The Bloodsucker Leads The Dance


• Alfredo Rizzo • Italien • 1975 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Sanguisuga Conduce La Danza


SPELTID:

• 85 min.


MEDVERKANDE:

• Giacomo Rossi-Stuart
• Femi Benussi
• Patrizia Webley
• Krista Nell
• Luciano Pigozzi
• Mario De Rosa
• Barbara Marzano
• Marzia Damon
• Lidia Olizzi
• Susette Nadalutti
• Pier Paola Succi
• Leo Valeriano


MANUS:

• Alfredo Rizzo


FOTO:

• Aldo Greci


MUSIK:

• Marcello Giombini


PUBLICERAD:

• 22 Januari 2011 - 13:03:37


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Jag vågar påstå att jag har en väldigt hög smärttröskel för Eurocult nuförtiden. Även om filmerna ligger och balanserar farligt nära avgrundens rand, så brukar det inte vara några som helst svårigheter att hitta minst tre förmildrande drag i dem. Det brukar t.o.m. gå automatiskt när det vill sig extra väl. Men smärttröskeln har också tagit flera år att bygga upp. Vad jag däremot har svår hyper-allergi och noll-tolerans mot är värdelös dubbning. Nu pratar vi inte om den vanliga sorten med inlästa repliker direkt från pappret, utan inlästa repliker direkt från pappret av personer som fullkomligt skiter blod i hur underhaltiga deras insatser blir... Helvete, vad förbannad man kan bli på det...

"The Bloodsucker Leads The Dance" a.k.a. "La Sanguisuga Conduce La Danza" är en av dessa filmer som ett gäng spån lyckas sabba nästan helt. Hade man inte haft något att förlora, så är det nästan så att det hade varit värt besväret att söka upp och skälla ut dem under pistolhot tills de pissar ned sig. (De som dubbade filmen, alltså.) På samma turné hade man försökt spöa de som marknadsförde den här soppan som en "gotisk vampyrfilm". Fast det är klart - Om "Twilight" är en vampyrfilm, så är då Satan i gatan detta också en. För det finns inte en enda skinntorr och blek vampis / blodsugare någonstans. Ordet "vampyr" nämns inte en enda gång, och det finns ingen som ens börjar likna en, än mindre bete sig som en. (Lika bra att få det ur vägen med en gång, så att ingen tror något annat och går i samma fälla som vi andra.)

Vem är då hjärnan bakom detta cinematiskt motsägelsefulla kult-stycke? Ja, men det är ju en viss... Alfredo Rizzo. Han var ju... *låtsas minnas* Birolls- och cameo-kungen nummer... Något... Han har medverkat i hela 90 filmer. (Tur att man minns allt det här som står på IMDb.) Han har, om man aldrig blinkar, bl.a. synts till i "Achtung! The Desert Tigers" och "The Beast In Heat", men han gjorde också ett gäng filmer mellan varven. Lite sexkomedier och draman. Och "The Bloodsucker Leads The Dance" är tydligen den enda i hans filmografi som hamnar i skräckgenren. (Så den verkar inte ha varit speciellt inspirerande för Rizzos del.)

Platsen är ett vampyrlöst Irland i början av 1900-talet. 1902 för att vara exakt. Greve Richard Marnack dyker upp på en teater efter kvällens föreställning. För teatersällskapet som stod för showen var det också den sista föreställningen på obestämd tid. Marnack påstår sig vara så fascinerad av gruppens framförande (Som han uppenbarligen inte såg eftersom han tog droskan till teatern efter att ridån gick ned...?!) att han bjuder de kvinnliga skådespelerskorna till sitt slott på en ö. (Där det ibland stormar så jävligt att det t.o.m. blåser bort färgen från filmen.) Greven säger annars inte många ord om vad hans inbjudan går ut på eller något annat, men ingen bryr sig - Alla är redan på väg att packa väskorna. Samuel - Sällskapets allt-i-allo (Eller är det ingenting-i-ingentingo?) tycker att det låter det lite skumt, så han följer också med som... Ja, jag vet inte... Han är bara hopplöst förälskad i en av tjejerna. Fast det är klart - Greven kanske redan vet att de flesta i gruppen är så blåsta att man kan få dem att göra vad som helst. Speciellt Cora som man lätt kan tro är efterbliven till en början. (Någon förkortning har hon definitivt - Om det inte är ADHD.) Jag är helt säker på att Abyss Creations har tillverkat knulldockor med större hjärta och mer attraktiv och fascinerande personlighet.

Men två av tjejerna i sällskapet är lesbiska / kan inte slita sig ifrån varandra, så det kanske kan bli lite action i alla fall. (Spoiler: Lite.) En roddbåt-tur senare är de på slottet, vilket bebos av de vanliga betjänterna, ett par skummisar och ett spöke. Sägs det. Det går nämligen en förbannelse i Marnacks familj där det alltid slutar med att frugan blir halshuggen med en speciell kniv som hänger på väggen som prydnad. Och en av tjejerna, Evelyn, är rätt så lik Marnacks numera mystiskt försvunna fru. Evelyn blir givetvis snart blixtförälskad i Greven och tvärtom. Hur lång tid tror ni det tar innan någon sedan mister vakuum-huvudet och kniven försvinner? (Jag kan säga att den första blir Cora och det märks ärligt talat inte så mycket. Jo, förresten. Hon blir lite mer uthärdlig att ha att göra med.) Japp. Det är fin Cluedo-klass på intrigerna, och de är ungefär lika sofistikerade som slumpen. Det är skitenkelt att räkna ut vem mördaren är, men motivet kommer i en flera minuter lång monolog i slutet. Och det är djävligt långsökt och skulle kräva att hela ens omgivning består av lättlurade helidioter som... Men vänta nu ett litet slag...?! Wow, vilken twist...!

Argh. Den Satans dubbningen försöker störa ihjäl tittaren, och den förstör nästan filmen. Jag vet inte vad mer för negativt man kan säga om den. Gråtattacker låter lika övertygande som när en skitunge låtsas gråta för att få lite sympati, och folk stönar orgasmiskt utan någon som helst anledning. Jag kan också nämna att Giacomo Rossi-Stuarts karaktär råkade rätt så illa ut när det gäller dubbningen. Jag tror att personen som dubbade replikerna fick en stroke några dagar innan inspelningen och sedan tvingade någon honom att läsa in replikerna i alla fall: "För fan, Vincent. Ta ett järn till - Du klarar väl det här, din wuss!" Annars så finns det inte en suck att original-ljudspåret är lika bedrövligt som det engelska. Det gäller en del av dialogen också. Den lyckas t.o.m. ibland vara sämre än en lågstadie-elevs återgivning av två personer som pratar. Och förvecklingarna är ibland så horribla att man undrar om det var en radiopjäs som Rizzo tog och gjorde om till ett filmmanus genom att stryka över ordet "Radio Play" på framsidan och skriva dit "Screenplay" med tuschpenna istället. Precis. För när det händer något (Om t.ex. en karaktär försvinner ur handlingen eller om någon gör en illavarslande upptäckt.), så är det någon som säger det i efterhand istället för att Rizzo visar det i bilder. Skitdåligt. Detta utplånar den lilla spänning som finns kvar när det bara är 15 minuter kvar av filmen. Det finns lite för mycket ingenting av allting, och så gott som varje scen håller på lite för länge. Samma repliker och situationer återupprepas - Ibland efter varandra så att man tror att det fanns annat än en sax och ett urdrucket sex-pack bärs vid klippbordet. När det en timme in i filmen inte har hänt något uppseendeväckande, så är det nästan så att man lägger lite brunt i fåtöljen av oro. Så en hel del saker suger i den här rullen. Men ingenting har med blod att göra.

Men förmildrande drag, var det... Jodå - Grundidén är rätt schysst. Blandningen mellan gotiska influenser och samtida Horror är helt klart en intressant mix som några få tappra själar vågade sig på. Och storyn hade kunnat utvecklas till en riktigt spännande mordgåta med en twist som inte känns totalt påklistrad. Utomhusscenerna är också rätt så vackra och atmossiga. (Men jag tror att de ljussatte många av inomhusscenerna genom att dra upp strålkastarna på max och sätta en spik i propparna så att de inte skulle ryka. För skuggor och alla fina kontraster lyser bokstavligt talat med sin frånvaro.) Och... Marcello Giombinis musik består i alla fall av charmiga synth-melodier som definitivt är inspirerade av äldre filmer. (Även om huvudtemat återkommer ett par gånger för ofta.) Och tjejerna är ju snygga som fan. Speciellt Femi Benussi och Krista Nell. (R.I.P.) Synd bara att Nells karaktär är så solstunget korkad och påfrestande att man skulle få ett raseriutbrott om t.ex. någon telefonförsäljare skulle råka ringa medan man glor på filmen. (Det hade också varit kul att veta om original-replikerna är lika brända som helvetet som de engelska "översättningarna".)

Så vart hamnar då denna excess i mediokert storyberättande och nonsensiska expositioner? En liten bit ovanför ytan på den värsta sörjan. "The Bloodsucker Leads The Dance" har en del kvalitéer här och var som hindrar den från att sjunka och försvinna helt. Men storyn slarvas bort fortare än en "Post-it"-lapp som det står ett slumpmässigt telefonnummer på, och karaktärerna skulle t.o.m. klara av att tråka ihjäl de mest levnadsglada kräken. Det finns heller ingenting som gör filmen till klassisk "S.B.I.G.". (Det finns det helt enkelt ingen energi till.) Så de enda som man ens kan börja våga börja rekommendera filmen till är cinematiska självplågare som har en Eurocult-fetish. Någon annan störning är säkert också med i leken. Och den känns riktigt bra.

 



  

IDÉ : 82%


Mycket bra, förvisso, men rätt så bortkastad när den inte används fullt ut.

  

STORY : 53%


Hälften av filmen har knappt någon story som man ens kan följa. Och misstaget görs redan i början. För sedan när allt ska förklaras (Och när Alfredo Rizzo bärjade inse att filmen snart är slut.), så finns det nästan ingenting som betyder något. Just för att manuset ignorerar de här sakerna. (Rizzo borde nog ha tagit hjälp av en författare till.)

 
  

REGI : 78%


Rizzo hade helt klart rutin och erfarenhet när han gjorde "The Bloodsucker Leads The Dance". Men det här manuset hade nog inte ens Fulci kunnat lyfta till några högre höjder.

  

FOTO : 68%


Exteriörerna är stämningsfulla, precis som en del av interiörerna. Men ibland är det för mycket T.V.-studio känsla. Och den brukar göra få personer glada.

 
  

SKÅDESPELERI : 64%


Giacomo Rossi-Stuart är väl den enda som gör sitt bästa i en inte speciellt välskriven roll. Och Femi Benussi förgyller ju de flesta filmer hon är med i.

  

MUSIK : 61%


För fan, Marcello! Skriv några hits! Godis för den som älskar "Antropophagus"- och "Erotic Nights Of The Living Dead"-soundtracket och som vill veta hur lite av det tidiga materialet lät.

 
  

TEMPO : 48%


Ca. 45 minuter av filmens speltid tar mer eller mindre kål på tempot. Det händer verkligen ingenting på något som börjar kännas som evigheter, och när det väl händer något, så gör det det... Utanför kameran...! Va?!

  

ATMOSFÄR : 57%


Ibland känns den av, men ofta är det helt stendött. Och då hjälper det inte att filmen utspelas på ett gammalt slott.

 
  

UTFÖRANDE : 51%


Det finns ett gäng avhuggna huvuden, men inga riktiga Gore FX att snacka om. Slappt värre. Och det är rätt talande för resten av filmens utförande.

  

REPRISVÄRDE : 42%


"Undrar om man någonsin kommer att inse att vissa filmer är obskyra och mer eller mindre bortglömda av en bra orsak?", frågade han, och tryckte på PLAY igen.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Nakna brudar! (Mycket annat finns det ärligt talat inte att titta på.)

 
 

Självaste Luigi "The Beast In Heat" Batzella som polis / deckare!

 
 

Ytterligare ett par minuspoäng för att filmen inte är det minsta skrämmande. Jag tror t.o.m. "Porno Holocaust" var läskigare.

 
 
En jävligt icke-vampyr-rulle som går på tomgång i totalt mörker. Men letar man noga, så kan man hitta några ljuspunkter.