A Lizard In A Woman´s Skin


• Lucio Fulci • Italien • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Una Lucertola Con La Pelle Di Donna


SPELTID:

• 97 min.


MEDVERKANDE:

• Florinda Bolkan
• Stanley Baker
• Jean Sorel
• Silvia Monti
• Alberto De Mendoza
• Penny Brown
• Mike Kennedy
• Ely Galleani
• George Rigaud
• Ezio Marano
• Franco Balducci
• Luigi Antonio Guerra
• Erzsi Paál
• Gaetano Imbró
• Leo Genn
• Anita Strindberg


MANUS:

• Lucio Fulci
• Roberto Gianviti
• José Luis Martínez Mollá
• André Tranché


FOTO:

• Luigi Kuveiller


MUSIK:

• Ennio Morricone


PUBLICERAD:

• 30 November 2007 - 15:51:00


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009---4--------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Den rätt så labila Carol Hammond drömmer om att hon är ombord på ett fullpackat tåg. Med oron stigande försöker hon ta sig vidare och bort från alla människor... Helt plötsligt är hon i en lång, vit korridor - Lika fullpackad den, fast nu är alla nakna (Förutom Carol som har en dyr päls på sig.) och glada. Sedan faller hon ned i en mörk avgrund... Och landar någonstans där det finns en stor, röd säng. Det här är dock ingen mardröm om att måttbeställa nya sovrumsmöbler, för helt plötsligt dyker Anita Strindberg upp halvnaken... Och så börjar de hångla lite varsamt...

Medan hångel med Anita Strindberg inte direkt låter som en del av en mardröm, så vaknar Carol upp i sin säng efter lite föga njutningsfyllt pustande och stönande. Efter frukost är det sedan raka spåret till psykoterapeuten i och med att denna "mardröm" återkommer gång på gång. Carol berättar detaljerat om drömmen och undrar så klart vad den egentligen går ut på. Julia Durer (Spelad av just Strindberg.) är nämligen hennes konstant festande granne - En promiskuös tjej som är känd i området för sina LSD-drivna partajer. (Flera nätter i veckan.) Terapeuten har en förklaring om att drömmen är en säkerhetsventil för hennes rädslor / nyfikenhet / undertryckta sexualitet (Till följd av ett stendött äktenskap.) och att det inte finns något att oroa sig för. (Det är ju som bekant så att "tomma luckor" i ens känsloregister skapar antingen rädsla eller hat som får bränsle av skenande fantasier.)

Men redan under nästa natts dröm-eskapader är det inte längre så uppskattat med tjejhångel och drömmen slutar med att Carol hugger ihjäl Julia med en brevkniv. Drömmen är för övrigt identisk med de föregående, förutom att Carols närmaste familj och släkt (Som hon delar lya med.) också befinner sig hos Julia. Problemet är bara att alla är döda / mördade... Tillbaks till terapeuten, alltså... Förklaringen är att en inre konflikt i henne har lösts med hjälp av våld. Julia och nyfikenheten kring hennes livsstil är nu borta ur Carols tankar och ett par som blev vittnen till mordet har även förhindrat henne från att göra verklighet av sina livliga fantasier.

De riktiga bekymren börjar när det visar sig att Julia faktiskt har blivit mördad i sin lägenhet och att brottsplatsen ser exakt ut som i Carols dröm. Som om det inte skapar nog med ångest och huvudbry, så har polisen också hittat en brevkniv och en päls. Samma brevkniv som Carol nu saknar...

Det här är bara upptakten för denna mångfacetterade Giallo-fest och det blir Corvin från Scotland Yard som får försöka reda ut fallet. Det är ganska så uppenbart att Carol är mörderskan, speciellt när de bara hittar hennes fingeravtryck på mordvapnet. Men det är något som inte stämmer i och med att Carol redan har berättat om sina drömmar för psykoterapeuten. (Som ju i och för sig har tystnadsplikt, men som inte får undanhålla information under en brottsutredning.) Carol är övertygad om att någon eller några försöker sätta dit henne av någon orsak. Hennes far är en väl ansedd profil inom politiken och fallet kan hänga ihop med allt från utpressning till något helt annat som bara mördaren och någon mer känner till. Corvin får därför lägga ett pussel som blir mer och mer komplicerat medan tiden går. Men han får också assistans av Carols far. Han är nämligen advokat också och misstänker en hel del fuffens. Utredningen kommer igång på allvar tack vare honom.

Lucio Fulci var här i full flärd med att skapa sin personliga approach till Giallo-genren, precis som han senare skulle göra under Splatter-eran. "A Lizard In A Woman's Skin" har så mycket innehåll att man förvånas minst en gång var femte minut. (Ibland uppstår t.o.m. en förvåning PÅ förvåningen!) Som vanligt finns det ingenting som är bortkastat på den visuella fronten - Mardrömmar och hallucinationer vävs samman med London-miljöerna och bilderna är ofta både slående vackra och surrealitiska. Eller brutala. Fulci slänger då och då in några riktigt fina Gore-effekter, bl.a. de uppsprättade hundarna som nästan fick honom och FX-killen Carlo Rambaldi in bakom galler för djurplågeri. Man kanske kan tycka att scenen låter som den bara finns med för att chockera, men i försök till att beskriva delar av filmens mer uppmärksammade bitar rycks de som vanligt ur sitt sammanhang. Man kan däremot inte säga annat att scenen passar väl in där den dyker upp och att hallucinationer är en del av filmens struktur. För det är annars lätt att missa filmens symbolik som knyter samman Carols hallisar med det som händer på riktigt.

När Fulci hittade på storyn och skrev manuset, så fick han experthjälp från Roberto Gianviti (Som ett år senare skrev "Seven Blood-Stained Orchids" och "Don't Torture A Duckling".) och ett par andra snubbar. Resultatet blev denna originella thriller som är märkligt engagerande från början till slut - Man dras in i Carols värld på nolltid. Titeln är lika märklig den och nämns bara vid ett tillfälle under en av de avgörande dialogscenerna. Men det är som vanligt i rollen som regissör där Fulci strålar mest. Och här är han verkligen lika bra som under en VISS period. Varje scen är full av energi och laddning - Utöver de bisarra syra-feberyrorna, så finns här en fantastiskt snygg fladdermus-attack (Framtida ekon från "The House By The Cemetery"?) och ett par nervtvinnar-scener där Carol både känner sig och är jagad. I den sista av dessa finns även en grej som Argento (kanske) lånade till "Suspiria". (Lite kul är det i alla fall att Fulci lånade "de tindrande ögonen i mörkret"-plojen till "The House By The Cemetery" och att fladdermus-attacken i "A Lizard In A Woman's Skin" dyker upp i samma scen som Argento lånade nyss nämnda "grej" från.)

Så fort man börjar titta på en Giallo, så vill man inte på något sätt kunna räkna ut vem mördaren är. Man vill alltid ha överraskningen på slutet - Inte som en bonus utan som en del i handlingen som är viktigare än många sido-intriger. Och det är glädjande nog stört omöjligt här. Mördarens identitet hålls hemlig tills det bara är någon enstaka minut kvar av filmen. Men "A Lizard In A Woman's Skin" saknar minsann inte sido-intriger heller. Filmen är så bra att t.o.m. Fulcis absolut värsta kritiker hittar något positivt att säga om den.

Ja, det här är lätt Fulcis absolut bästa och mest solida Giallo - På alla fronter. Klurig som få, jävligt spännande och grymt läcker. Nästan varje bit dialog är viktig för att man inte ska undra över ett och annat när filmen är slut. Men se den oklippt. I censurerad form (Som jag har sett den tidigare i.) tappar den ganska mycket av sin genomslagskraft och detta urholkar även handlingen något.

Själva filmen har en egen liten historia i sig. Ovan nämnda "hundscen" drog givetvis till sig oönskad uppmärksamhet från censorer världen över, precis som filmens övriga blodutgjutelser. Resultatet? Det vanliga. Att filmen släpptes i lika många versioner som den har alternativa titlar. I U.S.A. släpptes den kraftigt kortad som "Schizoid" (Och där är det inte bara Gore-scenerna som är väck, utan även hela dialogscener är mystiskt borttrollade.) och har under hela VHS-eran bara spridits "oklippt" som bootlegs. Exakt hur lång filmen är helt ocensurerad var länge ett olöst mysterium. Medan det var många som blev förvånade över att filmen ens dök upp på DVD, så var det säkert ungefär lika många som riktade sin (Delvis förståeliga.) avsky mot det enda bolag som tog tag i det - Media Blasters. Men detta är en annan historia.

 



  

IDÉ : 99%


Fulcis Giallo-variant känns tidlös och helt unik mitt i den.

  

STORY : 100%


Ödlan med kvinnohuden är en perfekt skapelse och den är mästerligt ihopsnickrad av fyra författare. Genom Carol befinner man sig i en form av ovisshet genom hela filmen. (Gruvligt hemsk i verkligheten, men på film funkar det som en del av en intressant story.)

 
  

REGI : 100%


Ingen hade kunnat göra det här bättre. Inte-- Tja... Fellini. Inte Leone. Ingen...

  

FOTO : 97%


Med Luigi Kuveiller som fotograf kan det väl inte misslyckas? Se bara på "Blood For Dracula", "Deep Red" och "The New York Ripper" - Alla har en egen look och "A Lizard In A Woman's Skin" är inget undantag.

 
  

SKÅDESPELERI : 94%


Florinda Bolkan befinner sig oftast i centrum, så hon ger också allt. Och eftersom hennes ansikte också är i närbild många gånger, så kräver det i sin tur ett levande minspel. (Vilket hon i allra högsta grad har.)

  

MUSIK : 85%


Ennio Morricone svirar med lite pundar-jazz mellan varven när han inte levererar mer (För honom.) typiska och finstämda bitar. Alltihop passar givetvis filmens många "humörsvängningar".

 
  

TEMPO : 100%


Det smäller bara en gång. I mer än 90 minuter.

  

ATMOSFÄR : 97%


Verkligheten kolliderar med snedtrippade mardrömmar och syner av föga rogivande natur. Blir inte det bra atmos av det, så blir det inte det av något.

 
  

UTFÖRANDE : 98%


Här drog verkligen Fulcis gäng på med fullt artilleri. Specialeffekter som nästan leder till fängelsestraff för de inblandade är bara ett i raden tecken på hur välgjord filmen är.

  

REPRISVÄRDE : 99%


Maxat. Den plottriga handlingen uppmuntrar en till att se filmen flera gånger. Men för att få ut det allra mesta, så måste man förmodligen se alla olika versioner som finns (Eller minst tre.), men... Sånt är några timmar av livet.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Vad är inte skitbra...?!

 
 

En oklippt version dök upp... Till slut...!

 
 

Alla sönderhackade versioner som hjälpte till att göra detta mästerverk mer obskyrt än vad det någonsin förtjänade att vara.

 
 
Filmen som alla Fulcis värsta (Läs: sämsta) kritiker borde ta en titt på.

TOP CINEMA