Doghouse


• Jake West • Storbritannien • 2009 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 89 min.


MEDVERKANDE:

• Danny Dyer
• Stephen Graham
• Noel Clarke
• Terry Stone
• Christina Cole
• Lee Ingleby
• Keith-Lee Castle
• Emil Marwa
• Neil Maskell
• Adele Silva
• Toby Richards
• Emily Booth
• Alison Carroll
• Billy Murray
• Tree Carr
• Joanne Cutts
• Lynda Dagley
• Jenna Goodwin
• Victoria Hopkins
• Ria Knowles
• Trixie Malicious
• Beryl Nesbitt
• Deborah Perry
• Nicola Jane Reading
• Joelle Simpson
• Annie Vanders


MANUS:

• Dan Schaffer


FOTO:

• Ali Asad


MUSIK:

• Richard Wells


PUBLICERAD:

• 31 Oktober 2009 - 09:56:18


SETT PÅ:

• BD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009----------5-
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Även brittisk skräckfilm har de senaste få åren gjort en vändning åt det mer extrema hållet med filmer som "Eden Lake" och den i mitt tycke alldeles ypperliga och felfria "The Children". Och tveklöst är det de franska "Survival Horror"-smockorna som har satt kursen och tryckt gasen i botten. Men en regissör som fortsätter vidare på den mer galghumoristiska (Dock inte mindre blodbestänkta - Tvärtom, snarare.) banan är Jake West som har börjat utforska sin unika stil på fullaste allvar. Hans filmer känns alltid som en motbalans till allting annat, precis som Peter Jacksons tidigaste filmer gjorde när det begav sig. Alla som har längtat efter nästa Splatterfest efter 2005 års "Evil Aliens" kan sluta längta ett tag igen - Här är "Doghouse".

Den ganska så likgiltiga Vince har riktigt svårt att komma över sitt ex och skiter numera i ungefär allting. Hans kompisar har inte direkt något bra flyt i sina relationer heller. (Filmens titel syftar på ett tillstånd i just en parrelation där man känner sig som en hund.) Eller tillvaron i övrigt. Så för att hjälpa Vince att glömma sina sorger och för att komma bort från vardagen ett tag kläcker de fem idén att åka till avkroken Moodley efter ett milt fylleslag. För det sägs att det i Moodley går fyra kvinnor på en man. Att detta bokstavligt talat visar sig vara sant vet de så klart inte förrän de hamnar där. Vid första anblicken verkar Moodley övergivet, men gänget hittar snart nog tydliga blodspår och sargade lik här och var. Något dramatiskt har helt klart hänt. Fyra kvinnor på en man, ja. Och då är alltså de själva inräknade från och med nu. I deras öron låter det så klart enbart bra när det också sägs att Moodleys kvinnor hungrar efter män. Men även det är att tas bokstavligt och dessutom på allvar - De råkar nämligen vara lite åt det Zombiefierade och rabiat blodtörstiga hållet.

Den relativt korta vistelsen (Hela filmen utspelas inom loppet av ett dygn.) i Moodley blir ingenting mindre än en non-stop kamp för överlevnad, och den kräver lite finurliga strategier som involverar allt från radiostyrda bilar och improviserade eldkastare till föga övertygande förklädnader och ett par snabba ben. Och lika non-stop levereras riktigt dråpliga och osannolika scener varvade med splattiga ögonblick som man helt enkelt inte kan få nog av. Är det något som West behärskar, så är det att göra tittaren till en Gore-junkie. Det går givetvis från värre till värst hela tiden för filmens-- Hjältar på byns enda gata (Och så litet är Moodley.), och det vore inte kul om inte allt bara blev ännu surare i slutakten. (Och alla som är anti Danny Dyer tycker säkert det är kul att se honom bli skadad och torterad på olika sätt.) Och det är alltid kul med saker som man tror ska hamna i kliché-högen och som till slut ändå inte gör det.

"Doghouse" som film är så speedad att den inte skulle kunna tappa fart om den så försökte. Det finns även en backstory för "säkerhets skull" som förklarar varför Moodleys kvinnliga invånare har blivit som de har blivit, men den är som vanligt i Zombie-rullar sekundär - D.v.s. ingenting som man förväntar sig speciellt mycket av. Men det är ändå kul att den finns och att den i alla fall försöker att vara lite originell. Jämfört med "Evil Aliens" känns det också som om West har tagit väck det som inte riktigt kom till sin rätt och ersatt det med det mer av det som genrens fans älskar. (Och är man riktigt uppmärksam, så ser man ett par referenser till just "Evil Aliens".) "Doghouse" både känns och ser snyggare / vassare ut och det skulle inte förvåna mig det allra minsta om fler skräckfilms-nördar får upp ögonen för Jake West i samband med den här filmen. För de här historierna liknar ändå ingenting annat. Vansinnet må vara nedtonat en aning om man än en gång jämför med "Evil Aliens", men det betyder inte att det inte finns annat som får en att asgarva så att flertalet kapillärer i skallen ryker.

Som vanligt delar West upp tittarna i två läger, precis som alla filmskapare som är något att komma med. "Doghouse" har som på beställning redan hunnit kallas för anti-feministisk, misogynistisk och alla varianter på de vanliga svammelbegreppen. Det är klart att Danny Dyers karaktär inte är speciellt smidig, gentlemanna-aktig eller vältalig, men det är trots allt protagonisterna som far mest illa i slutändan. Allt annat är "bara" en kamp på liv och död. Men den som inte gillar Wests tidigare filmer kommer nog inte att falla pladask för "Doghouse" heller. Fast samtidigt är den så pass annorlunda att man ju aldrig vet förrän man har sett den.

Slutsats: En helt klart sevärd rulle om man är på rätt humör (Eller så blir man det under filmens gång.) och dessutom är svältfödd på skräckkomedier från en av de få nationer som kan göra dem ordentligt. Och det är inte precis som om marknaden är övermättad på dem.

 



  

IDÉ : 88%


Nästa mutation / generation av Zombier är här - Zombirds! Och ingen är den andra-- Lik...

  

STORY : 84%


Som sagt - Storyn i Zombie-filmer kan man inte förvänta sig så mycket av. Men i "Doghouse" ligger tyndpunkten på det komiska. (Manuset skrevs av seritecknaren Dan Schaffer som bl.a. ligger bakom "Dogwitch" och "Indigo Vertigo".)

 
  

REGI : 91%


Definitivt Jake Wests bästa prestation / film hittills.

  

FOTO : 76%


Det minst upphetsande i filmen...

 
  

SKÅDESPELERI : 82%


Kanonbra personkemi / kompis-känsla mellan protagonisterna. (Och det är kul att se Stephen Graham i en sån här film.) Undrar också om inte "Doghouse" har rekordet i flest antal skådespelerskor och kvinnliga statister - Procentuellt sett?

  

MUSIK : 96%


Skitbra soundtrack av "The Horrors" och "Space" samt ett underbart och modernt Spaghettiwestern-influerat score av Richard Wells.

 
  

TEMPO : 100%


Från 0 till 100 på ingen tid alls. Man fastnar direkt för filmen.

  

ATMOSFÄR : 85%


Det blir knappast mer "engelskt" än så här. Allas "Match Of The Day"-ringsignaler på mobilerna gör inte saken bättre / sämre / [valfritt adjektiv] heller.

 
  

UTFÖRANDE : 90%


Allt i filmen är ju snyggt utfört, så... Jag vet inte vad mer man kan säga...

  

REPRISVÄRDE : 94%


Funkar var och när som helst. (Med eller utan ett par pilsner i kroppen.) Men "Doghouse" är nog allra roligast att se tillsammans med några pers. (Med eller utan ett par pilsner i kroppen.) Och det är en sådan film som man skulle kunna tänka sig att se två gånger på raken. (Och så vidare.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

"Bird flu!"

 
 

Dregel-maraton för eventuella Zombird-fetishister?

 
 

Det skitgamla vanliga - Filmen tar slut alltför snabbt... Är 30, 45 minuter till för mycket begärt--? Ja, antagligen...

 
 
Ännu ett bevis på att engelsmännen kan konsten att kombinera humor och skräck.

RECOMMENDED CINEMA