Graveyard Disturbance


• Lamberto Bava • Italien • 1987 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Brivido Giallo : Una Notte Al Cimitero


SPELTID:

• 96 min.


MEDVERKANDE:

• Gregory Lech Thaddeus
• Lea Martino
• Beatrice Ring
• Gianmarco Tognazzi
• Karl Zinny
• Lino Salemme
• Gianpaolo Saccarola


MANUS:

• Lamberto Bava
• Dardano Sacchetti


FOTO:

• Gianlorenzo Battaglia


MUSIK:

• Simon Boswell


PUBLICERAD:

• 4 September 2010 - 15:09:14


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. The Ogre (1988)
II. Until Death (1987)


 


 
 
  

Jag känner med mina speciella mediala förmågor att ni är redo för lite mer härlig förvirring kring "Ghosthouse"- och "Demons"-serien. Så mer ska det givetvis bli eftersom nu tillfället ges. (Med den obetydliga skillnaden att det tas.)

Lamberto Bava gjorde ju som bekant "Demons"-rullarna (De två riktiga.) innan han fortsatte med T.V.-serier och lite annat. En av dessa T.V.-serier hette "Brivido Giallo". Men "bara" efter fyra långsfilmlånga avsnitt lades hela grejen ned. (Antar att producenterna hade svårt att helhjärtat tro på idén på längre sikt eller att tittarna i diverse hems lugna vrår i kampen om fjärrkontrollen pucklade på varandra lika hatiskt och hårt som en Internet-styvpappa slår sina nya barn.) Ett av avsnitten heter i alla fall "La Casa Dell'Orco" som sedan någon tyckte lät betydligt coolare under namnet "Demons 3". Eller "Ghosthouse 2" om man nu är lagd åt det hållet. Eller rätt och slätt "The Ogre". Sedan så har vi ju, i "Brivido Giallo"-serien, filmerna "Per Sempre" a.k.a "Until Death", "A Cena Col Vampiro" a.k.a. "Dinner With A Vampire" och "Una Notte Al Cimitero". Som sedan döptes om till "Graveyard Disturbance" någonstans på vägen, trots att den inte handlar om gravskändningar inom Black Metal-kulturen. Exempelvis. Och detta är alltså del ett i den här "andra" serien.

Och det här är ett vetenskapligt uthållighetstest på haschande hög nivå. Jag tror att alla mer eller mindre ogillar "Graveyard Disturbance", och recensionerna världen över är på det hela taget väldigt sparsamma med kärleksuttrycken. Och visst - Det går att förstå till viss del när man förväntar sig en Princesstårta men istället får en torr rulltårta från Euro Shopper. För hittar man en genomgående stark behållning med just den här rullen och / eller tycker att den har en oemotståndlig charm, så är man garanterat lika skadad som... Vissa andra ibland har fått höra att de är...

Fem ungdomar är ute på en snattar-turné i en van med jävligt coola airbrushade motiv på sidorna. (Bl.a. "Inferno"-postern och "British Steel"-rakbladet! Precis min poäng. Det blir fan inte tuffare än så.) I en affär gratis-fyndar de lite grejer, men får så klart en orsak att försvinna när affärsinnehavaren börjar jaga dem. Snattar-arméer brukar annars få snuten efter sig, och det här gänget är inget undantag. Efter en blådåre-åkning på diverse småvägar kör de in i en overklig dimma innan de märker att de dessutom har åkt vilse. Klassiskt upplägg, och chaufförer har fått stryk för mindre.

Framåt kvällen stannar de till vid ruinerna efter en kyrka för att övernatta, och det är då själva historien kan börja eftersom det blåa ljuset och rökmaskinerna går på fulla Watt. Gänget vaknar mitt i natten och upptäcker att någon skön lirare har öppnat en taverna på bottenvåningen. (Med neonskylt och allt!) Och öppet verkar det vara. Tyvärr är det en seg kväll och stämningen har säkert varit bättre de gånger det inte har varit "Unhappy Hour". Men våra hjältar beställer in ett par bärs och några korvar innan värdshusvärden berättar om en skatt och ett speciellt vad - Den som kan stanna i en närliggande krypta en hel natt vinner vadet. Det hade ju givetvis inte blivit någon vidare cool film om gänget hade sagt: "Tack för biran och Chorizona, men vi har fler Euro Shopper-snabbköp att raida imorgon..."

Sagt och gjort - En av killarna antar vadet och slänger in hela plånkan i potten. (Där ligger redan allt från American Express-kort till... Den Heliga Graalen?!) Det är ingen idé att fega ur heller. Sedan öppnar den konstant hånskrattande värdshusvärden porten till kryptan.

Och vad får vi sedan? En snäll och mysig rysare där man hela tiden tänker att: "Det här råkar ju vara charmigt och så, men de kommer säkert att köra samma twist som andra har dragit tusen gånger tidigare." Man tror nämligen hela tiden att man vet hur det hela kommer att sluta. Men Bava och Dardano Sacchetti kom på en liten special-skruv som inte hade använts till döds. Då i alla fall. Men det präktiga flummeriet som pågår genom hela filmen är i en klass för sig. Det är ganska surt att lista ut om de var ute efter att göra lite "mysrys" eller om två författare inte kunde enas om ett och samma spår. Handlingen är så pass simpel att den inte kan ta vägen någonstans eller göra några djärvare vändningar utan att krascha. För man kan inte vara säker på någonting i slutändan. Det finns även lite udda humor, och delar av filmen är en slags showcase för diverse Make-Up effekter (Coola monster och Zombier.) då det ibland dyker upp scener ur ingenstans och som verkar komma från / passa i en helt annan film.

En annan lite märklig sak är att filmen är hela 96 minuter. (!) Men det är tempot som ligger och trycker på en ganska så låg växel från första början. Och det dröjer bra länge innan det "händer" något. Men stämningen är ändå rätt najs och konsekvent. Alla spökhus-detaljer är med. Men några av dialog-scenerna kunde ha skippats med gott samvete då de mest bara består av kallprat och sänker atmosfären något. (Eller så är det bara för lätt att glömma att filmen faktiskt är tänkt att vara lite rolig.)

Jag vet inte riktigt vem man kan rekommendera "Graveyard Disturbance" för. Möjligen för den som tvångsmässigt måste se allt som antingen Bava Jr. eller "Italien" har skapat. Eller... Om man har en liten knatte hemma som måste skolas skoningslöst från första början. Jodå. På något sätt är det här en harmlös familje-rulle. (Under förutsättning att båda föräldrar är obotliga Eurocult-Geeks.)

Alla andra har säkert inte ens brytt sig om att lägga titeln på minnet.

 



  

IDÉ : 71%


Jag förmodar att det ändå fanns tillräckligt med idéer för att det här skulle kunna ha blivit en längre serie. Men vilken hade då den röda tråden varit?

  

STORY : 60%


En spökhistoria med ett par lösa trådar för många. Och en slut-twist som gör sitt bästa (Eller yttersta.) för att överraska.

 
  

REGI : 74%


Rutinerna och flytet borde verkligen sitta i efter mästerverken "Demons" och "Demons 2". Och deeet... Gör det väl... Till stor del...

  

FOTO : 71%


Jo, det märks allt att det är "Demons"-fotografen som har ljussatt och fotat den här cirkusen.

 
  

SKÅDESPELERI : 76%


Karl Zinny och Lino Salemme från "Demons", Gianpaolo "The Beyond-Arthur" Saccarola och Beatrice Ring från "Zombi 3". En hel del kändisar, alltså.

  

MUSIK : 87%


Simon Boswell i fin form. Och det doftar väldigt mycket "Demons 2" om soundtracket. Låten "Imagination" var en världshit i vanlig ordning.

 
  

TEMPO : 70%


Lite småsegt i mitten, men man får allt vara på rätt default-humör (Fråga inte vilket, bara.) för att orka ta sig igenom "Graveyard Disturbance".

  

ATMOSFÄR : 66%


Den riktiga spänningen uteblir dessvärre. Men filmen försöker i alla fall hålla kvar stämningen så gott det går.

 
  

UTFÖRANDE : 70%


Den ruskigt låga budgeten går ju inte att dölja gånger. Men som tur är sabbar den inte helhetsintrycket.

  

REPRISVÄRDE : 54%


Schysst slötittar-rulle. Helt enkelt.
 
 
 

Simon Boswells ljuva toner.

 
 

Mängder med coola Make-Up FX som kompensation för noll Gore-FX.

 
 

Några smått sega utfyllnadsscener.

 
 
80-talscharmen inkopplad, och resten sköter sig själv. Väl?