Don´t Torture A Duckling


• Lucio Fulci • Italien • 1972 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Non Si Sevizia Un Paperino


SPELTID:

• 99 min.


MEDVERKANDE:

• Florinda Bolkan
• Barbara Bouchet
• Tomas Milian
• Irene Papas
• Marc Porel


MANUS:

• Gianfranco Clerici
• Lucio Fulci
• Roberto Gianviti


FOTO:

• Sergio D'Offizi


MUSIK:

• Riz Ortolani


PUBLICERAD:

• 11 Augusti 2004 - 08:52:31


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011---------10--
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

10 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Även om det här inte är någon skräckfilm i vanlig mening, så är det trots allt en film av Lucio Fulci. Fulci är ju för många synonymt med Splatter och Zombies. Zombies är dock bara att glömma direkt för "Don´t Torture The Duckling" kom flera år före "Zombie Flesh Eaters" och samtidigt långt innan Fulci implementerade "övernaturlighet" i sin värld.

Allt är inte riktigt frid och fröjd i den lilla italienska byn - Speciellt inte för småpojkar på väg in i vuxenvärldens eskapader. Från deras perspektiv kan man så klart tycka att det är inte helt fel med en lite äldre tjej (Patrizia) i grannskapet som flörtar och försöker få till det med var och varannan av dem. (Sånt hände minsann inte där jag växte upp. Och kolla som jag blev!) Men det finns även någon som vill dem ganska så illa.

Någon har gjort tre svarta vaxdockor som används i en magisk ritual riktad mot tre av pojkarna som bor i byn. Två av dem hittas döda ganska snart och polisen vet i sömnen vem de ska suga in på förhör - Byfånen Barra som valde sämsta möjliga tillfälle att begrava ett av liken. (Sånt brukar inte se bra ut.) Efter lite hederlig polisbrutalitet erkänner han att bara försökte pressa pojkens familj på pengar.

Men i byn råder redan världens lynchstämning medan paranoian sprider sig blixtsnabbt. Barra skickas i fängelse, men polisen är inte riktigt säker på att man låste in rätt snubbe. Snart hittas också den tredje pojken med skallen krossad. Polisen får upp ett ännu spår och arresterar nästa skummis - Maciara - Byns "häxa" som ingen verkar tycka om. (Vad fan - Det är ju Florinda Bolkan, era bonnjävlar!) Lösningen på mordgåtan tycks komma som en present när hon erkänner att det var hon som dödade pojkarna, men, inte på det sätt som polisen tror och hade hoppats på. Hon berättar att hon gjorde vaxdockorna och förbannade pojkarna, vilket ledde till att de blev mördade. Polisen rycker på axlarna och släpper henne eftersom hon är oskyldig. Det tycker dock inte några av byborna som piskar henne med kedjor och lämnar henne sedan för att dö. (Den här scenen är t.o.m. råare och hemskare än den i "The Beyond" eftersom den är mer utdragen. Plus att Bolkans skådespelarinsats här ligger bland de starkaste i filmhistorien.)

Nu är det väl ändå slut?

Ja, det kan man ju tro om man vill. Medan polisen är tillbaks på ruta ett fortsätter morden, vilket brukar betyda att mördaren fortfarande går lös. Under tiden försöker också journalisten Andrea knäcka fallet med Patrizias hjälp. Och misstänkta finns så det räcker.

I vanlig ordning händer det bästa i slutet av filmen och Fulci väntar så länge det bara är möjligt innan han avslöjar vem mördaren är. "Don´t Torture The Duckling" har många av Giallons trademarks (Inte minst stark karaktärisering.) utan att vara lika representativ som t.ex. "Four Flies On Grey Velvet". Men samtidigt passar Fulci på att kritisera samhällets dubbelmoralistiska krafter och de som har låtit sig korrumperas av makt. Att Fulci har attackerat kyrkan och rättsväsendet ett par gånger är väl känt om man har sett hans filmer från den här eran. "Don´t Torture The Duckling" visar samtidigt att Fulci inte bara kunde göra Zombie-filmer utan att han verkligen var en talangfull och undervärderad filmskapare - Den mångbottnade storyn om ankungen som man inte ska tortera håller från början till slut, spänningen hålls uppe hela tiden och Riz Ortolanis musik är grymt fin. Kort sagt - En klart annorlunda och stämningsfull Giallo som rekommenderas varmare än varmast, även om du inte hör till Fulcis få men hängivna beundrare.

Bara se till att se den.

 



  

IDÉ : 96%


Fulci hade alltid bra grundidéer...

  

STORY : 96%


...Och med Roberto Gianvitis och Gianfranco Clericis hjälp blev det ett vattentät manus. (Clerici skrev bl.a. "The New York Ripper 10 år senare.)

 
  

REGI : 100%


Här perfekterar äntligen Fulci sin personliga stil.

  

FOTO : 95%


Riktigt vajert av Sergio D'Offizi.

 
  

SKÅDESPELERI : 98%


Otroligt bra presterat av allihop. Hjärtat blöder och tårarna sprutar varje gång man ser Maciara dra sitt sista andetag.

  

MUSIK : 91%


Riz Ortolani! Och lyssna bara på Ornella Vanoni när hon sjunger "Quei Giorni Insieme A Te". (Hon tar verkligen i från tårna...!)

 
  

TEMPO : 96%


Håller uppe ångan från början till slut. Bara de sanna mästarna lyckas med detta.

  

ATMOSFÄR : 98%


Stämningen är kuslig redan från början.

 
  

UTFÖRANDE : 98%


Ännu en udda, men grymt bra och välgjord Giallo - Ett måste för vilken Fulci-skeptiker som helst!

  

REPRISVÄRDE : 90%


"Don´t Torture A Duckling" var länge ett svart får eftersom den kritiserar den katolska kyrkan, och då är den ju sevärd enbart därför.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Fulcis unika stil oavsett genre.

 
 

Florinda Bolkan är bättre än kanonbra.

 
 

Ingenting, men det finns som sagt en otroligt hjärtskärande scen.

 
 
En helgjuten Giallo som berör djupt, och en av Fulcis bästa filmer.

TOP CINEMA