Giallo A Venezia


• Mario Landi • Italien • 1979 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Giallo In Venice


SPELTID:

• 91 min.


MEDVERKANDE:

• Leonora Fani
• Jeff Blynn
• Gianni Dei
• Michele Renzullo
• Eolo Capritti
• Vassili Karis
• Giancarlo Del Duca
• Maria Angela Giordano
• Maria Mancini


MANUS:

• Aldo Serio


FOTO:

• Franco Villa


MUSIK:

• Berto Pisano


PUBLICERAD:

• 3 November 2009 - 16:19:25


SETT PÅ:

• VHS (Bootleg)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Jag diggade verkligen Antonio Bidos "Watch Me When I Kill", och det riktigt skarpt - Manuset av Aldo Serio hade fett med substans och en så engagerande story att det var nästintill omöjligt att inte bry sig om vad som hände i filmen. Serio skrev bara tre manus under sin karriär och det sista blev till Mario Landis "Giallo A Venezia" a.k.a... "Giallo In Venice"... Liksom en Giallo i Venedig, eller något. Jag vet ärligt talat inte vad som hände innan den sista scenen filmades, och alla försök till att försöka ta reda på det resulterar i en blackout eller något annat som är lika skoj. Filmens handling i sig är långt ifrån komplicerad, och det är speciellt märkbart när en film ska föreställa en Giallo. Men den story som ändå finns gör Landi absolut ingenting explosivt eller levande av. Och det är filmens största problem. Med god marginal.

"Giallo A Venezia" har alltid (Eller i alla fall väldigt ofta.) benämnts som den mest chockerande och smaklösa Giallo som någonsin gjorts. Det stämmer kanske till viss del - Hela filmen ligger begravd under ett tjockt täcke av smaklöshet. Men allting annat har Landi fullständigt skitit i precis som om han en dag bara tänkte: "Vi filmar skiten snabbt så att vi kommer härifrån någon gång.". Storyn som är en mordutredning och en inkonsekvent flashback-späckad "Vad var det som hände innan?"-soppa går förvisso från punkt A till B, men under tiden är den bara tom och tråkig. Förutom att filmen lappar till tittaren några gånger med några riktigt grisiga Splatter-effekter och sleazy sex-scener, så lyckas den å andra sidan inte med någonting annat. Jag begriper inte hur Landi lyckades så målmedvetet med att misslyckas. Det går verkligen inte ihop med tanke på manusets kvalitéer.

Filmen börjar i alla fall med att Flavia och Fabio hittas mördade i Venedigs hamn - Fabio har fått sig en liten spontan och snabb underlivs-operation med en sax och Flavia har blivit dränkt. Deckaren DePaul får snällt försöka lösa fallet medan han trycker i sig minst ett par 18-pack ägg om dagen. (På den här tiden var väl för fan inte ens kolesterol uppfunnet.) Och snuten får påtryckningar uppifrån eftersom det inte är bra för turismen att folk blir köttade i "romantikens huvudstad". Det som sedan ledde till dubbelmordet involverar det gamla vanliga - Allt från utpressning och skumma typer som inte drar sig för att upprepade gånger knivhugga prostituerade i skrevet eller såga av självaste Maria Angela Giordanos ena ben med en liten såg.

Det framkommer snart också att Flavia och Fabio hade en ganska så destruktiv relation och att Fabio var en kola-torsk med en väl utvecklad smak för det sexuellt perversa. DePaul behöver ärligt talat inte anstränga sig speciellt mycket för att komma in på rätt spår. Ett snack med en "bekant" till paret och det är ungefär klart. Svaren på resten av frågorna skulle han lika gärna kunna gissa sig fram till och ändå hamna rätt. Typ. Landi fattade förmodligen också att mysteriet är rätt så urholkat redan när det etableras. Men när det väl är för sent (D.v.s. innan alla tillbakablickarna tar vid.), så lämnar han oss motvilligt gloende på anti-erotiska mjukporr-scener som t.o.m. får vissa stunder i "Porno Holocaust" att se sensuella ut. (Japp - Det är uppenbarligen länge sedan jag såg filmen nu. Men den hade i alla fall en fin scen mellan Dirce Funari och Lucia Ramirez om jag inte minns helt fel.) (Jodå - Det gjorde jag, för den sistnämnda var Annj Goren.)

Alla flashbacks fortsätter sedan att avlösa varandra och inte mycket mer händer förutom att mördaren pangar en snubbe, dränker honom i bensin och fjuttar på medan han fortfarande lever (Äntligen lite hederlig overkill!) och att Giordano får benet amputerat. (Ja, det är lika mycket en Spoiler som att det finns utomjordingar i Alien-filmerna - Speciellt när dessa scener är det enda centrala i filmen plus att varenda text om filmen som någonsin har skrivits nämner dem.) Twisten i slutet är så poänglös att det hade varit avsevärt mycket roligare att få räkna ut den själv. Man känner sig i alla fall smartare än DePaul. Alltid något. Något jävligt litet.

Handlingen är verkligen bara att skita i (Jag tror nämligen att Landi gjorde det samma.), för man kommer ändå att glömma bort den inom några dagar. "Giallo A Venezia" är ingen visuellt tilltalande film heller. Det enda riktigt minnesvärda i filmen är ben-amputeringsscenen - Man ser den nämligen reflekteras i mördarens spegel-solglasögon som täcker halva fejset. Det, tillsammans med de "Video Nasty"-kvalande Gore-scenerna, är det enda i filmen som är snyggt och originellt gjort.

Mario Landi och producenten Gabriele "“Zombie 3 - Nights Of Terror” kommer i alla fall att bli svinbra!" Crisanti satt säkert och kikade på "The New York Ripper" ett par år senare och svor sinsemellan: "Ja, men det är ju för fan så här det ska se ut."

 



  

IDÉ : 68%


En slags Giallo som störtar samman i en malström av Sleaze och Gore borde ju ha något att komma med, tycker man.

  

STORY : 35%


Jag undrar om inte Mario Landi rev bort ett par dussin sidor ur Aldo Serios manus och ersatte de saknade minuterna med äcklande softcore-porr.

 
  

REGI : 36%


Statisk och typisk "porrfilmsregi" som inte direkt känns kompatibel med en "Giallo".

  

FOTO : 41%


Fantasilös så det stör. Franco Villa som ändå fotade "Malabimba" och...! "La Bimba Di Satana"...! Och... "Patrick Vive Ancora"... Ja, just det...

 
  

SKÅDESPELERI : 45%


Vi säger nu så här: Skådespeleriet spelar inte så stor roll här. Men det är ju alltid kul att se Maria Angela Giordano.

  

MUSIK : 47%


Berto Pisano får då filmen att låta som en porrfilm om inget annat.

 
  

TEMPO : 33%


Det är lika mycket drag i "Giallo A Venezia" som i ett avsnitt av "Våra värsta år". Man borde kunna kräva en belöning av någon valfri instans om man lyckas ta sig igenom filmen utan att somna.

  

ATMOSFÄR : 47%


Det har verkligen gått utför med "romantikens huvudstad". För den ser fan ta mig ut som en riktig skithåla.

 
  

UTFÖRANDE : 29%


Tre-fyra riktigt tunga Gore-scener. Det är det enda som ger några pluspoäng här.

  

REPRISVÄRDE : 24%


Se mycket hellre om "The New York Ripper" - Den har allt som "Giallo A Venezia" har plus att man får mer Gore, finare Sleaze, bättre skådespeleri / karaktärer och en närapå perfekt story.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Svinig Splatter For The Win!

 
 

Mariangela Giordano måste ha blivit köttad på de mest otäcka sätten någonsin genom hela filmhistorien?

 
 

Allt som får tummen ned får nog inte plats just här.

 
 
Som att halka i en pöl Sleaze och slå ut framtänderna - Mer smärta än njutning.