Eden Lake


• James Watkins • Storbritannien • 2008 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 87 min.


MEDVERKANDE:

• Kelly Reilly
• Michael Fassbender
• Tara Ellis
• Jack O´Connell
• Finn Atkins
• Jumayn Hunter
• Thomas Turgoose
• James Burrows
• Thomas Gill
• Lorraine Bruce
• Shaun Dooley
• James Gandhi
• Bronson Webb
• Lorraine Stanley
• Rachel Gleeves


MANUS:

• James Watkins


FOTO:

• Christopher Ross


MUSIK:

• David Julyan


PUBLICERAD:

• 2 Januari 2009 - 21:55:03


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
20096-----------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

James Watkins som 2002 var med och skrev manuset till den uppmärksammade "Reality Show Horror"-rullen "My Little Eye" (Även känd som: "Så här borde “Big Brother” gå till".) har nu gjort sin första långfilm. Och japp - Det är ännu ett stycke prima "Survival Horror" som omedvetet för tankarna till de senaste årens mästerverk inom genren. Hopplösheten i dessa filmer speglar på något sätt världen vi lever i utan att det blir för övertydligt och tillrättalagt. Det har blivit hårdare i utsatta miljöer. Eller är det "bara" det att vi i dessa tider får reda på mer samt, som vanligt, budbärarnas version av sanningen?

"Eden Lake" är i alla fall Storbritanniens senaste svar på låt och säga "Frontière(s)". Nu så har inte dessa filmer så mycket gemensamt, men båda filmer angriper en grupp människor som bara förstår språket "våld", d.v.s. människor som man inte vill ska vara en civilisations framtid. I "Frontière(s)" var det ett gäng som var lite allergiska mot främlingar och i "Eden Lake" är konflikten centrerad kring ungdomsligister. Och då snackar vi inte av den varianten som nöjer sig med att klirra lite rutor och göra inbrott, utan den typen som skulle kunna bli dömda som krigsförbrytare i ett annat sammanhang.

Frågan är sedan hur långt man kan ta konceptet "Survival Horror" innan begreppet "Survival" helt försvinner ur bilden. Det kan bara bli mer eller mindre utdraget om man till råga på allt vill få något sagt kring ett givet "Worst Case Scenario". Annars hade det ju bara varit lätt att filma en lång rad tortyrscener och kalla det för "Survival Horror". Men när hopplösheten än en gång sätter sig är det inte mycket man har att sätta emot och som betraktare får man vänja sig vid att man ska bäva för slutet istället för att se fram emot det. Men hur som helst - "Eden Lake" ska trots titeln inte förväxlas med något romantiskt drama och med en sådan ironisk titel vet man bara att paradiset kommer att vara jävligt långt borta för de inblandade.

Förskolläraren Jenny ska åka på en liten weekend-tur tillsammans med sin kille Steve. Destinationen är ett lugnt och fint område runt en sjö ute på landet där Steve också tänker fria till henne. Stället, "Eden Lake", ska inom snar framtid förvandlas till ett semester-ställe, och i detta isolerade ingenmansland härjar ett ungdomsgäng som kanske bokstavligt talat har pissat in sina revir och som inte välkomnar "inkräktare" med något annat än spottloskor och några långfingrar.

Jenny och Steve får i alla fall stifta ofrivillig bekantskap med detta gäng när de första lediga dagen hamnar på samma strand. Ungdomsgänget är högljutt, provocerande, stökigt och spelar den värsta skitmusiken. Till slut tröttnar Steve och går fram till dem och säger åt dem att sänka volymen. Vilket bemöts med den sämsta tänkbara attityden och som så klart blir den första fallande Domino-brickan i våldsspiralen som börjar ta form. För sedan börjar det gå i sidled kan man säga. Men man får givetvis några falska "lugnet före stormen"-ögonblick innan kollisionen och de oundvikliga konfrontationerna där ord tappar sin betydelse och där det enda som går fram är att ge igen med samma medel. I vanlig ordning är det en "olyckshändelse" (Som förmodligen inte hade hänt om stämningen mellan personerna inte hade varit så spänd.) som gör att helvetet brakar löst.

Man kan säkert vid första anblicken räkna "Eden Lake" till ännu en av alla spin-offs på allas vår älskade "Motorsågsmassakern". En del saker är väldigt bekanta vid det här laget. Men filmen uppmuntrar ändå till att gå in på djupet för att se skillnaderna. Vad som ger filmen dess karaktär är just karaktärernas inställning till det som sedan återspeglar hela filmens händelseförlopp. (Ett bra exempel är Steve som vid ett tillfälle tycker att barn ibland behöver en örfil.) Watkins skriver aldrig något av detta på tittarens näsa utan låter istället allting sjunka in sakta men säkert. Först efteråt minns man en del reaktioner och handlingar som man samtidigt fattar vinken med. Men det är uppenbart att Watkins kritiserar de föräldrar som låter sina barn bli odjur som får fotbollshuliganer att likna dagisfröknar. "Sådan far sådan son." och "Man blir som man umgås." är två urgamla ursäkter, men samtidigt är det ett faktum att man suger åt sig sina föräldrars / jämnårigas värderingar. Men så finns det alltid det s.k. grupptrycket som kan vara extremt svårt att stå emot. Detta är verkligen draget till sin spets i filmen och åskådliggörs med en käftsmälls ömsinthet i en scen som involverar knivar. (Samt en mobiltelefon. Tekniken kan ju hjälpa en ur knipor eller, mer troligt, orsaka problem när den inte får göra det!)

Den omtalade finalen sammanfattar hela konflikthärden samtidigt som den direkt försöker peka på det som är fel med antagonisternas världsbild och mentalitet. Tyvärr är väl det som leder fram till finalen lite svårt att bli överraskad av med tanke på situationens natur och med tanke på att många filmer vid det här använt samma "plot-twist". Men Watkins lyckas ändå ge en en rejäl kalldusch precis innan man tänker: "Jaha. Det där har vi ju inte sett tidigare." Den sista scenen är både enkel och obehaglig samtidigt som den säger väldigt mycket om just ondska i mänsklig form.

Det "bästa" är väl att man inte vänjer sig vid den här typen av filmer till den grad att de börjar kännas ointressanta eller tama. "Eden Lake" har en ytterst infekterad stämning som är klurigt dold till en början. Men långt efteråt undrar man vad det är för fel på människor som utför de handlingar som protagonisterna utsätts för. Sedan märker man att det börjar bli svårare att komma på färska upplägg - Såvida man inte tar filmen till en rent samhällskritisk nivå. (Istället för att bara visa människors eskalerande hat gentemot varandra.) Om "Frontière(s)" var en rabiat hund som har beslutat sig för att käka upp en levande, så är "Eden Lake" en förförisk kvinna som kysser en samtidigt som hon skär sönder ens testiklar. Väldigt lite av detta är att föredra.

 



  

IDÉ : 90%


En väldigt kontroversiell grundidé maskerad som åtkomlig (Dock väldigt obehaglig.) "Survival Horror".

  

STORY : 93%


Med undantag för den sista "plot-twisten" är handlingen konstant överraskande även om man "känner till" temat. Annars är det en konsekvent och otäckt realistisk skildring av hatets mekanismer.

 
  

REGI : 91%


James Watkins har bra koll på vad som funkar och hur avgörande alla upptrappningsfaser i en sådan här film är.

  

FOTO : 83%


Det märks att filmskaparna har inspirerats rejält av moderna rullar. Men "Eden Lake" har en ovanligt varm look för att vara en sådan här film.

 
  

SKÅDESPELERI : 94%


Kelly Reilly och Michael Fassbender funkar bra som det terroriserade paret. Men det är ungdomsgänget som det riktigt strålar dåliga vibbar om - Vare sig det är psykopati eller rädsla.

  

MUSIK : 61%


David "The Descent" Julyan lirar ihop ett passande score som dock ligger fint i bakgrunden utan att man tänker på den. Soundtracket är inte så värst märkvärdigt heller.

 
  

TEMPO : 98%


Nej, det blir inte lugnt och fint på den här turen heller. Den olycksbådande stämningen infinner sig så tidigt som det bara är möjligt.

  

ATMOSFÄR : 88%


Gruvlig. Det här är ännu en film där man omedvetet försöker slå sitt personliga rekord i att hålla andan.

 
  

UTFÖRANDE : 87%


Det är tajt och ruskigt skickligt gjort rätt igenom.

  

REPRISVÄRDE : 87%


Jodå. "Eden Lake" håller allt för några besök. (Speciellt ifall man skulle råka få upp något hopp för dagens ungdom och är lättpåverkad på ett föga smickrande sätt.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

En intressant och dubbelbottnad vinkling på ett välkänt tema.

 
 

Balansen mellan "Horror" och "Realism".

 
 

Är alla unika "plot-twists" verkligen slut?

 
 
Brutal Survival-Horror med lite oväntade antagonister.

RECOMMENDED CINEMA