Blood For Dracula


• Paul Morrissey • Italien / Frankrike • 1974 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Andy Warhol´s Dracula


SPELTID:

• 102 min.


MEDVERKANDE:

• Joe Dallesandro
• Udo Kier
• Arno Juerging
• Maxime McKendry
• Milena Vukotic
• Dominique Darel
• Stefania Casini
• Silvia Dionisio
• Inna Alexeievna
• Gil Cagne
• Emi Califri
• Eleonora Zani
• Vittorio De Sica


MANUS:

• Pat Hackett
• Paul Morrissey
• Bram Stoker


FOTO:

• Luigi Kuveiller


MUSIK:

• Claudio Gizzi


PUBLICERAD:

• 22 Mars 2007 - 14:57:39


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

12 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Flesh For Frankenstein (1973)


 


 
 
  

Multikonstnären eller konst(ig)nären Andy Warhol hade några idéer för diverse filmprojekt vars öde han mer eller mindre överlät till Paul Morrissey. Andrew Braunsberg producerade sedan två väldigt karaktäristiska skräckfilmer löst baserade på Mary Shelleys "Frankenstein" respektive Bram Stokers "Dracula". Morrissey spelade in filmerna direkt efter varandra ("Blood For Dracula" började tydligen filmas samma dag som "Flesh For Frankenstein" avslutades.) och detta dynamiska samarbete resulterade i två väldigt egna filmer. Carlo Ponti producerade "Frankie"-rullen när han fick höra talas om idén, men finansierade även denna för att hålla dessa experiment flytande.

Man blir föga överraskad av det faktum att det bara är själva greve Dracula och hans fysiska beroende av blod som har överlevt transgressionen från Stokers roman till "Andy Warhol´s Dracula". Men i slutändan var det nog aldrig meningen att detta skulle vara en filmversion av romanen, utan mer som ett experiment som fångar andan i en extremt nischad typ av film från början / mitten av 70-talet - För här får man både det bästa och... En sak som är rätt så långt ifrån det bästa. (Om man nu ska uttrycka det någorlunda snällt - Men det får vara slut med det någon gång...)

Filmen börjar poetiskt nog - Under förtexterna sminkar sig Dracula framför en spegel som han ändå inte kan se sin reflektion i. Men detta är hans minsta bekymmer vid sidan om tristessen att behöva leva för evigt och att inte kunna vara helt fri. Den gamla greven känner att hans dagar är lätträknade och dilemmat är att han måste ha en rejäl sup med jungfrublod då och då, vilket försvåras betydligt eftersom Rumäniens jungfruliga del av befolkningen numera har hamnat på noll. Grevens syster är även hon på god väg att kola av samma anledning, men Dracula-syskonens betjänt Anton får decenniets mest briljanta idé - Att dra till Italien. Eftersom italienska familjer strikt uppfostrar sina barn efter katolska värderingar, så borde det inte vara alltför surt att hitta unga kvinnor med rent blod.

Dracula, som säkert mådde bättre på den tiden när oskulderna klängde i drivor runt honom, har inte mycket att sätta emot - Anton och greven packar rullstolen, likkistan och några koffertar innan de drar iväg mot soligare breddgrader. Här märker man att Dracula åtminstone hänger med lite i tiden och anpassar sig. Den extrema vitlöksallergin är fortfarande ett gissel, men solljus funkar rätt bra. "Blood For Dracula" verkar utspelas något decennium eller två innan Andra Världskriget eftersom Dracula har en "gangsterbil" och ryska revolutionen vid ett tillfälle nämns i imperfekt.

Dracula och den dryga, griniga Anton hamnar i en byhåla där den f.d. förmögna familjen Di Fiori bor på ett slott som ingen har haft råd att renovera på ett tag. Paret Di Fiori har fyra döttrar som alla (Eller i alla fall tre av dem.) skulle kunna vara tänkbara kanditater som Mrs. Dracula. Ingen reagerar på namnet än så länge, och tjejernas föräldrar vill så klart att de ska gifta sig stinkande rikt så att familjen inte behöver hamna i rännstenen. Dracula blir hastigt mer och mer sjuk (Hans epileptiska kramper håller på att ta kål på honom.) och det verkar inte som om vistelsen i Italien blir långvarig för hans del. Efter en kul scen på ett värdshus där självaste Roman Polanski lurar Anton i en "följa John"-lek, råkar en flicka utanför bli påkörd av en bil. Anton lyckas dränka in en bit bröd i hennes blod som Dracula sedan suger i sig på ett sätt som gör att det ser läskande ut. Detta ger honom kraften åter - Ett tag.

Nästa steg är då ett besök hos Di Fiori och deras döttrar. Alla fyra är ogifta (Den yngsta kanske för att hon bara är 14 år.) och väntar bara på rätt tillfälle - Pengar, titel och status är viktigt. Dracula är enbart intresserad av deras blod och luras till att tro att mellandottern Saphiria är oskuld. Tills Dracula har bestämt sig om han vill gifta sig eller inte, så får han och Anton bo på slottet. Men så en kväll sätter Dracula tänderna i Saphirias hals, dricker lite och... Sedan bär det raka vägen till badrummet där han spyr ned halva badkaret under helvetiska spasmer. Faktum är att både Saphiria och den andra mellandottern Rubina haft det ihop med Di Fioris betjänten Balato, något som gjort deras blod odrickbart för greven.

Tre brudar kvar... Och Dracula blir sämre och sämre... Hur ska det gå?

"Blood For Dracula" är på många sätt ett prima exempel på en sleazy och stundtals splattig Horror-macka - Det finns en lång rad vackert fotade inom- och utomhusscener, poetisk dialog (T.o.m. grevens gnäll på den dåliga maten låter som en dikt.) med lite diskussioner om klass-skillnader, ett underbart men kort musikstycke av Claudio Gizzi och så Dominique Darel och Stefania Casini som inte sällan visar sig mer eller mindre avklädda.

Sedan har vi Udo Kier som gör en helt fantastisk Dracula. Han är både sjuklig, orkeslös, förbittrad och trött på det mesta. Någonstans har han insett att han egentligen inte vill dö, men i stort sett finner han tillvaron rätt så meningslös. När Dracula då får höra talas om att oskulderna flockas i Italien tänds hoppet i honom på sparlåga.

"Blood For Dracula" är lågmält udda rätt igenom vilket gör att den känns lika bisarr och "raggarduschad" (Under parfymen känner man en svag odör.) som aningen galghumoristisk. (Några repliker är så vansinniga och inkrökta att man håller på att skratta sig fördärvad.)

Var finns då problemen med filmen?

Det finns egentligen bara ett enda problem. (Misstag, snarare.) och det finns koncentrerat i den s.k. "skådespelaren" Joe Dallesandro. Om man tittar på de roller han har spelat genom tiderna, så har det till stor del rört sig om biroller i stil med "Carl, the gardener", "Milton´s father", etc. Är det då nepotism eller tvättäkta rövslickeri som gett honom dessa roller? Inget vet. Men tänk dig att man är i filmbranschen, och så råkar man ha ett totalt kukhuvud till svåger (Eller något annat.) med skådespelarambitioner. I utbyte mot något ser man till att fanskapet får roller fast det uteslutande finns skådespelare som är bra på riktigt. Det var nog inte p.g.a. sin talanger som Dallesandro är med i den här filmen i alla fall.

Jag fick bläddra igenom en tjock ordbok över nedsättande uttryck utan att hitta passande ord som beskriver hur bortom usel Dallesandros förmåga att skådespela är - Han är lika karismatisk som ett färskt lik (Två pisshål i en snödriva har mer lyster än hans ögon.) och han verkar läsa alla sina repliker med fler än tre ord från fusklappar utanför kameran. Sedan så är hans rollkaraktär så irriterande att det är omöjligt att inte önska att en Grizzlybjörn ska köra upp en tass i hans fläskiga pundar-röv när kameran filmar den. (Alla avstånd som är kortare än 500 m. är för nära.) Ja... Det hade blivit en fin Gore-scen i alla fall.

Dallesandro lyckas annars med att på ett obegripligt sätt sänka "Blood For Dracula" varje sekund han är i bild, men lyckligtvis nog inte så mycket att man vill sluta titta på filmen. Men nog om min jävla idol nu. Allting annat är som sagt i toppklass och Kier både lyfter och räddar filmen med sitt udda porträtt av en intressant, litterär (Och odödlig på fler än ett sätt.) personlighet. Sedan så känns ju nästan vilken skådis som helst (Klaus Kinski undantagen.) i rollen som Dracula blek (Ja, just det.) jämfört med Kier.

"Blood For Dracula" är i vilket fall en kultförklarad rulle som både har överlevt sig själv och ställt en lång rad Dracula-filmer i skamvrån. Dessutom har den aldrig överträffats i fråga om ren Sleaze. Och stil.

 



  

IDÉ : 84%


En Sleaze- och Splatterversion av Bram Stokers roman kan ju inte ens vara i närheten av att vara den sämsta idén som kläckts.

  

STORY : 86%


Paul Morrisseys story har sin udda och bisarra charm. Den banar vägen för en lika udda och bisarr (Blodig!) final.

 
  

REGI : 94%


Nykter, reko och minst lika dynamisk som i "Flesh For Frankenstein".

  

FOTO : 90%


Luigi Kuveillers bilder är i vanlig ordning spektakulära - Grönskan är grön, blodet är rött och Dracula är likblek. (Kuveiller fotade sedan Argentos "Deep Red" och senare även Fulcis "The New York Ripper".)

 
  

SKÅDESPELERI : 75%


"The blood of these whores... Is killing me!!!" Udo Kier är denna films show-tjuv. Hans gestaltning av Dracula är både unik och tragisk. En annan gestaltning som är unik och tragisk är Joe Dallesandros, men av lite andra skäl. Stefania Casini är farligt nära att överagera en gång för mycket.

  

MUSIK : 81%


Claudio Gizzis sorgsna och fina tema återkommer med olika klassiska instrument genom filmen. Det finns lite andra stycken som dock inte är lika iöronfallande.

 
  

TEMPO : 86%


Några dialogscener är antingen packade med nonsens eller så är de helt poänglösa. (Jaså, namnet "Dracula" har tre stavelser?! Dra-cu-la! Ja, se på fan?!) Annars är tempot friskt och högt.

  

ATMOSFÄR : 89%


Vad kan man säga efter att ha klurat i flera minuter över vad man ska säga? Mer än att: "Blood For Dracula" har en helt unik atmos.

 
  

UTFÖRANDE : 87%


Turligt nog är i alla fall inte varenda bildruta insmord i pretentiöst bajs som förstör detta konstverk. Fast med den där "stjärnan" ersatt skulle filmen ha varit flera snäpp bättre.

  

REPRISVÄRDE : 79%


Kultfilmer står alltid högt i kurs. Och "Blood For Dracula" skall så klart ses direkt efter "Flesh For Frankenstein".
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Udo Kier, för fan! - Alltid lika svinbra.

 
 

Det allra mesta, måste man väl ändå säga.

 
 

Jag spyr ned skärmen och tangentbordet om jag skriver det en gång till.

 
 
Prima Sleaze-version om Draculas tragiska öde.

RECOMMENDED CINEMA