Robowar


• Bruno Mattei • Italien • 1988 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Robowar - Robot Da Guerra


SPELTID:

• 92 min.


MEDVERKANDE:

• Reb Brown
• Catherine Hickland
• Massimo Vanni
• Romano Puppo
• Max Laurel
• Jim Gaines
• John P. Dulaney
• Mel Davidson
• Claudio Fragasso


MANUS:

• Claudio Fragasso
• Rossella Drudi


FOTO:

• Richard Grassetti


MUSIK:

• Al Festa


PUBLICERAD:

• 5 Mars 2011 - 10:54:20


SETT PÅ:

• VHS (Bootleg)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Ett stycke Über-Kultrulle nu, då... "Robowar" a.k.a. "Robot Da Guerra" från team Bruno Mattei / Claudio Fragasso är en av de filmer som sakta men säkert får en att inse hur långt nere i träsket man faktiskt är. Och det behöver inte vara någon bekväm eller smickrande insikt alla gånger. Inte så att man under många minuter tycker att filmen är bä--... Alltså att "Robowar" är bättre än "Predator", men man märker hela tiden att man letar efter förmildrande och charmerande drag som gör att den känns "kvalificerad nog". Det är solklart att "Robowar" är en re-make på nämnda film, men samtidigt känns den som en klar motsats till dagens s.k. nyinspelningar. (Precis. Och det är just den inställningen som också vittnar om Träskets djup och täta densitet. Det vadar man fan inte igenom hur som helst!)

Den stora skillnaden är dock den att Flora Film inte har haft miljoners miljoner att fräsa iväg på en massa nonsens eller meningslösa omtagningar när produktionsteamet inte har varit ense som några femåringar i sandlådan. Mattei och Fragasso drog oftast jämnt. De fick använda sin vilda fantasi och tvingades lösa allt på snabbast och smutsigast möjliga sätt. Och är det något de här två snubbarna var under Guld-eran, så var det snabba och smutsiga.

Platsen är en först icke namngiven sådan med djungel och ännu mer djungel så långt både ögon och cybernetiskt förstärkt hypervision når. Självklart är det meningen att man omedelbart ska få "Sydamerika"- och "Predator"-vibbar, men det är egentligen Pagsanjan / Luzon i Filippinerna där även "Zombi 4" (En av de mer finare kåkarna känner man igen direkt.) och "Strike Commando" spelades in - Bland annat. I denna djungel i / bortom / utanför (?) "San Pedro" (Var exakt nu det ligger.) springer i alla fall "Omega 1" lös och pangar sönder byggnader och människor. Och allra helst människor som kutar omkring med stora puffror och har en allmänt fientlig attityd. Som Major Murphy Blacks styrka "Big Ass Motherfuckers". (Precis - "BIG ASS"...!) Som ju också har stora puffror och en allmänt fientlig attityd.

Vad bara ett fåtal vet är att "Omega 1" är en mänsklig robot / robotiserad människa som är programmerad till att göra många olika saker, t.ex utrota gerilla-trupper på nolltid och utplåna hela mindre byar. Men vad är det som har hänt egentligen? Varför har den ballat ur helt plötsligt? Militären blir varse bekymret när en av deras helikoptrar skjuts ned oprovocerat.

Till djungeln skickas i alla fall "B.A.M.", och de hamnar oundvikligen förr eller senare i "Omega 1s" sikte och 16-bitars Head-Up-Display. (Läs: Displayen är pixlig och ser ut att vara i 320 x 240 upplösning.) Varför "B.A.M." skickas ut som kanonmat är det inte riktigt någon som vet. (Ingen som vill berätta i alla fall.) Men de stor-arslade mamma-knullarna (Nej, jag begriper inte heller vad namnet går ut på. Men det är unikt i alla fall. Jag menar - "Elite Force", "Killer Squad" eller något sådant hade ju bara varit lamt.) skickar man även med "rådgivaren" Mascher som vet betydligt mer om "Omega 1" än vad han först vill påskina. Kanske är tanken att "B.A.M." ska leta upp "Omega 1" och oskadliggöra den. Eller locka fram den och förstöra den eftersom den "kan" ha en koppling till... (Jävlar - Det var nästan nära att jag INTE spoilade en plot-twist där.) "Omega 1" verkar i alla fall vara helt bortom kontroll och skjuter ned allt som rör sig - Byggnader blir också jämnade med marken när det inte finns helikoptrar att mörsa bort ur luftrummet.

Turen genom djungeln blir strapatsfylld redan från första början. B.A.M.arna känner direkt på sig att de är förföljda av något som har lämnat lik efter sig här och var. Och till slut börjar avtryckar-fingrarna klia för mycket och snubbarna börjar panga vilt omkring sig så fort något inte verkar stämma. En bra strategi, utan tvekan. Och här är det nästan bättre att skjuta än att inte göra det med tanke på vad de har efter sig.

Till slut är stämningen så långt nere i botten att teamet slår över från "Seek And Destroy" till "Overkill And Overkill". Men de lyckas rädda en blond tjej (Catherine Hickland! Yeah, baby!) ur klorna på en lokal och utan tvekan pårökt gerilla-trupp genom att totalt massakrera bort den från världskartan. Och det är ungefär då "Omega 1" dyker upp och börjar visa vad "B.A.M." har att göra med.

Så varför hoppar den kära "Omega 1" inte fram tidigare? Av samma orsak som "Predator" - Den vill leka med sina byten och hugga dem en efter en när den väl har lurat in dem i grönskan.

Det är här man kan börja fundera över vad som är "giltig kritik" - The Predator har precis samma möjlighet att göra en total wipeout på Arnies team som "Omega 1" har på "B.A.M.". Men det är bara "Robowar" som kritiseras för detta. Och på den här punkten kan man verkligen vaska efter skitsaker som alltid vinklas till Matteis nackdel just för att det var Matteis film. Okej att han sedan snodde två, fyra, tio, femton scener rakt av. Men det var ju det som var Matteis "grej". Och ärligt talat används de i ett lite annorlunda sammanhang i "Robowar".

Det är väl klart att det finns andra skillander mellan filmerna än budgeten. Hela slutakten där "Omega 1" har decimerat "B.A.M." till ett fåtal pers tar en annan vändning med en backstory som förklarar en del saker som filmen mår rätt bra av. (Eftersom det inte finns något klart definierat uppdrag för B.A.M.s del. De skickas "officiellt" bara ut för att flytta två flottar till en ö som ligger i en "förmodat" fientlig miljö.) Det är också kul att både se och känna att "B.A.M." har en helt annan inställning till sin omvärld än Arnies gubbar - De är ofta griniga som fan, och rätt så asociala efter många "liknande" uppdrag där alla deras tidigare uppdragsgivare garanterat inte har brytt sig en sekund om gruppen har kommit tillbaks levande eller döda. För den som är lite mer bekant med Matteis och Fragassos cinematiska vansinnes-trippar känner givetvis igen Massimo Vanni och Jim Gaines som båda två var med i exempelvis "Zombi 4". Och Claudio Fragasso själv spelar "Omega 1". Stenhårt.

Finns det då något som är bättre med "Robowar" än "Predator"? Japp! Jajamän! Al Festas soundtrack! Snubben kunde / kan skriva hits med inget annat än två-tre ackord och en plastig flöjt-sampling till sitt förfogande. Argh... Och på tal om just det - Ett stycke från "Zombi 4" återanvänds vid ett par tillfällen. Men annars varvas ett par charmiga hits med en tungt synth-baserad score. Musiken är också av den varianten som man lär sig snabbt och som lyckas generera lite gåshud nästa gång man ser filmen. (För när man har sett "Robowar" en gång, så måste man se den igen.)

Reb Brown är givetvis också den okrönta action-hjälten som "alla" säger att han är - Hans galna skrik och rabiat direkta anfall (Oftast med ett vapen eller annat tillhygge i högsta hugg.) är en stark trademark. Och inte att förglömma: Den ökända one-linern "Don't move." och en blink mot kameran vid ett vältajmat tillfälle.

Ett kvinnligt blickfång är ju alltid ett måste, och även där expedierar "Robowar" qualitätung.

Sedan kan man inte förneka att filmen har några spännande situationer och en drös egna "Golden Moments" i form av Gore-scener och lite "katt och råtta"-lek. Mattei fick ofta till det som genom ren tur, och det som inte funkade fick vara med ändå. Så det är inga problem med att hitta skina-- Tindrande ögonblick i en film som det har spytts allt möjligt på sedan dag ett. Men någon annan än ett "Bruno Mattei"-fan kan ha svårt att nå fram till den genuina uppskattningen. För den ligger verkligen mitt ute i en helt annan djungel.

 



  

IDÉ : 50%


Jo, jo. Det är väl en "Predator"-rulle fast utan The Predator och med... Lite annat, då...

  

STORY : 62%


"Robowar" består i och för sig bara en robot som förklarar krig mot allt och alla, men det är inte precis som om det inte räcker...

 
  

REGI : 74%


Bruno Mattei i total, sömntrotsande högform - 11 rullar på drygt två år. "Robowar" blev säkert till av bara farten och när Mattei blev "Vincent Dawn", så gick det fan ta mig undan.

  

FOTO : 63%


Räkna med mycket tropiska träd. Som står väldigt tätt tillsammans.

 
  

SKÅDESPELERI : 65%


B.A.M. = No. 1! Och Catherine Hickland är ju söt.

  

MUSIK : 88%


Al Festa vet minsann hur man rockar loss! Och de klämmiga instrumentala bitarna hade säkert ingen annan kunnat komma på.

 
  

TEMPO : 74%


Det kanske inte finns ös för drygt 90 minuter, men det är konstant något jävelskap på gång där ute i djungeln.

  

ATMOSFÄR : 70%


Hundraprocentig luftfuktighet, tropisk grönska, krutdoft, kväljande svett och några ruttna lik.

 
  

UTFÖRANDE : 72%


Var det ett par tusen pers som sa: "Plagiat"...? Jo, några scener är identiska kopior av scener som finns i "Predator". Men Mattei hade alltid några lurigheter och snabba fintar på lager.

  

REPRISVÄRDE : 53%


"Robowar" kanske har svårigheter med att hålla ihop sig själv som en hel film, men ni vet hur det kan vara - Friskt vågat hälften vunnet. Det är just det här "hälften" som är filmens största problem.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

En smetig knippe Gore-FX som värmer ännu mer i värmen.

 
 

Alla de egna idéerna är inte till någon nackdel, direkt.

 
 

Det finns väl inga andra plot-holes i "Robowar" än själva uppdraget?

 
 
"Predator" - I full ADHD.