Trolljegeren


• André Øvredal • Norge • 2010 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• The Troll Hunter


SPELTID:

• 92 min.


MEDVERKANDE:

• Otto Jespersen
• Glenn Erland Tosterud
• Johanna Mørck
• Tomas Alf Larsen
• Hans Morten Hansen
• Knut Nærum
• Robert Stoltenberg


MANUS:

• André Øvredal


FOTO:

• Hallvard Bræin


MUSIK:

• Kvelertak


PUBLICERAD:

• 1 Mars 2011 - 22:20:08


SETT PÅ:

• BD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011--4-6-------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Till kategorin "Mest lyckade låtsasdokumentärer" kan man nu tveklöst räkna André Øvredals "Trolljegeren". Maken till ett mer fantasifullt och kreativt projekt kommer man förmodligen att få vänta på länge - I alla fall från Skandinavien där Norge på allvar börjar axa ifrån Nordens övriga länder när det gäller att framställa Horror av världsklass inom olika subgenrer. Och i egenskap av en s.k. "mockumentary" använder "Trolljegeren" sig således helt och hållet av handkamera-konceptet (Precis som "[Rec]"-filmerna.) och man har inte slarvat med realismen på någon punkt. Det sämsta sättet att göra detta på hade varit genom att exempelvis överanvända specialeffekter. Själva trollen är ju gjorda med CGI, men det här är ett av de få fallen där datorgrafiken med sitt speciella lyster INTE förstör illusionen. Det är snarare så att den smälter in finfint i High Definition-bilderna eftersom man inte har gjort misstaget att göra grafiken för skarp. Och i vissa fall är det klassiska effekter som gäller. Men "Trolljegeren" lyckas i vilket fall sudda bort ännu en gräns mellan film och dokumentär.

Det handlar alltså om något så sällsynt som troll. Inte, som någon skämtade, Interwebbens forum-troll. (Fast de kan nog stinka de med. Och bli förstenade av solljus.) Utan riktiga. De som det har berättats sagor om i alla tider och som tack vare sin plats i den nordiska folksjälen blir tacksamma varelser att göra en skräckfilm kring. Det har aldrig gjorts tidigare, och bara det är ett SAGOLIKT bra utgångsläge.

Upplägget är lite grann det samma som i exempelvis "Cannibal Holocaust" - Några ungdomar försvinner spårlöst medan de filmar en dokumentär. Senare hittas deras material, filmen klipps ihop till en sammanhängande helhet och släpps till allmänhetens beskådande. Men redan där har likheterna upphört - "Trolljegeren" kan vem som helst se, och Øvredal är bara ute efter att underhålla istället för att chockera. Och efteråt behöver man inte undra vilka de riktiga trollen är.

Thomas, Johanna och Kalle från Voldas universitet är ute på den norska landsbygden och gör ett filmprojekt om det faktum att allt fler björnar hittas döda. (Plus att kadavren upphittas på märkliga platser.) Medan teamet samlar material får de ett tips om Hans - En kringresande snubbe som är ute i skogarna hela nätterna och som helt säkert sysslar med något skumt. Först tror de att Hans bara är en tjuvskytt som bryter mot de allmänna reglerna när det gäller björnjakt, men efter att ha stalkat honom kors och tvärs över landet, så börjar de inse att han är på jakt efter något helt annat - Speciellt när han en natt kommer rusandes genom skogen och skriker: "TROLL!!!". Lite motvilligt måste Hans avslöja att det faktiskt råkar bo troll i de norska ödemarkerna och att de har bott där så länge man har känt till dem genom sagor och sägnen. (Och så är de inte speciellt förtjusta i kristna.)

Något skeptisk till trollens existens börjar Thomas intervjua Hans om "fenomenet", och han går med på att låta sig filmas på ett villkor - Att teamet gör som han säger och när han säger det. Det tar turligt nog inte länge förrän ett av trollen ger sig till känna. Och då är det rätt bra att kunna springa snabbt samt ha rätt grejer till förfogande.

Medan hela det realistiska scenariot målas upp bit för bit och Hans berättar sin fascinerande och tragiska historia, så får man reda på allt som man vill veta - Allt från vilka olika sortens troll det finns till hur man ser till att ytterst få människor ser dem och kan berätta om dem. Det är otroligt engagerande eftersom allting kring trollen har en påhittig förklaring och eftersom det finns lite paralleller till konspirationer. "Trolljegeren" är så intressant att inte ens de många bilåkar-scenerna kan sänka intresset. Tvärtom - Man får ju se hur vackert det är på olika platser i Norge. (Om man nu skulle ha missat diverse naturdokumentär och / eller inte varit där.)

Just att "Trolljegeren" är gjord som en dokumentär gör att den fungerar. Om den hade varit en standard-skräckfilm, så hade den garanterat inte haft lika stark genomslagskraft. Och den hade förmodligen bara kommit och gått som en "vanlig" monster-rulle och sedan fallit i relativ glömska. Att den nu blev så unik i sitt slag är tack vare att både idén och utförandet är vattentäta. Den dokumentära känslan är närvarande hela tiden och det har inte fuskats med "action utanför kameran" när det blir riktigt spännande. (Som i många andra s.k. "mockumentaries" - Ingen nämnd och bara ett par glömda.) Man får se allt som man förväntar sig att man ska få se, trots att det hade varit väldigt lätt att bara glida undan med lite ohederlig Åksjuke-Vision. Alla försök till att tänja på de oskrivna reglerna hade märkts direkt. Och hittills är det bara "[Rec]"-filmerna och "Trolljegeren" som har lyckats hundraprocentigt med att göra en handhållen kamera till en extension av personen som håller i den.

Och eftersom hela filmen baseras på idén att det filmade materialet har ett ytterst oplanerat och abrupt slut, så måste det så klart till en händelserik avslutning som knyts samman med de trådar som har blivit hängande under filmens gång. Så någonting måste ju hända under de sista minuterna, och sättet som Øvredal valde att avsluta filmen på passar perfekt med tanke på upplägget och textrutorna i början. Och när man har klurat på slutet ett tag, så verkar det ju tämligen logiskt i sammanhanget.

Ja, det är mycket superlativ i hyfsat vanlig ordning, men i det här fallet är det förtjänt flera gånger om. Om "[Rec]" realiserade begreppet "Zombier", så gör "Trolljegeren" exakt det samma för Nordens ljusskygga och inte speciellt små varelser.

Missa heller inte en charmig och asrolig referens till en av våra allra mest kända folksagor... (Förutom att den har en lite annorlunda twist.) Fast... Alla som har gått i grundskolan känner ju till den, vilket å andra sidan gör den rätt svår att missa.

Men framför allt - Missa för allt i helvete inte "Trolljegeren" heller. Det kommer fortfarande inte så här helgjutna filmer för ofta.

Men nu finns det alltså en till.

 



  

IDÉ : 99%


Det är väl självklart att det måste finnas en film som är så realistisk att den nästan får en att börja tro på troll igen. (Alternativt är det den perfekta filmen att visa för någon som redan gör det. Speciellt småbarn.)

  

STORY : 95%


Så subtil att den nästan inte borde orka bära en hel långfilm. Men det är just där det magiska finns, och alla detaljer bevisar bara än en gång att hur otroligt mycket de har att säga till om. (Fast de bortklippta scenerna som finns på DVDn / BDn borde ha fått vara kvar i filmen.)

 
  

REGI : 98%


Det finns inte någonting som avslöjar att detta inte kunde ha varit filmat på tillfälligheternas platser och i sanningarnas ögonblick.

  

FOTO : 99%


Hundratals vackra bilder som lätt skulle kunna användas till att locka turister till Norge.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


Mer naturligt kan det då inte bli. Det är verkligen som om studenterna var ute och filmade riktiga personer på plats.

  

MUSIK : 82%


Det mesta av musiken kommer från en bilradio, så den hamnar oftast nästan helt i periferin. Men Kvelertak har bidragit med låten "Mjød" till eftertexterna.

 
  

TEMPO : 98%


Man är totalt fast redan efter ett par minuter. Och sedan i ca. 90 minuter till.

  

ATMOSFÄR : 97%


Dokumentär! (Och med troll!)

 
  

UTFÖRANDE : 96%


Realism är nyckelordet. "Trolljegeren" är kusligt välgjord. (Och den slår exempelvis "The Blair Witch Project" med hästlängder.)

  

REPRISVÄRDE : 92%


Självklart... En så här charmerande rulle måste man ju se flera gånger. Den biter dessutom extra hårt om man är livrädd för troll.
 
 
 

Allting i filmen är i en klass för sig.

 
 

TST styr! (Alla som har sett filmen vet vad det står för.)

 
 

Skitstövlarna där borta gör väl en re-make på den här också?

 
 
Som sagt: En av de mest lyckade låtsasdokumentärerna som gjorts.

TOP CINEMA