Door To Silence


• Lucio Fulci • Italien • 1991 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Le Porte Del Silenzio


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• John Savage
• Sandi Schultz
• Richard Castleman
• Jennifer Loeb
• Elizabeth Chugden
• Joe “Cool” Davis
• Bob Shreves
• Mary Coulson
• Fred Lewis
• Maureen Rocquin
• Duncan Boyer


MANUS:

• Lucio Fulci


FOTO:

• Giancarlo Ferrando


MUSIK:

• Franco Piana


PUBLICERAD:

• 1 Februari 2009 - 14:36:31


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

10 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Med tanke på hur det slutade för Fulci, så finns det skrämmande mycket som man kan tolka in i bilderna i hans sista film, "Door To Silence" a.k.a. "Le Porte Del Silenzio". Temat är Döden, de jordiska anknytningspunkterna (Begravningsbyråer, etc.) till detta eviga mysterium, samt en surrealistisk twist på en busenkel story som följer Melvin Devereuxs missöden under en väldigt lång dag i Louisiana. Fulci har gett sig i kast med temat "Död" tidigare, men aldrig på det här lågmälda och lite frågande sättet. Ingenstans i filmen finns det annars ens indikationer om att det är en "traditionell" Fulci-rulle. (Alltså - Den typen som "alla" "fans" längtade efter.) Vi får ingen som helst Gore, inga Zombier / gengångare och inget brutalt våld - Däremot mycket annat.

Man kan tro att en Joe D'amato-producerad rulle med Fulci bakom rodret skulle kunna bli något utöver det vanliga och... Alltså... Det blev det ju på sätt och vis. Men man får ändå inse att vad Splatter och slafs anbelangar, så brände nog Fulci allt krut i "Nightmare Concert" och att han förmodligen försökte utforska mer övernaturliga aspekter inom sin sfär istället för renodlad "Horror". "Voices From Beyond" från 1991 är ett bra exempel, och Fulci skrev ju trots allt ett par år senare en moderniserad variant av "Mystery Of The Wax Museum" precis innan han skulle ha regisserat filmen i fråga. Men det här är "Italian Fantastic Cinema" drivandes på det som är kvar av ångorna och på något kusligt sätt märker man av Fulcis trötthet (Som en ofrånkomlig effekt av långvariga hälsoproblem.) och kanske lite desperata frågeställning: "Vad ska man ta sig till nu, då?" Den legendariska dynamiken och djävlarannamat finns det tyvärr inte så mycket kvar av, och man kan inte låta bli att undra om Fulci här klurade över vad som händer efter att man drar in i sitt "personliga “The Beyond”". (Med tanke på just temat.)

Louisiana, ja. Fulci återvände alltså till det bokstavliga "The Beyond"-landet för en andra och sista utflykt. (Visste han t.o.m. någonstans om att det mycket väl skulle kunna bli så? Och blev "Door To Silence" en sorts bisarr cirkel som slöts?) Och han inleder filmen med en våldsam bilkrasch som inträffar exakt klockan 19.30. (Vi får se det eftersom klockan på den kraschade bilens instrumentbräda går sönder just då, och innan fanskapet börjar brinna.) Någon förolyckas, och filmen börjar med en begravning. (Jag skulle nästan, i ett smått berusat tillstånd, våga sätta pengar på att kyrkogården är den samma som i "The Beyond".) Melvin, filmens protagonist, har just varit på sin fars jordfästelse och i väntan på att kunna åka från kyrkogården, växlar han några ord med en mystisk kvinna som verkar känna honom. Melvin tänker inte mer på detta, utan åker iväg. Men åkfärden utvecklas snart till en hallucinatorisk tripp där han först ser sin far kliva in i en bil. Sedan får Melvin en flashback till sin barndom där farsan visar en ny Buick som han precis har köpt. Och plötsligt, när Melvin kvickar till, dyker en svart likbil upp på landsvägen. Det märkliga är att den verkar förfölja och terrorisera Melvin. (T.ex. försöker han köra om likbilen flera gånger, men gubben som kör den försöker hela tiden preja honom av vägen.)

Det går inte bättre än att Melvin åker totalt vilse (Nästan direkt efter att lite skrytsamt ha sagt till en motorcykelpolis att han känner till området väldigt väl.) och att han börjar uppleva en rad mystiska saker som inte verkar ha någon logisk förklaring - Han stöter på den mystiska kvinnan (Alltså, deras vägar korsas ett par gånger - Inte att han försöker ragga upp henne.), ser likbilen vart han än åker och hallucinerar om att få komma hem till sin fru Sylvia som ju var med på begravningen.

"Door To Silence" är i stort sett en mardrömslik road-movie där Melvin försöker ta sig hem under tiden som han också försöker ta reda på vad som försiggår. Mysteriet må inte vara världens klurigaste, men det är väl använt i både T.V.-serier och filmer som har fått betydligt mer uppmärksamhet än den här. Men även om handlingen flyter på någorlunda, så finns det inte riktigt med substans till en hel film. Det blir mycket åkande kors och tvärs på Louisianas landsvägar och när säcken knyts ihop i slutet tänker man mest: "Jahaaa..." istället för "Wow!". Men sedan inser man att filmen ändå har en egen prägel och att dess brist på substans i själva verket är en återspegling av tomheten och isoleringen som Melvin upplever under sitt ofrivilliga sökande efter svaren på frågor som han egentligen inte ens ställer.

John Savage (Från ett otal T.V.-serier och B-filmer.) spelar Melvin, och hela filmen kretsar oundvikligen kring honom. Savage gör rollen väldigt bra och lyckas förmedla rädslan och ovissheten som man garanterat skulle känna i hans sits. Därför är "Door To Silence" mer som en karaktärsstudie av en man som gradvis tappar kontakten med omvärlden. Fulci gjorde det bara på ett lite annorlunda sätt och från en lite annan synvinkel än t.ex. en numera ganska berömd flimskapare. Och Fulci hade nog en avgörande orsak till varför han valde att göra filmen just där och då. Man kan så klart inte påstå att "Door To Silence" är en av hans främsta filmer, men den har en märkbar del av den magi som genomsyrar de flesta av de produktioner som han har varit involverad i.

Lite kul detaljer finns annars som man kan nämna - Laura Gemsers namn är ju alltid kul att se, även om det "bara" är som "Costume Designer" istället för "Emanuelle". Detta var även första gången sedan "Manhattan Baby" som Fulci jobbade med Massimo Lentini (Från Guld-eran.) som produktionsdesigner. Och så har ju filmen en karaktär som heter Martha. I "Door To Silence" är hon ett medium / spåkvinna och är dessutom Melvins faster eller moster. (Aunt, ni vet.) Martha finns det ju en mystisk dam i "The Beyond" som heter och Mario Bianchi regisserade ju t.o.m. en Fulci-producerad film som hette "Don't Be Afraid Of Aunt Martha" i originaltitel. Är det då Martha som har alla svar om man inte ska vara rädd för henne? Ingen kan väl veta på rak arm. Men Fulci förmedlade i alla fall ett par tänkbara sådana från sin besynnerliga värld.

På något sätt blev "Door To Silence" en smått historisk film och en intressant sådan för fansen. Som Fulci sa innan "The Wax Mask" gick in i produktion några år senare: "If Argento and I together aren't enough to turn things around, then who is there that can do it?" Men ödet själv satte stopp för samarbetet, och ridån hade redan gått ned för italiensk Horror.

"...I just want for this silence to stop killing me. It's deafening - This silence inside me..."

 



  

IDÉ : 74%


Man kunde då aldrig någonsin säga att Lucio Fulci harvade runt i samma spår hela tiden.

  

STORY : 63%


Storyn har här och var jämförts med något "Twilight Zone"-avsnitt, men då är man koncept-nivå och jämför.

 
  

REGI : 75%


Ingen av Fulcis mest explosiva insatser av ytterst förståeliga skäl, men man märker i vissa mer dramatiska scener att han alltid hade en bra känsla för hur man får fart på en film.

  

FOTO : 65%


Giancarlo Ferrando borgar för att det blir stämningsfullt även om det här är långt ifrån "All The Colors Of The Darks" och "Torsos" kaliber.

 
  

SKÅDESPELERI : 86%


Japp - Det är John Savage som bär hela filmen. Sandi Schultz från "Stagefright" har en biroll som "Mystery Woman".

  

MUSIK : 63%


Det är ju Louisiana, så räkna med Jazz på fulla blås. Det finns även lite simpel synthmusik i mer dramatiska scener. Franco Piana musicerade, men var är Frizzi när man behöver honom igen? :)

 
  

TEMPO : 71%


En del av bilåkningen sänker tempot lite. Men man får ju i alla fall se Louisianas landsbygd.

  

ATMOSFÄR : 64%


Ungefär och uppskattningvis en bråkdel av vad man är van vid i en Fulci-rulle.

 
  

UTFÖRANDE : 68%


Filmen känns lite hastigt gjord, men omständigheterna var säkert inte de allra mest fördelaktiga.

  

REPRISVÄRDE : 56%


"Door To Silence" är kanske inte det bästa alternativet när det gäller att avsluta en filmkväll med Fulci-tema, men man kan allt se om den tills man har upptäckt alla "grejer" med den. (Och undrar just vad "grejen" var med pseudonymerna "H. Simon Kittay" och "Jerry Madison"?)
 
 
 

Igenkänningsfaktorn.

 
 

Det är i alla fall en rätt så jämn film...

 
 

...Som också blev Fulcis sista...

 
 
För fansen. Och de nyfikna. Alla andra kan skippa det här.