Shrooms


• Paddy Breathnach • Irland • 2007 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 81 min.


MEDVERKANDE:

• Lindsey Haun
• Jack Huston
• Max Kasch
• Maya Hazen
• Alice Greczyn
• Robert Hoffman
• Don Wycherley
• Sean McGinley
• Toby Sedgwick


MANUS:

• Pearse Elliott


FOTO:

• Nanu Segal


MUSIK:

• Dario Marianelli


PUBLICERAD:

• 29 September 2008 - 16:04:08


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• BD RECENSIONER:
I. Sony Pictures Home Entertainment


 


 
 

Möjligen börjar det bli svårare och svårare att bygga upp ett klassiskt skräckfilms-scenario i en film utan att en massa pers framför T.V.-rutorna världen över börjar gapa om att de har sett dittan och dattan femhundra gånger tidigare. Filmfodral brukar också vara späckade med jämförelser bara för att man ska ha något att gå efter. (Om man nu skulle ha ett behov av det.) Den här "svåra uppbyggnaden" gäller även en films huvudpersoner - Det finns alltid lite konflikter i en grupp lika säkert som det alltid finns minst en som är helschysst och minst en som är ett rövhål. Och ska de utmärka sig på kortast möjliga tid, så måste man kanske ta till en massa klyschor och... Ja... Det verkar som om det mesta är gjort på den fronten...

"Shrooms" försöker in i det sista dölja vad den är för en typ av film. Synd bara att "det sista" i det här fallet är ca. 10 minuter. Och det är även om man skulle råka läsa citaten med uttryck som: "Som [filmtitel] på crack" eller: "Om du gillade [filmtitel] så kommer du att älska den här rullen". Hmm... Ja, det finns säkert ett behov av detta också. Överallt. Precis min mening. Rada upp "The Grudge", "Blair Witch Project" och "Deliverance", bara. Men vi får väl se om och hur "Shrooms" av Paddy Breathnach skiljer sig från mängden. För den börjar med ett jäkligt schysst "Horror-kollage"-intro.

Men sedan träffar vi filmens "grupp" - Sex ungdomar från ett amerikanskt katolskt universitet åker på sin ledighet till Irland för att hälsa på deras f.d. klasskompis Jake. Idén är att de ska ut i naturen en helg för att relaxa, käka lite magiska svampar och genom dem uppleva grejer som är få förunnade. De åker ut på den ogästvänliga landbygden och stämningen är rätt så bra tills de på väg till absolut ingenstans råkar köra på en get som blir svårt skadat. Men ingen fara - Två inavlade, dreglande bonnläppar dyker upp för att släpa bort det.

Japp. Alla har sett det här förr i någon form och i någon kombination - Några kaxiga ungdomar och två gubbar som i det här fallet verkar ha emigrerat från någon amerikansk "Survival Horror"-rulle och kommit till Irland bara för att upptäcka att det fan inte är speciellt kul där heller. Så vart kan detta leda? En liten "Wrong Turn" genom "Backwoods" till "Wilderness"...? Ska man stänga av här eller ska man ge filmen en chans trots det minst sagt välbekanta upplägget?

Tja... Man kan... Ge den en chans...!

Gänget slår i alla fall upp tälten, låser in mobilerna och drar ut i skogen för att plocka lite svamp. Jake berättar om vilka svampar som är OK och vilka som inte är så bra att mumsa på. Tyvärr käkar Tara (Som inte ens tar Aspirin när hon har huvudvärk.) en av de obra och får en riktig snedtändning. (Taskigt maskerad anti-drog propaganda?) Effkterna av den magiska svampen ger henne dock inte bara ett epilepsi-liknande anfall och andningsstillestånd utan också några skrämmande bilder som verkar komma från framtiden. Eller kanske från en annan dimension. Hon ser bl.a. att Jake räddar livet på henne när hon ligger och sprattlar, men också något annat som får sin förklaring senare. Precis. Det är bra att äta svamp. Det kan bevisligen t.o.m. rädda livet på en.

Det blir kväll, Tara ligger och "vilar" (Det är inte så mycket mer hon kan göra.) och Jake drar lite lokala slaktarhistorier - Någon på ett närliggande barnhem ballade ur och köttade 78 pers. (De få överlevande hittades aldrig, så de kan ju inte vara vid liv i alla fall.) Lite tälthångel som avbryts när någon smyger utanför... Lite klassiska skrämseltrick... Lite gräl... Och så drar en av Jakes kompisar i sig alla svampar som de plockade tidigare. Hög som ett hus drar han ut i skogen, vilket snart visar sig vara en rätt så dålig idé.

Så vad är det "Shrooms" försöker vara? En övernaturlig rysare? En Slasher i mängden utan några större ambitioner? Eller rätt och slätt en hallucinatorisk Survival Horror där allting annat är oviktigt ända ned till karaktärerna? (De flesta vill man ju ändå bara se slaktade.) Det är sant att klyschorna avlöser varandra tills man börjar snegla på klockan och märker att det inte är så värst länge kvar av filmen. Men det konstanta användandet av dessa klyschor är en rätt så smart grej och som har implementerats i manuset av en mycket bra orsak. För filmen lyfter framåt slutet och banar väg för en riktigt schysst vändning som jag tror ytterst få kan räkna ut i förväg. Det är inte det att den (längre) är unik på något sätt - Den är bara så vasst gjord. Men visst påminner den lite om en viss rulles twist.

Vad som däremot fungerar på alla nivåer i "Shrooms" är själva stämningen som blir tajtare och tajtare när hallucinationerna blir värre och värre. Man vet aldrig vad som kommer att hända när helvetet verkligen brakar löst. Det är ett stort plus och man märker att det som först verkade som billiga trick att släta ut ojämnheterna i svampskogslogiken istället har en helt annan innebörd när förvirringen släpper och skräcken griper tag. Det är också då man blir rätt så förlåtande mot dialog som man nästan börjar svära åt. Ett annat ännu större plus är fotot som är grymt fint med sina subtila och dämpade färger. Blandskog i dimma (Och med en sjö i närheten.) slår nästan vilken annan skräckfilmsmiljö som helst. Lägg till en övergiven och nedgången byggnad och man kan inte hamna fel.

Slutet räddar som sagt filmen trots att dess story verkar så hopplöst krystad och ooriginell till en början. Men hellre det än tvärtom.

Jävligt mycket hellre.

 



  

IDÉ : 79%


En övernaturlig Slasher pådriven av Toppslätskivlings-hallisar låter som en rätt så skaplig grundidé...

  

STORY : 67%


...Men tills det kommer till sin rätt måste man tyvärr genomlida ett persongalleri som känns riktigt ihåligt - Ungefär som att personerna bara är med för att det ska finnas några som kan bli strimlade på vägen. Men man kan inte bortse från den genialiska twisten i slutet.

 
  

REGI : 82%


Paddy Breathnach har hittills uteslutande gjort romantiska komedier och draman, men här visar han att han fixar Survival Horror också.

  

FOTO : 86%


Det klart bästa med hela filmen.

 
  

SKÅDESPELERI : 64%


"Shrooms" kommer aldrig att bli känd för sina intressanta karaktärer. När någon hittas slashad, så ska man inte tänka: "Vem var det nu igen?" Men Lindsey Haun sticker i alla fall ut i mängden.

  

MUSIK : 57%


Soundtrack av The Rig Brothers och filmmusiken av Dario Marianelli. Båda bitarna är fina fisken.

 
  

TEMPO : 74%


Drygt 80 minuter varav kanske 20 minuter är trista. Det är tur att dessa ligger i början av filmen istället för att vara utspridda här och var.

  

ATMOSFÄR : 79%


"Shrooms" har en cool och stilfull look, men lite bättre karaktärer och mycket mer Splatter hade gjort underverk.

 
  

UTFÖRANDE : 72%


Inte i närheten av mästerligt, men visst finns det säkert ett tresiffrigt antal Slashers som är sämre och tråkigare än den här.

  

REPRISVÄRDE : 51%


Medelhögt. Man kan säkert se "Shrooms" ett par gånger p.g.a. slutet, men annars tror jag att man oftast kommer att vilja kika på andra rullar istället.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Filmen ser verkligen läcker ut.

 
 

Alla irriterande jävlar blir slaktade.

 
 

Man får inte med en påse magiska svampar när man köper filmen.

 
 
Kanske det bästa efter en korg toppslätskivling.