The Dark


• John Fawcett • Storbritannien / Tyskland • 2005 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 89 min.


MEDVERKANDE:

• Maria Bello
• Sean Bean
• Maurice Roëves
• Sophie Stuckey
• Abigail Stone
• Richard Elfyn
• Casper Harvey
• Eluned Jones
• Gwenyth Petty
• Robin Griffith
• Mike Keggen
• Tonya Smith


MANUS:

• Simon Maginn
• Stephen Massicotte


FOTO:

• Christian Sebaldt


MUSIK:

• Edmund Butt


PUBLICERAD:

• 4 Juni 2009 - 22:17:17


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Nu ska vi se... Det är svårt att ens börja föreställa sig att någon i "dessa tider" klarar av att filma en spökhistoria med gengångare och grejer utan att ramla i den absolut vedervärdiga kliché-fällan och följaktligen göra ännu en film som är så förutsägbar att man inte tror att det är sant. Det sista man vill se nu är ytterligare en "Ringu"-inspirerad västerländsk soppa eller en "The Ring"-inspirerad och likaledes utspädd soppa... Kanadensaren John Fawcett som bl.a. regisserade den hyfsat originella varulvs-rullen "Ginger Snaps" i början av nolltalet har i alla fall försökt sig på ännu en skräckfilm, nämligen "The Dark" som bygger på romanen "Sheep" av Simon Maginn. Det finns alltså potential för en solid rysare i och med att den har en litterär förlaga, men det är också mycket som kan gå fel på vägen med tanke på hur många bra historier som har slukats och skitits ut genom Hollywood-modellen. (Så det är knappt att man vågar titta på filmen av den orsaken!) Även när den inte passar.

Enligt en walesisk legend finns det ett slags dödsrike kallat Annwn (Eller Annwyn.) Och detta rike når man via havet vid Severn-flodens utlopp en gång om året. Adèlle och hennes dotter Sarah åker till södra Wales för att hälsa på Sarahs farsa / Adèlles ex James. Relationen mellan mor och dotter verkar dock inte vara den allra bästa, medan stämningen mellan Adèlle och James är hyfsad men kylig. (Och orsaken får man veta under filmens gång.) Familjelyckan hinner inte ens infinna sig förrän Sarah en dag drunknar i havet. (Vilket det hintas om redan när filmen börjar.) Alla hjälper till att leta, men hennes kropp återfinns inte. Adèlle träffar istället en natt en mystisk flicka vid namn Ebril. Problemet är att det sägs att hon i sin tur drunknade på samma ställe för 60 år sedan. Ebrils farsa var samhällets "präst" / fåraherde som ständigt predikade om Annwn, och han fick det att låta så jävla bra att hans följeslagare en dag tog ett kompani-hopp från klippan rakt ned i plurret. Prästen tänkte att han kunde få tillbaks sin dotter på det sättet och genom sägnen: "One of the living for one of the dead". Och det fick han ju. På ett sätt. Så man kan säga att det i slutändan gick precis som planerat?

Naturligtvis inte, och härifrån börjar det sedan rulla utför rätt ordentligt. Det är också först nu man börjar märka att "The Dark", trots alla odds emot sig, faktiskt formas till en originell, klurig och ovanligt tajt rysare. Visst är det omöjligt att inte peka ut den ena influensen efter den andra, men kombinationen fungerar oväntat bra tillsammans med vändningarna i handlingen. Däremot kunde de i vanlig ordning spara på ljudeffekterna ibland, särskilt när inte diverse situationer motiverar dem. Ljuddesignern verkar än en gång ha trott att plötsliga och höga ljud = Horror. I så fall skulle man ju kunna ta "Allsång På Skansen" och då och då under en sekund dra upp ljudet till 140 dB så att tanterna i T.V.-soffan hoppar till - Se där. Bra Horror även för dem. (Ännu en jävla Hollywood-bullshit idé som har smittat av sig nästan överallt.)

Men det är långt ifrån så illa och störande som i vissa andra filmer, utan här är det faktiskt storyn som får chansen att skapa en riktig stämning. Gradvis får man veta mer och mer om stackars Ebrils öde och vad som egentligen hände Sarah, och man vill också veta. Så det är verkligen inget dåligt driv i berättelsen, och den är tajt utmejslad så att den får plats i 90 minuter. Fotot är också läckert och tar vara på Wales kusts hypnotiska skönhet. Varva det med ohyggliga / makabra bilder, och det kan inte slå fel.

Maria Bello gör en väldigt bra insats som Adèlle då hon får spela ut hela det mänskliga känsloregistret. Sean Bean är alltid snorbra oavsett vilken roll han spelar. Men guldmedaljen denna gång går till Abigail Stone - Flickan som spelar Ebril. Hon spelar verkligen exceptionellt väl non-stop i en redan krävande roll, och hon pendlar omärkbart mellan "god" och "ond" utan att det känns onaturligt eller påklistrat.

Det ska väl för övrigt till mycket innan man kan sålla "The Dark" till de moderna Horror-klassikerna, men det är ändå en liten pärla som man ska ha sett om man är förtjust i subgenren. Jag vågar påstå att man inte i förväg kan räkna ut vad som händer, även om temat som filmen grundar sig på har blivit alltmer populärt på senare år.

Ser man då "The Dark" på DVD, så kan man välja mellan det ordinarie och det alternativa slutet. Jag måste säga att det alternativa var rörande och mycket mer hjärtvärmande än det mer "riktiga" Horror-baserade slutet som de valde. Detta är också ovanligt - Att båda slut fungerar så pass bra. I det här fallet föredrar jag personligen det alternativa, eftersom det på något sätt passar bättre innanför filmens övriga ramar. Jo, det är lyckligare, men vad fan - Allt kan inte vara elände hela tiden. För då märker man ju heller inte av kontrasterna.

 



  

IDÉ : 84%


Den första filmen som visualiserar och skildrar Annwn. Bara det är ju lite coolt.

  

STORY : 86%


Handlingen verkar aningen förutsägbar först, men den ändrar karaktär och blir betydligt mer fängslande när just Annwn vävs in i den. Det alternativa slutet hade dock varit aningen mer emotionellt laddat.

 
  

REGI : 85%


John Fawcett går inte på rutin genom det här som tur är.

  

FOTO : 90%


Vackra kustbilder, creepy hus, spöken och böljande hav. Vad mer behöver man?

 
  

SKÅDESPELERI : 97%


Elitklass. Som väntat. Men Abigail Stone var som sagt en ytterst positiv överraskning och en kanonbra tillgång i den här filmen.

  

MUSIK : 63%


En anonym score av Edmund Butt hänger med filmens händelser utan att det någon gång blir alltför överdramatiskt.

 
  

TEMPO : 89%


Inga poänglösa transportsträckor någonstans.

  

ATMOSFÄR : 83%


Perfekt för en skräckfilm. Och Annwn kryddar också stämningen en aning.

 
  

UTFÖRANDE : 86%


Någon kanske får en allergichock av att se Paul W.S. Andersons namn som en av producenterna, men hys ingen fruktan - Det här är en välgjord rysare och ingen action-rulle baserad på "Sheep".

  

REPRISVÄRDE : 75%


Risken finns så klart att "The Dark" hamnar i skymundan bland alla andra "liknande" filmer, men den har något speciellt som tilltalar en.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Två olika (Och bra!) slut!

 
 

Filmen är verkligen kusligt vacker.

 
 

Det andra slutet hade varit bättre. (Och då hade filmen fått 84 av 100%.) Intresseklubben...? Inresseklubben...?! Vart fan tog ni vägen?! Vi skulle ju kolla på mer rullar...!

 
 
Modern spökhistoria som är värd att kolla in.