Beatrice Cenci


• Lucio Fulci • Italien • 1969 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Perversion Story


SPELTID:

• 89 min.


MEDVERKANDE:

• Tomas Milian
• Adrienne Larussa
• Georges Wilson
• Mavie
• Antonio Casagrande
• Ignazio Spalla
• Max Steffen Zacharias
• Raymond Pellegrin
• Massimo Sarchielli
• Mirko Ellis
• John Bartha
• Calogero Micciche
• Gustavo D´Arpe
• Umberto D´Orsi
• Alfio Petrini
• Giuseppe Fortis
• Stefano Oppedisano


MANUS:

• Lucio Fulci
• Roberto Gianviti


FOTO:

• Erico Menczer


MUSIK:

• Angelo Francesco Lavagnino / Silvano Spadaccino


PUBLICERAD:

• 25 December 2008 - 18:10:50


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009--------1---
2010--5---------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

10 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Lucio Fulcis två första filmer med Horror / Giallo-flörtar släpptes ungefär samtidigt i Italien - Hösten 1969. "Una Sull'altra" a.k.a. "Perversion Story" a.k.a. "One On Top Of The Other" släpptes i Augusti medan "Beatrice Cenci" hade premiär i November. Dock blev "Beatrice Cenci" känd som "Perversion Story" i bl.a. England trots att filmerna inte har någonting med varandra att göra. (Förutom regissören.)

Livet lekte inte så mycket på 1500-talet heller - Speciellt inte för en tjej som Beatrice. Hennes farsa Francesco Cenci spärrade in henne i en fängelsehåla på preliminär livstid när han fick veta att hon ville bli nunna. Som om inte detta var nog, så blev hon också misshandlad och utsatt för sexuella övergrepp. Och p.g.a. detta blev Beatrice rejält anti - Så anti att hon började klura ut ett bra sätt att ta död på gubbjäveln.

Beatrice var dock inte den enda som gärna ville se Francesco mördad. Adelsfamiljen Cenci var förvisso väl ansedd i samhället, men under sina år som en korrupt praktskitstövel skaffade sig Francesco fiender högt och lågt - Inte bara inom sin egen familj, utan det fanns en och annan som till slut började tröttna på hans upptåg och idiotgrejer.

Några år senare sitter resten av familjen Cenci bakom galler och väntar på att bli avrättade. Francesco är död och "rättvisans män" har sugit in familjen som ansvariga för hans död. Sedan börjar själva berättelsen som en tillbakablick till det som också blev början till det bittra slutet.

Man behöver inte hänga med Francesco speciellt länge innan man börjar förstå att det finns de som skulle betala för att dra ned ridån för honom. Så en dag dundrar Francesco ned från ett bröstvärn och slår ihjäl sig. Ingen såg (Eller ville se?) något, men man misstänker överlagt mord redan från början. Och snart dras snaran åt runt familjens tjänare Olimpio eftersom han av någon orsak ljuger om sina förehavanden för lallaren som utreder dödsfallet. Men hur gick det hela till och vad var det egentligen som hände?

"Beatrice Cenci" bygger på en sann historia som utspelade sig i Italien i slutet av 1500-talet, och handlingen i filmen är av allt att döma rätt så lik legenderna. (Historien har också filmatiserats sju (!) gånger.) I Lucio Fulcis filmografi blev detta den första filmen som hade inslag av skräck (Av den jordnära varianten.), ond bråd död och brutalitet - Inslag som sedan skulle forma hans trademark inom Horror. Fulci knåpade ihop manuset tillsammans med Roberto Gianviti som samma år var med och skrev "Perversion Story" och som senare också hjälpte honom med "Una Lucertola Con La Pelle Di Donna", "Non Si Sevizia Un Paperino" och "Sette Note In Nero". Det förvånar en inte direkt - "Beatrice Cenci" har också ett riktigt bra flyt i storyn och använder sig av incident-drivna flashbacks på ett sätt som bra (Och för all del ett par överskattade.) filmskapare har använt sig av otaliga gånger vid det här laget. (Filmen följer en nyckelperson åt gången och fyller på så sätt i "luckorna" i storyn allt eftersom.) Det blir aldrig rörigt trots många "hopp" och många personer inblandade, och det är lätt att hänga med den i ytterst gripande berättelsen. Vi vet hur det slutar, men vi vet inte varför. (Jag inbillar mig att denna berättarstil faktiskt var ganska ovanlig år 1969.)

När filmen gjordes var det heller ingen fjuttig nybörjar-pyromans brandfackla att angripa den katolska kyrkan och skildra dess tjänare som världens absolut största skithögar i skitstövlar. Fel personer i fel maktposition och det går alltid åt helvete, vilket ju inte historien har visat en gång. Fulci tog i alla fall (Som alltid.) protagonisternas parti (Främst Beatrices och Olimpias.) och missade inte ett svårslaget känsligt tillfälle att skildra Påvens män som riktiga svin som torterar människor och rättfärdigar sina handlingar med religionen som ursäkt. (Plus att de verkar ha lite väl unga "lekkamrater" för att det ska se "bra" ut. Men det där har väl aldrig varit överraskande direkt.) I detta fall används tortyren främst för att komma vidare i mordgåtan, men uppenbarligen stod inte "det vanliga folket" högt i kurs annars heller.

Fulci visade redan här ett skarpt sinne för iögonfallande bildkompositioner och kameravinklar. Redan de inledande scenerna i fängelset fångar den hopplösa atmosfären kring hela tragedin. Regin är oklanderlig (Fast Fulci hade ju redan hunnit göra ca. 20 (!) filmer ditintills och haft möjligheten att testa vad som funkar och inte funkar.) och det finns en stark närvaro i både dramatiska scener så väl som dialogscener. Och lika mycket finns det en ytterst obekväm känsla i vålds- och tortyrscenerna. Precis som i "Non Si Sevizia Un Paperino" är våldet inte "overkligt", utan man lider verkligen med offren.

Och två av dessa skådisar som får fram lidandet på vita duken är Tomas "Olimpia" Milian och Adrienne "Beatrice" Larussa. Fulci måste ha varit så nöjd med deras insatser att han sedan ville fortsätta med att skildra lidande och mer eller mindre dödsdömda människor som man automatiskt känner någon sorts empati för. Mycket hänger på just agerandet och de små skillnaderna som ger en karaktär en "ond" respektive "god" aura innan man ens vet vilka de är. Kanske var det ytterst få filmskapare som vågade ta ut svängarna på samma sätt på den här tiden. Och en skådespelare av Georges Wilsons kaliber var nog rätt sur att hitta till rollen som farsan vars chanser att bli "Årets Pappa 1598" gradvis minskar.

Det här var så vitt jag vet den enda gången som Fulci använde sig av en verklighetsbaserad bakgrundshistoria. (Om nu inte "The Beyond" också har det. Och har den inte det, så är det en monumental skam. :) Och kanske just därför är "Beatrice Cenci" så skrämmande och sorglig istället för skrämmande fantastisk. Men dess dynamiska bildspråk och väldigt tunga stämning har en avgörande del i rollen. Kanske hade det blivit för tungt om vi inte hade vetat "hur det gick" först av allt.

Men det är fan ta mig ingen munter historia någonstans och man drar inte på smilbanden direkt när filmen är slut. Och den liknar ingenting som Fulci gjorde varken tidigare eller senare. För egen del blev detta den 25:e Fulci-rullen jag såg, och jag kan bara säga att hans mångsidighet bara fortsätter att förbluffa - Film efter film. Att samma snubbe senare gjorde "Sette Note In Nero", "The Beyond" och "Nightmare Concert" är lika enkelt att begripa som avancerad kvantfysik.

 



  

IDÉ : 94%


Det kanske fanns ett antal "Beatrice Cenci"-rullar redan, men Lucio Fulci fick chansen att göra den ultimata.

  

STORY : 92%


Extremt originellt berättad, tajt och överraskande på ett "Allt är inte vad det verkar vara"-sätt.

 
  

REGI : 98%


Fulci regisserar med tvärsäker hand än en gång. Här är han på väg till toppen av sin kreativa förmåga.

  

FOTO : 88%


"Beatrice Cenci" har en väldigt egen look med mycket skuggor, väldigt starka kontraster och färger. Erico "The Cat O´ Nine Tails" Menczer fotade.

 
  

SKÅDESPELERI : 99%


Tomas Milian är alltid ascool. Men det är Adrienne Larussa som är stjärnan här.

  

MUSIK : 48%


Man tänker dessvärre inte på den.

 
  

TEMPO : 88%


Det är inga direkt långsamma minuter från det att intrigerna river igång.

  

ATMOSFÄR : 86%


Dyster, tung och utan alltför mycket hopp för den dödsdömda familjen Cenci.

 
  

UTFÖRANDE : 92%


En ytterst viktig film i Fulcis filmografi men som av någon oförklarlig orsak hamnade i skymundan. Och alltför länge.

  

REPRISVÄRDE : 90%


Visst blir man så tagen av filmen att man inte skulle kunna tänka sig att aldrig någonsin se den igen.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Kritiken mot den katolska kyrkan måste ha svidit fint.

 
 

Ett definitivt måste för Fulcis fans.

 
 

DVD-formatet har vid det här laget funnits i över tio år, och "Beatrice Cenci" släpptes först 2007?!

 
 
Första beviset på att Fulci var en mästerregissör.

RECOMMENDED CINEMA