Don´t Wake The Dead


• Andreas Schnaas • Tyskland • 2008 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 82 min.


MEDVERKANDE:

• Ralph Fellows
• Sonja Kerskes
• Fiana De Guzman
• Carolin Schmidt
• Cristiane Malia
• Sarah Plochl
• Maren Elisabeth Lisner
• Amy Lee
• Julia Casper
• Courtney Peltzer
• Wolfgang Wobeto


MANUS:

• Klaus Dzuck
• Ted Geoghegan


FOTO:

• ?


MUSIK:

• Marc Trinkhaus


PUBLICERAD:

• 25 Juli 2010 - 11:15:24


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010--------8---
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

2008 var det hela 33 år sedan man såg Templar-Zombierna röja senast. Amando De Ossorios svintuffa filmserie om de blinda döda avslutades ju redan 1975 med "Night Of The Seagulls" inklusive diverse förhoppningar om mer. Och många har säkert undrat vad våra skäggiga och svärdsvingande polare har sysslat med sedan dess? (Även om det är rätt lätt att gissa.) Ett slags svar på den frågan får man möjligen i Andreas Schnaas "Don't Wake The Dead".

En del av de Zombiefierade riddarna har tydligen legat begravda utanför Karlstein-slottet i väntan på att färskt blod ska väcka dem till liv igen. Detta kan dock bara ske på en speciell dag vart 66:e år, och senast drabbade de samman med nazisterna under Andra Världskriget. (Vilket slutade exakt som väntat. Ingen tjafsar med Templar-gubbarna.) Det här gänget härstammar förmodligen från en fraktion som lyckades ta sig till Germania för flera hundra år sedan där de fortsatte med det de kunde bäst - Kötta folk och dricka deras blod. Men många fester har slutat i tårar, och den här gången gick det inte bättre än att riddarna själva blev slaktade av samhällets invånare. En av tempelriddarna lyckades överleva, och det var han som fixade till förbannelsen samt la den över stället där hans party-polare stupade. Så nu är de liksom fast på andra sidan och väntar på att det ska gå 66 år. Men precis som många andra varelser från andra sidan, så har de lite klassiska svagheter - De är dödligt allergiska mot solljus och magiskt laddade artefakter. (I detta fall ett svärd.) Båda varianter samtidigt går därför bort på nolltid och ska undvikas så gott det går.

Men något brukar ju ha en tendens att skita sig vissa dagar. Lana har kallat sina tjejkompisar till ovan nämnda slott som behöver renoveras efter årens långsamma förfall. De har även bokat hårdrocksbandet "Gang Loco" för en spelning innan jobbet börjar. På väg till slottet får tjejgänget en varning av en svartklädd snubbe på motorcykel som kort och gott lyder: "Åk inte dit."

Fingret åt honom och skit i det. Men självklart råkar det vara den dagen. 66 år har alltså gått. Och slottets "World War II"-nostalgiska betjänt Herr Janowitz har lite andra planer för kvällen. Men så länge inget blod spills på Templar-Zombiernas viloplats, så kan ju inget dåligt hända. Precis. Killen på motorcykel dyker upp och presenterar sig som den kartusianska munken Vincent Furnier. (Kul, va? Men nej, han är inte speciellt lik den där andra / första Furnier som gör schyssta låtar och shower.) Han hinner precis INTE stoppa Janowitz från att slajsa sig själv i handen vid gravplatsen, och då är det ju bara att ställa klockan eftersom det är röjar-tajm resten av natten. Båda sidor gör sitt bästa när det gäller röjandet. Templar-Zombierna har sina kvalitets-svärd, Furnier har en ascool flygande giljotin och tjejerna har allt från trasiga flaskor till pistoler.

Andreas Schnaas vet efter ca. 20 år vad som funkar allra bäst i en Splatter-orgie, och allting är verkligen med. Gore-effekterna har bara blivit vassare och mer finurliga genom åren medan handlingen hålls på en så enkel och linjär nivå som möjligt. Den behöver inte krånglas till mer, och få twists behövs när blodet har börjat stänka. Självklart blir "Gang Loco" slaktade på vägen till slottet, men det behöver ju inte hindra dem från att uppträda. Och de är alltså så bra att t.o.m. Zombierna slutar slakta och börjar digga. (Det här måste ses, och bara DU vet om det där är så kul att man nästan skiter på sig av skratt eller... Något annat. Det är i och för sig lätt att föreställa sig att Templar-Zombierna alltid har varit hårdrockare i själen även om det inte fanns elgitarrer på deras tid. :)

Så Gore-pundare borde inte hitta något att klaga på. CGI-effekter får annars mycket kritik överallt. Men det kan ju faktiskt bero på något. Ofta ser det verkligen lika jävligt ut som de inbyggda övergångs-effekterna i videokameror från 80-talet. Och lika ofta skär den liksom sönder bilden och blir lika distraherande som en svart rektangel över en fin, naken tjej. "Don't Wake The Dead" är tyvärr inget undantag på den punkten. Det är stört omöjligt att motivera varför CGI-animationerna här skulle kunna mäta sig med de på klassiskt sätt utförda effekterna med "riktigt" blod. Men som tur är, så är animationerna i "Don't Wake The Dead" ytterst få. Och i ett av fallen funkar en av dem kanske som en projicering av en slags hallucination.

Att beskriva en Splatter-rulle är annars lite som att beskriva en Lesbo-porrfilm. Trots den ganska så enorma skillnaden rent innehållsmässigt, så har de det gemensamma att man kan gissa sig till vad man får se i dem. Och en viktig sak till - Båda är betydligt roligare att titta på än att läsa om.

Nu har ju inte tysk lågdbudget-Gore en sådär gigantisk publik, och den som inte har sökt upp det själv av nyfikenhet med en känsla av att det kommer att uppskattas lär inte ens titta åt samma håll två gånger. Men ett Andreas Schnaas-fan vet exakt vad han / hon får. På något sätt är det bra. Och den här gången har han kombinerat det bästa från båda världar - Välgjorda FX och suveräna FX! Schnaas har kommit långt om man jämför med "Violent Shit"-trilogin. (Speciellt ettan. Men redan i tvåan märkte man att något höll på att hända.) Charmen och den svarta humorn har bibehållits, men nu har även manusen lite annan substans än blod och inälvor. Men inte så mycket att det stör.

"Don't Wake The Dead" är ett gott tecken på att den här delen av skräckfilms-industrin lever och mår bra, och jag kan bara säga att det var en otroligt uppfriskande upplevelse att se en ny film från en av Tysklands första Splatter-kungar.

 



  

IDÉ : 83%


Andreas Schnaas beskrev (På ett ungefär.) "Don't Wake The Dead" som en klassisk Splatter-rulle. Och influenserna från Medelhavstrakten är hela tiden närvarande.

  

STORY : 65%


Det här kanske är det närmaste vi någonsin kommer en femte (?) "Blind Dead"-rulle, så... Var glad! (Plus att man får Nazi-Zombier på köpet!)

 
  

REGI : 86%


Schnaas har blivit en mycket bättre regissör på senare dagar än "då". Gore-scenerna är jävligt snyggt orkestrerade.

  

FOTO : 68%


En del snyggt inramade och stämningsfulla bilder mellan alla coola FX.

 
  

SKÅDESPELERI : 74%


En 33-33-33 mix av Templar-Zombier, Nazi-Zombier och ett gäng finfina Deutsche Mädchen. (Den sista procenten skulle vara Ralph Fellows karaktär, då.)

  

MUSIK : 71%


"Gang Loco" har tre låtar på soundtracket varvat med Marc Trinkhaus score. Jodå... Det passar bra...

 
  

TEMPO : 91%


Ca. 80 minuters max-tryck med alla spjäll vidöppna. Gore-cirkusen slutar lika snabbt som den börjar och filmen avrundas med Gang Locos musikvideo (!) efter eftertexterna.

  

ATMOSFÄR : 71%


Gamla tyska slott ligger i en klass för sig, så ett sådant var ett excellent val av miljö.

 
  

UTFÖRANDE : 77%


Ja, det är effekterna man tänker på i första hand. Men Schnaas fick med en skön stämning också.

  

REPRISVÄRDE : 90%


Letar du efter ännu en fest-rulle? Den här är lika given som ett par kalla. (Vad du nu föredrar.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Hoppas att Schnaas "aldrig" slutar göra Splatter-rullar.

 
 

Sick Films förtjänar all lycka och framgång för att de distribuerar sådan här bra kultur.

 
 

Folk som jämför Gore-rullar med högbudget-produktioner... Fast... De sistnämnda har ju oftast inte lika mycket Splatter, vilket ju är riktigt uselt! :]

 
 
Äntligen en film som visar Andreas Schnaas fulla potential?