Fascination


• Jean Rollin • Frankrike • 1979 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 78 min.


MEDVERKANDE:

• Franca Mai
• Brigitte Lahaie
• Jean-Marie Lemaire
• Fanny Magier
• Muriel Montossé
• Sophie Noël


MANUS:

• Jean Rollin


FOTO:

• Georgie Fromentin


MUSIK:

• Philippe D´Aram


PUBLICERAD:

• 22 Augusti 2004 - 11:08:56


SETT PÅ:

• VHS (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Jean Rollin söker sig tillbaks till det ursprungliga i sitt cinematiska universum, men passar samtidigt på att skildra ett nytt hörn av en skrämmande och fascinerande värld som få ser. Och de som ser den överlever förmodligen inte tillräckligt länge för att kunna berätta om den för människor som ändå inte tror dem. Knytpunkten för "Fascination" är begreppet vampyrism som en sjukdom utan mytologiska kopplingar. Och då menar man i regel människor som på blodigaste allvar (Vad annars?) tror att de är vampyrer - Lite som vampyr-fanboys / fangirls, alltså. Fast så varmrökta i skallen att de faktiskt dricker blod från levande människor och kräver en påtår då och då. Detta uppmuntras, så klart. (Det vore inte mycket till blodsugar-community annars.)

Det är någon gång i början av 1900-talet och det var inget snack om att gå och tjacka lite blutsaft på apoteket om järnbristen blev så påtaglig att man svimmade några gånger per dag. Nej, det var raka vägen till traktens slaktare för en sup oxblod för att återställa balansen. Men som vanligt finns det alltid de som ska ta det här konceptet ett steg längre... Och det där lilla steget brukar ändå vara ett som är på tok för jävla långt...

Två societetsdamer / propra Milfar tar en sväng förbi nyss nämnda slaktare för en stärkande hutt. Sedan får vi träffa två sexiga brudar som dansar med varandra på en brygga medan en grammofon spelar upp ett spöklikt Philippe D’Aram-stycke. (Inte det som verkar bestå av 500 lager synthar som hörs alldeles i början av filmen där en kvinna smeker en gammal bok.) Brudarna heter Elisabeth och Eva och de bor tillsammans på ett stort slott. De är lyckligtvis nog lesbiska och just denna kväll är det en stor happening på G.

En bit därifrån har ett gäng rånare (Ledda av Mark.) precis samlats för att diskutera hur de ska dela upp rånbytet. Stämningen blir dock obra och alla vill ha sin del av kakan. (Fast det är guld.) Mark beslutar sig för att ta den kvinnliga medlemmen i rånarligan som gisslan och sno guldet. De flyr med tre riktigt sura snubbar efter sig. Kvinnan vill förhandla sig loss ur Marks grepp, men hon lyckas fly och återförenas med sina kumpaner. Snart är de Mark hack i häl som bara har ett ställe att fly till - Slottet.

Och där finns Eva (Brigitte Lahaie) och Elisabeth (Franca Mai). Mark undrar vad de gör på slottet själva, och innan han vet ordet av, så har brudarna börjat smida en plan hur de ska få honom att stanna där tills midnatt. Han har en bra orsak i alla fall - Utanför är hans fyra f.d. ovänner (Numera fiender.) och börjar skjuta så fort de får syn på honom. Elisabeth säger att Mark kan vänta tills det blir mörkt. Han misstänker ingenting än så länge. Men den skjutglada gruppen utanför måste bort med våld eftersom de inte tänker ge sig av frivilligt. Elisabeth går ut för att möta dem med Marks guld (Till hans förståeliga förtret.), men allt är bara ett steg i att invänta spöktimmen. Fast det inte är lika mycket "Spöktimmen" som "Blir köttad och tvingas servera blod direkt från halspulsådern"-timmen.

Eva sticker sedan ihjäl en av rånarna (Den vedervärdiga Alain Plumey - Jag blästrar hellre ögonen med metallflis än ser fanskapet naken en gång till.) under en kylig sexakt. Sedan åker den svarta kappan och lien äntligen fram! Eva slajsar tre stycken halsar på några sekunder - Mest för att vinna Marks förtroende. Mark tänker att han lika gärna kan vänta ett tag och se vad som händer klockan tolv. Nyfikenheten blir för stark, antar jag. Framåt kvällen dyker mycket riktigt ett par heta brudar upp och det sägs att både Döden OCH Satan är på väg också. Mark börjar tycka att det hela är aningen löjligt och fattar inte att det absolut bästa vore att ge sig av. Men han förväxlar sammankomsten med någon slags fest och passar på att leka blindbock, supa lite samt dansa med tjejerna.

Men de här lite mer jordnära och måttligt uttråkade lesbiska "vampisarna" har det rätt så gott ställt egentligen när man tänker efter - De slipper i alla fall befatta sig med riktiga vampyrinnor som krälar i kalla kryptor och gravvalv när de inte krälar på varandra. (Nej, jag vet - Det sistnämnda låter inte så tokigt det heller. Övertydlighet bör man betacka sig för.)

"Efter långvarig glädje kommer tårarna." heter det ju och snart börjar den festliga stämningen avta när tjej-gängets hemlighet avslöjas i samband med att det uppstår lite allvarliga konflikter mellan Eva och Elisabeth. Och ibland finns det ingen återvändo.

Som ni märkte NÄR NI SÅG FILMEN, så finns det inget direkt surrealistiskt med "Fascination". Den isolerade stämningen, det vackra fotot och lesbianismen (Rollin sviker aldrig!) är några av de få saker som påminner om Rollins andra filmer. Resten är nästan vad man skulle kunna kalla för "vanligt". (Ja, det ska vara inom citattecken då filmen ändå inte ligger i närheten för vad som är Mainstream.) Tempot är än en gång förrädiskt långsamt och ett olöst mysterium är fortfarande hur Rollin lyckas få med så mycket visuell magi i en och samma film. (Och på så kort tid - Filmen är knappt 80 minuter lång.)

Nämnda lesbianism är givetvis en viktig del då den skildrar vilken sorts närhet karaktärerna har i förhållande till varandra. Eva och Elisabeth älskar verkligen när de hoppar i säng med varandra. Kilar mellan dem är en drivande orsak till konflikter. Jämför med nästa film på repertoaren, "La Nuit De Traquées", där närheten skildras på ett annat sätt och förhållandet mellan de två glömska karaktärerna i stort sett bara antyds. (Däremot kan vi lätt anta att de hade ett fysiskt och själsligt kärleksförhållande medan de levde ett normalt liv.) I "Fascination" är den extremt tydlig, och tack vare Rollins fascination för denna typ av ren kärlek, så får vi också ta del av den.

"Fascination" står annars förmodligen för Marks fascination när det kommer till det faktum att ett gäng brudar samlas på ett slott mitt i natten. Den råkar också leda mot och kanske till hans undergång genom en viss karaktärs renodlade illvilja (Som ingen skulle ifrågasätta.), och det är säkert en avgörande faktor för all sorts fascination som är farlig och i det fördolda av olika orsaker. Förbjuden frukt smakar alltid bäst. (Försök minnas själv - Visst smakade pallade äpplen bättre än de man råkade ha hemma?) Men det finns en risk för att man blir förgiftad av den.

För den inbitna Rollin-fantasten finns det hel del bilder i "Fascination" som väcker denna fascination i en - Bilder som man bara måste se. Ovan nämnda kärleksakt mellan Eva och Elisabeth är hetare än Rivierans sol i Juli och ligger lätt bland de bättre sexscenerna som Rollin har filmat. Sedan har vi tjejerna i tunna slöjor under en blodbuffé. Också en klassisk bild. Precis som den mest kända av dem alla - Eva i svart kåpa och beväpnad med en rejäl lie. Slutscenen är också kuslig och minnesvärd. Det finns något tungt över den (Och det som har lett dit under de sista minuterna av dramat.) och en kort, avslutande tjejkyss är ett tecken på att det finns något mänskligt i det oändliga mörkret bortom kamerans lins.

Kanske är det det som är den röda tråden.

 



  

IDÉ : 90%


En av Jean Rollins mindre flummiga utflykter, och då säger det ändå ett och annat!

  

STORY : 75%


Ganska så löst sammansatt, men för all del okomplicerad. Hela handlingen kan egentligen sammanfattas med två meningar.

 
  

REGI : 91%


Ännu ett bevis på att Rollin inte är vilken regissör som helst i mängden.

  

FOTO : 86%


Visst är det läckert som 112320 (Det är ungefär så många bildrutor i filmen.) vykort, men det är inte lika läckert som exempelvis i "La Morte Vivante".

 
  

SKÅDESPELERI : 79%


Sekundärt i det här fallet, men det gör inget. Inte helt oväntat lyser Brigitte Lahaie starkast.

  

MUSIK : 77%


Philippe d´Aram klämmer till med ännu ett märkligt (Men bra.) soundtrack. Undrar om musiken går att få tag på på vinyl? (Just de vinylplattor som syns i filmen, alltså - Även om det i verkligheten säkert var ett par ex. av "45-50 Hits".)

 
  

TEMPO : 75%


Japp - Det masar på i en helt egen takt som vanligt.

  

ATMOSFÄR : 89%


Den går inte att ta miste på heller. Det här är en Rollin-film och ingenting annat.

 
  

UTFÖRANDE : 83%


En gåtfull och underlig film som garanterat stämmer överens med Rollins visioner. Ingen annan hade kunnat göra "Fascination" lika bra.

  

REPRISVÄRDE : 76%


Det här är inte heller någon av mina älsklingsrullar, men den måste allt ses ett stort antal gånger.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Brigitte Lahaie, så klart.

 
 

Rollin serverar vad vi vill ha och det vi förväntar oss av honom.

 
 

Man blir som en pundare - Man får inte nog när man är fast.

 
 
Enligt många en av Rollins mer lättsmälta filmer, så den kan för en gångs skull med lätthet rekommenderas till den nyfikna.

RECOMMENDED CINEMA