Snuff Killer - La Morte In Diretta


• Bruno Mattei • Italien • 2003 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Snuff Trap


SPELTID:

• 88 min.


MEDVERKANDE:

• Carla Solaro
• Gabriele Gori
• Carlo Mucari
• Federica Garuti
• Anita Auer
• Achille Brugnini
• Albert Ruocco
• Valerio Alessandrini
• Raul Tilli
• Antonio Calandrino
• Roy Gerace
• Nadir Mura


MANUS:

• Bruno Mattei
• Gianni Paolucci


FOTO:

• Luigi Ciccarese


MUSIK:

• ?


PUBLICERAD:

• 25 September 2007 - 20:47:14


SETT PÅ:

• DVD-Rip



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

22 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Att Bruno Mattei "då och då" inte brände så mycket krut på att klura ut egna idéer för filmer som han sedan gjorde på kort tid utan tjafs - Det må vara känt, och hans direkt-till-video rulle "Snuff Killer - La Morte In Diretta" a.k.a. "Snuff Trap" från 2003 kan inte räknas till undantagen. Under sin "Pierre Le Blanc"-pseudonym gav han sig på samma ämne som Andrew Kevin Walker och Joel Schumacher gjorde i "8MM". Eller så kan man säga att han gav sig på deras film och gjorde om den lite.

Det börjar med en ganska så obehaglig (Dock blodlös.) scen med en kvinna som blir misshandlad och mördad av en maskerad man - Mordet videofilmas och det står en del personer i "kulisserna" och ser på fascinerat. I Paris träffar vi sedan Michelle och hennes dotter Lauren. Ute på stan dyker en man upp och tar ett foto på Lauren och fotot hamnar snart hos en liga som av solklara orsaker letar efter "skådespelerskor" till nästa film. Nu så ansöker man förmodligen inte frivilligt som skådis till dessa filmer, så Lauren blir kidnappad av ligan. Michelle undrar snart inte helt oväntat vart hennes dotter tog vägen. Utan att blanda in polisen går hon till privatdeckaren David som först får dra historien bakom en liga som sysslar med allt möjligt inom extrem-porr - Allt från S&M ända upp till Snuff, och Michelle får ställa frågan:

-"What the hell is a Snuff Movie?!"

(OBS! Här kommer lite lätta Spoilers om du inte har sett "8MM".)

För här kommer således den första igenkänningsfaktorn som omedelbart och ofrivilligt för tankarna till just "8MM". Repliken låter bekant och vid närmare "undersökning" visar det sig att Max California i nyss nämnda film säger något liknande till Nicholas Cages rollperson.

Beväpnad med en miljon dollar och nerverna ut genom fönstret ger Michelle sig in i extrem-porrens värld i Paris innan turen sedan går vidare till både Amsterdam och Hamburg. (Så det blir läge för lite "exotiska" bilder från bl.a. "Red Light District".) I en Paris-baserad porrbutik lär hon känna den här filmens motsvarighet till Max California - Jean Luis. Och Jean själv måste tycka att "8MM" är skitbra eftersom han nästan t.o.m. använder Maxs repliker. Exempelvis:

-"If you dance with the devil, the devil don't change. The devil changes you."
blir:
-"If you lock horns with the devil, yours will break. Not his."

Och:

-"Well, what'd you expect for twelve hundred?"
blir:
-"What do you expect for a measly thousand?"

Och så vidare. I exakt samma sammanhang som i originalet. (Om det här nu är en re-make. I så fall är skillnaden den att Mattei faktiskt håller sig inom samma ramar som förlagan.)

Sedan kommer fler ögonblick av "tung inspiration" - Räkna dit hela deckar-biten där Michelle köper porrtidningar och söker efter kontakter, de skumma tillhållen på bakgatorna med runkbåsen, samt pundarna som säljer Snuff-rullar för €1500. (Som sedan visar sig vara fejkade.) Och så vidare... Tills Michelle får stifta bekantskap med Dr. Hades...

Och "8MM"-influenserna upphör inte på ett bra tag. Men det är nätt och jämnt att filmen håller ihop ända fram till slutet. Jag antar att Mattei tröttnade innan den sista plot-twisten. (Som dock inte kommer från "8MM"!)

Att filmen är inspelad på video istället för på film ger "Snuff Trap" en bisarr känsla av att det är på en mer "jordnära" och sleazy nivå än vad "8MM" lyckades hålla sig på. Matteis "re-make" känns mer som en billig porrfilm, vilket säkert också var meningen med tanke på ämnet. Dock finns det varken några inslag av pornografi eller extremvåld, utan det allra mesta antyds bara. Lite tuffa tag blir det så klart, men det finns inga utdragna tortyrscener eller särskilt detaljerade bilder av udda sexuella böjelser. Det lilla Gore som finns är av "blinka-och-missa"-varianten. (Och "Snuff Trap" har förmodligen film- och världshistoriens snabbaste avsugning - Som också bara antyds.)

Det som förstör lite av stämningen är den infernaliska engelska dubbningen, vilken är bortom horribel. Skådisarna är sannerligen inga äss heller, men i det här fallet blir inte filmen direkt lidande av det - Detta skapar bara ännu en anknytningspunkt till billiga porrisar där skådespeleri är lika sekundärt som tempo, handling och soundtrack.

Annars fyller inte "Snuff Trap" någon direkt funktion - Den är lika erotisk som en tripp till Vårdcentralen och lika fängslande som att sitta i en lång telefonkö innan man märker att man har ringt fel nummer. Men filmen har några extremt obehagliga undertoner - Det kan ingen ta ifrån den. Och en sak till lyckas "Snuff Trap" med i alla fall - Om man av någon idiotisk orsak har fått för sig att var och varannan jävel i Amsterdam är en sexgalning med udda fetischer, så förstärker nog filmen bara denna övertygelse. (Om man tar den på allvar, alltså.)

 



  

IDÉ : 43%


Återanvänd från "8MM"...

  

STORY : 60%


Precis som storyn... Men den är skildrad på ett sätt som bara Bruno Mattei kan komma undan med...

 
  

REGI : 51%


Statisk så det stör, men långt ifrån en katastrof.

  

FOTO : 64%


Exteriörer från Paris, Amsterdam och Hamburg samt interiörer från porrklubbar, hotell och övernattningslägenheter. Matteis eviga vapendragare Luigi Ciccarese ("After Death", "Gli Occhi Dentro", m.fl.) gör det bästa av det som erbjuds.

 
  

SKÅDESPELERI : 39%


Jag är inte säker på att det existerar i en alltför stor omfattning i "Snuff-fällan", men Anita Auer som Dr. Hades är fruktansvärt creepy.

  

MUSIK : 55%


Porrfilms-musik, franskt dragspelslir (Med en kvinna som sjunger med skorrande R och allt.), Techno och lite Synthslingor. Det är ungefär lika galet som det låter. Och just därför passar det filmen.

 
  

TEMPO : 65%


En halvtimme kortare än "8MM", utan de småtrista bitarna, karaktäriseringen och Hollywood-slutet. Men det hinner ändå sega till då och då.

  

ATMOSFÄR : 54%


Som väntat i 2000-tals Direct-To-Video Eurosleaze gjord på minimal budget.

 
  

UTFÖRANDE : 60%


Som väntat i 2000-tals Direct-To-Video Eurosleaze gjord på minimal budget.

  

REPRISVÄRDE : 41%


Tja... Det blir nog inte så många repriser, men ser ju hellre om den här än "8MM" - Det är en sak som är säker.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Matteis stil är genuin och odödlig.

 
 

Den alltid coola Ottaviano Dell´Acqua i en liten biroll.

 
 

Besvärande mycket är rakt av snott från "8MM".

 
 
Ja, den är ju ljusår bättre än "8 MM 2" i alla fall...!