Sauna


• Antti-Jussi Annila • Finland • 2008 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 81 min.


MEDVERKANDE:

• Ville Virtanen
• Tommi Eronen
• Viktor Klimenko
• Rain Tolk
• Kari Ketonen
• Sonja Petäjäjärvi
• Vilhelmiina Virkkunen
• Taisto Reimaluoto
• Ismo Kallio
• Kati Outinen
• Dick Idman
• Ivo Kubecka
• Elena Leeve
• Elena Spirina
• Peter Holmlund


MANUS:

• Iiro Küttner


FOTO:

• Henri Blomberg


MUSIK:

• Panu Aaltio


PUBLICERAD:

• 3 Januari 2010 - 23:18:56


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010-79---------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Man har med stora förhoppningar (Ungefär lika stora som grisen som hoppas på att alla helt plötsligt ska få för sig att de ska bli självsvältande vegetarianer runt jul.) väntat på en skandinavisk skräckfilm som driver ned en ny milstolpe i Horror-marken - Inte så att filmen i sig behöver vara hundraprocentigt "unik" (Vilket måste vara en smärre omöjlighet på 2000-talet.), men den ska helst vara av den kalibern att man ser några minuter av den innan man inser att den inte skulle kunna vara gjord någon annanstans. Sånt är jag personligen jävligt svag för. Nu så går man ju inte och förväntar sig att det ska komma ett stycke Nunsploitation från exempelvis Finland, men däremot finns det ju andra välkända företeelser som man kan länka till - T.ex. bastubad. I en sauna a.k.a. "hikitupa". (Svettstuga.) Och i synnerhet en bastu som inte riktigt är vad den först verkar vara.

Men denna nästan overkligt originella (Och ja, det är nästan så att man vågar använda ordet "unika".) filmen är slutligen här. Och den heter just "Sauna". Finsk Horror är man för övrigt inte bortskämd med. Det närmaste jag personligen har upplevt var i och för sig svårt sargande rent mentalt och så fort jag tänker tillbaks på det, så försöker magsäcken utvandra genom att göra volter. Orsaken var dock inte en film lika mycket som något som kallades för "Potatismjölk" - Men det var i Finland och det var IRL-Horror samt den effektivaste bantningskuren / självmisshandeln någonsin. Ja, ja. Vem fan bryr sig om det nu? Det var inte "mat" vi skulle fokusera på än en gång, utan kylig och krypande skräck i sin allra renaste form.

Efter en kvarts sekel och år 1595 har en väpnad konflikt mellan Sverige och Ryssland nått sitt slut. (Det som nu är Suomi / Finland var då "östra Sverige" som kallades för "Storfurstendömet Finland" av Johan III och gubbarna.) Bröderna Eerik och Knut ingår i en rysk-svensk kommission som hajkar ute i ingenmansland eftersom de ska besluta var den nya gränsen mellan länderna ska gå. Eerik (Med 73 liv på sin meritlista.) är soldaten som har varit ute i kriget under hela den här tiden och praktiskt taget blivit dehumaniserad av allt dödande medan Knut har läst till geograf och sluppit att vara ute på slagfältet. Han drömmer om att få åka till Stockholm och studera till professor men hans primära uppgift i kommissionen är att fixa nya kartor över området. Så nu får han också se krigets grymheter i närbild - Den senaste begången av Eerik själv som med lite overkill mördade en "ryssälskare" som Eerik påstår tänkte testa sin yxa på dem. Den döda mannens dotter låste Knut in i husets matkällare (Av orsaker som man inte får veta först.) innan de drog vidare.

Medan det dåliga samvetet börjar gnaga i Knut mer och mer, så börjar han se syner om flickan som de lämnade kvar. Eerik försäkrar att han bara hallucinerar, men Knut börjar fundera på om han ändå inte ska traska tillbaks och släppa ut henne. Men ödet vill annorlunda ute i vildmarken också när de ska korsa ett område som inte är kartlagt än. Kommissionen går vilse, kompassen kunde lika gärna ha varit "Made In Hong Kong" och med kompassnålen ditmålad och de karelska omgivningarna är som de är - Vidsträckta kärr ("Suo" i namnet Suomi betyder just detta.), dimma och härlig nordisk skog. Men till slut hittar de något som bara måste vara en bastu - Också mitt ute i ett kärr och alltså delvis under vatten. Och sedan... Börjar teamet märka att fler och fler saker inte är riktigt som de ska...

Maken till en mer förrädisk och subtil skräckfilm är nog svår att hitta där ute. Under den första halvan av filmen undrar man givetvis vad allt man har sett och hört har för betydelse, men sedan när gruppen upplever den ena märkliga incidenten efter den andra, så är det inte alls säkert att man reflekterar över dem just då i och med att man är upptagen med att försöka luska ut vad det är som händer och att det ena inte verkar vara speciellt mycket konstigare än det andra. Kusligt engagerande är det i alla fall, och filmen lyckas ta vara på den säregna blandningen mellan metafysisk Horror, gammal skandinavisk tro på mörkare makter (Och som kristendomen försökte förinta.) och självrannsakan med tunga skuldkänslor, förnekelse, etc. I de sista scenerna faller de sista pusselbitarna på plats, men för att greppa helheten av "Sauna" så måste man minst se den ett par gånger. Först då börjar man upptäcka alla kopplingar mellan vad som kanske är på riktigt och vad som kanske inte är på riktigt fast det nästan måste vara det. Tolkningarna kring "hela grejen" med "Sauna" är många (Och i vanlig ordning Spoilerkänsliga. Men aldrig trodde man att outhärdlig värme och björkris skulle vara de schyssta bitarna!), men det finns trots allt bara ett par officella "sanningar" och lite olika variationer på den. Det är i alla fall en väldigt, väldigt originell approach till denna historia som regissören Antti-Jussi Annila och författaren Iiro Küttner har klurat fram. Filmen skriver ingenting på någons näsa, utan man får ha lite egna funderingar kring det som kan röra sig i förmörkade sinnen och hur det kan manifestera sig i verkligheten. Nu säger det i och för sig lika lite som Scientologernas personlighetstest, men mig veterligen finns den ingen film som har använt just "Saunas" nivå av mystik och samtidigt tillförlitat sig så pass mycket på tittaren att denne inte behöver fler förklarande scener - Allt finns där. Vid något tillfälle.

Det typiskt Nordiska - Det där skönt default-eländiga och gråa / mörka där skräck garanterat frodas och som kan få vilken helnykterist som helst att be om ett par supar till är på något sätt fångat genom Henri Blombergs kamera. Man håller på att (f)rysa ihjäl bara man ser vissa av bilderna, men de är mest av allt eklantant vackra och talande. Höstlandskapen och de öde fälten har något vilsamt och gåtfullt över sig och det är inte p.g.a. naturen allt är miserabelt - Det är bevisat bortom all tvivel. Men man får nog nästan vara från de här krokarna för att kunna uppskatta filmens feel ända ned i själen. Tidsandan är omsorgsfullt fångad och den verkar nästan ha frusit till is då när "Sauna" utspelas och sedan varat långt in på 1800-talet. (Och kanske t.o.m. en bit in på det förra århundradet.)

Man kan inte förneka att det är bilderna som är den drivande kraften i "Sauna" eftersom de innehåller så mycket symbolik och ledtrådar till vad som händer, men de backas upp av exceptionellt skådespeleri - Speciellt från Ville Virtanen och Tommi Eronen i huvudrollerna. I sann finsk anda pratas det inte i onödan, utan reaktioner och ansiktsuttryck säger istället desto mer. (Lite som i Spaghettiwesterns.) Men storyn är fruktansvärt smart utan att den hela tiden försöker bevisa att den är det - Precis som i alla bra skräckfilmer som stimulerar tankeverksamheten.

Det var i alla fall helt otroligt uppfriskande att se "Sauna". På alla sätt - Filmen är inte bara gjord i Finland som (hittills) har har hållit väldigt låg profil inom genren, utan den visar att det fanns skandinaviska influenser kvar som ännu inte hade implementerats i skräckens värld. Det är därför inte det minsta konstigt att filmen hyllas nästan överallt.

 



  

IDÉ : 99%


Flerhundraåriga myter och djupt inrotade rädslor i folksjälen vävs samman med historia och psykologisk / metafysisk Horror - I modern cinematisk tappning. Det kan i stort sett inte bli mer helgjutet än så.

  

STORY : 96%


Storyn är nästan lika originell den. Hur många skräckfilmer man än har sett, så kan man inte förutsäga något om vad som händer i "Sauna".

 
  

REGI : 98%


Det här är "bara" Antti-Jussi Annilas andra långfilm efter "Jadesoturi" a.k.a. "Jade Warrior", men han regisserar som om han inte hade gjort något annat sedan han föddes.

  

FOTO : 97%


Bilderna här kan nog få vem som helst att längta efter en timmerstuga mitt ute i den skandinaviska vildmarken. (För det finns det väl ingen i något soligare land som tänker: "Ja, men på de där breddgraderna kan man väl för fan inte bo?"...?)

 
  

SKÅDESPELERI : 98%


Chockerande bra - Från huvudrollerna till de minsta birollerna.

  

MUSIK : 95%


En helt asfyxi-triggande underbar score av Panu Aaltio som kombinerar det folkliga och mörka med en överdos melankoli som förr eller senare punkterar hjärtat. Vackert är bara den första bokstaven i förnamnet.

 
  

TEMPO : 91%


Filmen känns långsam, men det hinner hända fasligt mycket på de här 80 minuterna. Hur mycket inser man nog inte förrän efteråt när man börjar reflektera över den.

  

ATMOSFÄR : 95%


Man kan i stort sett känna kylan i dimman och ångan från den mystiska bastun.

 
  

UTFÖRANDE : 95%


Snyggt och noggrant är två ord som man kan använda utan att missbruka dem det allra minsta. 10 mille räcker långt i rätta händer.

  

REPRISVÄRDE : 89%


Två gånger är ett definitivt måste. Men "Sauna" kommer att alltid att passa fint mellan två Gore-rullar eller något annat lika mumsigt. Och en liknande film lär inte dyka upp alltför snart.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Kryper sakta innanför skinnet. Och det är precis så det ska vara.

 
 

No joo, Perkele - Äntligen lite finsk Horror.

 
 

Nix. Det går inte att komma på något som är dåligt.

 
 
Världens första Fennoscandia-Horror?

RECOMMENDED CINEMA