Morte Sospetta Di Una Minorenne


• Sergio Martino • Italien • 1975 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• The Suspected Death Of A Minor


SPELTID:

• 97 min.


MEDVERKANDE:

• Claudio Cassinelli
• Mel Ferrer
• Lia Tanzi
• Gianfranco Barra
• Patrizia Castaldi
• Adolfo Caruso
• Jenny Tamburi
• Massimo Girotti
• Carlo Alighiero
• Franco Alpestre
• Fiammetta Baralla
• Barbara Magnolfi
• Aldo Massasso
• Roberto Posse
• Carlotta Wittig


MANUS:

• Ernesto Gastaldi
• Sergio Martino


FOTO:

• Giancarlo Ferrando


MUSIK:

• Luciano Michelini


PUBLICERAD:

• 17 Januari 2011 - 14:18:42


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

När slutar en Giallo per definition att vara en Giallo? Är det när man inkluderar karaktärer som skulle kunna ha emigrerat raka vägen från en snut-komedi? Eller är det när man chansar och klämmer in en väldigt lång biljakt komplett med slapstick, frekvent svärande / skojfriska förolämpningar, coola one-liners och "dratta på ändan"-humor? Vissa skulle så klart med en gång säga:

"Finns dessa ingredienser i en Giallo, så är fan ta mig “Bud Spencer”-rullar också Gialli."

Självklart måste det därför existera en sådan film - En knivviftar-opera med inslag av s.k. "Buddy Cop Movies", biljaktsfilmer och Poliziotteschi. Regissören Sergio Martino gjorde ju även en sådan ett par år tidigare - "The Violent Professionals". Och så den här som egentligen skulle ha hetat "Milano Violenta" och varit just en Poliziesco. Men producenten och / eller (?) distributörerna var övertygade om att den skulle bli en större hit om den hette något Giallo-aktigt och gärna var lite mer som en sådan.

Men frågan är: Kan en sådan film överhuvudtaget fungera?

Och det korta svaret är: Nej. Inte en chans i helvetet. Det fattar väl vem som helst.

OM nu inte... Sergio Martino och parhästen Ernesto Gastaldi ligger bakom manuset / regin. De som har sett duons försök till att göra filmer som inte-liknar-Argentos-nehej-du-jävlar vet säkert att gubbsen kan få till en intressant Giallo-premiss på nolltid och ändå lyckas väva in mellan ett halvt och ett helt dussin genre-överskridanden. Ryckta ur sitt sammanhang verkar de ibland lika vettiga som vissa av de alternativa titlar som vissa filmer får, men på något snyggt sätt smälter de in. Och då tänker man ju redan under förtexterna att det ska bli intressant att se hur de tar sig ur det hela.

"Morte Sospetta Di Una Minorenne" a.k.a. "The Suspected Death Of A Minor" är en av dessa historier och spelades in när Gastaldis skrivmaskin måste ha gått varm som en igendammad 70-tals T.V. en All-Nighter från en kortslutning. Filmen har nästan allt man kan önska sig, och under den första halvtimmen haglar intrigerna så tätt att man tror att biljakten en halvtimme in i filmen är själva finalen. Och under denna får man sig en massa goda skratt. (Om man nu inte helt och hållet saknar humor.)

Men än en gång har man gått händelserna i förväg. Inte så konstigt - I det här fallet. Att hänga med i filmens tempo kräver ett stycke klistrad blick riktad mot T.V.-rutan och lite aktiv tankeförmåga. Man kan knappt bärga sig någonstans när filmen har börjat med en kort scen som verkar slumpmässig men som blir väldigt viktig i slutet. Det fortsätter sedan med att en tjej på ett rätt så öken dansställe har en stalker med spegelbrillor efter sig. Hon låtsas försöka ragga upp en viss Paolo som också råkar vara där i raggningssyfte, men det slutar med att hon tvingas fly när stalkern närmar sig. På väg hem blir hon attackerad igen och kvällen slutar inte speciellt bra eftersom hon hemma blir slashad och knivad i sann Giallo-anda.

Polisen börjar utreda fallet direkt och konstaterar att hon hade lite fuffens för sig och inte var så prydlig som alla trodde. Personer saknas. Och så har vi en "seriös" eskort-firma som får påhälsning av Paolo. Han verkar inte helt hundra heller, och av någon anledning börjar han också rota i fallet med den mördade tjejen. Under tiden blir en liten pojke kidnappad eftersom hans Lira-skitande farsa är ägaren till ett stort choklad-företag. Men jakten på skurkarna går inte riktigt som planerat när fadern beslutar sig för att betala.

Och hur kommer alla klumpar i denna delikata soppa att klibba ihop? Som sagt - Det händer så mycket under den första halvtimmen att det är en liten utmaning att försöka klura ut vilken den röda tråden är. Alla eventuella luckor i handlingen är igentäppta innan de ens kan uppstå. Gastaldo och Martino har ett annorlunda grepp när det gäller att fläta samman alla dessa intriger - Trots allt som händer, så lyckas de få med en karaktär som de döljer identiteten på så länge det bara går. Och helt plötsligt kommer småtjuven / väskryckaren Giannino med i storyn när han "råkar" råna den polis som leder utredningen. Och så har vi den första plot-twisten som brukar komma i slutet på många filmer. Och inte att förglömma - Skrotbiljakten... I en Giallo är man verkligen inte van vid att skratta som en dåre flera gånger, men den här biten är "lös från kedjan" som de säger. Och det blir inte sämre av att en av bilarna ser ut att falla i bitar när som helst. (Den röda eltejpen runt en av framlamporna är nog inte bara en dekoration.)

Men sedan fastnar ju skratten rätt snabbt när snuten får reda på att den döda tjejen förmodligen var i klorna på en organisation som ägnar sig åt tonårsprostitution och annat jävelskap. Fallet tar sedan lite oväntade avtagsvägar åt ett betydligt mörkare håll än vad upplägget "lovar". Hela den till synes trögstartade och misslyckade utredningen nystar fram fler villospår och spår som någon försöker sopa igen. Och när det inte går, så svävar både vittnen och nyckelpersoner i fara. På det sättet känner man igen berättartekniken från klassiska Gialli. Men vad som är uppfriskande och förbannat originellt är att se en films protagonister växa fram på det sätt de gör i "Morte Sospetta Di Una Minorenne". Man har som sagt inte många aningar om vem eller vilka huvudkaraktärerna är förrän en tredjedel av filmen har gått.

Det gnälls ofta på skådespelarna i de här filmerna, och ofta kommer det ingen motivering heller. Det är liksom en standard-fras som "seriösa" kritiker drar till med när det passar. "Morte Sospetta Di Una Minorenne" har hela registret - Allt från coola snubbar och en och annan intravenöst kokainpudrad galning till söta och vimsiga donnor. Samt en liten irriterande torsk som skulle ramla omkull om en Shetlandsponny pissade på honom. (Bra motivering, va?)

Giallon hade annars svårt att överleva den andra halvan av 70-talet. Den tredje boomen kom aldrig. Så när Argento hade återdefinierat den gula genren med råge, så fanns det bara ett håll kvar att gå - 180 grader. Där finns inte många filmer, men "Morte Sospetta Di Una Minorenne" är en av de som man bör ha sett som ett fan. Jag vågar påstå att det inte finns något att förlora och att man faktiskt har en chans att bli glatt överraskad på köpet.

 



  

IDÉ : 95%


En cross-genre film av aldrig skådat slag den här gången.

  

STORY : 94%


En standard Giallo-intrig utvecklas till något helt annat på en väldigt kort stund. Introduktionen av filmens huvudpersoner är fascinerande och välskriven.

 
  

REGI : 95%


Sergio Martino växlar med lätthet mellan spänning, action, thriller och komedi. Och det är inte speciellt distraherande. (Även om man ibland undrar vart original-filmen tog vägen.) T.o.m. dialogscenerna är spännande.

  

FOTO : 83%


Giancarlo Ferrando trixar med tuffa kameravinklar i spänningsscenerna (Mördarens spegelbrillor är en fin detalj.) och utspridda genom hela filmen finns många minnesvärda bilder. Man känner sig helt klart hemma.

 
  

SKÅDESPELERI : 92%


Claudio Cassinelli och Adolfo Caruso är ett riktigt djävla bra radarpar. Deras samspel är rejält underhållande och ger storyn ett ännu högre lyft.

  

MUSIK : 77%


Goblin-influenserna gör soundtracket tusen gånger tuffare och tyngre än vad det hade varit annars. Prog-rock med tunga basgångar slår aldrig fel. Det är nästan så man undrar om Luciano Michelini fick göra några covers på outgivna Goblin-hits.

 
  

TEMPO : 98%


Ett konstant drag i nästan 100 minuter. Och dessa minuter innehåller precis allt. Förutom Sleaze.

  

ATMOSFÄR : 80%


Och på tal det - Den p.g.a. titeln förväntade sleazy stämningen uteblir nästan helt, men Giallo-stämningen är ofta närvarande. Och det blir rätt tuffa tag ibland.

 
  

UTFÖRANDE : 87%


Japp... Allting stämmer finfint... Missa inte heller en referens till "Il Tuo Vizio È Una Stanza Chiusa E Solo Io Ne Ho La Chiave" - Det är väl personerna i den här världen som går och ser just den filmen på vita duken. Men en visning kan lika gärna störas av skottlossning och slagsmål. Underbart.

  

REPRISVÄRDE : 87%


Sergio Martino har gjort många underhållande filmer. Och ju fler man ser, desto mer vill man se dem igen. "Morte Sospetta Di Una Minorenne" är lätt en av dessa.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Det mesta!

 
 

Claudio Cassinellis karaktär känns onekligen helgjuten.

 
 

Biljakten är inget att avfärda filmen för.

 
 
En av de mer ovanliga Giallo-rullarna. Men den är å andra sidan precis lika bra som ovanlig.

RECOMMENDED CINEMA