La Horde


• Yannick Dahan / Benjamin Rocher • Frankrike • 2009 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• The Horde


SPELTID:

• 88 min.


MEDVERKANDE:

• Claude Perron
• Jean-Pierre Martins
• Eriq Ebouaney
• Aurélien Recoing
• Doudou Masta
• Antoine Oppenheim
• Jo Prestia
• Yves Pignot
• Adam Pengsawang
• Sébastien Peres
• Laurent Demianoff
• Alain Figlarz
• Stéphane Orsolani
• Ali Karamoko
• Maud Heywang


MANUS:

• Arnaud Bordas
• Yannick Dahan
• Stéphane Moïssakis
• Nicolas Peufaillit
• Benjamin Rocher


FOTO:

• Julien Meurice


MUSIK:

• Christopher Lennertz


PUBLICERAD:

• 28 Februari 2011 - 11:56:25


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011--10---------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Den som konstant törstar efter extremt våldsam och köttig Zombie-slakt bör absolut inte bomma Yannick Dahan och Benjamin Rochers debutfilm "La Horde" - Man får nämligen exakt det man förväntar sig från en modern Zombie-mörsare. Och lite till. Men det finns snart inte en subgenre inom Horror som inte fransmännen har uppfunnit en extra dimension till. Jo, förresten - De borde göra en riktigt tung jävla kannibal-rulle också.

Förväntningarna på en Zombie-rulle är ju annars:

1) Mycket Zombier.

2) Ännu mer blod.

3) Infernaliskt mycket våld.

Alla tre av dessa viktiga ingredienser finns i överflöd i "La Horde", så det finns inte så mycket mer man saknar i det här fallet. Kritikerna är självklart lika svårflörtade som vanligt, men det finns så klart en (enkel) story också. (Så att t.o.m. de kan säga lite mer om filmen innan den automatiserade sågningen sätter igång.)

Några lättretliga, inte helt hederliga undercover-snutar (Med extremt kort stubin och ett stort ordförråd av svordomar.) beslutar sig för att hämnas en mördad kollega. Kollegan blev nämligen mördad av de afrikanska bröderna Markudi som tillsammans med ett gäng gangstrar har barrikaderat sig i ett höghus som snart ska rivas. Men efter att ha tagit in sig i huset går allting åt helvete på en sekund när en av poliserna i ett oaktsamt ögonblick får skallen luftad. Det blir lite pang pang och några personer får jävligt ont / svårt att andas. Ungefär samtidigt hörs fler och fler explosioner runt om i staden och helt plötsligt kryllar en armé av välbekanta varelser på gatorna. Och några av de döda f.d. hyresgästerna är snart också uppe på benen och vill ha sig några rejäla munsbitar färskt människokött.

Efter lite hårda diskussioner (Läs: Hot, våld och ännu mer hot.) och ett par blodstänkande Zombie-anfall inser poliserna och skurkarna att de måste hålla ihop för att ha en chans att överleva. Men de är fortfarande beredda att hugga varandra i ryggen vid första bästa tillfälle.

Mer komplicerat än så behöver det inte vara i en sån här film. Och det är inte heller. Nävar och fötter hjälper kanske mot en eller två Zombier åt gången, men när de kommer i drivor, så måste man sätta sin tillit till hett bly och hagelsvärmar.

Men hur är det med karaktäriseringen, då? För det måste ju i alla fall finnas en person att heja på? Och framför allt - Finns den där känslan av att huvudpersonerna kämpar i underläge? Och vill man egentligen att någon ska klara sig? Tja... Det beror ju lite på om man avskyr eller ogillar karaktärerna. Man får en ganska klar bild över den inbördes relationen mellan vilka som nu är hjältar i en sån här situation. Stressande situationer förändrar ju människor, och det är aldrig solklart vem som kommer att överleva. (Vilket alltid är ett plus.) Mycket mer prat och (onödig) backstory hade sänkt tempot, och i "La Horde" hade det varit lika med katastrof. Men det dras ändå lite paralleller mellan Den Ultimata Zombie Apokalypsen och hur världen (Och främst Frankrike i det här fallet - De har ju haft lite bekymmer med upplopp och annat genom åren.) ser ut idag. Allting hänger verkligen på en skör tråd.

"La Horde" skulle mycket väl kunna vara en fristående fortsättning på "28 Weeks Later" (T.o.m. platsen är ju given.) om man ser till själva epidemin och hur de "odöda" beter sig. Men i "La Horde" är de verkligen mer som Zombier till sättet. Sedan är det ju bara bra om man kan koppla filmen till resten av genren och upptäcka att t.o.m. den utvecklas genom åren. Men visst börjar t.o.m. T.V.-spel som "Dead Rising"- och "Resident Evil"-serien komma ikapp filmerna. De verkar helt klart influera varandra på ett lyckat sätt. Men visst undrar man hur de kreativa krafterna ska leda Zombierna vidare mot Undergången.

Det börjar redan bli svårt att komma på vad mer man kan säga om just "La Horde". Den är ju egentligen bara gjord för en sorts publik. Och den sortens publik brukar inte oja sig över att exempelvis karaktärerna handlar ologiskt och korkat i vissa lägen. Man gör ju misstag och klantar sig när man spelar Zombie-relaterade T.V.-spel också. För visst påminner filmen om ett under minst 75% av tiden. Den gigantiska skillnaden är bara att det fortfarande är roligare att glo på en film än på någon som sitter och spelar.

Och jo - Du vet redan om du kommer att uppskatta "La Horde" eller inte.

 



  

IDÉ : 70%


Man känner riktigt Zombie-Apokalypsen dra allt närmare.

  

STORY : 65%


När villkoren är givna, så är det svårt att se hur storyn skulle kunna ha varit "bättre" eller mer effektiv. Och jag diggar helt klart den nedslående tonen i den här typen av filmer.

 
  

REGI : 87%


Yannick Dahan och Benjamin Rocher är ytterligare två snubbar som inte verkar ha några bekymmer med att få fart i en Splatterfilm.

  

FOTO : 62%


Jodå. Det är mycket röda nyanser i filmen.

 
  

SKÅDESPELERI : 79%


Olika grader av "jävligt aggro". Och det är inte speciellt subtilt nyanserat. Men Claude Perron och Yves Pignot gör de mest minnesvärda karaktärerna.

  

MUSIK : 55%


En hel del sån häringa Hip-Hop... Sånt där som kidsen gillar, tror jag... (Fast alla vet ju att det är Thrash Metal som passar moderna Zombie-rullar.)

 
  

TEMPO : 96%


Det dröjer säkert flera minuter innan det är fullt ös.

  

ATMOSFÄR : 72%


Lite som i "28 Weeks Later" fast på en väsentlig mängd crack.

 
  

UTFÖRANDE : 78%


De många blodslafs-effekterna är snorbra och Zombie make-upen är helt felfri.

  

REPRISVÄRDE : 76%


Det är inget väckelsemöte det här. Någon som avskyr Zombie-rullar kommer inte att bli omvänd av "La Horde" heller.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Goregasm!

 
 

Frälser fans som är bortom allt hopp!

 
 

Släpps det FORTFARANDE DVD / BD-utgåvor av filmer som saknar hela scener...?!

 
 
Zombie-Splatter. Stenhård sådan.