Sodoma´s Ghost


• Lucio Fulci • Italien • 1988 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Il Fantasma Di Sodoma


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• Claudio Aliotti
• Maria Concetta Salieri
• Robert Egon
• Jessica Moore
• Teresa Razzaudi
• Sebastian Harrison
• Alan Johnson
• Al Cliver
• Zora Kerova


MANUS:

• Carlo Alberto Alfieri
• Lucio Fulci


FOTO:

• Silvano Tessicini


MUSIK:

• Carlo Maria Cordio


PUBLICERAD:

• 12 Augusti 2008 - 12:17:11


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Man bör väl testa allting minst en gång, förutom uppenbara idiotgrejer som bungyjump, att se på MTV och autokannibalism. Men som en oerhört driven och kreativ filmskapare är det nog lätt hänt att man testar att göra minst en rulle inom varje genre, även om man "bara" sträcker sig till att hämta lite influenser här och var. Influenser är viktiga och ibland måste man ta ett steg bakåt för att komma i rätt riktning.

Och så har vi vår allestädes närvarande (I alla fall i sinne och själ.) Lucio Fulci... Hans mindre verk (Och med det menar jag att distributionen var liten.) och försök till att förnya sitt filmskapande möttes ständigt av antingen oförskämd kritik och / eller ifrågasättande. (Som i sin tur skall ifrågasättas, särskilt när den kommer från kritiker som går efter samma gamla idé.) Det är nästan så att man börjar tro på s.k. "extrema konspirationsteorier". Någon "intressegrupp" låg säkert bakom krokbenen som sattes för Fulci och man känner ju av vibbarna här och var. Det känns som om hela världen, förutom fansen, var emot allt som Fulci gjorde - T.o.m. de som säger sig vara fans brukar gräva fram någonting de kan gnälla på så pass mycket att det sedan ständigt återkommer i diskussioner. Någonstans måste man börja jämna ut skiten likt han som gjorde i brallan. Av skräck.

Fulci var ju som bekant inte en Horror-auteur i början av sin karriär. Men medan han experimenterade med begrepp som "Absolute Horror", så blev han det. Vid ett tillfälle provade han t.o.m. på lite Nazisploitation. På sitt sätt, givetvis. "Sodoma's Ghost" a.k.a. "Il Fantasma Di Sodoma" var resultatet och den lyckas samtidigt vara en klassisk "Haunted House"-rulle. Med Il Maestros signum.

En inzoomning på en vajande hakkors-fana och filmen drar igång under en riktig party-kväll i Oktober 1943 någonstans på den franska landsbygden. På ett mindre slott har några tyska soldater en orgie med några riktigt fina damer som gör allt från att ligga halvnakna på biljardbord till att leka häst... Ja, halvnakna... Till att dansa spastiskt... Tre fjärdedelsnakna... T.o.m. självaste Al Cliver är med på ett hörn som en urflippad kola-junkie som till slut ser ut som han har extremt mycket mjäll. Men de "allierades" bombplan är ute på en räd samma natt och festen slutar med smäll, kan man säga. Vilka jävla nöjes-sabotörer.

Skit i det tills 1988. Sex "amerikanska" ungdomar är på semester i Europa och åker omkring i en jeep som inte ens skulle få stå avställd på samma gata som regionens bilprovning ligger på. Gänget åker så klart vilse när de tar en genväg (Finns det ingen som leder rätt någon gång?!), och kommer fram till ett slott som faktiskt lite grann ser ut som S.S.-gubbarnas party-ställe. (En ledtråd: Ja, det är samma.) Men fanan är borta och det ser övergivet och igenbommat ut. Det hindrar dock inte ungdomarna att ta sig in för att se sig omkring. Och visst ser det ändå helt och fint ut med tanke på att en bomb designade om planlösningen för ett halvt sekel sedan.

Gänget äter lite god mat, dricker vin, relaxar och övernattar innan de åker vidare. Men efter en hel dag åkandes ute i periferin märker de att de kör i cirklar. Kartan verkar inte stämma och omgivningen ser likadan ut vart de än åker. Och så kommer de fram till slottet igen. De går in igen och ovetandes fastnar de gradvis i en mardrömsliknande situation, för det verkar inte bättre än att det spökar på slottet. Det är så klart våra party-polare från Andra Världskriget vars osaliga andar är kvar och det tar inte lång tid förrän de ger sig till känna. Ungdomarna inser snart att de är fångar på slottet innan det börjar hända lite grejer som kan klassas som "dåliga" i vissa kretsar.

"Sodoma's Ghost" är alltså en av de filmer som kom i slutet av Fulcis karriär och konstigt nog blev det vedertaget att de här filmerna inte är "något att ha". Man läser recension efter recension som mal på om exakt samma "fel" och "brister", men det är ingen som exakt pekar på vad det är som gör att filmer som den här tål att jämställas med de sämsta filmerna som "någonsin har gjorts". Det där kan inte stämma någonstans. Det är inte en gång man har läst samma tröttsamma inlägg om dålig dubbning och dåligt skådespeleri. Men det blir ett extra stort bekymmer eftersom det handlar om just den här filmen. Det kan hända att storyn till slut hamnar i en återvändsgränd där Fulci drar till med ett klassiskt trick för att få slut på filmen (Och utan någon "Hollywood-förklaring".), men personligen gillar jag lite mer öppna slut där man får fantisera lite själv och komma fram till något som funkar för en. Utöver det råder det ingen brist på närvaro och spänning i många scener. Ta bara scenen där en av killarna spelar rysk roulette med en av nazisterna. Den kanske inte är lika omtalad som den i "The Deer Hunter", men det borde den vara. Eller ta för all del orgien i början. Den är totalt hysterisk och borde i alla fall göra Sleaze-fans nöjda.

Det är möjligen Gore-geeksen som mest har en orsak att rynka på näsan. Det är alltså om man förväntar sig en Splatter-orgie med lika innovativa slaktar-scener som i Filmerna. Men det finns ändå lite klassiskt slafs, bl.a. en Succubus vars bröst disintegrerar när någon rör vid dem. (!) En scen där en snubbe ligger på golvet och löses upp återanvände Fulci sedan i "Nightmare Concert" eftersom den är så cool. Och det finns alltid, och då menar jag ALLTID, ett par trevliga överraskningar i Fulcis rullar.

Carlo Maria Cordios soundtrack är sådär härligt "tidstypisk", och för orgien i början av filmen komponerade han två stycken som har helt rätt feel. En av ungdomarna hittar 78:orna vid grammofonen senare i filmen och påpekar att de är värda mycket pengar. Det tro fan det om soundtracket till "Sodoma's Ghost" ligger på dem! I "Nightmare Concert", där delar av orgien var med, så var musiken utbytt till ett annat bra, men inte lika bra stycke. Jag antar att det var en copyright-fråga då den filmen enbart hade musik av Fabio Frizzi.

Nu när vi ändå är inne på intressanta saker, så kan vi också nämna att detta var andra gången som Silvano Tessicini var fotograf för Fulci. Tessicini fotade också "Quando Alice Ruppe Lo Specchio", Mario Bianchis "Murder Secret" och Andrea Bianchis "Massacre". (Gore-scener från dessa rullar dök ju även upp i "Nightmare Concert".) Tessicini kan nog aldrig tävla mot varken Sergio Salvati eller Luigi Kuveiller, men fotot i "Sodoma's Ghost" är ändå ganska så stämningshöjande.

Vet du innerst inne att Fulci aldrig har gjort dig besviken trots ett 20-tal genomsuttna rullar, så är risken åtminstone minimerad för att du ska avsky "Sodoma's Ghost". Men gör dig först av med precis alla förväntningar. Greppa sedan skumpa-flarran och veva igång grammofonen. Festen kan börja och den håller på tills bomberna faller.

 



  

IDÉ : 81%


Nazisploitation - Fulci-style den här gången. Men ändå inte. Och fansen vet vad de får - Även om det är i små doser.

  

STORY : 69%


En väl återanvänd story med lite "förvillande" inslag.

 
  

REGI : 87%


Lustigt. Varje gång jag skriver: "Fulci var en av världens vassaste regissörer.", alltså: "Fulci var en av världens vassaste regissörer.", så trillar det in en tusenlapp på kontot. Men... Fulci var en av världens vassaste regissörer. (T.o.m. "Hell's Gate" hade blivit underhållande i hans händer.)

  

FOTO : 71%


Schysst barre... Filma på, gubbar...

 
  

SKÅDESPELERI : 73%


Al Cliver och Zora Kerova fick ofta coola roller i Fulcis filmer.

  

MUSIK : 79%


Någon som har 78:orna till salu?

 
  

TEMPO : 68%


En hel del intressanta scener här och var, så det är inga problem att se klart filmen. Och seg är den inte heller.

  

ATMOSFÄR : 73%


Typisk för post-"Murder Rock" eran - Lite lättare och lite glassigare än t.ex. i... "Murder Rock"...

 
  

UTFÖRANDE : 75%


Kom igen... Är det verkligen dåligt gjort?

  

REPRISVÄRDE : 56%


Precis som en sup årgångsvin från ett franskt slott - Man tackar nog inte nej, men man vet aldrig med hundra procents säkerhet om det är en bra idé.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

T.o.m. med små medel gjorde Fulci sitt bästa för att få sin film olik alla andras.

 
 

"Rysk roulette"-scenen!

 
 

"The haters"...

 
 
Uppskattar man den här, så uppskattar man nog... Ungefär allt...!