Hate 2 O


• Alex Infascelli • Italien • 2006 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• H2Odio


SPELTID:

• 87 min.


MEDVERKANDE:

• Chiara Conti
• Carolina Crescentini
• Claire Falconer
• Anapola Mushkadiz
• Platinette
• Olga Shuvalova
• Mandala Tayde


MANUS:

• Alex Infascelli
• Vince Villani


FOTO:

• Arnaldo Catinari


MUSIK:

• Harvestman


PUBLICERAD:

• 28 Maj 2008 - 15:02:42


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

"Hate 2 O" syftar inte helt oväntat på kombinationen mellan "hat" (Som i känslan i sig.) och "vatten". Filmens originaltitel är "H2Odio", så den blir aningen mer fyndig på italienska, även om den internationella i princip fungerar lika bra. Den sammanfattar i alla fall filmens två grundteman.

Filmen spelades in år 2006 och när man (I Maj 2008.) söker efter information om den på nätet, så hittar man inte så värst många artiklar eller recensioner på den. Bara det gör ju att man börjar undra. Är den för obskyr? Den gick i och för sig aldrig på bio utan hamnade direkt på DVD, så den är i alla fall åt det obskyra hållet. (Fast allt är ju relativt.) Är den för "konstig" och surrealistisk? Det kan så klart diskuteras tills det blir tröttsamt. (Ca. 5 minuter.) För lika lite som det finns en snyggt berättad Uwe Boll-film, så finns det filmer som är för konstiga.

Nåväl. Är då filmen så Spoiler-känslig att den inte går att sammanfatta i textform? Delvis är det ju så. Så därför räcker det med att redogöra för vad den handlar om istället för att avslöja vad dess filmiska element har för sammanhang i berättelsen. För de är så många att man häpnar.

Vi har först och främst omslaget till filmen. Man tar ett titt på den och utan att inse det, så finns där hela filmen summerad. Det är en riktigt stilig handmålad bild med en kuslig känsla (Så som sagoböckers illustrationer borde se ut.) och ett antal ledtrådar som kopplar till vad filmen går ut på.

Olivia och hennes närmaste vänner - Summer, Ana, Christina och Nicole har beslutat sig för att under en veckas tid isolera sig på en öde ö för att fasta. De får inte äta någonting och det enda de får dricka är vatten. (Vilket de har med sig i mängder. Hade det däremot varit bärs, så hade man bara vetat att de är på väg till en hårdrocks-festival.) Syftet med fastan är att rena sig själv mentalt och fysiskt. I en medhavd bok som handlar om fastan står det att det dock finns några risker med proceduren, särskilt om man äter mediciner. Och fastan kan också leda till att förträngda trauman och annat mysigt kommer upp till ytan. Redan inom en kvart anar man att saker och ting kommer att slå slint och spåra ur så fort bara tillfället ges.

Stämningen är lugn men lite tryckt den första kvällen. (Karaktäriseringen måste ju få plats någonstans.) Olivia skriver till sin syster Helena i en dagbok och vi anar att Helena inte direkt är glad över att Olivia har åkt iväg. Hon måste också ta sin medicin varje dag för att hålla någonting i schack... Ett par dagar går och tristessen slår sin klor i Olivias vänner... Men något stämmer inte...

Nej, det går faktiskt inte att fortsätta berätta om själva filmen. Och ju mindre man vet om den - Desto bättre. (Låter bekant, va?) "Hate 2 O" har jämförts med filmer som "The Descent", men det kan man slå bort med en gång. Det finns inga som helst likheter med den utöver "en grupp isolerade tjejer". Man kan också slå bort vanföreställningarna om att det ska vara en "japansk" rysare kring vatten i stil med "Dark Water". Och inte är det någon Slasher. Det som står i centrum är, precis som titeln antyder - Hat. Och kan det då existera ett vattenburet hat?

Medan man automatiskt och väldigt ofta tror att det mesta har gjorts inom skräckens alla subgenrer, så blir man tokigt glad när det visar sig att man hade fel än en gång. "Hate 2 O" känns onekligen fräsch och originell. Regissören Alex Infascelli har en historia bakom sig som en ofta anlitad musikvideoregissör och man kan inte säga annat än att han behärskar bildernas genomslagskraft till fullo. Bilderna reflekterar Olivias sinne som redan är i upplösningstillstånd när filmen börjar, och vattenfastan gör bara saker och ting värre för varje minut som går. Men hennes trasiga psyke får sin förklaring till slut och med bildernas hjälp blir det en riktigt omtumlande resa som inte liknar mycket annat. Samtidigt finns det så mycket subtil information i bilderna att man måste se filmen ett antal gånger för att man ska kunna sätta alla ord och bilder på sin rätta (?) plats.

Inte alls lika mycket av det här hade fungerat om skådisarna hade varit dåliga, men som tur är har de plockat helt rätt skådisar till helt rätt roller - Det rör sig inte om arketyper som balanserar på gränsen till överdrift åt något håll, utan man kan lätt köpa att tjejerna har så pass mycket gemensamt att de utgör ett tajt kompisgäng. (Lite dynamik och konflikter är alltid oundvikliga.) Det blir en hel del intressanta förvecklingar framåt slutet - Lika sorgliga som de är mörka.

Den melankoliska och sombra stämningen lättar inte en enda gång, men ibland bryter Infascelli av med något riktigt omskakande för att atmosfären ska bli lite mer heterogen. (Detta inkluderar allt från fina Gore-FX till bildkollage som fullkomligt hypnotiserar en.) Samtidigt blir atmosfären tyngre och tyngre ju längre tid av filmen som går. Att den får jobbet gjort märker man när man helt plötsligt sitter närmare T.V:n än vad man gjorde när filmen började.

Kanske är "Hate 2 O" före sin tid (Långt före, t.o.m.) och kanske är många fans av mer klassisk Horror inte redo för en så pass ambivalent skräckfilm - Den hoppar ständigt mellan mardrömmar, vanföreställningar och verkligheten som den upplevs av de fem inblandade. Logiken följer med så gott det går och filmen är tacksamt nog helt fri från övertydligheter.

Hoppas nu bara att filmen får så mycket uppmärksamhet som den förtjänar, för sånt här görs inte varje dag direkt. Och det är säkert inte ens möjligt. Infascelli träffar en "home run" och kommer säkert att bli ett namn inom Eurohorrorns andra epok så länge han inte tar avstånd från genren.

 



  

IDÉ : 94%


"H2Odio" skulle nästan ha kunnat bli den första filmen i en egen subgenre, så idén bakom den tillhör i alla fall toppskiktet av snilleblixtar.

  

STORY : 91%


Milt förvirrande (Vilket givetvis passar handlingen.), men aldrig inkonsekvent eller osammanhängande. Alex Infascellis och Vince Villanis manus är på gränsen till overklig. Bokstavligt talat.

 
  

REGI : 95%


Det går faktiskt inte att klaga på något och det är svårt att hitta några större brister.

  

FOTO : 89%


Cinemascope-formatet används till en drös makalösa bildkompositioner och övergångar. Att de sedan också är jäkligt snygga att se på är en bonus värd namnet. Arnaldo Catinari fotade filmen.

 
  

SKÅDESPELERI : 99%


Naturalistiska prestationer av absolut bästa märke.

  

MUSIK : 88%


Harvestman a.k.a. Steve Von Till har gjort en udda och vacker score som lyfter filmen avsevärt. Stycket "Trinity" finns att höra på hans MySpace-sida. (www.myspace.com/heathenpsych)

 
  

TEMPO : 88%


Som en berg och dal-bana fast med en uppförsbacke och flera nedförsbackar. På den sista raksträckan innan färdens slut spårar vagnen ur.

  

ATMOSFÄR : 89%


Exceptionell från första sekund (Med ön i bakgrunden och de läckra förtexterna som ser ut sitta fast på himlen!) till sista minut.

 
  

UTFÖRANDE : 93%


Topp-kvalitet på allting.

  

REPRISVÄRDE : 83%


Är du "in the mood for hate"...?
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Det läggs energi på den här typen av Horror.

 
 

Förhoppningen: "Horror will never die."

 
 

Tanken: "Är den redan slut?!" när filmen är... Slut...

 
 
Originaliteten i filmen är det som bär den helt och hållet.

RECOMMENDED CINEMA