Salon Kitty


• Tinto Brass • Italien / Västtyskland / Frankrike • 1976 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Madame Kitty


SPELTID:

• 133 min.


MEDVERKANDE:

• Helmut Berger
• Ingrid Thulin
• Teresa Ann Savoy
• John Steiner
• Sara Sperati
• Maria Michi
• Rosemarie Lindt
• Paola Senatore
• John Ireland
• Tina Aumont
• Alexandra Bogojevic
• Dan Van Husen
• Ullrich Haupt
• Stefano Satta Flores
• Bekim Fehmiu
• Giancarlo Badessi
• Luciano Rossi
• Gianfranco Bullo
• Gigi Ballista
• Margherita Horowitz
• Alain Naya
• Clara Colosimo
• Maria Rosaria Riuzzi
• Malisa Longo
• Paola Maiolini
• Alena Penz
• Loretta Persichetti
• Margherita Petrucca
• Michele Starck
• Alison Swaisland
• Tamara Triffez
• Patrizia Webley


MANUS:

• Tinto Brass
• Antonio Colantuoni
• Ennio De Concini
• Maria Pia Fusco
• Peter Norden
• Louise Vincent


FOTO:

• Silvano Ippoliti


MUSIK:

• Fiorenzo Carpi / José Padilla


PUBLICERAD:

• 25 Augusti 2007 - 13:06:37


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx3-
2009---6---162-8
2010-9----------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

18 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Var man på G 1939, bodde i Tyskland, hade lite flis, tyckte att Hitler var svinbra och dessutom var ute efter svår rajtan-tajtan, så var det till "Salon Kitty" man gick. Vilken kväll som helst. Året runt.

Filmen "Salon Kitty" börjar med att S.S.-officern Biondo ger Helmut Wallenberg order om att finkamma hela Tyskland i jakt på de tjugo vackraste kvinnorna som sedan ska tjäna Führerns gubbar på lyxbordellernas lyxbordell i Berlin. Det enda kravet är att kvinnorna måste dela tron på nationalsocialismen. Sedan kvittar det om de är gifta, kommer från arbetarklassen eller något annat. (Fast vackra måste de ju vara, som sagt.)

Och så blir det. Tjejerna kallas in och får visa vad de går för i ett par olika tester - Var och en blir inlåsta i ett rum tillsammans med olika män. (Om man nu ska använda termen överhuvudtaget - En av tjejerna får en puckelryggig dvärg, en annan får en snubbe som saknar både armar och ben, och en tredje, som snarare hungrar efter mat än sex, ser ut att komma direkt från ett koncentrationsläger. Och det här kan ses som några feta djävla nitlotter om man jämför med Olga som får en annan tjej för sitt eldprov.) Vissa blir givetvis ratade omedelbart och vissa får gå vidare och arbeta under Salon Kittys ägarinna Kitty Kellermann (Sollefteås stolt- och skönhet Ingrid Thulin.) - En dam som vet var spritskåpet ska stå och står. En dam som har sett och hört allt...

Sedan bryter kriget ut och i dess kölvatten följer givetvis en massa trubbel på löpande band. Salon Kitty flyttar till mer fördelaktiga lokaler medan Wallenberg tar sig an sitt hemliga uppdrag.

I och för sig. Själva kriget ser man ju sällan mycket av inne på ett horhus, men rykten går och känslig information byter ägare... Och förbannat segt det blir ibland... Politik, propaganda och Sleaze om vartannat. Heilande, svamlande och supande. I drygt två timmar om man nu sätter sig ned för att se "The Director´s Cut". Det hela är dock snyggt paketerat och var i mitten på 70-talet kontroversiellt så det visslade om det. Rycker man ur vissa saker och ting ur sitt sammanhang, så blir många scener i filmen riktiga brandfacklor. (Ta bara scenen i slakteriet i början av filmen när grisen blir stucken och uppsprättad.) Satir? Jodå... Men man undrar ständigt hur mycket som i själva verket ligger nära sanningen.

Det blir förstås en hel del dekadens i alla dess former för att ingen (Eller så få som möjligt.) ska få akuta narkolepsi-anfall. Själva ramhandlingen är ganska så enkel och rakt på. Wallenberg är nämligen ute efter att konspirera mot självaste Hitler och för att lyckas med detta samlar han information från bordellens besökare med hjälp av en avlyssningscentral. Det går som smort och helt utan komplikationer? Givetvis. Wallenberg fattar på något sätt tycke för en av tjejerna på Salon Kitty, så vad skulle kunna gå snett?

Absolut ingenting.

Det är verkligen en utmaning att försöka kväva gäspningarna emellanåt. För det allra mesta är "Salon Kitty" som exempelvis Paintball - Det är förmodligen roligare att deltaga än titta på det. Men filmen i sig är inte dålig ur ett kultfilmsperspektiv. Väldigt många har ändå sett den, den har ett "gott" rykte och bisarrt nog har den blivit tidlös. Den fångar helt enkelt en tidsanda som låg närmare historien då än nu. (Konstigt, då.) "Salon Kitty" är i vilket fall som helst riktigt snyggt fotad och har en väldigt sleazy atmos från början till slut. Finalen är dessutom ganska så dramatisk och lyfter alltsammans några snäpp.

Tinto Brass gjorde den ännu mer urflippade "Caligula" ett par år senare och båda filmer har sin provocerande plats i historien. Men sedan dess har Brass inte gjort något som smäller lika högt. Nej... "Salon Kitty" är en väldigt dubbelbottnad upplevelse på alla sätt och vis. Eller som Madam Kitty säger vid ett tillfälle när de ska flytta bordellen: "Trots allt... Är det inte ett hem. Det är bara ett horhus."

Fast ingen kan förstå vad som egentligen menas med detta... Vilket ungefär är samma tanke som man får när man under filmens gång sitter och tittar på ännu en scen som sänker ned tempot i Marianergraven...

Vad menas med detta...?

 



  

IDÉ : 95%


Detta är en tveklöst en milstolpe inom Nazisploitation.

  

STORY : 77%


Peter Nordens roman står till grund för filmens manus. Sedan har Tinto Brass och fyra andra författare försökt få ordning på alltsammans. Resultatet blev något som känns som en mix av fyra olika filmer - Politisk thriller, Eurosleaze, krigsdrama och Cabaret. Precis - Det går inte ihop någonstans.

 
  

REGI : 80%


Tinto Brass har helt klart utvecklat en egen stil och "Salon Kitty" är en viktig film i denna utveckling. Några scener i "Director´s Cut" känns dock aningen... Långrandiga...

  

FOTO : 83%


Silvano Ippoliti fotade filmen och visst blev det ultra-tjusigt. Miljöerna på "Salon Kitty" är medvetet varma medan allt annat i krigets skugga ser kyligt ut.

 
  

SKÅDESPELERI : 70%


Helmut Berger och Ingrid Thulin strålar starkast. Men det finns verkligen inte tillräckligt med tragiska karaktärer i "Salon Kitty". Det gör verkligen inte det. Eurohorror-kännare känner annars igen John Steiner, Tina Aumont och Paola Senatore.

  

MUSIK : 58%


Bruno Nicolai står som "Music Director" medan Fiorenzo Carpi har skrivit musiken. Det är så klart tidstypiskt, d.v.s. utan tuggande elgitarrer och tunga synthmattor.

 
  

TEMPO : 41%


Sång- och dansnummer, orgier, lite dialog, lite våldsamheter, och så vidare. (Och så om igen, snarare.) Första timmen går inte fort... Och den andra flyger inte direkt som en gevärskula heller...

  

ATMOSFÄR : 70%


Som att vara där. Som en fluktare. Men illusionen dras i småbitar och man får inse att man faktiskt inte är på "Salon Kitty", utan någon annanstans. (Var glad om jag har fel.)

 
  

UTFÖRANDE : 73%


Vad man än säger om filmen, så är den välgjord... Men speciellt erotisk hinner den inte vara under 133 minuter. Vilket är märkligt när man tänker på det i 133 minuter.

  

REPRISVÄRDE : 37%


Man måste nog vara på ett helt unikt humör för att orka ta sig igenom "Salon Kitty" med alla hjärnceller i behåll. För de börjar fräsa iväg när man inser att det är två tredjedelar kvar av filmen.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

"Salon Kitty" lever...! (Ja, på film i alla fall...)

 
 

En visuell kaskadspya.

 
 

Man får allt kämpa mot sömnen då och då.

 
 
Alla ska med. Alla ska pröjsa.