S.S. Girls


• Bruno Mattei • Italien • 1977 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Casa Privata Per Le S.S.


SPELTID:

• 95 min.


MEDVERKANDE:

• Gabriele Carrara
• Marina Daunia
• Macha Magall
• Vassili Karis
• Tamara Triffez
• Luce Gregory
• Walter Brandi
• Thomas Rudy
• Lucic Bogoliub Benny
• Ivano Staccioli
• Giovanni Attanasio
• Monica Nickel
• Gota Gobert
• Cristina Minutelli
• Aldo Formisano
• Anna Melita
• Eolo Capritti
• Luciano Pigozzi
• Stephanie Hick
• Galliano Sbarra
• Salvatore Baccaro


MANUS:

• Giacinto Bonacquisti / Bruno Mattei


FOTO:

• Emilio Giannini


MUSIK:

• Gianni Marchetti


PUBLICERAD:

• 22 Januari 2009 - 10:14:47


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009--------7-2-
2010---10-----5--
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

22 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Det Tredje Riket står och vacklar till den grad att Hitler har all anledning att tro att det finns en del konspiratörer och femtekolonnare i känsliga positioner. Så vad göra? Man kan ge gubbar som Hans Schellenberg uppdrag som går ut på att samla ihop ett gäng kvinnor som sedan tvingas jobba på ett horhus. Syftet med detta skulle då vara att locka dit diverse kinky officerer med olika hög rang och sedan få dem att dela med sig av sina sanna åsikter om Hitler samt avslöja om de vill skada Riket eller inte. De som missade ett besök på "Salon Kitty" kunde i alla fall inte klandras för att ha gått på samma trick två gånger på rad.

Schellenberg övertalar (Ja, med hjälp av lite hederlig utpressning.) först Madame Eva till att hjälpa honom i sökandet efter de ultimata kvinnorna. Ifall hon hade vägrat (Vilket i och för sig inte hade blivit mycket till film då.), så hade hon antagligen inte blivit långlivad då Schellenberg råkar ha lite känslig information om henne. Schellenberg och Madame Eva ska sedan med hjälp av den något labila Frau Inga skola de tvångsrekryterade kvinnorna till att bli 100-procentiga "kärleksmaskiner". De får varva den marginellt krävande fysträningen med att "älska" med allt från sjukligt feta gubbar och Salvatore "halvapan" Baccaro till... Vi säger så här: Några av dem är säkert inte de män de var en gång i tiden. (Ungefär här borde man fatta att Nazisploitation-genren var ute efter att nå den absoluta nollpunkten när det gällde smaklösheter.)

Sedan är det bara att skrida till verket och börja bjuda in klient efter klient som alla verkar ha ballat ur långt innan de ens fick veta att S.S. hade ett horhus av klass ute på landet. (Att det ligger någorlunda isolerat märker man när ingen skriker åt Schellenberg att hålla käften när han i extas river av Bach-covers på en kyrkorgel mitt i natten.) En efter en, i-- Hmm... Svaga ögonblick... Avslöjar officerarna hur de kollektivt tycker att Hitler är galen och / eller en världsförgörare innan nästa dag gryr och Schellenberg (Klädd som en blandning mellan påven och en S.S. officer. Hårt sminkad till råga på allt.) förhör och dömer dem till döden för högförräderi. Sämsta. Bordellen. Någonsin.

Det låter ju som ännu ett koncept som skulle kunna funka, men som ni säkert kan lista ut, så uppstår det en del komplikationer på vägen - Mer tid verkar ha gått åt till att partaja och delta i orgier än att klura över hur hållbar idén i själva verket är. Och de inblandade skulle man inte ens lita på såpass mycket att man skickar dem till affären för att köpa bärs. Att Schellenberg har permanent kortslutning i skallen avslöjas gradvis - Han ger i och för sig inget första intryck som skulle vara till hans fördel på en anställningsintervju för en tjänst som dagpappa, men samtidigt råkar han också vara den mest tragikomiska och färgstarkaste karaktären i hela filmen. Han beter sig som om han konstant vore påtänd och får en massa skogstokiga infall i tid och otid. Frau Inga och Madame Eva är två andra karaktärer som man ständigt förundras över och som man inte kan greppa för fem öre. Men de har en betydande del i handlingen och det blir inte sämre av att de spelas av Marina Daunia (Med ett katastrofalt fult och köttigt ärr på ena kinden.) respektive Macha Magall. Ingen av dem är damer som man skulle tjafsa med såvida man inte längtar efter att bli avrättad på något smärtfyllt och garanterat fantasifullt sätt.

Ja, just det - Historien låter väl annars väldigt lik den till "Salon Kitty"? Jajamän - Bruno Mattei gjorde sina egna versioner av alla filmer som betydde något för en subgenre, och märkligt nog blev denna, "Casa Privata Per Le S.S." a.k.a. "S.S. Girls", på något sätt lite "lättare" än originalet. (Och dessutom utan tortyrscener av "The Beast In Heats" kaliber.) Det säger i och för sig inte så mycket, men den är i alla fall inte lika sövande som en annan rip-off från samma år, "Elsa Fräulein SS", och den känns på något sätt hyfsat fokuserad - Möjligen för att handlingen är så förenklad och förlagd till några ytterst få miljöer. Men det är väldigt mycket som är snott (Det är bara att göra en bingo-bricka av "Salon Kittys" bildmanus och börjar spela.) och i vanlig ordning klipper Mattei in snuttar från någon annan krigsfilm (Lite pang-pang och explosioner.) för att visa när festen är lika finito som Det Tredje Riket.

Om "Casa Privata Per Le S.S." var mer lättsinnig än "Salon Kitty", så hade den sistnämnda betydligt mer klass. (Ännu en mening som man aldrig trodde att man skulle "behöva" skriva.) Men man kommer inte undan Sleaze-lasset som bara dumpas över en. "Casa Privata Per Le S.S." var förmodligen Matteis första tripp in i "Re-make"-Riket och det var samtidigt en tidig rulle för hans del. (Den tredje av sammanlagt 55.) Denna klassiker följde han upp med "KZ9 - Lager Di Sterminio" som också var en Nazisploitare med nästan samma rollbesättning. Sedan stendog genren och jag tror inte att varken "Casa Privata Per Le S.S." eller "KZ9 - Lager Di Sterminio" hjälpte till att hålla Nazisploitation vid liv lika mycket som den räckte fram några cyanidkapslar precis innan den jagade en kula i sin egen skalle. Det är så det brukar sluta i de här krokarna.

 



  

IDÉ : 57%


Det gjordes inte tillräckligt många "Salon Kitty"-kopior, så då är det bara bra att "Casa Privata Per Le S.S." förgyllde tillvaron för de som tyckte så. Men Bruno Mattei var ändå tidigt ute när det gällde att... Nazisploatera...

  

STORY : 66%


Den hamnar någonstans mellan "Salon Kittys" artistiska sofistikering och "Elsa Fräulein SS" nonsensiska approach. Men handlingen är i alla fall inte lika hackig som i andra Nazisploitation-rullar.

 
  

REGI : 63%


Mattei kanske hade ett bra väderkorn för vilka rullar som var värda att kleptomaniskt stjäla ifrån, men han hade ändå en egen stil när det gällde regi.

  

FOTO : 50%


Inget speciellt... Verkligen ingenting...

 
  

SKÅDESPELERI : 65%


Gabriele Carrara, Marina Daunia, Macha Magall bär det som finns att bära i filmen. Några gubbar verkar ha hamnat i filmen i tron om att det är en komedi.

  

MUSIK : 72%


Förvånansvärt fina och stämningsfulla stycken emellanåt. Annars finns det ju alltid lite Bach, gammaldags Jazz och marschmusik.

 
  

TEMPO : 73%


Den konsekventa handlingen och det galna scenariot hjälper till att hålla tempot uppe, men ibland undrar man hur länge av filmen som egentligen har gått.

  

ATMOSFÄR : 71%


Som att ta ett litet dopp i Sleaze och sedan känna sig skyldig istället för ren.

 
  

UTFÖRANDE : 67%


Jodå - Det är inga större fel på själva utförandet. Men att ingen redan här sa: "Alltså... De här inklippta snuttarna, Bruno. De funkar inte så värst bra."

  

REPRISVÄRDE : 44%


Utan Mattei hade den här rullen inte blivit ett lika märkligt stycke smaklös underhållning. Men "S.S. Girls" blir nog aldrig svaret på frågan: "Vilken är den film som du har sett flest gånger?"
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Som sagt - Gabriele Carrara, Marina Daunia och Macha Magall gör nästan-- Ja, i alla fall tre fjärdedelar av filmen!

 
 

Än en gång - Vansinnet är seglivat som Satan.

 
 

Eh... Är det här den enda subgenren som man inte "pratar" "högt" om?

 
 
Vart, o vart... Gick det fel? (Inte med filmen, alltså.)