The Devil´s Honey


• Lucio Fulci • Italien / Spanien • 1986 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Il Miele Del Diavolo


SPELTID:

• 79 min.


MEDVERKANDE:

• Brett Halsey
• Corinne Clery
• Blanca Marsillach
• Stefano Madia
• Paula Molina
• Bernard Seray


MANUS:

• Jaime Jesús Balcázar
• Lucio Fulci
• Ludovica Marineo
• Sergio Partou
• Vincenzo Salviani


FOTO:

• Alejandro Ulloa


MUSIK:

• Claudio Natili


PUBLICERAD:

• 26 Maj 2009 - 15:03:09


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

"Djävulens honung" låter ju i och för sig lite gott och så där. Men ordet "djävulens" är säkert bara med där för att det ska låta som något dåligt. Men hur illa kan det vara? Jag menar... Det är ju honung!

...

Nej, alltså... Det här är den enda filmen av Lucio Fulci hittills som jag såg en enda gång för evigheter sedan under en s.k. "Fulcithon" (Liknande den som Richard på www.doomedmoviethon.com tog sig an en gång i tiden.) och sedan aldrig mer igen. Av någon "oförklarlig" orsak glömdes den bort, och det var inte direkt så att man gick omkring i över tio år och konstant längtade efter att få se filmen igen. (Och gamla omärkta VHS-band är ju knappast något som dammas av varje dag innan de hamnar i sopsäcken.)

Men på "den tiden" upplevde jag "The Devil's Honey" som klock-stannande seg och helvetiskt sövande, och då tycker jag ändå (Fortfarande.) att t.o.m. "Aenigma" är cool på något underligt sätt och att den åldras med en typ av värdighet. (Vad fan lider jag av, egentligen?) Det är ju ändå en ganska så anspråkslös rulle. Och "Touch Of Death" hade i alla fall så pass med substans att den kunde vila på en karaktär. "The Devil's Honey" får den filmen att verka lika intressant och spännande som "The Silence Of The Lambs".

"The Devil's Honey", ja. Den är i mångt och mycket en ovanlig film i den bemärkelsen att man varken orkar uppmärksamma, berömma eller... Bry sig om speciellt mycket om den... Så jag scannade in skiten som ska föreställa lite anteckningar från den väldigt, väldigt långa genomsittningen istället. (Att man ens får för sig att göra sådana under tiden är nog inget bra tecken.)

Någonting havererade på vägen. Och filmen är ganska så fladdrig, trött och oengagerande också.

(För övrigt hade man innerligt hoppats på att motorcykel-olyckan i filmen skulle ha innefattat någon som flyger av vägen och landar med magen på en vägskylt så att han blir både spetsad och uppsprättad. Men ingen sådan tur.)

 



 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Fulcis regi är i vanlig ordning levande. (Och den är raka motsatsen till resten av filmen.)

 
 

Brett Halseys karaktär är den enda som känns "klar".

 
 

Storyn är ett hopkok av fem författare, och det märks verkligen.

 
 
Förvirrad story av hela fem pers. Och Fulci nere i värsta svackan någonsin.