The Human Centipede


• Tom Six • Nederländerna • 2009 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• The Human Centipede (First Sequence)


SPELTID:

• 91 min.


MEDVERKANDE:

• Dieter Laser
• Ashley C. Williams
• Ashlynn Yennie
• Akihiro Kitamura
• Andreas Leupold
• Peter Blankenstein
• Bernd Kostrau
• Rene De Wit
• Sylvia Zidek


MANUS:

• Tom Six


FOTO:

• Goof De Koning


MUSIK:

• Patrick Savage / Holeg Spies


PUBLICERAD:

• 17 Oktober 2010 - 21:15:07


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010-----------6
20111-----------
2012---9--


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. The Human Centipede II (Full Sequence) (2011)


 


 
 

De flesta snöar väl in på ett eller flera mer eller mindre noggrant planerade projekt någon gång under sin livstid. Men de flesta brukar nöja sig med grejer som t.ex. små hus, elektroniska prylar eller kanske 50-talsbilar. Tusenfotingar (Eller om man börjar i en lite mindre skala - Tolvfotingar.) tillverkade av levande människor? Inte lika ofta. Men Dr. Josef Heiter kom vi något tillfälle på att det här skulle vara en bra grej att sy ihop med tanke på att han redan är en utmärkt och säker kirurg - Ingen som man nödvändigtvis vill se sekunderna innan man blir nedsövd på ett lasarett, men utmärkt på det sättet att han fixar mycket som naturen redan på idéstadiet tyckte sög storstrut. Siamesiska trillingar exempelvis. "Reverse engineering"-style. Vilket innebär att så kallade "bra grejer" kombinerade med Heiters kompetens kan sluta hur tokigt som helst. Vilket det också gör.

"The Human Centipede (First Sequence)" utspelas i Tyskland och börjar med att Heiter sitter i en bil i väntan på att kandidater till hans nya projekt ska råka ha vägarna förbi så att han kan panga dem med bedövningspilar och släpa med sig dem hem. Heiters föregående försök med siamesiska trilling-hundar hade en föga storslagen utgång, så nästa steg blir alltså att sy samman människor istället - Tre människor med ett gemensamt matsmältningssystem. Vilket betyder att två pers får ha sina munnar fastsydda mot var sitt anus. Nu snackar vi rövslickeri på en helt ny nivå med ändtarmen halvvägs ned i halsen. (Ingen "fara" - Man slipper se något eftersom det redan är svårt att föreställa att en skådis (Utan ett väl inarbetat crack-beroende och en skenande desperation där han/hon ställer upp på vad som helst.) skulle vilja spendera dagarna i ända på en filminspelning som en bokstavlig brunläpp. Fast det är klart - Nu är vi ju inte i Hollywood. Jo, jo, jag vet. Det hade gått att lösa med latex-attrapper och lite såna här............ Special FX!) Jag vet inte om Dr. Heiter också "glömmer" bort att operera väck smaklökarna på de aningen mer otursamma två eller inte då det förmodligen redan är illa nog att behöva halsa någons diarré utan att man behöver känna smaken av den. Säger kanske de som vet.

Det första ledet i "tusenfotingen" råkar bli en japansk snubbe som nog hellre hade utforskat begreppet "Oktoberfesten" istället för att hänga hemma hos Dr. Heiter. Förvisso har han snart nog kroppslig kontakt dygnet runt med en läcker tjej, men i det här fallet låter det betydligt bättre än vad det är i praktiken. De två andra leden i skapelsen är två rätt så flamsiga amerikanska tjejer på väg till en fest någonstans. Men det går som det brukar, och en punka senare blir de stående på en ödslig väg mitt i natten. Och som om inte det vore nog, så har mobilen lika bra täckning som två plastmuggar med ett snöre mellan. Gissa vems hus som ligger närmast och som tjejerna till slut söker sig till för att be om hjälp? Fan vet om Heiters kombinerade villa / sjukhus / operationssal ligger närmast men där ringer de på i alla fall. Och trots att Doktorn ger ett första intryck som t.o.m. skulle få en härdad rånare i samma situation att pissa ned sig och vända på klacken, så anar tjejerna inget skumt förrän en av dem däckar av Rohypnol och den andra får en spruta med något sövande.

Sedan är det ju inte så fasansfullt kul att vakna när Heiter med illa dold ivrighet i detalj börjar förklara vad han tänker göra. Den korta föreläsningen går inte fram speciellt väl och reaktionerna blir en salig blandning av skrikande, svärande och hysteriskt gråtande. Men skriken blir i alla fall dämpade efter... Ja - Operationen...!

O, ja. Det blir ett par unikt vrickade eskapader från och med nu. Och även om en del groteska detaljer visas i närbild, så antyds minst lika mycket. (Som man förståeligt nog inte får se och där man kan klura över hur det hade genomförts om man hade fått se det.) När då "tusenfotingen" är klar och den extremt motvilligt måste anpassa sig till sin nya tillvaro, så får vi en allt klarare bild av hur oåterkalleligt och avancerat galen Heiter egentligen är. Dieter Laser som spelar honom är verkligen hundraprocentig i rollen, och på något sätt skulle det inte ha funkat med t.ex. en singalesisk eller norsk doktor. Det var helt enkelt tvunget att vara en tysk. Och jag kan inte tänka mig någon som skulle kunna ha gjort den här rollen lika bra. Inte ens självaste Udo Kier.

Och sedan blir väl allt bra och Heiter lever lycklig med sitt nya husdjur tills döden skiljer dem åt?

Hmm... Nja............ Jag säger inget, så har jag inget sagt. (Och i min fantasivärld existerar inte en enda Horror-geek som inte skulle kunna tänka sig att se filmen minst en gång.)

Kvällspressens och Mainstream-publikens reaktioner kom som på beställning, så klart. Än en gång man fått höra om "filmen som fick alla att kräkas" och att "flera lämnade visningen", etc. Jag är inte säker på vad det har för syfte längre. "The Human Centipede" har även hamnat i fokus p.g.a. att den tydligen har underliggande referenser till experiment på människor som har utförts lite här och var i världen. Man kan så klart ha det utgångsläget som tittare. En annan sak som man definitivt kan ha är för mycket fritid när man desperat börjar leta efter sådana paralleller.

Det är en skräckfilm, för fan.

Innan man har sett "The Human Centipede", så är det dock surt att föreställa sig hur någon skulle kunna dra ut på det här konceptet till en hel långfilm. (Den första av två (!) då denna dels undertitel är "First Sequence" och uppföljaren (Som kommer 2011.) kommer att heta "Full Sequence" med hela dussinet pers i tusenfotingen!) Filmens synopsis får plats på ett litet papper och handlingen har inte så många vägar den kan slå sig in på. Men det behövs ju alltid en slags uppbyggnad, karaktärisering och några scener där hoppet tänds på sparlåga hos de inblandade innan Misären går över på heltid. Efter en halvtimme blir det mycket av den varan när filmen lägger in en ny växel. Trots att storyn hålls på en så simpel nivå att den inte borde hålla i 90 minuter, så märker man snart att den kräver ett långsamt tempo för att kunna hålla sig innanför dess egna ramar. Och hade inte fokus hela tiden varit på Heiter och hans skapelse, så hade ju idén gått förlorad och drunknat under en sörja av klichéer eller skit som man helt enkelt inte köper. Men sådana hot är snabbt undanröjda. Uppbyggnaden är också fördelad på ett ovanligt sätt. Man vet redan efter förtexterna vem skurken är och vad han planerar när han sitter i bilen och grinar över sin döda trippel-vovve. Man vet ytterligare några minuter senare vilka offren blir och att motivet bakom brottet inte behöver vara speciellt mycket mer komplicerat än att "en besatt kirurg får för sig att testa något som inte har gjorts tidigare".

Regissören Tom Six fick grundidén till filmen när han klurade på ett lämpligt straff för dömda pedofiler, och absolut - Det hade varit ett klockrent sådant. (Och det finns garanterat folk som hade köat och betalat för att få slajsa och sy lite.) Men idén resulterade alltså i en nyskapande skräckfilm som verkligen kom i rätt tid efter att vissa källor nu har börjat sina på allvar. (Det märks på utbudet som vanligt.) Men det gäller att se bortom den förutsägbara och typiska Slasher-intrigen och fokusera på själva "tusenfoting"-konceptet. Det ska bli intressant att se hur "Full Sequence" kommer att arta sig i jämförelse nu när "nyhetens obehag"-bubblan har spräckts. Samtidigt känner man att filmen hade blivit ännu mer effektiv om det hade sölats på lite mer med t.ex. Gore, var och spyor. Nu råkar jag inte vara någon emetofil, så just flytande pizzor kittlar alltid den väl testade äckeltarmen lite extra. (Och det är ju faktiskt det som riktig Horror är till för, bl.a.) Vad Six däremot gör rätt är... Allting annat egentligen - Filmen är minimalistisk där den har råd att vara det, och den har förvånansvärt mycket mellan raderna precis där man önskar sig det.

Men visst är det "sött" när en del skräckfilmsfans tycker att Six borde "låsas in för gott" och att de inte "känner sig trygga om han går lös"... Herrejävlar, om man bara orkade hånskratta lite till... Fast det där är ju i sin tur bara ett tecken på att filmen blev som den var tänkt att bli.

 



  

IDÉ : 100%


En ny riktning. "The Human Centipede (First Sequence)" är nästa långa och avgörande steg på evolutionsstegen för vad extrem-Horror består av. Och precis som andra milstolpar, så är den både provocerande och hatad av de allra flesta.

  

STORY : 74%


Intrigerna fram tills Operationen är väldigt, väldigt välanvända inom skräck-genren och man vet exakt vad som kommer att ske. Men det är inte det som poängen, och som tur är varar de bitarna inte en minut för länge.

 
  

REGI : 95%


Tom Six är redan ett namn inom Eurohorror. Bara ett geni kan skapa en så pass engagerande film av en så relativt simpel handling.

  

FOTO : 81%


Medvetet sterilt - Precis som Dr. Heiters numera svårsålda hus. Digitalt foto blir allt vanligare, och för en viss sorts filmer passar det helt enkelt väl och utan störningar.

 
  

SKÅDESPELERI : 96%


Dieter Lasers fantastiska insats i den här filmen går inte ens att börja beskriva. Man märker klart och tydligt varje ögonblick då sadisten vaknar och doktorn somnar. Trion i "tusenfotingen", Ashley C. Williams, Ashlynn Yennie och Akihiro Kitamura, ger kanske inga minnesvärda första intryck, men de får fram smärtan och lidandet desto bättre lite senare. Det är helt klart krävande roller allihop.

  

MUSIK : 59%


Nu snackar vi low-key så det svider någonstans. Förvänta dig inte Emocore eller Nu-Metal i den här filmens soundtrack.

 
  

TEMPO : 94%


Har du inte ratat filmen p.g.a. titeln, så inser du nog att du inte kan stänga av när hälften är kvar. För det är först då det blir bisarrt. (Jämfört med upplägget, det vill säga!)

  

ATMOSFÄR : 84%


Sakta hopputplånande... Och vilket magnifikt nedslående slut...!

 
  

UTFÖRANDE : 85%


Nej, det här kanske inte är det vidrigaste som har gjorts inom Horror. Men filmen liknar då ingenting annat. (Vilket inte kan sägas om t.ex. "Grotesque" - En annan stänkare som också blev kontroversiell av lite andra orsaker.) Vilket är en bedrift år 2009.

  

REPRISVÄRDE : 80%


Veckans tips: Säg inte till någon: “Min favorit-rulle alla kategorier är "The Human Centipede".” Och om tungan slinter och du bara råkar säga det, säg inte: “Jag ser den nästan varje dag.” Nämn inte heller ord som "njutbar", "tändande" eller "onani" på några timmar i något som helst sammanhang.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Galna doktorer styr.

 
 

Den här filmen har redan gått till skräckfilmshistorien. Hoppas "Full Sequence" blir lika bra eller bättre.

 
 

Hur mår man om man går och ser en film som heter "The Human Centipede", lämnar salongen upprörd efter halva filmen och börjar gnälla på Internet?

 
 
Originellt vrickad rulle som är ett par steg från att vara ett mästerverk.

RECOMMENDED CINEMA