Story Of A Cloistered Nun


• Domenico Paolella • Italien / Frankrike / Västtyskland • 1973 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Storia Di Una Monaca Di Clausura


SPELTID:

• 91 min.


MEDVERKANDE:

• Eleonora Giorgi
• Catherine Spaak
• Suzy Kendall
• Martine Brochard
• Umberto Orsini
• Konrad Georg
• Ann Odessa
• Antonio Falsi
• Tino Carraro
• Isabelle Marchall
• Caterina Boratto
• Giuliana Calandra
• Clara Colosimo
• Paola Senatore


MANUS:

• Domenico Paolella
• Tonino Cervi


FOTO:

• Armando Nannuzzi


MUSIK:

• Piero Piccioni


PUBLICERAD:

• 12 Januari 2011 - 13:28:36


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Nuns Of Sant´Arcangelo (1973)


 


 
 

Ni orkar med ännu mer Nunsploitation från samma snubbar som gjorde "Nuns Of Sant'Arcangelo". (Det var ingen fråga, utan ett påstående.) Domenico Paolella och Tonino Cervi tyckte att en nunne-rulle år 1973 var i det absolut futtigaste laget, så av bara farten fortsatte de filma och lyckades få ut en till innan jul - "Story Of A Cloistered Nun". Även denna sägs vara verklighetsbaserad och på något sätt köper man det när den sista ambivalens-känslofyllda scenen slutar med en liten förklarande text om vad som hände sedan. Jodå - Det känns verkligt för en gångs skull...

Ingen som har läst lite historia (D.v.s. bara sovit under hälften av lektionerna på gymnasiet.) är obekant med begreppen "tvångsgifte" och "behandla sina döttrar som skit". På 1600-talet var det här inga nya trender heller. Rika familjer gick ofta samman genom att fixa ett äktenskap mellan två av familjernas jämnåriga barn. Allt för att säkra framtiden ekonomiskt och statusmässigt. Visst - Det kunde säkert funka ibland, men ibland kunde de kanske ha väntat tills barnen åtminstone kan göra lite mer än att gråta och göra ned sig i skift.

Carmelas föräldrar utsåg en man till henne på detta sätt och så fort det bara gick. Men surprise surprise: Hon fastnade för Guiliano istället - En lirare som nu får se sig om över axeln så fort han går utanför huset. Carmelas föräldrar tycker att detta "trots" från Carmelas sida är så allvarligt (Hon kunde lika gärna vara en fildelare.) att de skickar henne till ett nunnekloster istället. För att hon ska komma på andra och bättre tankar. När hon skrivs in får hon lämna in allt hon äger i form av kläder och värdefulla grejer som pengar, juveler och ringar. En av de äldre nunnorna säger att hon tar hand om dem tills vidare. (Ha! Så de ligger inte ute på eBay samma eftermiddag?)

Sedan börjar "livet" i klostret med en reningsprocess på en hel jävla månad - På med kläder (Som t.o.m. får en jutesäck att se läcker och sexig ut.) och in i isoleringscellen med en sagobok, stearinljus och den bästa maten man kan få av någon som formligen älskar torra bönor och okänt slem. Och ingen kontakt med någon. Bara memorerande av saker som inte betyder något och det gamla vanliga krälandet.

Det går lika smidigt som bärsärkagång efter lite röd flugsvampstuvning. Carmela får Hi-Score i frispelet efter bara någon dag, men Mother Superior tröstar henne som Microsoft tröstar användarna - Med att "det blir bättre sen". När hon till slut kommer ut bland de andra Systrarna, så kan de riktiga bekymren börja... Vissa ogillar henne öppet by default medan andra får ett lite gott öga till henne - Mother Superior har redan tagit henne under sina vingar och ser sig själv som hennes beskyddare. Men Superiors fasad rasar fortare än en hollywood-barnskådis när hon oundvikligen kommer närmare Carmela. När Mother Superior under en stunds fullkomlig öppenhet berättar om sina starka känslor för Carmela och avslöjar att hon längtar så infernaliskt efter jordisk kärlek är det t.o.m. så att man slutar tänka: "Fan, tjejer. Börja hångla lite nu, då." och blir riktigt rörd istället. Det är verkligen en vacker och sorglig scen.

Som om inte detta vore nog, så går Syster Elisabetta och kärar ned sig i Carmela efter att de umgåtts en tid och bl.a. spelat lite teater för varandra på små hemliga fester. (På något sätt måste man ju få tiden att gå, och det visar sig att de flesta hellre hade varit någon annanstans och gjort något helt annat.) Det går t.o.m. så långt att Elisabetta riskerar sitt eget liv för att hjälpa Carmela att träffa Guiliano. Om hon lovar att hjälpa henne någon gång. Men kärleken är oftast blind och ingenting håller i längden. Allting når sin bristningsgräns förr eller senare.

Under en kvart stannar handlingen helt och hållet som om någon hade hällt blöt cement i projektorn. Ett tag hade det t.o.m. varit mer drag i en bildbands-version av filmen. (På den tyska DVD-utgåvan hänger i alla fall "Super 8"-versionen med.) Det hade varit svårt att bry sig mindre om romansen mellan Carmela och Guiliano eftersom den inte är en direkt del av filmen och eftersom Guiliano är en karaktär som man lättast kan beskriva som "någon som har ramlat ned från trädet och hajat till vid trädroten". Vad som däremot är intressant är triangeldramat mellan Carmela, Mother Superior och Elisabetta. Men det utforskas tyvärr inte närmare trots att den biten faktiskt är en bärande del av storyn. Mycket märkligt uppstyrt. Det är lätt så att man undrar om Paolella och Cervi bråkade om vad manuset skulle fokusera på.

Men det ska ändå sägas att vakuum-kvarten innan de sista 20 minuterna har några förvecklingar som leder till en lite oförutsägbar final som verkligen hänger på en skör tråd. Nog för att man kan tänka sig att elände följs av mer elände, men på något sätt vänder det. Precis som i de flesta Nunsploitation-rullar får kyrkans transor i sina färgglada klänningar för sig att granska minsta lilla "förseelse" på landets klostrar. Och det är ungefär då man oundvikligen börjar gäspa lite och inbillar sig att man vet hur det hela kommer att sluta. Tills twisten, d.v.s. Den är det helt klart lite tanke och hjärta bakom.

Jag vet inte om Paolella såg "Story Of A Cloistered Nun" som en uppföljare / parallellfilm till "Nuns Of Sant'Arcangelo", men av någon orsak finns säkert bilder från den sistnämnda filmen i förtexterna. (Det finns t.o.m. en förtyskad version under namnet "Der Nonnenspiegel" där regissören helt plötsligt har döpts om till "Ingo Hermes"!) Däremot är de väldigt olika i tonen. Där "Nuns Of Sant'Arcangelo" var lite mer sensuell och elaksinnad ligger "Story Of A Cloistered Nun" närmare huvudkaraktärerna och har en tyngre och sorgligare stämning. Därmed inte sagt att det inte saknas elakheter - Straffet på klostret är det vanliga: Bondage och pisk. (Igenkänningsfaktor.) Eller att tvingas slicka golvet. Det sensuella är mer eller mindre ersatt av trovärdiga känsloyttringar mellan de inblandade personerna. (Och här är de verkligen som en damm som håller på att brista.)

Lika lite som man vill se annat än grovt våld i High School-komedier, lika lite vill man se scener från ett badhus (Som finns utanför klostret, alltså.) i en Nunsploitation-rulle. Det finns bara en anledning (Men å andra sidan är den jävligt bra.) till varför det finns så få filmer med feta, svettiga gubbar som smeker sig själva, och det är att INGEN vill se det. (Disharmoni-faktor Satan.)

En annan som sak som verkligen stör en i "Story Of A Cloistered Nun" är parallellhandlingen där Elisabetta träffar någon i smyg och berättar om vad Systrarna gör sinsemellan på klostret... Det är flera minuter som kunde ha gått till att visa det istället eftersom det nu tydligen händer. Jag vågar t.o.m. påstå att alla hade blivit gladare.

"Story Of A Cloistered Nun" hamnar också i en slags gråzon för vad som definierar "riktig" Nunsploitation. Bitar här och var gör så klart att helhetsintrycket blir det "riktiga", men det exploateras inte så värst mycket. Men utan Paolellas filmer hade det i sin tur inte hänt så mycket inom genren heller... Ja, det går inte att komma ifrån att den är en märklig sådan. Ända ned till dess minsta beståndsdelar.

 



  

IDÉ : 94%


Ännu fler genre-definierande idéer från duon som förverkligade "Nuns Of Sant'Arcangelo". Men "Story Of A Cloistered Nun" blev i mångt och mycket motsatsen och en vidareutveckling till den filmen.

  

STORY : 86%


Här är det "verklighetsbaserade" inte ett hinder på samma sätt som i "Nuns Of Sant'Arcangelo". Och det är en gripande story om man bortser från det som händer utanför klostret. De bitarna skiter man fullständigt i.

 
  

REGI : 85%


Det samma gäller här som för "Nuns Of Sant'Arcangelo" - Paolella har ett tvärsäkert sätt att fläta samman intrigerna och regissera karaktärer som är lätta att skilja åt.

  

FOTO : 81%


Armando Nannuzzi kör också vidare på samma bana med en ljussättning som känns naturtrogen. Man skulle ju inte bli förvånad om båda filmer delar samma inspelningsplatser.

 
  

SKÅDESPELERI : 93%


Eleonora Giorgis "Carmela" kan lätt räkna sig till en av de sexigaste nunnorna som har varit innanför ett klosters väggar. Catherine Spaak och Suzy Kendall gör med skådespeleriets konst två porträtt av trasiga Systrar som är värda att minnas.

  

MUSIK : 80%


Piero Piccioni är med även den här gången och bidrar med fina toner liknande de till "Nuns Of Sant'Arcangelo". (Och det kanske t.o.m. är samma toner i några scener?) Men de slår tyvärr inte till lika effektivt i detta kloster.

 
  

TEMPO : 63%


Första timmen rullar på bra med några korta och väldigt distraherande tvärstopp. Sedan blir det nästintill mördande tröttsamt innan det lossnar igen.

  

ATMOSFÄR : 81%


Dèjá vu. 90% av filmen utspelas i ett nunnekloster igen, så gissa vad för sorts atmos som råder. (Gissa inte fel den här gången.)

 
  

UTFÖRANDE : 85%


Lika välgjord som sin föregångare på alla sätt. Och den har ungefär lika många missar. (Fast på lite olika sätt.)

  

REPRISVÄRDE : 78%


Minimalt med väldigt korta turer till "The Island Of Lesbos" lär inte charma de värsta Nunsploitation-geeksen. Men det finns annat som är bra med filmen - Fan tro det eller ej.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

De tre donnorna i huvudrollerna.

 
 

Om det ens finns 25 Nunsploitation-filmer, så är det alltid bättre med 25 än 24.

 
 

Plågsam återhållsamhet och obesvarad kärlek suger undantagslöst precis överallt.

 
 
Kvalitets-Nunsploitation för stora delar av slanten.