Dario Argento : Master Of Horror


• Luigi Cozzi • Italien • 1991 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 81 min.


MEDVERKANDE:

• Dario Argento
• Luigi Cozzi
• Pino Donaggio
• Fabio Giovannini
• Daria Nicolodi
• Madeleine Potter
• Tom Savini
• Michele Soavi
• Sergio Stivaletti


MANUS:

• Luigi Cozzi
• Fabio Giovannini


FOTO:

• Angelo Lannutti


MUSIK:

• Goblin / Pino Donaggio


PUBLICERAD:

• 14 Juli 2010 - 12:04:12


SETT PÅ:

• VHS (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Dario Argento : An Eye For Horror (2000)
II. Dario Argento´s World Of Horror (1985)


 


 
 

Det är vida känt att Dario Argento hamnade i en kreativ svacka / depression efter "Opera". Så han chillade lite innan han bl.a. hjälpte Michele Soavi med filmerna "The Church" och "The Sect". Denna Argento-dokumentär (Regisserad av Luigi Cozzi och producerad av ADC.) är från den här tiden, d.v.s. 1991, och är den andra i ordningen efter Michele Soavis "Dario Argento´s World Of Horror" från 1985.

Så först lite förtexter som visar lite glimtar från inspelningen av "Two Evil Eyes" till Goblins toner från "Dawn Of The Dead", och sedan... Kommer det första som man stör sig på. Och det är genom hela den engelska utgåvan - En speaker-röst över det italienska originalspåret istället för subtitles. Och precis som vanligt missar "berättaren" minst hälften av det som sägs. Det andra irritationsmomentet som dock "bara" gör sig påmint vid ett tillfälle är att BBFC var framme och slajsade i yxattackerna från "Tenebrae". 39 sekunder åt helvete.

Men sedan blir det bra...!

Det börjar med en väldigt kort introduktion av Argento innan han själv berättar lite om varför han gör de här filmerna och vilka drivkrafter som ligger bakom. Han jämför kraften med en idé som bokstavligt talat invaderar honom som ett virus eller feber. Han säger också att temat för varje film brukar komma ur intet men att det oftast härstammar från mörker, perversioner och fasa. Detta illustreras med ett klipp från "Opera" som faktiskt involverar alla dessa bitar.

Sedan fyller kritikern Fabio Giovannini i med lite mer tankar när det gäller att försöka förmedla och förstå vad det är som gör Argentos filmer så framgångsrika samt vad det är i dem som lockar skräckfilmsfans. Förutom att vara unika i sin framtoning, så är filmerna oftast också tekniska underverk som ofta använder sig av modern teknik. Argento berättar att man som filmskapare skapar sig en egen stil när man förstår vad man kan göra med kameran och hur man kan utnyttja den utrustning som kan kopplas till den. (Steadicams, t.ex.) Den långa kameraåkningen utmed husfasaden i "Tenebrae" är ett bra exempel på detta. För att inte tala om korp-attacken i "Opera" med den roterande kamera-kranen inuti teatern. Den här snutten i "Master Of Horror" ger ett bra svar på om man någonsin har undrat över hur fan de gjorde flygningen och dessutom filmade den ur fåglarnas synvinkel. Dokumentären visar också hela scenen, vilken avslutas med en gigantisk Spoiler. (Så det blir till att se "Opera" innan om man inte vill ha den sabbad.)

Ingen Argento-dokumentär är något att komma utan en längre bit som handlar om alla coola specialeffekter. Det börjar med en lite skämtsam snutt där Argento klättrar uppför en vertikal tunnel och konstaterar att det hade varit ganska så livsfarligt om tunneln inte hade varit en specialeffekt. Precis.

Och specialeffekter blir det. Världens snabbaste mandel-kirurgi från "Opera" visas först och sedan en av filmens mest omtalade scener. Rätt gissat - "Pistolkulan genom ögat"-scenen. Sergio Stivaletti och Luigi Cozzi pratar sedan om mekaniska och optiska effekter, och visar bl.a. en av de radiostyrda korparna från "Opera", insekten som kryper in i en kvinnas näsa i "The Sect", månförmörkelsen i samma film samt fluginvasionen i "Phenomena". (Många av dessa bitar har återanvänts i andra featurettes på diverse DVD-utgåvor.)

Hur skapar man coola ljudeffekter, då? Jo, genom att klyva meloner med yxa och hugga knivar i köttstycken. Det låter helt enkelt schysst på film och enklast brukar också bli bäst.

Musiken är givetvis lika viktig som allt annat i en skräckfilm. I fallet med t.ex. "Suspiria", så existerade musiken först eftersom Argento först blev såld på en Bouzouki (Ett grekiskt stränginstrument instrument som har ett väldigt karaktäristiskt ljud.) och som gav soundtracket en helt unik dimension. Pino Donaggio pratar också lite om den utmärkta musiken till "The Sect".

Argento är inte bara regissör, utan han producerar ju som bekant film också. Samarbetet med Soavi resulterade ju i två höjdar-rullar, även om Argento tydligen var ganska så krävande. (Enligt Soavi.) Men det är ju därför det blir så jävla bra.

Och så en tur över till Pittsburgh och "Two Evil Eyes". Det här var första gången Argento regisserade en film som han själv inte hade skrivit manuset till. Men det var däremot andra samarbetet med George A. Romero efter "Zombie : Dawn Of The Dead". (Tom Savini stod för specialeffekterna även i den här filmen.) Både Argento och Romero älskar ju Edgar Allan Poes verk och det var tänkt att flera regissörer skulle filma var sin episod. Men det gick som det gick. (Man får tyvärr inte veta så värst mycket om själva filmen.)

Cozzis dokumentär känns betydligt mer fokuserad än Soavis. Den känns också som den har lite mer utrymme för Argentos personliga tankar kring filmskapande och vad man får "på köpet" när man viger hela sitt liv åt rörliga bilder. "Master Of Horror" ger oss en liten inblick i det mesta, och jag kan nog påstå att det är den bästa introduktionen till Argentos vilda värld. (Förutom att "Opera" spoilas.) Och när dokumentären avrundas med ett gäng tuffa scener från "The Sect", "The Church" och "Tenebrae" efter ca. 80 minuter, så sitter man bara där med ett förnyat sug efter ännu mer... Kanske hade... En del till varit en bra idé...? En som mer går in på djupet när det gäller special FX... Det måste finnas ett ton med grejer att filma och presentera. Eller en hel dokumentär om varje film. (Som Anchor Bays featurette om "Opera" fast minst dubbelt så lång.)

Men så har det alltså inte blivit. (Kanske mest för att det inte är något annat än alla Eurohorror-geeks kollektiva våtdröm.) Och dokumentären "An Eye For Horror" som kom nästan tio år senare kändes mer som en tillbakablick genom andra personer istället för ett komplement. Och mycket har ju hänt sedan 1991. Så det är sannerligen ett ypperligt tillfälle att göra en ny del. Ett komplement till "Master Of Horror", alltså.

 



 
 

Antagligen den mest heltäckande Argento-dokumentären...

 
 

...Men den täcker alltså bara perioden 1987-1991...

 
 

Speaker-röst istället för subtitles = Skit!

 
 
Bäst av alla Argento-dokumentärer hittills.

RECOMMENDED CINEMA