Wilderness


• Michael J. Bassett • Storbritannien • 2006 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 90 min.


MEDVERKANDE:

• Sean Pertwee
• Alex Reid
• Toby Kebbell
• Stephen Wight
• Luke Neal
• Ben McKay
• Lenora Crichlow
• Karly Greene
• Adam Deacon
• Richie Campbell
• Stephen Don
• John Travers


MANUS:

• Dario Poloni


FOTO:

• Peter Robertson


MUSIK:

• Mark Thomas


PUBLICERAD:

• 11 November 2007 - 21:54:19


SETT PÅ:

• DVD (Hyrfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Subgenre för subgenre - Alla får de till slut för många filmer ifall det blir en populär sådan. Nu så hade detta inte gjort något om kanonrullarna hade kommit på löpande band, men det där har ju faktiskt aldrig hänt. Vissa filmer har helt enkelt inga förmildrande drag. Förutom kanske... Nej... Jag ska inte... Hur som helst leder denna tillväxt till två saker - 1) Att man inte orkar / klarar av att se precis alla filmer för att hitta pärlorna och: 2) Att man inte ens hittar de få pärlor som ligger på svinstians golv.

Michael J. Bassetts debutfilm "Deathwatch" från 2002 kanske en del minns med glädje p.g.a. att den inte bara utspelades i en ovanlig miljö (Skyttegravar.) och tid (Första Världskriget.), utan också för att det helt enkelt var en schysst, övernaturlig skräck-rulle. Med Dario Polonis manus som draghjälp ger Bassett sig i kast här med "Survival Horror" i "Wilderness". Ett tio minuter långt intro sätter klart och tydligt scenariot. (Här finns ingen tid att förlora heller, så det kan verka aningens aning krystat.) På Moorgates fängelse delar sex ungdomsbrottslingar cell. Som väntat är ingen av dem direkt några sympatiska typer. Och så får de en dag sällskap av en sjunde - Callum. Den mobbade (Eller så är det "bara på skoj" när man står och pissar på någon.) killen Davie tar en natt livet av sig genom att skära sig i handlederna. Callum hinner inte ens börja "passa in" i gänget förrän någon myndighet högre upp beslutar att allihop som straff ska skickas till "ön" för att lära sig en läxa. Med övervakaren / kursledaren Jed åker de sedan med båt ut till en obebodd ö utanför Skottlands kust. Det är alltså tänkt att ligisterna ska gå en slags ofrivillig överlevnadskurs. Men det blir en kamp istället. För just överlevnad. För ön är inte bara icke-obebodd, utan där uppehåller sig även någon som är sugen på att mörda lite och se samma sak som vi - Blod.

Och minsann blir det sedan en obarmhärtig decimering av karaktärerna när gänget väl har fattat att det i skogen smyger runt någon som vill dem väldigt illa. Och ingen går säker. Och ännu färre dör snabbt och smärtfritt. Det märks att inspirationen till "Wilderness" helt säkert kommer från "Dog Soldiers" (Och lustigt nog hittar vi Sean Pertwee i en av rollerna. Kanske är "Jed" Harry Wells tvillingbrorsa.), "Severance" (Fast här vet jag faktiskt inte vilken som kom först i och med att båda filmerna släpptes ungefär samtidigt.) och liknande filmer där man faktiskt får se kött slitas loss från kroppar och blod spruta i mängder. Så den varan får man se en hel del av. Och så en hel del ganska mycket brutalt våld när vissa flippar ut till höger och vänster samt börjar spöa varandra.

Man kanske även kan peka ut några som man ser som huvudpersoner, men det är faktiskt rätt så svårt att lista ut vem som kommer att klara sig. Något som kanske är lite lättare att klura ut är mördarens motiv. Det finns inget stort mysterium bakom det, men man hålls ändå i någon sorts ovisshet över vad som egentligen försiggår. Först efteråt går det upp för en att filmens manus är smartare än vad man först kanske tror. Men det är inte tankenötter man vill ha i en rulle som "Wilderness", utan bara en massa härligt filmvåld.

Nåja. Det funkar. Över förväntan. Och en liten twist i slutet är väl alltid välkommen?

Även om man har mycket svårt att hitta speciellt mycket sympati för karaktärerna, så är det ändå underhållande se hur de försöker överlista mördaren och tvärtom. Det är ett bra sätt att driva på handlingen mot det oundvikliga slutet. Och man slipper en massa sidospår som slöar ned tempot. Regin är det ordentligt med klös i och den ger många av spänningsscenerna en närvaro som gör att man spänner sig i T.V.-soffan... (Märkligt ord egentligen i och med att det är en vanlig, sliten soffa dygnet runt - Oavsett om T.V:n är av eller på.)

När man då ska avgöra om "Wilderness" är värd 90 minuter av ens vakna tid, så verkar det vara så att väldigt många som såg / uppskattade "Dog Soldiers" (Eller varför inte "Severance"?) även verkar tycka rätt bra om "Wilderness". Nu så är det ju inte samma typ av film, men det är lite svårt att sätta den i ett annat sammanhang. Själva "Survival Horror"-delen har i alla fall en del gemensamma nämnare i fråga om hur den är utformad. Lika fulländad blir den dock aldrig i min mening. "Dog Soldiers" hade framför allt betydligt coolare och bättre karaktärer. Och varulvar är extremt svåra att rå på.

 



  

IDÉ : 80%


Hade Zarah Leander använt orden "bra Survival Horror" och "Wilderness" istället för "en stjärna" och "mig", så hade textraden i en av hennes sånger passat in på den här filmen... (Så vill du se bra Survival Horror, se på "Wilderness".)

  

STORY : 90%


För att vara hans första filmade manus, så känns Dario Polonis story lika färsk som "varm i kläderna". Lagom är bäst och balans är A och O. (Men Gore kan det aldrig bli för mycket av.)

 
  

REGI : 87%


Michael J. Bassett får liv i det här på nolltid.

  

FOTO : 76%


Skottland är väl jäkligt vackert genom vilken lins som helst?

 
  

SKÅDESPELERI : 94%


Alla är bra på att spela drägg som skiter i vilket och pissar i kragen. Sean Pertwee är stenhård som vanligt och det är enbart fint att Alex Reid (Från "The Descent", m.fl.) dyker upp i en liten roll.

  

MUSIK : 46%


Über-ordinär film-musiksmusik från Mark "Dog Soldiers" Thomas.

 
  

TEMPO : 91%


Gasen i botten från och med att den första personen biter i gräset. Inledningen är lite ojämn, men det är omöjligt att komma på hur den hade kunnat matcha "Survival Horror"-delen som "handen i handsken".

  

ATMOSFÄR : 72%


Joo... Den är riktigt najs... Som den ska vara...

 
  

UTFÖRANDE : 75%


"Wilderness" har väl ändå det mesta man kan begära. Och varken för mycket eller för lite av det.

  

REPRISVÄRDE : 78%


Rätt så högt. Splatter-geeken i en vill definitivt se om allt någon gång.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Blodstänket och köttslamsorna är mumma.

 
 

Hundar! Fyra stycken!

 
 

Musiken kunde ha varit lite mer stämningsfull istället för så här förglömlig.

 
 
En-rejäl-bit-ovanför-standard Survival Horror.