Faceless


• Jesus Franco • Frankrike • 1988 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Les Prédateurs De La Nuit


SPELTID:

• 99 min.


MEDVERKANDE:

• Helmut Berger
• Brigitte Lahaie
• Telly Savalas
• Christopher Mitchum
• Stéphane Audran
• Caroline Munro
• Christiane Jean
• Anton Diffring
• Tilda Thamar
• Howard Vernon


MANUS:

• René Chateau
• Dominique Eudes
• Jesus Franco
• Michel Lebrun
• Jean Mazarin
• Pierre Ripert


FOTO:

• Jean-Jacques Bouhon / Maurice Fellous


MUSIK:

• Romano Musumarra


PUBLICERAD:

• 21 Augusti 2004 - 11:53:09


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011------------
2012-5----


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

20 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Många har sagt Sanningen, och man har själv fått den bekräftad flera gånger genom åren - "Faceless" är Jess Francos absolut bästa film. Men ser man just en film som "Faceless", så blir det per automatik lättare att plåga sig igenom rullar som "Sadisterotica" och "Lorna The Exorcist" eftersom man alltid hoppas på att man ska upptäcka och känna det där som Franco gjorde så jävla bra i "Faceless". I alla fall glimtar av det. Efter ca. 30 filmer kan jag konstatera att han antingen hade ett självmedvetet flax eller att någon i teamet visste rakt av hur saker och ting skulle skötas. Jag kommer aldrig att bli en äkta Franco-fil - Så är det bara. Och "Faceless" kommer alltid att vara hans mästerverk i mina ögon.

För "Faceless" innehåller precis allt man kan önska sig - En sliskig 80-tals-poplåt (Självklart heter den "Faceless".), en handling som är överallt på en och samma gång, spänning och Sleaze, läckra brudar och en hel del Gore som man hajar till av. (Den är med andra ord ovanligt svin-välgjord.) Om filmen redan låter som en vinnare, så finns det ingenting att snacka om - Den ska skaffas. Och den levererar - The 80's up your fuckin' ass!

Storyn kretsar lite nervöst runt plastikkirurgen Frank Flamand, hans syster (Flickvän?) Ingrid och Franks två psykopatiska medhjälpare - Sjuksköterskan Nathalie (Brigitte Lahaie!) och en tystlåten apliknande snubbe vid namn Gordon. Ett sjukhem där Brigitte Lahaie jobbar som sjuksköterska borde man inte vilja lämna alltför snabbt, och det gör man väl inte heller - Om man nu inte råkar hamna i luven på Frank. Det här teamet har nämligen inte så mycket rent mjöl i påsen som man skulle kunna tro.

I början av filmen drar Frank, Nathalie och Ingrid runt i en Limo och har det allmänt mysigt. När de väl stannar efter kvällens shopping-runda kommer en något vanställd äldre kvinna fram till Frank och säger att han har förstört hennes ansikte. Sedan tar hon fram ett glas syra och kastar det mot Frank. Syran missar honom och träffar Ingrid istället, vars ansikte smälter sönder. Sämsta shopping-rundan någonsin.

Ingrid har så klart återkommande mardrömmar om det här och hon bär oftast en mask för ansiktet. Men hon vågar inte heller gå ut ifall någon ser henne. Frank säger att hon skall få tillbaks sitt ansikte - Kosta vad det kosta vill. Frank kontaktar sin gamla kompis Dr. Orloff som vidarebefordrar honom till Karl Moser som är en lysande kirurg och som hade mest jobb under Tredje Rikets glansdagar. Och Moser skulle fortfarande kunna utföra en sådan operation.

Sedan... Behövs bara en ansiktsdonator. Men eftersom ansiktsdonatorer är sällsynta (För att inte säga ganska så påhittade.), så måste de ta ett mot någons vilja - I det här fallet blir det naturligtvis en vacker tjej. Sagt och gjort - Tjejen lockas med till kliniken och hamnar på operationsbordet efter en lite ofrivllig tupplur, men transplantationen går käpprätt åt helvete. Det nya ansiktet stöts bort av Ingrids kropp, och så var den dagen sabbad. Den ansiktslösa tjejen måste dessvärre dö och Frank och Karl är tillbaka där de började.

En av de kidnappade tjejernas farsa är tyvärr Kojak (Telly Savalas) och när han märker att hans dotter är försvunnen, så sätter han en privatdetektiv på fallet. Under tiden måste Gordon och Nathalie ta livet av de som råkar få veta för mycket. Och den irriterande deckaren är dem snart i hälarna.

Vill ni inte veta som händer fram mot slutet, så bör ni inte läsa nästa stycke...

SPOILER VARNING!

Det ska sägas att "Faceless" var ett specialfall för undertecknad. Ett tag ser det ut som det kommer att skita sig ordentligt för Frank och company, så när jag såg filmen för första gången var jag helt enkelt tvungen att spola fram till slutet och kolla om de klarar sig innan jag kunde se resten. (!) (Det låter helidiotiskt, men det är tyvärr också sant. Och hitintills har det inte hänt igen.)

De kommer i alla fall undan, Ingrid får ett nytt ansikte och Kojak undrar vart alla tog vägen...

SLUT PÅ SPOILERS

"Faceless" är verkligen en annorlunda skräckthriller som ser betydligt mer påkostad ut än vad man förväntar sig. Spänningen byggs upp till en outhärdlig nivå och varje scen har något intressant att komma med. Själva grundidén till filmen kommer så klart från Georges Franjus "Les Yeux Sans Visage", men manusförfattaren René Chateau och fem (!) andra snubbar (Franco inkluderad.) hittade på en helt ny backstory och totalt annorlunda förvecklingar för att hålla intresset uppe. Så man kan definitivt inte säga att "Faceless" är en re-make.

Avslutningsvis kan man inte säga annat än att det är sällan man ser skräckfilmer som innehåller så mycket substans som "Faceless". Dessutom håller den bra kvalitet rent produktionsmässigt. En utomordentligt bra film är det i alla fall...

 



  

IDÉ : 92%


Det finns inte för många filmer baserade på "Les Yeux Sans Visage", men Jess Franco lyckades med att göra något helt eget av idén - Med hedern i behåll.

  

STORY : 95%


Väldigt skruvad och twistad ända fram till slutminuten.

 
  

REGI : 96%


Enastående tajt regisserat. Flera snäpp bättre än vad Franco "vanligtvis" brukar åstadkomma.

  

FOTO : 83%


Häpnadsväckande snyggt på något märkligt sätt.

 
  

SKÅDESPELERI : 97%


Inga större brister någonstans.

  

MUSIK : 88%


Låten "Faceless" av Romano Musumarra väcker döda. "Just Imagination" och "In The Heart Of The City" kunde säkert ha varit klockrena hits på 80-talet.

 
  

TEMPO : 97%


Det är ta mig fan (Och alla andra.) oerhört svårt att slita blicken från T.V.-rutan.

  

ATMOSFÄR : 93%


Det glamorösa Paris 1987 och Frank Flamands mindre glamorösa klinik kan väl göra vem som helst aningen nervös.

 
  

UTFÖRANDE : 94%


En odödlig Eurosleaze-smocka.

  

REPRISVÄRDE : 92%


Som designad för bisarra och minnesvärda filmkvällar.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

"Faceless" har Allt! ALLT!

 
 

Franco har oss i sitt grepp non-stop här...

 
 

...Men han borde ha fått göra mer rullar av den här kalibern.

 
 
Jess Francos finest 99 minutes.

RECOMMENDED CINEMA