Resident Evil : Afterlife


• Paul W.S. Anderson • Storbritannien / Tyskland • 2010 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Resident Evil : Afterlife 3D


SPELTID:

• 97 min.


MEDVERKANDE:

• Milla Jovovich
• Ali Larter
• Kim Coates
• Shawn Roberts
• Sergio Peris-Mencheta
• Spencer Locke
• Boris Kodjoe
• Wentworth Miller
• Sienna Guillory
• Kacey Barnfield
• Norman Yeung
• Fulvio Cecere
• Ray Olubowale
• Christopher Kano
• Tatsuya Goke


MANUS:

• Paul W.S. Anderson


FOTO:

• Glen MacPherson


MUSIK:

• tomandandy


PUBLICERAD:

• 18 September 2010 - 14:17:17


SETT PÅ:

• Bio



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010---------10--
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Resident Evil (2002)
II. Resident Evil : Apocalypse (2004)


 


 
 

Och det här blev aningen svamligt.

Milla-fan I: “Vi måste ju gå på bio nu när "Resident Evil: Afterlife" visas. Kollade precis på trailern igen. Flygande kaststjärnor mot tittaren. Och det är stora jävla monster med yxor och grejer. Så Satans coolt.”

Milla-fan II: “Och Milla är med som vanligt. Bara det är värt en biljett och en fredag-kväll hemifrån.”

Milla-fan III: “Hoppas hon är naken i den!”

Milla-fan I: “Var hon det i dom andra? Det var så länge sen jag såg ettan, och jag vill enbart se den här för att den är i 3D.”

Milla-fan III: “I dom första tre är hon ju det! Lite grann!”

Milla-fan I: “Jävlar, vad vackert. Vi tar en titt på IMDb. Där kan man se vad filmen har fått för rating och om det är för nudity.”

Milla-fan II: “Men det kanske är så lite i varje film att det inte räknas?”

Milla-fan III: “Det är väl klart att det räknas! [surfar till IMDb.] Kolla, här är ettan: "Rated R for strong sci-fi/horror violence, language and sexuality/nudity." Men om man kollar på Afterlife, så står det bara: "Rated R for sequences of strong violence and language." Ingen nudity!”

Milla-fan II: “Vadå? Är Milla inte naken i Afterlife?!”

Milla-fan I: “Nix... Ser inte så ut.”

Milla-fan III: “Vi har precis konstaterat att det råder svår misär på den punkten.”

Milla-fan II: “...Fan också...”

Milla-fan I: “Exakt. Det hade stått annars. T.o.m. på Apocalypse står det: "Rated R for non-stop violence, language and some nudity."”

Milla-fan III: “Nåväl. Bara det är mycket våld och blod i filmen, så är allt lugnt.”

Milla-fan II: “Alla kända och bra karaktärer är med i alla fall - Alice, Claire Redfield, Chris Redfield, K-Mart-- och Jill Valentine, för helvete! Kan det ens börja bli dåligt?!”

Milla-fan I: “Nej, det är åtminstone ett plus. Och det är ju en Zombie-rulle, vilket gör att den per automatik blir bra.”

Milla-fan III: “Ja, annars har vi inget annat val än att bränna ner stället.”

Dialogen ovan mellan tre pers är kanske inte ordagrant återgiven. Men så gott som alla ord yttrades vid ett och samma tillfälle och ungefär i den ordningen. Tror ni då att det handlar om tonåringar som för första gången ska gå på en barnförbjuden film och som aldrig ens har sett en naken tjej på en datorskärm? Det kunde det mycket väl ha varit. Men gissa istället på snart 40-åriga gubbar på en kommunal IT-avdelning, så börjar det brännas. Och det visade sig till slut att det fanns hela åtta "Resident Evil"- / Milla Jovovich-fans på nämnda avdelning.

Poängen med det här är att den här filmserien har ett kultvärde som inte har setts maken till på väldigt länge (Speciellt eftersom man inte minns det.) plus att den har många fans som vanligtvis skulle spy på en liknande film. Och ibland är det lite skönt att veta att man inte är lika ensam som man hade varit i en biosalong där "Sodoma's Ghost" hade visats. Översätt därför Sverige-premiären på "Resident Evil: Afterlife" till en stor happening för vissa. Så stor att... Det t.o.m. var värt att gå på bio för sakens skull. (!) Trots alla garanterade irritationsmoment som det innebär.

Men först och främst, snabbt som fan till IMDb:s sida och kolla "company credits" så att man inte sviker sina principer formade under år av svek... Och så "Production companies"... Constantin Films är tyskt, Davis-Films är franskt och Impact Pictures är brittiskt. Jajamän - Det går bra att lösa biljett då eftersom det inte gör "vissa" bolag lite rikare.

Sagt och gjort - Fansen samlades och sedan glodde vi på Paul W.S. Andersons återvändo till regissörsstolen och film-serien som nu t.o.m. har fler fans än "The Last Airbender". Serien må inte ha lockat över speciellt många kritiker på sin sida (än), men fansen blir desto mer och mer lyriska genom åren. Och uppdelade i fraktioner sinsemellan. Jag tror t.o.m. att mordhot har förekommit i samband med att någon gillar filmerna mer än spelen. Vilket ibland blir lättare och lättare att förstå. Ibland inte. För nu är det på allvar. Anderson tar hela det nu åtta år gamla konceptet vid sidan om spel-serien och drar upp tempot, blodslafset, monster-attackerna, eldstriderna och allt som hör till den till en helt ny nivå. Bokstavligt talat också eftersom filmen är 3D-anpassad.

Att filmen främst är gjord för 3D-visningar ser man redan under förtexterna i ett Slow Motion-regnigt Tokyo. En folkmassa. Paraplyer. Och en söt tjej som står paralyserad tills kameran har filmat henne nedifrån och upp då man ser att hon är lite på den zombiefierade sidan. Och som på beställning attackerar hon en förbipasserande snubbe genom att bita honom i halsen. (En av filmens trailers består delvis av den här scenen.) Det går inte att skämtas bort - Det är snyggt gjort. Så snyggt att det borde få vilket surt anti-fan att mjukna en aning.

Sedan börjar filmen på företaget som nästan alla avskyr i den här världen. (Nej, det är inget äpple i loggan utan ett röd-vitt paraply.) Och vad kan vara bättre än en Alice i fin form? Dussintals klonade Alices, givetvis! De har precis tagit sig in i byggnaden och börjar riva det i småbitar. Några beväpnade vakter stryker med för att de kommer i vägen för Alices granater och Shurikens. Albert Wesker ser dock till att fly med en helikopter innan han blåser både Umbrella och en del av Tokyo åt helvete med en tidsinställd bomb. Men den riktiga Alice har smugit sig ombord på helikoptern och en lite spänd situation slutar med att Wesker injicerar henne med ett anti-virus som neutraliserar T-viruset som fram tills nu gav henne superkrafter. Alice blir långtifrån glad och flyger på Wesker. Men det går som det brukar gå när man brottas med tjejer istället för att se vart man flyger - Man kraschar rakt ned i backen och börjar brinna. Båda överlever, Wesker försvinner och Alice försöker sedan ta sig till en plats som heter Arcadia. Arcadia har nämligen skickat ut ett nödanrop om att allt där är kalas - "Inga Zombier, inga virus och hade vi haft bärs, så hade festen redan börjat." Hoppet lever vidare.

Efter en liten flygtur med ett lånat propellerplan visar det sig att Arcadia bara är en strand med ett angränsande fält täckt av dussintals mindre flygplan. Här träffar hon Claire som p.g.a. en spindelliknande grunka på kroppen har blivit aggro och tappat minnet. Men Alice ser till att få bort robot-"chesthuggern", och sedan börjar den riktiga överlevnadskampen när de flyger vidare mot ett brinnande och rykande Los Angeles som är helt överfullt av Zombier. (Ingen skillnad mot hur det är nu, med andra ord. Men en av många bra saker i filmen är när man får se Hollywood-skylten helt sönderbränd. Hoppas Paramount Pictures blev jämnat med marken också.) I det som är kvar av L.A. träffar vi sedan resten av filmens hjältar. (Varav en är en bad guy. Filmproducent, givetvis. Det är humor.)

Höjdpunkterna i "Resident Evil: Afterlife" är annars många - Bara att se Alice decimera dussintals Zombier på mindre än en minut är en fröjd för ögat. Och scenen där Claire slåss mot Axeman ("The Executioner" i "Resident Evil 5".) är minst värd en fjärdedel av biljettpriset. För att inte tala om den sista fajten. Inte nog med att den är tuff som Satan, utan här syns 3D-effekterna bäst. Man häpnar över hur snygga de kan vara när de används på ett kreativt sätt. "Matrix"-influenserna har nu satt sig så djupt i action-genren att de har blivit en naturlig del av den. "Bullet Time" och "Slow Motion" ger schyssta kontraster i scenerna som drar fram som en tornado. Och i de ögonblicken skimrar den rent visuella T.V.-spels-poesin.

Och slutscenen säger bara: "Hoppas ni orkar hänga kvar, för det kommer mer så snart som möjligt."

Vid sidan om all "adrenalin-nivå"-eleverande action, så måste det givetvis sägas att Alice, Claire och Chris är en obestridligt effektiv trio när det gäller att ge Zombier och andra muterade mostrar hård smisk. Flera gånger känns filmen som ett spel som man hade kunnat mörda något avskum för att få spela. (Och "Resident Evil: Afterlife" hade kunnat bli ett spel i spelserien om man fixade till lite grejer i handlingen.) Anderson har t.o.m. återskapat vissa bitar så gott det går från just "Resident Evil 5". (Jämför med "Uroboros"-viruset.) Och på tal om "grejer i spelen" - Jill Valentine dyker upp först i en kort scen under sluttexterna, men scenen är ganska så minnesvärd av flera skäl. Hoppas bara att hon får en riktig roll i femman i så fall. Är man någorlunda bekant med liren, så får man mycket mer backstory till vissa karaktärers handlingar och öden i "Resident Evil: Afterlife". Vilket är najs.

Jodå - "Resident Evil"-serien utvecklas trots allt. Man märker en rejäl skillnad mellan ettan och fyran även om man bortser från 3D-grejen. Nu är det inte bara Action och Horror, utan nu börjar det likna Splatter-film med riktig spel-look. Och har man saknat Zombie-apokalyps känslan från första början, så är den betydligt mer markant den här gången. Och den är mer lyckad än i "Resident Evil : Extinction" där vissa saker började kännas som de var på väg ut på allt tunnare isar. Som tur är blev "Resident Evil: Afterlife" mer som trean borde ha blivit (Och den hette ju faktiskt "Afterlife" från början.) när det gäller att hålla ihop filmerna - Nu är det maximalt dystert och hopplöst. Allt ser verkligen förstört och övergivet ut. Plus att Zombierna nu är miljontals. Men att fyran skulle överträffa trean är något som de flesta verkar hålla med om. (Glädjande nog fanns det ingen "rolig" karaktär heller som ska "liva upp" stämningen mitt i allt elände.) Allt har blivit vassare och mer stilfullt på något sätt. (Det finns t.o.m. en dusch-scen i "Resident Evil: Afterlife", men antagligen inte på det sättet som de flesta ser den framför sig!)

Så det är bara att varva ned hjärnan och hänga med.

Några ord om själva "3D", då. Den behöver, och kommer att, finslipas. (Förhoppningsvis innan nästa film, vilken redan har fått grönt ljus.) Vissa grejer ser för suddiga ut och det är ingen större skillnad om man har på sig glasögonen eller inte. Andra grejer ser perspektivs-vidriga ut om man tittar på "fel" ställe. Eller så ser inte bilden tillräckligt djup ut fast den borde vara det. Men de fotograferade effekterna fungerar i nio fall av tio bättre än de datoranimerade. Men visst är det hela ett coolt påfund. (Speciellt om man jämför med det som krävde röd-blåa glasögon.) När det används på rätt sätt som sagt. "Resident Evil: Afterlife" har allt från mynt-förstärkta hagelsvärmar och Zombie-hjärnsubstans till vattenkaskader och allehanda projektiler som flyger mot åskådaren. (I en scen kändes det precis som om 3D-glasögonen fick blod på sig!) Och det kan ju bara inte se annat än tufft ut när Alice eller Claire pekar med en stor jävla puffra mot en. Men det är tveksamt om man skulle orka se två 3D-filmer på raken som det är nu. (Med ett par XpanD-glajer i alla fall.) Och om man anstränger ögonen på ett speciellt sätt p.g.a. eventuella brytningsfel eller annat, så ligger nog spänningshuvudvärken nära till hands. Och så får de mer än gärna göra något åt färgen på linserna. (För det blir som att glo på en film med solbrillor på sig.)

Men avslutningsvis kan man konstatera att det som vanligt egentligen är förlagorna som sätter ut rävsaxar för filmen enligt de som verkar vilja att en "Resident Evil"-film i princip ska vara en inspelning av ett redan färdigt spel som någon sitter och spelar. Och i många dags- och kvällstidningar går ju betygsskalan i vanliga fall från ett till fem. Och när det gäller den här typen av filmer, så går den från ett till nästan två. (Så det är bara bra att man inte behöver gå efter den när man nu ändå inte behöver prata om... En viss film igen...) En del recensenter som har lite mer än att säga än att: "Den här filmen suger kilometervis." har i alla fall kunnat säga att den rekommenderas för alla som gillade de övriga filmerna. (Det verkar som det finns en hel del som resonerar så.)

Och det är bara trevligt att se att franchisen lever och mår bra.

(Passar på att dela ut ett par långfingrar åt de idioter som på bion ställde sig upp en mikrosekund efter att sluttexterna började rulla. Om de hade bestått av vit text på en svart botten, så hade det inte gjort så värst mycket. Men ni skymde Sienna Guillory, era jävla svin...!)

(En sak som ingen har frågat är: "Finns det inte en version av filmen som heter “Resident Evil : Afterlife 4D”?" Svaret är nej, men det du kan göra är att sätta dig framför en konstant snorande tjej som vid något tillfälle nyser dig rakt i nacken. Ett par dagar senare kanske du får samma symptom som av T-viruset även om det bara rör sig om en vanlig förkylning.)

 



  

IDÉ : 77%


En "Resident Evil"-rulle är alltid välkommen i svåra tider. Speciellt en som inlemmar mer nyckelbitar från spelen än någonsin tidigare. Det är en schysst konception som bara gick och blev aningen schysstare i och med del fyra.

  

STORY : 66%


Om skjutande, våld och hårda slagsmål är din definition av en bra story, så är "Resident Evil: Afterlife" rena rama Shakespeare i fråga om kvalitet. Eller vi säger så här: Om den här filmen är goda nyheter, så är en Michael Bay-film ett dödsbud.

 
  

REGI : 81%


Det är kul att se att Paul W.S. Anderson är tillbaka och att han gör det som han är bäst på - Regissera vansinniga action-scener med en speciell stil som inte går hem hos alla. (Men spana exempelvis in flytet i scenen där Wesker slåss mot hjältarna.)

  

FOTO : 76%


Umbrella Corporations lokaler blir bara mer och mer sterila och ogästvänliga. Fängelseblocken ser mysiga ut i jämförelse. (Och Los Angeles är ju vackert nu!) Men introt i Tokyo är häpnadsväckande snyggt fotat.

 
  

SKÅDESPELERI : 87%


Milla Jovovich! Och fan om inte Ali Larter och Wentworth Miller var väldigt lika Claire respektive Chris Redfield från spelen. Kim Coates är också bra som den egoistiska filmproducenten. (Ett bevis på att Anderson har humor.)

  

MUSIK : 85%


A Perfect Circles "Outsider" under eftertexterna och underbart bra Industri-Metal / Electronica av tomandandy i själva filmen.

 
  

TEMPO : 97%


Lite dialogscener finns med bara för att man skulle inte kunna ta in hela filmen i sina sinnen under en sittning annars. De kommande Action/Horror-rullarna man ser kommer förmodligen att kännas småsega i jämförelse. (Och hoppas att det kommer en förlängd version på DVD / BD som en slags kompensation för att man blir snuvad på 3D-effekterna hemma. Tills vidare.)

  

ATMOSFÄR : 79%


+ 3D-KVALITET: (81%) - Den tredje dimensionen är ofta iögonfallande så det förslår och förstärker naturligtvis effektfullheten i många scener. Det går inte att förneka att det finns aha-upplevelser och film-magiska ögonblick med tanke på att det här är den första spelbaserade filmen i 3D. Och som en del i "Resident Evil"-serien är filmen en klockren vidareutveckling av de tidigare delarna. (Speciellt jämfört med "Apocalypse".)

 
  

UTFÖRANDE : 88%


Hela produktionsteamet måste ha slavat på övertid för att få till alla detaljer och miljöer. Ljuddesignen i filmen är också ruggigt tung.

  

REPRISVÄRDE : 68%


Det finns snart "Resident Evil"-rullar för en helkväll. Och "Afterlife" håller definitivt för lika många repriser som t.ex. originalet. Om inte fler.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Bäst action-scener hittills i "Resident Evil"-serien.

 
 

Alice, så klart. (Och de andra huvudkaraktärerna.)

 
 

Jill Valentine var knappt med. (Och till nästa del ser ni till att fixa fram Sheva Alomar!)

 
 
Fanboy-rullen Nr. 1 i serien.