La Petite Mort" är helt Gore-driven där manuset kommer i andra hand. (En bra skådis i en sån här film är ju en som kan gråta och be om nåd på ett övertygande sätt.) En tuff fast ingen liten detalj är att det är lättklädda och läckra tjejer som står för den värsta tortyren.

Annars är många av de medverkande framför och bakom kameran kända ansikten inom germansk extrem-Horror / Gore, och de kan sin sak plus att de gör sitt yttersta. Det märks verkligen att det finns ett sug efter att ta genren vidare och göra den ännu mer anti-Mainstream än vad den redan är. Vilket är bra. För det är bara Splatter-junkies som kan få ut något av filmen. (Ja, vad trodde man? Att någon som gillar "Sound Of Music" skulle kunna uppskatta "La Petite Mort"? Tvärtom funkar ju inte, menar jag.) Och det blir ju automatiskt tuffare när något liknande kommer från Tyskland.

Det är så här dessa grejer ska drivas - Hårt och skoningslöst.

 



  

IDÉ : 76%


Nästa minnesvärda steg på Gorevolutions-stegen från folk som kan det här.

  

STORY : 51%


En lektion i hur man inte ska bete sig på en klubb vid namn "Maison De La Petite Mort". Om man nu inte vill hamna i trubbel.

 
  

REGI : 81%


Rätt snubbe på rätt plats vid rätt tillfälle. (Till skillnad från karaktärerna i filmen.) För att inte marknaden ska bli mättad, så måste man komma på egna och nya påfund. Och det lyckas Marcel Walz med.

  

FOTO : 58%


Ja, det är filmat med videokamera. På ställen där man inte skulle vilja vakna upp. (Eller somna för den delen.)

 
  

SKÅDESPELERI : 77%


Manoush är inte att leka med. Och det är något speciellt med söta tjejer som är lite åt det blodtörstiga hållet.

  

MUSIK : 59%


På soundtracket: En lugn och fin låt vid namn "Way Back Home" och en inte riktigt lika lugn som heter "TORTURE TORTURE SAPIENS (This is not a love song)". Och så lite mood-music av Michael Donner.

 
  

TEMPO : 84%


Något långsammare än "den lilla döden".

  

ATMOSFÄR : 65%


Den inte helt prydliga underground-stämningen är närvarande hela tiden.

 
  

UTFÖRANDE : 71%


"La Petite Mort" är den film som "Hostel" ville och försökte vara utan att lyckas - På de allra flesta plan.

  

REPRISVÄRDE : 68%


En kanoners aptitretare för mer Splatter. Och ingen rulle som man glatt visar för sina barn, föräldrar, syskon, vänner, partners... Fan, också... De har missat, och kommer att missa, en hel del!
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Hjälper till att hålla den tyska Gore-genren vid liv!

 
 

Distributörer som tar tag i sådana här rejäla stycken!

 
 

Den fördömande kritiken mot sådana här filmer - Ofta från folk som inte ens har sett en tio.

 
 
Splatter, och så Gore va're här...