Killing Car


• Jean Rollin • Frankrike • 1989 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 87 min.


MEDVERKANDE:

• Tiki Tsang
• Frederique Haymann
• Jean-Jacques Lefeuvre
• Karine Swanson
• Jean-René Gossart
• Karine Hulewicz
• Pascal Montsegur
• Barbara Annovozi
• Pascale Lemaire
• Oum´ Dierryla
• Samuel Tastet
• Morgan Buquen
• Jean-Pierre Bouyxou
• Anissa Berkani-Rohmer
• Maurice Rohmer
• Jean Rollin
• Jean-Loup Philippe


MANUS:

• ?


FOTO:

• Max Monteillet


MUSIK:

• Philippe Bréjean


PUBLICERAD:

• 30 Mars 2011 - 11:09:03


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011---7--------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

90-talet såg minsann inte ljust ut för Jean Rollins del förrän mot slutet då det i alla fall började ljusna - Hälsoproblemen blev värre och värre med åren samtidigt som den skraltiga ekonomin hindrade honom från att göra fler filmer i "samma" anda och med samma överjordiska impact som "La Morte Vivante". Eller för all del - Ett vidare utforskande av favvo-ämnet vampyrer. Rollin-style, för fan. Så som exempelvis vampyrinnor ska bete sig - Krälandes ur moraklockor eller kryptor och ständigt törstande efter kvinnlig hud och mänskligt blod. Man kände deras närvaro vart än ödet ledde Rollin. Mörkret var i och för sig "redan" en förlängning på när allt började gå åt fel håll några år innan. Och de då sista ansträngningarna blev den försiktigt fan-glädjande "Lost In New York" och så långfilmen "Killing Car" som i och för sig filmades 1989 men som inte släpptes förrän 1993 när många trodde att Rollin var ute ur leken för gott. Och det var så klart Redemption som utförde hjältedådet.

"Killing Car" blev mycket riktigt ännu en film för de som "hajar hela grejen". Och samtidigt blev det för Rollin ett annorlunda val av genre - Action och "Revengesploitation". Fast det blir ju så klart inte "action" som många tänker sig i en action-rulle (Som t.ex. "Hard Boiled" eller "A Better Tomorrow".), utan mer lågmält och med The Business ofta så snabbt överstökat att kameran nästan missar alltsammans. Bitar av detta såg man redan i "The Sidewalks Of Bangkok", men det känns som Rollin mitt under den påfrestande och slitande filminspelningen fick till det i "Killing Car" då den känns betydligt bättre sammanhållen och konsekvent än allt som hände på Bangkoks trottoarer. Det sägs för övrigt att inspelningen av "Killing Car" var en hel rafflande vecka (!) lång och dessutom stinn med taskiga vibbs från första början. I så fall är det ren tur att det inte drog ut på tiden och ännu ett under att filmen hann bli klar innan Rollin säckade ihop. (Rollin dyker upp i en udda biroll i själva filmen. Undrar om han då ungefär mådde som sin karaktär?)

Mördarbilen har en lika minimalistisk handling som många andra av Rollins filmer - Fast med en trevlig liten twist som säkerligen glädjer de värst bitna fansen. Andra har säkert lika svårt att se det trevliga som det är svårt att se det romantiska i de bilskrotar, hamnområden, tivolin och gamla hyreshustak som Rollins kamera fångar i precis rätt ögonblick. (Max Monteillet som var med Rollin på "Zombie Lake" och "La Morte Vivante" fotade på. Och vissa snuttar filmades samtidigt som "Lost In New York".)

Tiki Tsang (Hennes enda roll. Hittills. Men det är inte precis som om man förväntar sig att hon ska dyka upp i en ny film helt plötsligt.) spelar den gåtfulla och attraktiva "The Car Woman". Det beskrivande och fantasifulla smeknamnet får hon för att en 60-tals Buick (Det kan det faktiskt vara. Att säga att jag har lite dålig koll på bilar är som att säga att Siewert Öholm hade lite dålig koll på 80-talshårdrock.) alltid syns till där hon pangar ihjäl någon otursam jävel eller två. Och kärran snor hon från en bilhandlare som inte heller behöver gå till jobbet nästa dag. "The Car Woman" lämnar alltid en liten leksaksbil som signatur vid varje offer, och en sur snut-duo är henne på spåren redan efter de första morden på bilhandlaren, hans tjej och ett gäng prostituerade. (Man vet att det är ett hårt område och tuffa tider när t.o.m. glädjeflickorna går omkring med slägghammare innanför bältet!)

Men "The Car Woman" fångar man inte hur lätt som helst. Hon har inga problem med att överlista både gangsters och snutar. Och hon smälter in överallt. Tsang har en väldigt egen närvaro i den här världen - Ena stunden är hon vem som helst och med ett utseende som nästan verkar förändras beroende på vad hon har på sig. Men när hon blir den tystlåtna hämnaren tar hon fram sin kvinnliga charm som skulle kunna leda vem som helst in i en gränd där man garanterat får en kula i hjärtat. Motivet till alla mord verkar väldigt random, men det är snart solklart att den här tjejen vet exakt vilka som måste plockas. Och ingen ska komma undan - Det kvittar vilka och hur många de än är.

Handlingen är som väntat extremt linjär och de få sidospår som filmen ägnar tid åt går åt till att introducera nya karaktärer som oftast bara har några film-minuter kvar att leva. Så sidospåren sopas alltid igen i samma ögonblick som "The Car Womans" puffra ryter till. En märkbart längre snutt av "Killing Car" ägnas åt en modellfotograf i New York och hennes plötsliga flytt till Paris. ("The Car Woman" anlitar henne för lite sensuella foton.) Och i en annan episod där man kan urskilja en parallellhandling ska ett skumt par köpa en gammal guldstatyett av någon som säkerligen har fixat den helt lagligt eftersom köpet måste göras ute på landet i ett övergivet hus. Men "The Car Woman" dyker upp och sabbar partyt. (Cool referens till "The Shiver Of The Vampires"! En annan referens som inte går att missa är den till "Fascination" och "The Grapes Of Death". Och nästan samtidigt = Hur jävla läckert som helst.)

Och på tal om dessa eviga igenkänningsfaktor - Kan det då i en hämnd-historia i "vanliga" miljöer finnas plats för det Rollinska? Absolut. Bortsett från den generellt poetiska dialogen, så finns här en ström av visuella flashar som varar allt från sekunder till någon minut. Man behöver inte glo länge förrän man både vet och känner att det är Rollin som står bakom kameran. Känslan får en t.o.m. att glömma bort att "Killing Car" först känns som en T.V.-film. Sedan är just känslan genomgående och förföljer en ända fram till den Ultra-Rollinska (D.v.s. djupt rörande / gripande och tungsinta.) slutscenen som säger mer än 1000 ord.

Men visst kan man förstå att t.o.m. fansen har haft svårt att ta till sig filmen. Den är ju inte traditionell ens med Rollins mått mätt. (Hur man nu ska kunna följa den tanken någonstans då det traditionella i Rollins historier är att de är anti alla givna traditioner.) Någon som precis har fått kännedom om att en nu för tidigt bortgången Jean Rollin visst gjorde filmer ska dock inte börja med att skaffa "Killing Car". För den kommer att tas emot på helt fel sätt.

Man kommer bara inte ifrån känslan av att "Killing Car" hade blivit en väldigt annorlunda rulle om Rollin hade haft lite mer tid på sig och betydligt mer pengar. Och i synnerhet mer hälsa. För sedan dröjde det ju hela åtta år innan han återvände till vampyrernas land för en sista runda.

Är det inte annars för jävligt att även IMDb blankt skiter i "Killing Car"? Det står inte hur lång filmen är, vem som har skrivit den, var den är filmad eller när. Inte ens karaktärernas namn listas vid skådisarnas fast de flesta har ett namn i filmen.

 



  

IDÉ : 79%


Ännu en specifik genre-rulle som Jean Rollin gör till sin.

  

STORY : 60%


Så enkel att man inte ens märker av den förrän handlingen försöker sig på en parallellhandling.

 
  

REGI : 78%


På något sätt märks att det Rollin inte trivdes speciellt bra i passagerarsätet.

  

FOTO : 70%


Själva Stranden är i och för sig inte med av flera olika orsaker (Speciellt geografiska sådana.), men både Paris och New York får sig en slev av den där Rollinska auran.

 
  

SKÅDESPELERI : 71%


Den stundtals kvinnligt änglalika och stundtals "flytande kväve"-kalla Tiki Tsang är turligt nog i bild nästan hela tiden. (Nästan skepnadsskiftar-"varning" på den Mademoisellen.) Och så finns här minst ett ton (Om man väger dem samtidigt, alltså.) läckra och mer eller mindre temperamentsfulla tjejer. Jean-Pierre Bouyxou och Jean-Loup Philippe från tidigare Rollin-raffel dyker upp i små roller.

  

MUSIK : 78%


Philippe Bréjean a.k.a. Gary Sandeur som gjorde sig en långvarig karriär som porrfilms-musiker gjorde några passande hits till filmen. Så det finns både svängiga och känslosamma bitar. (Allt gjort på några synthar, givetvis.)

 
  

TEMPO : 77%


Det är bara två växlar som fungerar på den här kärran. Och det är en automat.

  

ATMOSFÄR : 78%


Lika förrädisk som en hämndlysten donna med en pistol bakom ryggen.

 
  

UTFÖRANDE : 69%


En riktig högoddsare från första början. Men visst tusan blev det oväntat bra?

  

REPRISVÄRDE : 68%


Kläm in "Killing Car" mellan "The Grapes Of Death" och "Fascination", så ska du nog se att det inte gör lika ont som en lie eller en högaffel i magen.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Tiki Tsang!

 
 

Redemptions storartade insatser lämnade avtryck i tiden.

 
 

Otur, dålig karma, tillfälligheter - Man kan kalla det vad fan man vill - De(n) drabbade Rollin extra hårt.

 
 
Rollin för de mest svältfödda fansen.