Hardware


• Richard Stanley • Storbritannien • 1990 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• M.A.R.K. 13


SPELTID:

• 94 min.


MEDVERKANDE:

• Dylan McDermott
• Stacey Travis
• John Lynch
• William Hootkins
• Iggy Pop
• Carl McCoy
• Mark Northover
• Paul McKenzie
• Lemmy Kilmister
• Mac McDonald
• Chris McHallem
• Barbara Yu Ling
• Oscar James
• Arnold Lee
• Susie Savage


MANUS:

• Steve MacManus
• Kevin O´Neill
• Richard Stanley


FOTO:

• Steven Chivers


MUSIK:

• Simon Boswell


PUBLICERAD:

• 11 Augusti 2009 - 23:56:34


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011-6----------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

"No flesh shall be spared." eller: "Intet kött bliva frälst." (Eller vad man nu "vill" översätta det till.) är ett citat från Markus-evangeliets 13:e kapitel i den där boken som har mer luckor i handlingen och inkonsekventa plot-twists än något annat litterärt verk. "MARK 13" råkar också vara namnet på en underhålls-droid som militären konstruerade efter det kärnvapenkrig som i stort sett utplånade världen som vi känner den - Jordytan är till stor del täckt av öken, den radioaktiva hettan gör att det säkert är bortåt 40 grader varmt en vanlig dag och i dessa tider är ökenvandring kombinerat med skrotsamlande något som kan kallas för ett "schysst kneg". Vad mer? Iggy Pop läser nyheterna på radio, Lemmy från Motörhead kör taxi och undrar om passagerarna har hört "Ace Of Spades" och T.V. visar nästan enbart våldsrullar, porr och Metal-videos.

Världen blev med andra ord mycket bättre efter kriget.

Richard Stanleys debutfilm "Hardware" börjar med att en mysko snubbe i cowboyhatt och trasiga kläder går omkring i öknen och letar efter just skrot. (Och om man tycker att han liknar Carl McCoy i "Fields Of The Nephilim", så beror det på att det är han - Exakt så som han såg ut i någon av bandets videor som Stanley också regisserade.) Snubben gör till slut ett märkligt fynd i form av ett robot-huvud, ett par mekaniska händer och diverse andra delar som han tar till närmaste skrotnisse. Moses Baxter köper i samma veva huvudet av honom för en bra slant som en julklapp till sin ibland-flickvän Jill. Jill bor i en lägenhet som man inte tar sig in i hur som helst, och där skapar hon diverse konstverk av skrot och annat fint. En av robotens händer blir kvar hos skrotgubben som börjar undersöka den lite närmare innan han upptäcker att den kommer från... En MARK 13. Jill snyggar till dess huvud med lite röd-vita ränder och stjärnor innan det blir pricken över i:et i hennes hittills ofärdiga konstverk.

Men mitt i natten börjar MARK 13:s ögon lysa rött, och det brukar aldrig vara något bra tecken. (Har man för lite bekymmer i tillvaron, så är det ju bara att skita i det. Sedan kommer bekymren av sig själva.) Inte nog med det - Den börjar sätta ihop sig själv och skaffa lite vapen på köpet i form av borrar, motorsågar och annat som kan bli användbart. Det visar sig ju snart nog att roboten inte är en underhålls-droid lika mycket som den är en förintelse-droid, och natten i Jills lägenhet förvandlas snart till ett kaos av våld, död och förstörelse.

"Hardware" har varit kultförklarad sedan den släpptes och det är inte p.g.a. överskattning bland några rabiata Cyberpunk-fantaster - Den lyckas verkligen måla upp en post-apokalyptisk världsbild på väldigt kort tid trots att den sista timmen mestadels utspelas i en och samma lägenhet. Men det är den väl återanvända och nästan havererande vardags-teknologin som ger filmen mycket av dess karaktär. Saker som telefoner, dörrlås och videotelefoner funkar bra, men de ser samtidigt föråldrade och sönderbrukade ut. Gamla saker får väl nya användningsområden när utvecklingen mer eller mindre stannar, och filmen tar väl till vara på detta genom finurliga detaljer. Och på tal om teknologi, så har vi då självaste MARK 13 som bara är ute efter att släcka liv så effektivt som möjligt. Scenen där den sätter ihop / återuppladdar sig själv och hur den sedan använder teknologin på ett destruktivt sätt är bortom genialiskt påkommet. Och MARK 13 får T-800 från "The Terminator" att likna ett Mekano-projekt. Inte nog med att den är flera gånger smartare och skaffar utbyggnader till sin egen kropp - Den tål jävligt mycket stryk också. Men allt som är byggt av människor brukar också ha mänskliga defekter.

Det finns mycket mer som man kan lovorda i filmen - Rent visuellt är den ett mästerverk som i ett slag omdefinierade allt vad Cyberpunk-influerade filmer hette på den tiden. "Blade Runner" har fortfarande en flashigare look, men "Hardware" ser nästan tidlöst realistisk ut. Därför tycker jag personligen att dess värld ser mer lättköpt ut. En annan rolig detalj i filmen är att Internet förmodligen har kommit och gått redan. "Virtual Reality" verkar inte heller ha utvecklats efter allt snack (Precis som den inte gjorde under 90-talet heller.) och alla krångliga dator-interface har ersatts av enkla och överskådliga textskärmar. Men det finns även plats för lite surrealistiska bilder och smått häpnadsväckande vyer över staden och dess omgivning "The Zone". (Vilket är öken.)

"Hardware" drar effektivt in tittaren i storyn och lyckas både äckla, chockera och fascinera flera gånger om. Ibland samtidigt. Och det är precis så som man vill att futuristiska och nihilistiska mardröms-skildringar ska vara. Det finns några helt underbart misantropiska "människa vs. maskin"-ögonblick i filmen som nästan gör en tårögd. Kontrasterna mellan en döende människa och en maskin som väntar på att nämnda människa ska dö... (För att dödandet är dess uppgift samtidigt som den totalt maskinen vet om det.) Det är tungt... Konspirationsteori-freaks kommer säkert också att nicka igenkännande åt vissa saker som avslöjas under filmens gång. (Och självklart har Iggy Pop lite nyheter i slutet också!)

Richard Stanley hyllades som en lovade regissör efter denna film, och det med all rätta. Gör man en av film av den här kalibern när man är 24 bast och dessutom inte har gjort något annat än ett par kortfilmer och dokumentärer innan, så har man verkligen allt på plats redan. Men redan hans andra film "Dust Devil" behandlades som skit av produktionsbolaget miramax för att inte tala om hur han själv blev behandlad när han först anlitades till att regissera drömprojektet "The Island Of Dr. Moreau" och sedan "ersattes" under kaotiska förhållanden. Sedan dess har det tyvärr inte blivit så många fler filmer för hans del, och jag är inte det minsta förvånad om man tappar suget efter alla sådana turer. Stanley hann f.ö. även med att bildsätta Marillions utmärkta koncept-platta "Brave" från 1994. Men inte ens den fick vara ifred för BBFC. Men nu, 2009, verkar det som Stanleys tidiga verk har börjat få den respekt som de förtjänar med tanke på att både "Hardware" och "Dust Devil" har släppts oklippta och i fina utgåvor.

"Hardware" är annars en film som är ganska lätt att missa p.g.a. att den inte direkt har legat på Blockbuster-repertoaren. Den släpptes på hyrvideo här 1991 och jag minns att TV1000 också visade den något år senare. Men den blev också censurerad i flera länder.

Så om du inte har sett filmen - Gör det. Även om det sedan går flera år tills du ser den igen, så är chansen stor att du aldrig riktigt slutar tänka på den.

"This Is What You Want... This Is What You Get...!"

 



  

IDÉ : 96%


Det var ju tvunget att komma en film som var allt som "The Terminator" inte kunde och lyckades vara.

  

STORY : 92%


Baserad på Steve MacManus och Kevin O'Neills "SHOK!" som publicerades i serietidningen "2000 AD". Richard Stanley skrev dock manuset.

 
  

REGI : 97%


Klockren. Stanley kramar ut allt ur varje liten scen.

  

FOTO : 94%


Fullkomligt packad med detaljer från en dröm/mardrömsvärld (Beroende på vad man föredrar!) och läckra bilder sedda genom både människors och robotars ögon. Ljussättningen är också i en klass för sig.

 
  

SKÅDESPELERI : 89%


Stacey Travis gör en bra huvudkaraktär och William Hootkins (R.I.P.) som den sleazy grannen lyckas vara jävligt creepy.

  

MUSIK : 96%


Iggy Pop, Motörhead, PiL (Japp - Den PiL (Public Image Limited) med Johnny Rotten.) och Ministry. Hur kan det slå fel i en sådan här film? Det kan det inte - Speciellt inte när allt är uppbackat av en utmärkt score av den alltid pålitliga Simon Boswell.

 
  

TEMPO : 99%


Inte en endaste liten död minut någonstans. Sitter man inte och bävar för vad MARK 13 hittar på för att utdela svår smärta och sabba folks kvällar, så gapar man av förundran över hur många coola scener som Stanley fick med i en och samma film.

  

ATMOSFÄR : 96%


En Cyberpunk-mardröm som man aldrig kommer att glömma. Här finns bilder som sätter sig på hjärnan för all tid framöver.

 
  

UTFÖRANDE : 96%


Ett intressant och imponerande verk från och med titelskärmen, och en av de mest omtalade kult-rullarna ur hela Sci-Fi / Horror-genren. Fortfarande.

  

REPRISVÄRDE : 92%


Jag tror inte att det går att tröttna på den här filmen heller.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

MARK 13.

 
 

Först nu har filmen fått en bredare distribution.

 
 

"Hardware" är så lätt att missa.

 
 
Den mest trovärdiga framtidsskildringen?

RECOMMENDED CINEMA