Naboer


• Pål Sletaune • Norge • 2005 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Next Door


SPELTID:

• 72 min.


MEDVERKANDE:

• Kristoffer Joner
• Cecilie A. Mosli
• Julia Schacht
• Anna Bache-Wiig
• Michael Nyqvist
• Øystein Martinsen
• Odd Arno Midtsjø
• Magne Kipperrud


MANUS:

• Pål Sletaune


FOTO:

• John Andreas Andersen


MUSIK:

• Simon Boswell


PUBLICERAD:

• 7 Juni 2009 - 08:16:11


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Johns tjej Ingrid har precis lämnat honom av för oss först okända orsaker. Man märker dock att förhållandet inte kan ha varit speciellt bra den senaste tiden, och hon har träffat en ny kille. När filmen börjar kommer Ingrid tillbaks för att hämta sina sista grejer, och sedan är det adiós. Men det tar inte lång tid förrän John träffar en av granntjejerna (Anne) som bjuder in honom till hennes lägenhet. (Hon bor vägg i vägg med John.) Det visar sig att hon delar lya tillsammans med sin syster Kim och att de har lite annorlunda tankar när det gäller möblering. För precis nu har de börjat anamma vanan att ställa ett tungt skåp framför ytterdörren när de är hemma. (Vilket verkar vara hela tiden. Och det var skåpet Anne ville ha hjälp med att flytta när hon frågade om John ville komma in.) John måste ju så klart bara fråga vad vitsen med skåpet är, och de berättar att det är för att förhindra diverse galningar från att ta sig in. Men det är annat i deras hem som inte stämmer riktigt.

Det visar sig också att snart att Anne och Kim har lite andra baktankar med att bekanta sig med John. Och så är spelet igång med diverse lögner och manipulationer medan John konstant undrar vad som försiggår och varför systrarna just nu har blivit så intresserade av honom och hans havererade relation med Ingrid. Syrrorna vet nämligen en del privata detaljer om honom, och Anne berättar att Kim tidigare blev överfallen i korridoren precis utanför lägenheten. Kim avslöjar i sin tur att just det "kanske" inte har hänt... Förvirringen har bara börjat värma upp, och innan John vet ordet av har han också dragits in i en sadomasochistisk "lek" som ju slutar med smärta, blåklockor, näsblod och tårar.

Vad som händer sedan är att John mer och mer börjar tappa greppet om tillvaron. Man märker att något är fullständigt galet när systrarnas lägenhet börjar se mer och mer labyrintisk ut och när John ständigt springer på låsta dörrar (Symbolik?) och upptäcker att "något" håller på att ta över hans tillvaro. Så vad är mardrömmar, vad är hallucinationer och vad är verklighet? Och varför händer allt detta just nu?

Pål Sletaunes film "Naboer" är starkt influerad av diverse filmskapare som har tragglat genom samma teman som han. Därför är det extra Spoiler-känsligt att t.ex. gå in på IMDb och se vilka filmer som påminner om denna. (Undvik både läsarkommentarer samt "plot keywords" som sabbar en av de stora överraskningarna i slutet!) Men "Naboer" har ändå lite andra infallsvinklar till sin fördel. Det är först och främst en ovanligt kort film. (Knappt 70 minuter om man inte räknar eftertexterna.) Möjligen hade filmen inte vunnit speciellt mycket på att vara längre, men som den är nu släpper den heller inte på greppet. Ett tag tror man att man inte kommer få någon närmare förklaring på alla konstigheter, men förklaringen som sådan levereras i några perfekta och avgörande ögonblick. Sletaune lyckas också skapa en känsla av en klaustrofobisk och iskall tillvaro som speglar Johns sinnestillstånd. (Det finns väl inga monster i hela världen som är lika hemska som de som hjärnan skapar åt sig själv.) Det mesta av filmen utspelas i antingen hans eller grannarnas lägenhet.

De stora överraskningarna i storyn kommer så klart i slutet av filmen då man också får veta hur illa ställt det egentligen är, samt vad som har händer medan Johns hjärna gör en volt. Han försöker hela tiden pussla ihop ett och ett medan han först undrar över hur grann-systrarna kan ha hört sånt som de inte borde ha kunnat höra. Men sedan gör han ju den ena kusliga upptäckten efter den andra, och parallellt med detta får han själv allt svårare att lita på det som han har sett och hört. Jodå - Det är smart uppbyggt och utfört utan att bli för övertydligt eller att filmen tappar den bisarra mystik som är närvarande från och med den första scenen. (Och den sista scenen fastnar garanterat på näthinnan.)

"Naboer" är tydligen den första norska filmen som fick en 18-årsgräns i Norge på hela 17 år, och det är samma åldersgräns som den har fått i vart och vartannat land. (Förutom här, då.) Och visst - Käftsmällar, blodsöl och sex i kombination går ju oftast inte hem så väl hos censuren någonstans. Men om du är ute efter psykologisk Horror och lite "tuffa tag", så är inte "Naboer" fy skam. Förvänta dig en ganska så ovanlig rulle, men förvänta dig inga unika plot-twists i och med att en hel del filmskapare har som sagt utforskat liknande teman tidigare.

 



  

IDÉ : 77%


Väldigt ovanlig som koncept för att vara en skandinavisk film, men inte unik ute i den "stora världen". Filmens premiss påminner faktiskt om ett ganska känt T.V.-spel.

  

STORY : 85%


Det är raka rör som gäller, det händer något hela tiden, och man behöver inte gäspa åt villospåren. (För sådana finns det inte tid och utrymme för.)

 
  

REGI : 87%


Tajt och förvånansvärt effektivt för att komma från en snubbe som "bara" har gjort ett par svarta kriminalkomedier tidigare.

  

FOTO : 79%


Påminner lite om David Lynchs sätt att skapa mental kyla och avstånd med hjälp av stora ytor och udda perspektiv.

 
  

SKÅDESPELERI : 85%


Man blir skraj för systrarna. Kristoffer Joner gör ett bra porträtt av någon som håller på att krascha och brinna rejält. Och Michael Nyqvists karaktär liknar andra karaktärer han har spelat.

  

MUSIK : 83%


Simon Boswells ("Phenomena", "Demons 2", "Stagefright" + 80 andra.) score är kanonbra och fångar stämningen som vanligt. Soundtracket är också bra och udda.

 
  

TEMPO : 93%


Få döda ögonblick. Man undrar dock bara mot slutet hur de ska hinna lösa allt. (Att man alltid ska titta på klockan.)

  

ATMOSFÄR : 84%


Psykologisk Horror biter ofta ifrån bättre än "vanlig" eller övernaturlig sådan, men det beror så klart på vilka regler som gäller.

 
  

UTFÖRANDE : 83%


Mycket väl utfört från idé till färdig produkt. Det finns egentligen inget annat att säga.

  

REPRISVÄRDE : 82%


När man "vet" hemligheten är ju det "roliga" borta, men strukturen i handlingen och vändningarna är ändå såpass fascinerande att man kan se om filmen några gånger och upptäcka hur Pål Sletaune planterar ut ledtrådarna.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Tajtheten i handlingen.

 
 

Det är alltid kul att se en snubbe lipa efter att ha fått lite stryk av en tjej. (På film, då... Eller något...)

 
 

T.ex. "Fröken Sverige" fick visas på bio, men inte "Naboer"?

 
 
Med sådana här grannar behöver man varken vänner eller fiender..