Zombie Lake


• Jean Rollin • Frankrike • 1981 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Le Lac Des Morts Vivants


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• Howard Vernon
• Pierre-Marie Escourrou
• Anouchka
• Antonio Mayans
• Nadine Pascal
• Youri Radionow
• Burt Altman
• Gilda Arancio
• Marcia Sharif
• Yvonne Dany
• Jean Rene Bleu
• Jean Rollin
• Edmond Besnard


MANUS:

• Julián Esteban
• Jesus Franco


FOTO:

• Max Monteillet


MUSIK:

• Daniel White


PUBLICERAD:

• 16 Augusti 2008 - 14:46:51


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010----6-------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• BD RECENSIONER:
I. Redemption / Kino Lorber
• MEDIAGLUTT:
II. DVD Vs. DVD » Zombie Lake : Arrow Films Vs. Image Entertainment


 


 
 

Zombierna har nätter, gryningar, dagar och återkomster. Mycket senare fick de även ett helt land. Men det är inte mer än rätt att de ska ha en egen sjö också - "Zombie Lake" a.k.a. "Le Lac Des Morts Vivants" ("Lake Of The Living Dead", egentligen.) är den som gäller. Filmen har en märklig historia bakom sig. Jesus Franco och Julián Esteban skrev manuset till filmen under Zombie-rullarnas absoluta höjdpunkt. (Esteban kom på storyn, vilken vi ska fokusera på senare.) Franco hoppade dock av p.g.a. "Oasis Of The Living Dead" (En riktig ökenrulle.) och då kallade man in självaste Jean Rollin. Det är den anknytningspunkten som dessa två filmer har med varandra och om man jämför dem rakt av, så kan man bara säga att Rollin räddade / lyfte filmen och Franco gjorde en som är sämre på alla sätt. (Och det känns som om "Oasis"-fansen är ännu mer lätträknade än "Zombiesjö"-fansen. Och Francos film har inte så många den heller.)

Läser man om "Zombie Lake" på annat håll, så blir man lika förvånad varje gång någon säger så saker som: "Inte så dålig." och t.o.m.: "Så dålig att den blir bra.". Och visst blir man glad på något sätt när vissa ger den maxbetyg och öser ur sig positiva kommentarer om filmen. Personligen kan jag inte se någon orsak till att såga den rakt av. Trots den kronologi-trotsande storyn som man aldrig vet riktigt när exakt den utspelas och den udda twisten på begreppet "Zombiefiering", så går det aldrig att förneka dess smittsamma, grönmålade charm. Sedan är det okej att vissa karaktärer borde vara 30 år äldre. Lika okej är det att skådespeleriet inte är av det vassaste slaget. Precis lika okej är det att undervattensscenerna är filmade i en simbassäng och att illusionen kräver sin fantasi.) Men mer än okej är det att vi får se en massa nakna, välsvarvade tjejer simma under vattnet. I närbild. Nästan på ett gynekologiskt sätt, om ni fattar vad jag menar. (Det gör ni nog, och ni vet att ni vill se det.)

Vilket tar oss, brukligt nog, till början av filmen.

En solande, kriminellt läcker tjej strippar, går ned till en viss sjö, river ned den beskrivande "Förbjudet att bada"-skylten, (Eller är det "Bada och dö!"-skylten?) och tar sig ett dopp. Medan hon simmar omkring får vi se henne från alla möjliga vinklar... Men så kommer en något grön hand upp ur vattnet... Och sedan ser vi ett gäng Zombier i tyska uniformer från Andra Världskriget komma hasandes... De hinner ikapp bruden och drar ned henne under vattnet...

En bättre inledning till en Zombie-rulle går inte att föreställa sig och då har det bara gått fyra djävla minuter! (Inklusive förtexter. Tjejen är ur sina paltor redan innan första minuten har gått... Livet är underbart ibland...) Nästa dag i byn är man så klart orolig för att hon inte har kommit tillbaks från sin simtur. Brudens farsa går till Borgmästaren (Han heter det i filmen och spelas av genre-veteranen Howard Vernon.) och säger att han hittade hennes kläder på stranden. Borgmästaren säger att de ringer polisen om hon inte är tillbaks imorgon. En sjö som det stiger upp Zombier ur är det ju något skumt med, och det blir snart uppenbart att Borgmästaren vet mer om dess historia än han först vill avslöja. Men när en reporter dyker upp, så vill han berätta om vad som hände vid sjön under Andra Världskriget. Och vad sjön egentligen var för en plats.

Men det är att gå alla händelser i förväg. Zombierna stiger upp ur dyn en gång varje kväll för att partaja i byn. Deras närvaro verkar dock inte vara så uppskattad då det ofta slutar med att de allt som oftast får hasa sig tillbaks med ett par dussin kulhål i kroppen. (Inte för att det spelar någon roll.) Men ibland funkar överrasknings-strategin och någon ensam bybo får servera lite färskt blod direkt från pulsådern. Invånarna i byn blir mer och mer upprörda och hatiska. De vill att Borgmästaren gör något åt Nazi-Zombierna som börjar dyka upp lite för ofta för att det ska kännas helt bra. Varför de dyker upp nu och inte år tidigare får inte någon närmare förklaring, men man kan anta att den läckra tjejens simtur i början av filmen har något med det hela att göra. Zombierna väcks till liv och är hungriga på allt möjligt efter... Ett antal år under vattnet. (Vi kommer till de kronologiska "egenheterna" snart.) Borgmästaren berättar för reportern att det var ett jävla liv i området under kriget - Motståndsrörelsen (D.v.s. inte den rörelse som vill förbjuda Viagra.) försökte röka ut Hitlers snubbar. En av dem, "German Soldier" räddade livet på en kvinna under ett flyganfall, men han blev själv sårad. De träffades igen och kärlek uppstod. (Inga diskussioner och annat nonsens, utan bara ren attraktion och pang på.) Den okända soldaten fick en medaljong av kvinnan innan de var tvungna att dra vidare - Rakt in i ett bakhåll signerat motståndsrörelsen. Soldaterna blev pangade och hivade i... Sjön!

Det är här den s.k. kronologin börjar fasa av om man säger så. Kvinnan fick en dotter och förmodligen dog hon när dottern föddes. Där måste det ju alltså ha gått ca. nio månader. Men när filmen sedan utspelas i "modern tid" visar det sig att dottern bara är ca. 12-13 år. Så utspelas filmen i mitten / slutet av 50-talet? Inte med tanke på tjej-Volleybollteamet som dyker upp för att bada näck i Sjön. Vanen de åker i har varken sett 50- eller 60-talet. Än mindre kläderna. Eller kameran som reportern har. Det ser tidigt über-80-tal ut. D.v.s. Dottern borde vara i 40-årsåldern. Kan man förbise denna fadäs, så är det mesta rätt så okej. Soldaten kommer tillbaks för att besöka sin dotter, bl.a. för att ge henne medaljongen som han en gång fick av hennes mamma. Det har man aldrig sett, va? En Zombie som visar beskyddande och omhändertagande känslor gentemot sin ensamma dotter. Man tror att han när som helst ska sätta tänderna i ungen, men inte - Det är fint på något sätt. Men pappa måste ut och röja med sina polare och så ned i plurret för lite välförtjänt vila. Ibland kommer käket till dem (Ovan nämnda Volleybollteam.), men oftast är det vingliga och utdragna marscher till samhället som gäller. (Till tonerna av något som faktiskt skulle kunna vara en fri tolkning av någon Andra Världskrigs-Schlager som någon har hört en gång innan denne har försökt sig på att göra en cover på den.) En av soldatens kompisar tycker inte om att han tar pappaledigt för att besöka sin dotter, så de börjar slåss under en stämningsfull kväll. Men farsan vill ju bara beskydda sin dotter. Men det hela är glömt efter lite obetydliga frakturer och annat, och nästa dag stapplar de sida vid sida in till centrum igen för att stilla blodtörsten. Och bybornas hagelgevär och pistoler hälsar dem varmt välkomna än en gång. Det är precis lika bisarrt charmigt som det låter.

Det här är långt ifrån allt som händer i "Zombie Lake". Men poliserna Stiltz och Promizoulin kallas till byn och de tror inte ett ögonblick på alla berättelser om 40 år gamla Zombier som sörplar i sig blod från folk. (Lite kul är det att Stiltz spelas av Rollin själv och att han blir ett offer för Nazi-blodsugarna. Är detta en symbolisk scen för hur han behandlades av producenter och annat branschfolk?)

Rollin regisserade den här filmen under pseudonymen J.A. Laser, och jag kan tänka mig att han ville separera "Zombie Lake" från hans övriga blodsugar-filmer, delvis p.g.a. att den inte är gjord efter hans egna manus. Men visst märker man i de lugna stunderna att åtminstone lite av Rollins mystik och gåtfullhet har smekt in över bilderna. Man vet bara att Jess Franco hade gjort den här efter samma noter som "Oasis Of The Living Dead" - Kvickt, utan djupare (Eller ens ytligare.) känsla och med inställningen att det här bara är en rulle bland åtta (!) som bara ska prånglas ut innan året är slut. Det kan aldrig bli bra. Rollin gjorde konst av något som egentligen bara borde ha blivit en massa nonsensisk smörja. Vilket är vad majoriteten kallar filmen - De hakar på lämmeltåget med eldkastarna likt byborna i filmen, utan att ens försöka / vilja se det positiva i spektaklet. Men ibland måste man på fullaste allvar sparka sig i kragen och ta sig i röven innan man ställer sig frågan: "Är egentligen "Zombie Lake" så dålig som alla säger?"

Som en cross-genre film funkar "Zombie Lake" på gränsen till väl. Men som en Zombie-rulle saknas det blod-splatter och lite köttstycken som slits loss. Men de grönmålade odöda är flera gånger stiligare än de som tog upp "dyrbar" filmtid i exempelvis "Return Of The Living Dead - Part II". På något sätt är de coola och hårda nog att de kommer undan med det faktum att deras gröna hudfärg färgar av sig på deras offer när de biter folk i halsen. Men oavsett vad, så har de en egen stil, helt enkelt. Sedan ser man ju inte Andra Världskrigs-Zombier i varje film. Ken Wiederhorn som just gjorde "Return Of The Living Dead - Part II" hade dock med ett gäng i "Shock Waves", men de här skulle spöa dem vilken kväll som helst efter några skålar färskt blod då de t.o.m. fixar ett hederligt knivslagsmål utan att Rigor Mortis sätter stopp för det roliga.

Erotik och softcore finns det inte så mycket av heller, men däremot mer naket i närbild (Tro mig när jag säger det här.) än i ett dussin Sleaze- och Exploitation-utflykter tillsammans. Man skäms å en massa idioters vägnar när det blev ett sådant rabalder över Sharon Stones amatörmässiga flash i "Basic Instinct". Så HÄR ska det se ut! Så visst har "Zombie Lake" ett par rejält rejäla meriter. Tack, Rollin. Du är en av de få som alltid fattade vad det handlar om och vad vi helst av allt vill se.

Och som en renodlad actionfilm / Survival Horror är den lite väl mager för att man ska bli helnöjd. Glimtar av bra action finns det av så klart, men det (Bombanfall och eldstrider.) är oftast över på några sekunder och slagsmålen är säkert inte ens koreograferade. Turligt nog är "Zombie Lake" inte beroende av action-scenerna. Men visst är det coolt med Zombier som invaderar bonnhålor och ställer till med rent jävelskap. Alla som kommer i vägen, frivilligt eller ofrivilligt, får bli extrema blodgivare.

Till slut kommer man till det gamla vanliga som alltid är värt att ta ställning till - Summan av alla delar. Det är där "Zombie Lake" vinner i en lite större skala. Man får små godbitar av allt möjligt och vulkaniserad till en helhet blir det ren och skär underhållning av denna soppa. Till skillnad från exempelvis Andrea Bianchis "Zombie 3 : Nights Of Terror", så stannar aldrig "Zombie Lake" upp och blir trist. Det finns hela tiden något underligt driv i filmen - Två parallellhandlingar som hakar tag i varandra och för händelserna framåt. Sedan kan man skratta åt att vissa sekvenser visas två gånger och att övergångarna mellan bilderna på Sjön ovanifrån inte på något sätt harmonierar med undervattensscenerna rent estetiskt. De är ändå vackra om man undviker att titta på den vita väggen som tydligt syns i bakgrunden - På botten av sjön! Det här är det enda som är något förvirrande tillsammans med hur dagsljuset beter sig. Det kan vara eftermiddag i en scen, men när en s.k. "stämningsbild" klipps in, så kan det helt plötsligt vara skymning.

I VHS-träsket redde sig filmen inte speciellt bra, mest tack vare att det cirkulerade en s.k. "Clothed Version" där alla simmande tjejer har kläder på sig. Så där fanns det alltså inte ens någon bar, kvinnlig skönhet att bli hypnotiserad av. Turligt nog finns de här tre scenerna bara som extramaterial på DVD-utgåvan och inte i själva filmen.

För att vara en film av Jean Rollin må inte "Zombie Lake" vara någon tillfredsställande "fortsättning" på "Les Raisins De La Mort", men den har glimtar av det Rollinska samt så mycket udda bitar att de förhöjer filmens trashiga kvalitet tiofalt. Det är en ekvation som sällan går ihop, men den här gången gjorde den det mot ganska så höga odds. Och det ska till en fantastiskt bra regissör som kan åstadkomma något sådant.

 



  

IDÉ : 62%


Sjö. Nazi-Zombier. ACTION!

  

STORY : 50%


Delvis nonsensisk, men den har ändå ett stort hjärta.

 
  

REGI : 80%


Även Jean Rollin spöar Jess Franco när som helst.

  

FOTO : 74%


Kameraman låter helt plötsligt som ett attraktivt yrke... I några minuter...

 
  

SKÅDESPELERI : 48%


............ Fan, vad het hon är... Va? Jaha! Skådespeleri... *rycker på axlarna* (Men Howard "Dr. Orloff" Vernon är ju alltid bra.)

  

MUSIK : 52%


Lite Andra Världskrigs-vibbar och lite stämningshöjande trudelutter, men inte så mycket mer.

 
  

TEMPO : 94%


Ett jävla drag!

  

ATMOSFÄR : 73%


De gröna Zombierna är bra på något sätt.

 
  

UTFÖRANDE : 59%


De gjorde sitt bästa eller näst bästa. (Inbillar jag mig.)

  

REPRISVÄRDE : 96%


Party-rulle.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

De första fyra minuterna...

 
 

De sista åttiotvå minuterna...

 
 

Alltså... Nu har vi ju valt att klassa det här som S.B.I.G...

 
 
Kult-badställe.